Pressmeddelande från Jordbruksverket 1999-10-11

Jordbruksverket följer EU-regler för smittskydd och ursprungsmärkning

Sedan 1992 har EU-bestämmelser om identifiering och registrering av nötkreatur successivt införts. Bestämmelserna började tillämpas i Sverige i och med EU-inträdet 1995. Bestämmelserna innebär att alla nötkreatur ska vara unikt identifierade, märkta, införda i en stalljournal och registrerade i den centrala djurdatabasen. Den 1 mars 1998 tillkom särskilda sanktionsregler. Sedan dess har det förekommit ett antal fall där djurägare inte märkt sina djur. Samtliga dessa fall har klarats upp i samarbete mellan djurägarna och Jordbruksverket. När det gäller det uppmärksammade fallet utanför Ljungskile, där verket tvingats besluta att avliva och destruera sex omärkta nötkreatur, gick det tyvärr inte att nå en lösning trots att djurägaren erbjudits hjälp med identifieringen.

Bakgrunden till bestämmelserna är utbrottet av galna-kosjukan i Storbritannien. I Storbritannien tvingades man avliva över 3 miljoner nötkreatur bland annat på grund av att det inte fanns någon möjlighet att spåra smittkällorna. Därför utformade EU entydiga regler om identifiering och registrering av nötkreatur för att möjliggöra en effektiv smittspårning och ursprungsmärkning. Något som bland andra både LRF och konsumentorganisationerna sedan länge krävt. Syftet med lagstiftningen är alltså att minimera konsekvenserna vid utbrott av smittsamma sjukdomar samt att kunna garantera ett starkt konsumentskydd. För att ett sådant system ska vara verkningsfullt måste alla djurägare delta solidariskt och registrera alla sina nötkreatur.

Det nu aktuella ärendet inleddes redan i maj 1999 genom att djurskyddsinspektören i Uddevalla kommun uppmärksammade Jordbruksverket på att det fanns oidentifierade och omärkta djur hos djurägaren. Sedan dess har verket tillsammans med olika myndigheter försökt få djurägaren att anpassa sig till EUs regelverk. Vid ett tiotal tillfällen har djurägaren upplysts om vilka regler som gäller och vilken påföljden blir om kraven inte uppfylls. Kommunikationen har förts både via brev och telefon. Det har dessvärre varit omöjligt att kommunicera direkt med djurägaren eftersom han vägrat att prata med någon från Jordbruksverket. Samtalen har istället förts med djurägarens mor. De lokala myndigheterna har dock besökt gården och pratat med djurägaren. Även dessa har haft problem då djurägaren vägrar att samarbeta med myndigheter överhuvudtaget. Djurägaren har flera anmälningar på sig rörande misstanke om brott mot djurskyddslagstiftningen. Djurskyddsinspektören har även funnit kadaver på gården. Olaga hot har dessutom förekommit vilket lett till att polisen beslagtagit djurägarens vapen.

Kritik riktas nu mot Jordbruksverket för handläggningen av ärendet. När det gäller regelverket så är det entydigt: djur som inte är identifierade, märkta och registrerade utgör en potentiell smittorisk och ska därmed destrueras omedelbart. I samband med att djurägaren fick föreläggande om att identifiera och märka sina djur, något som för övrigt endast kan göras av djurägaren som vet djurens härkomst, spärrades även gården. Det innebar att djuren inte fick förflyttas från gården. Därmed var det nödvändigt att genomföra avlivningen på plats. Den lokala veterinären som övervakade avlivningen bedömer att den hanterades på ett djurskyddsmässigt bra sätt. Svensk Lantbrukstjänst, ett LRF-anknutet företag, som utförde uppdraget gjorde det professionellt. De utsatte inte djuren för någon stressituation eller något lidande, vilket blivit fallet om de exempelvis hade motat in djuren i en ladugård.

- Det är beklagligt att vi tvingats att vidta dessa drastiska åtgärder för att leva upp till EUs regelverk. Jag förstår dessutom mycket väl att allmänheten anser att sättet att avliva djuren på är stötande. Men ur djurskyddssynpunkt vad det de skonsammaste sättet, säger generaldirektör Ingbritt Irhammar

Jordbruksverket har vidtagit alla tänkbara åtgärder som står till buds för att förhindra den uppkomna situationen. Därför tycker verket att LRFs förbundsordförande Hans Jonssons uttalanden i frågan är upprörande. LRF har varit pådrivande när det gäller införandet av regler för ursprungsmärkning. De har inte framfört några synpunkter på de sanktionsregler som står klart definierade. I det aktuella fallet menar LRF sedan bland annat att Jordbruksverket skulle kontaktat LRF, den lokala LRF-avdelningen eller grannar för att få hjälp. Mot bakgrund av den hotbild som förelåg var det högst olämpligt att utöver de lokala och regionala myndigheterna även engagera privatpersoner i ärendet. Något som för övrigt inte är brukligt. Det verkar som om Hans Jonsson är mycket dåligt insatt i ärendet.

- Att likna ärendet vid rena vilda västern, det är ett uttalande som får stå för Hans Jonsson själv. Uttalandet har dock bidragit till att trappa upp stämningen gentemot dem på Jordbruksverket som arbetar med frågan. Några av tjänstemännen är mordhotade, detta endast för att de utför sitt arbete. Utvecklingen av ärendet är tragisk för samtliga inblandade parter, avslutar Ingbritt Irhammar.

Kontaktpersoner:
Rolf Köhler, planeringsdirektör, tel 036-15 58 03, 070-532 51 69
Harald Svensson, chef kontrollavdelningen, tel 036-15 51 13, 070-553 95 64

© Jordbruksverket 1999, senast ändrad 1999-10-11.
Ansvarig för sidan: Informationsenheten