Version: 3.1.1 Inloggad som | Logga ut Mina Sidor: Version: 3.1.1 Tid: 20190826-0839 |
Rotogräsen blir lätt ett ökande problem i ensidiga växtföljder.
Rotogräsen, de fleråriga (perenna) ogräsen, indelas efter hur de förökar sig vegetativt.
Maskros och skräppa har pålrötter och saknar utlöpare. De är platsbundna. Dessa arter är känsliga för mekanisk bearbetning. Maskrosfrön sprids med vinden och har kort livstid medan skräppafrön kan bevara sin grobarhet under många år i marken.
Rotogräs med utlöpande rötter eller stamdelar kallas vandrande. Utlöparna ligger på olika djup för olika arter. Kvickrot har grunt liggande stamutlöpare (rhizom). Hästhov och åkerfräken har djupt liggande stamutlöpare. Åkermolke har grunt liggande rotutlöpare. Åkertistel har djupt liggande rotutlöpare. De vandrande rotogräsen har en stark spridningsförmåga. De vegetativa delarna kan ge nya plantor från små delar. Rotogräs med utlöpare är motståndskraftiga mot mekanisk bearbetning. De missgynnas av ljuskonkurrens från grödan.
Rotogräsen kan även spridas med frön.
Åkertistel (Cirsium arvense) är ett rotogräs med kraftigt och djupt rotsystem. Den gynnas av ensidig spannmålsodling och konkurrenssvaga grödor. Det djupa rotsystemet gör den konkurrenskraftig vid växtnäringsbrist och torka. Åkertisteln kräver god tillgång på ljus. Åkertisteln missgynnas av tvåårig vall som skördas 2-3 gånger och är därför ett mindre problem på gårdar med vall i växtföljden.
Åtgärder mot åkertistel på spannmålsdominerade växtodlingsgårdar
En tvåårig vall som cirkulerar på alla fält är den enskilt mest effektiva metoden mot åkertistel. Sök samarbete med en djurgård med nötkreatur eller hästar.
En vitklöverfrövall kan, om den putsas tidigt och bryts direkt efter fröskörd, ge en viss effekt mot åkertistel. En rödklöverfrövall ger däremot otillräcklig effekt eftersom den har en längre växtperiod.
Observera att ogräsharvning inte har någon effekt mot vegetativa skott av åkertistel. Det finns istället stor risk att grödans konkurrenskraft försämras vid sena ogräsharvningar.
Kvickrot (Elymus repens) har underjordiska stamutlöpare (rhizom) med stark förmåga att bilda nya skott. Rhizomen ligger huvudsakligen i det översta tio centimetrarna av marken, och hela växten störs av effektiv, upprepad jordbearbetning när kvickroten har 3–4 blad. Kvickrot är mest känslig för störning när skotten har 3–4 blad. Den är väl anpassad till fuktigt och svalt klimat och gynnas av god tillgång på kväve.
Åtgärder mot kvickrot
Åkermolke (Sonchus arvensis) har rotutlöpare som huvudsakligen befinner sig ovanför plogdjup. Hela rotsystemet kan störas av effektiv jordbearbetning. Åkermolkens återväxt efter störning avtar på hösten. Den utarmas därför inte lika effektivt av upprepad stubbearbetning som kvickroten. Åkermolken är känslig för jordbearbetning på våren. Åkermolkens frön kan spridas lång väg med vinden (150 m). Fröna lever inte länge utan gror oftast samma år som de sprids. De etablerar sig i luckor i glesa grödor där det finns tillgång på ljus och fukt.
Åtgärder mot åkermolke
En vitklöverfrövall kan, om den putsas tidigt och bryts direkt efter fröskörd, ge en viss effekt mot åkermolke. En rödklöverfrövall ger däremot otillräcklig effekt eftersom den har en längre växtperiod.
Åkerfräken (Equisetum arvense) har djupgående stamutlöpare (rhizom) som går ned långt under plogdjup. De underjordiska utlöparna är ihåliga och har förmåga att tränga ned i vattensjuk och packningsskadad kompakt jord. Åkerfräken hämmas till viss del av plöjning, men kommer snabbt tillbaka om inte plöjningen kompletteras med markförbättrande åtgärder som dränering och andra strukturförbättrande åtgärder. Åkerfräken kräver god tillgång på ljus och hämmas i konkurrenskraftiga grödor som vall och råg.
Åtgärder mot åkerfräken
De vanligaste skräppaarterna på åkermark är krusskräppa (Rumex crispus) och gårdsskräppa (Rumex longifolius). Skräpporna har djupa pålrötter. Nya plantor kan etableras från i första hand de övre delarna av pålroten. Skräppans frön kan leva länge i marken.
Åtgärder mot skräppa
- släpp inga djur på vallen under insåningsåret
- undvik att beta förstaårsvallen utan skörda med slåtter
- kör försiktigt, undvik slirskador
- dränera
- tilläggsutfodra bara på vallar som ska brytas (tilläggsutfodring ger upphov till trampskador och fläckvis uppgödsling som gynnar skräppor)
Hästhov (Tussilago farfara) har djupgående stamutlöpare (rhizom) som kan gå ned långt under plogdjup (upp till 75 cm). Hästhov är konkurrenssvag och kräver god tillgång på ljus för att etablera sig i ett fält. Den kan komma in i fläckar med gles gröda. En nyetablerad hästhovsplanta har inte hunnit få djupt liggande utlöpare och är därför lättare att bekämpa mekaniskt än ett bestånd som funnits i flera år.
Åtgärder mot hästhov
Sidan senast uppdaterad: 2018-07-06
Kundtjänst
Vi har öppet helgfria vardagar
måndag–torsdag 8.00–16.30
fredag 8.00–16.00
Kontakt
Övrigt
http://www.jordbruksverket.se/16725.html