Statens Jordbruksverk
Sveriges officiella statistik - Statistiska meddelanden

JO 38 SM 0901

Priser på jordbruksmark 2008
Agricultural land prices 2008
pil.gifI korta drag pil.gifStatistiken med kommentarer
pil.gifTabeller pil.gifFakta om statistiken
pil.gifKontaktpersoner, mer information pil.gifIn English
adobe.gif (177 bytes) Hela publikationen(PDF) adobe.gif (177 bytes) Beskrivning av statistiken(PDF)

I korta drag

Fortsatt ökning av priser på jordbruksmark

Priser för jordbruksmark har ökat kontinuerligt sedan Sveriges EU-inträde 1995. Mellan 2007 och 2008 ökade priserna på jordbruksmark med i genomsnitt ca 10 %.

Det genomsnittliga priset för jordbruksmark i Sverige beräknades år 2008 till 40 200 kr per hektar. Priset var högst i Götalands södra slättbygder med 97 600 kr per hektar och lägst i övre Norrland med 9 500 kr per hektar.

Procentuellt sett har ökningen det senaste året varit störst i Svealands slättbygder samt i Götalands norra slättbygder. Föregående år var det priserna i Övre Norrland som steg mest.

En uppdelning av jordbruksmarken på åkermark och betesmark visar att priset på åkermark i genomsnitt ökade med ca 11 % år 2008 till 48 600 kr per hektar. Priset på betesmark ökade med ca 6 % till 16 700 kr per hektar år 2008.

En viktig orsak till att priserna för jordbruksmark stigit de senaste åren är den reform av jordbrukspolitiken som trädde i kraft 1 januari 2005. Reformen innebar att stödet till jordbruket förändrades från att vara kopplat till odlad areal av vissa grödor och viss djurhållning till att ges i förhållande till arealen oavsett vilken gröda som odlas. Det innebar att mark som tidigare inte fått något stöd, främst åkermark som används för vallodling samt betesmark, blev stödberättigad. Förändringen gynnade främst skogsbygderna och de norra delarna av landet. Även det allmänna ekonomiska läget med låga räntor samt högre spannmålspriser torde ha varit gynnsam för prisutvecklingen.

Skattningarna av de genomsnittliga markpriserna bygger på försålda lantbruksfastigheter år 2008 och metoden är utarbetad av Jordbruksverket. Om fastigheten omfattar mer än bara mark så används relationen mellan jordbruksmarkens taxeringsvärde och det totala taxeringsvärdet för hela fastigheten för att bestämma jordbruksmarkens andel av försäljningspriset.