Beredskapslager av spannmål och insatsvaror
Jordbruksverket ska etablera beredskapslager av spannmål och insatsvaror till jordbruket. Beredskapslagren ska säkra att befolkningen har tillgång till tillräckligt med säker mat vid höjd beredskap och ytterst krig.
Regeringen har avsatt medel för att Jordbruksverket under 2026–2028 ska etablera beredskapslager av spannmål för livsmedelskonsumtion och kritiska insatsvaror som är viktiga för att Sverige ska kunna upprätthålla en viss matproduktion i krig.
Hösten 2025 gav regeringen oss i uppdrag att påbörja upphandling av beredskapslager av spannmål. Vi började då med en upphandling i norra Sverige, vilken vi slutförde under våren 2026.
De första beredskapslagren är nu på plats
De fyra nordligaste länen – Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland – är helt beroende av transporter från södra Sverige för att klara sin livsmedelsförsörjning. Samtidigt är området strategiskt viktigt för Sveriges och Natos försvar. Mot denna bakgrund beslutade vi att inleda uppbyggnaden av beredskapslager av spannmål i dessa län.
Upphandlingen för norra Sverige startade den 15 oktober 2025 och riktade sig till jordbruksföretag, handelsföretag och övriga intresserade som kunde sälja minst 1 000 ton vete till Jordbruksverket, samt lagra och omsätta Jordbruksverkets vete i egen verksamhet under avtalstiden.
Den 6 mars 2026 fattade vi beslut om att tilldela kontrakt till de anbudsgivare som uppfyllde samtliga krav i upphandlingen.
Jordbruksverket har nu tecknat ramavtal med leverantörer om att etablera beredskapslager i de fyra nordligaste länen. Avtalen gäller i fyra år och kan förlängas av Jordbruksverket med ytterligare fyra år. Ramavtalen innebär att vi kan göra avrop och teckna leveransavtal, det vill säga etablera faktiska beredskapslager i de fyra nordligaste länen under den tid som ramavtalen gäller.
Beredskapslager i övriga landet
Nu förbereder vi för upphandling av beredskapslager av spannmål i övriga landet och upphandling av beredskapslager av mineralgödsel i hela landet. Förutom spannmål och mineralgödsel kommer Jordbruksverket att beredskapslagra växtskyddsmedel, utsäde och proteinfoder.
Beredskapslagren ska ha en så stor regionalisering som möjligt, det vill säga att lagren ska vara fördelade över hela landet. Det minskar beroendet av transporter i kris och krig, men säkerställer också att vi har mat i alla delar av landet om viktig infrastruktur skulle slås ut. Till skillnad från spannmålslager behöver placeringen av beredskapslager av insatsvaror planeras utifrån vilken jordbruksproduktion som bedrivs i olika delar av landet.
Omsättningslager som modell
Beredskapslagren av spannmål och insatsvaror ska finansieras genom att staten tecknar avtal med företagen. Staten köper initialt en viss mängd vara av företagen och betalar sedan företagen för att hantera och kontinuerligt omsätta varan i sin ordinarie verksamhet. Den mängd vara som staten har köpt ska alltid finnas tillgänglig på avtalad plats och staten ska ha full rätt att använda den vid behov. Modellen kallar vi omsättningslager.
I de fyra nordligaste länen – Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland – kan det utöver denna modell också bli aktuellt med en modell där staten både äger och omsätter den lagrade varan. Detta beror på att det finns så få aktörer i denna del av landet och att det finns få lagringsutrymmen avsedda för spannmål till livsmedelsproduktion. Staten kan då i första hand hyra lagerutrymme av privata aktörer eller som sista alternativ investera i nya lagerbyggnader.
Syftet är att säkra 3 000 kilokalorier per person och dygn
I en allvarlig kris eller i ett krig kan vi inte räkna med att kunna äta på precis det sätt som vi gör i dag. Däremot ska vi kunna känna oss trygga med att det kommer att finnas tillgång till tillräckligt med säker mat för att vi ska kunna äta oss mätta.
Livsmedelsverket beräknar att 3 000 kilokalorier (kcal) per person och dygn behöver säkras under höjd beredskap. Höjd beredskap är något som regeringen kan besluta om, till exempel vid krig och konflikter i vårt närområde, eller om läget i omvärlden allvarligt påverkar vårt land eller hotar vår säkerhet och självständighet.
Vi har utgått från beräkningarna om mängden kalorier när vi har utrett vilka varor som bör beredskapslagras och vilken jordbruksproduktion som behöver kunna upprätthållas i en krigssituation.
Vi bygger robusthet – lagren är en sista utväg
Parallellt med uppdragen att utreda förutsättningarna för att etablera beredskapslager, arbetar vi på Jordbruksverket också för att stärka den svenska livsmedelsberedskapen på andra sätt. I april 2025 öppnade vi ett investeringsstöd för att höja robustheten inom primärproduktionen av livsmedel. Primärproducenter kan söka stöd för investeringar som ökar deras förmåga att upprätthålla sin produktion även under den typen av störningar som ett krig skulle medföra.
Målet är att alla som bidrar till livsmedelsförsörjningen ska fortsätta att göra det så länge det är möjligt, även under störda förhållanden. Lagren bör komma till användning först när den uppbyggda förmågan inte räcker till och det inte finns möjlighet att åtgärda en bristsituation genom handel, statliga ekonomiska stödpaket eller på annat sätt. Därför ska beredskapslagren ses som en statlig garanti för att vi ska ha tillgång till mat, och kunna fortsätta producera mat, oavsett vad som händer.
Kostnad för lagren
Att ha en beredskap för kris och krig kostar. Hur stor kostnaden blir beror på hur lång tid spannmålslagren ska räcka. Jordbruksverket kommer att lagra spannmål för 3–6 månaders konsumtion. Nivån kommer att bestämmas utifrån omvärldsläge och den budget som regeringen tilldelar oss för etablering av beredskapslager.
När det gäller insatsvaror har vi räknat fram behovet utifrån den jordbruksproduktion som kan bedrivas i landet vid allvarlig kris eller krig. I våra beräkningar utgår vi ifrån ett växtodlingsår.
Utifrån storlek på beredskapslager av spannmål kan uppbyggnaden av beredskapslager av spannmål och insatsvaror kosta mellan 67 kronor och 70 kronor per person och år, i 10 år framåt. I totala siffror innebär det en kostnad på mellan 7 och 7,5 miljarder kronor, fördelat på 10 år.
Ny lag om beredskapslager i livsmedelskedjan
Riksdagen har beslutat en ny lag om beredskapslager i livsmedelskedjan. Den handlar om regler som gör det möjligt för staten att hålla beredskapslager av varor i hela livsmedelskedjan.
Enligt lagen ska staten äga varorna i beredskapslagren som ska fungera som landets yttersta livsmedelsförsäkring. Regeringen ska besluta om vad som ska lagras, hur mycket som ska lagras och var varorna ska lagras. Dessutom bestämmer regeringen under vilka förutsättningar som lagren får användas.
Lagen träder i kraft den 1 juli 2026.
Våra rapporter om beredskapslagring
- Rapport: En robust livsmedelsförsörjning i kris och krig del 1 – beredskapslagring av spannmål
- Rapport: En robust livsmedelsförsörjning i krig och kris, del 2 – beredskapslagring av insatsvaror till jordbruket
- Rapport: Mat i hela landet oavsett vad som händer – beredskapslagring av spannmål i de fyra nordligaste länen
Frågor och svar
Allmänt om beredskapslager
När ska lagren användas?
De ska användas i en allvarlig bristsituation där marknaden slagits ut och det inte finns några andra åtgärder än att använda sig av lagren.
Det är regeringen som fattar beslut när och hur lagren ska användas.
Hur länge ska lagren räcka?
Jordbruksverket kommer att lagra spannmål för 3–6 månaders konsumtion. När det gäller insatsvaror har vi räknat fram behovet utifrån den jordbruksproduktion som kan bedrivas i landet vid allvarlig kris eller krig. I våra beräkningar utgår vi ifrån ett växtodlingsår.
Hur många lager ska det finnas totalt?
Tillräckligt många är det korta svaret. Det vi kan säga utöver det är att beredskapslagring av spannmål bör ske i alla regioner och fördelas på ett sådant sätt att hela befolkningen kan få tillgång till lagren i en krissituation.
Hur lång tid kommer det att ta att bygga upp den lagerkapacitet som krävs?
Vi räknar med mellan 5 och 10 år.
Vilka ekonomiska effekter kan lagring få på marknaden?
Lagerhållningen kan påverka marknaden på ett negativt sätt. Vetskapen om att det finns lager gör att marknadens aktörer tar i beaktande de priser till vilka inköp sker. Även vid de tillfällen då uttag ur beredskapslager genomförs så kan detta få en negativ påverkan om detta inte sker marknadsmässigt. Utvärderingar som gjorts visar dock att lagerhållning har relativt små effekter för att minska prisvariationerna. I situationer med överskott är det dyrt att hålla uppe priset och i situationer med underskott är möjligheten till prispåverkan liten. Genom att använda omsättningslager minskas också de negativa effekterna eftersom beredskapslagren omsätts och ersätts kontinuerligt av aktörerna själva utan att nya regelbundna inköp sker av staten.
Hur har Jordbruksverket bedömt vilka produktionsgrenar som kan upprätthållas vid allvarlig kris eller krig?
Vissa produktionsgrenar är så pass sårbara att brist på exempelvis el eller drivmedel kan slå ut stora delar av produktionen på väldigt kort tid. Andra produktionsgrenar skulle kunna upprätthållas med hjälp av lagring av insatsvaror, men kan vara omöjliga att förädla eller tas tillvara vid en allvarlig kris eller krig. Mängden varor i lagren ska kunna förändras i takt med att robustheten mot till exempel brist av el, drivmedel, transporter och andra störningar ökar hos företagen både i primär- och förädlingsled.
Påverkar Natomedlemskapet hur mycket vi kommer att lagra?
Lagren är initialt dimensionerade för att kunna tillgodose Sveriges civila befolkning och militär med tillräcklig näring och energi i händelse av krig eller annan kris. Som Natoallierad behöver Sverige också ha förmåga att ta emot internationella trupper och humanitär hjälp från andra länder, så kallat värdlandsstöd. När vi vet mer om Natos förväntningar inom detta område, kommer också det att vägas in i beräkningen. I slutändan handlar det om att Sverige behöver ha tillräckligt med mat inte bara till vår egen befolkning, inklusive vårt militära försvar, utan också för internationella militära styrkor och internationell humanitär hjälp som kan befinna sig eller transiteras genom Sverige vid övningar, samhällskriser och krig.
När försvann det gamla beredskapslagersystemet?
De statliga beredskapslager som fanns förr har avvecklats successivt genom olika politiska beslut. Avvecklingen av lager av insatsvaror till jordbruket slutfördes under år 1997. Avvecklingen av lager av livsmedel och livsmedelsråvaror avslutades år 2001.
Hur skiljer sig den nya beredskapslagringsmodellen från den förra?
Den nya modellen bygger på att företagen är helt integrerade i lösningen; att vi bygger beredskapen tillsammans och att vi nyttjar befintlig infrastruktur. Eftersom företagen kan omsätta lagren i sin reguljära handel minskas risken för att varorna ska bli gamla och otjänliga. Enligt vårt förslag ska vi också bara lagra spannmål och insatsvaror. I det tidigare systemet lagrades även färdiga livsmedel.
Beredskapslager av spannmål
Varför ska Sverige ha beredskapslagring av just spannmål?
Bröd och spannmålsprodukter har ett högt energiinnehåll vilket innebär att de är viktiga i livsmedelsförsörjningen. Mellan 90 och 95 procent av befolkningen skulle kunna klara sig på enbart spannmål under tre månader utan att lida brist på näringsämnen. Spannmål är även förhållandevis enkelt att lagra och förädla till livsmedel. Dessutom producerar vi förhållandevis mycket spannmål i Sverige. Vi producerar mer än vad vi själva behöver och Sverige har en längre tid nu varit nettoexportör av spannmål.
Vilka företag kan lagra åt staten?
Alla företag som kan uppfylla de villkor som anges i upphandlingen kan lagra.
Kommer vanliga lantbrukare att få möjlighet att lagra spannmål på gård?
Genom de avtalsvillkor som styr upphandlingen ska det vara möjligt för så många aktörer som möjligt att erbjudas möjlighet att delta.
Vilka krav ställer Jordbruksverket på leverantörerna i norra Sverige?
Leverantörerna ska uppfylla de krav på kapacitet, förmåga, erfarenhet och kompetens som ställs i upphandlingen. Leverantörerna ska kunna sälja minst 1 000 ton vete till Jordbruksverket samt lagra och omsätta dessa i enlighet med de krav som ställs i upphandlingen.
Hur kommer marknaden i norra Sverige att påverkas av att Jordbruksverket etablerar spannmålslager?
Vår beredskapslagringsmodell går ut på minimal marknadspåverkan, även på regional nivå. Spannmålsmarknaden i norra Sverige är liten och vi kommer att ha extra uppsikt över konkurrenssituationen på marknaden.
Hur mycket spannmål ska Jordbruksverket lagra i norra Sverige?
Vår modell går ut på att vi ska lagra spannmål i hela landet och att alla lager är hela landets lager – de ska inte ses som regionala lager. Det är därför inte relevant vilka mängder som lagras på regional nivå och det är heller inte data som vi kan lämna ut, då det riskerar att röja vår förmåga i olika delar av landet.
Hur mycket vi ska lagra i hela landet är ett beslut som regeringen ska fatta.
Beredskapslager av insatsvaror
Hur har Jordbruksverket kommit fram till vilka insatsvaror som ska lagras?
De insatsvaror vi ska lagra är sådana som används i all vår jordbruksproduktion och som Sverige i dag importerar för att kunna producera livsmedel. Vi föreslår att insatsvaror ska lagras för den produktion som kan upprätthållas vid allvarliga kriser och ytterst krig. Insatsvaror kommer att lagras även för att behålla avelsdjur/moderdjur i syfte att snabbt återställa animalieproduktionen efter kris eller krig.
Vad innebär det att Jordbruksverket gör en Request for information (RFI) om mineralgödsel?
Vi kommer att upphandla beredskapslager av mineralgödsel. Ett första steg är en så kallad Request for information (RFI), en informationsförfrågan till företagen i branschen. Vi vill på så sätt få en inblick i olika lösningar samt hjälp med att sätta och definiera de krav som sedan ska ställas i upphandlingen.
Vår modell för beredskapslagring går ut på att den privata sektorn är helt integrerad. Eftersom företagen kommer att ansvara för att hantera statens vara i lager är det är viktigt att vi utformar upphandlingen tillsammans med de privata aktörerna. På så sätt säkerställer vi en minimal påverkan på marknaden.
Senast granskad: 2026-06-11