STATISTIK FRÅN
JORDBRUKSVERKET

Statistikrapport 2009:2

 

Livsmedelskonsumtionen 1960-2006

 

pm-pil.gifFörsta sidan - Sammanfattning pm-pil.gifStatistiken med kommentarer
pm-pil.gifTabeller pm-pil.gifFakta om statistiken
pm-pil.gifKontaktpersoner, mer information pm-pil.gifIn English

Statistiken med kommentarer

1. Inledning
2. Faktorer som påverkar konsumtionsutvecklingen
3. Utveckling av konsumtionen per varugrupp

1. Inledning

1.1 Bakgrund

Det finns ett stort allmänintresse av statistik om den svenska livsmedelskonsumtionen och hur denna har utvecklats över tiden. Detta gäller såväl hur mycket vi äter av olika produkter som vad maten innehåller och hur nyttig eller onyttig den är. På senare tid har också matvanornas inverkan på miljön uppmärksammats.

Vilka livsmedel vi äter och hur mycket vi äter av dem påverkas av den inkomst vi har att spendera på livsmedel och övriga varor, vilket pris varan har samt prisskillnaden mellan varor vi vill köpa. Dessutom finns en rad icke-ekonomiska faktorer som påverkar vår konsumtion. Icke-ekonomiska faktorer är t.ex. befolkningsstruktur, inställning till näringsrekommendationer och hälsa, uppfattning om säkra livsmedel, livsstil, teknologi och reklam.

Beräkningar av den svenska livsmedelskonsumtionen har sedan början av 1940-talet utförts av Jordbruksverket och dess föregångare. Ursprunget till beräkningarna var att man ville kunna avläsa effekterna av livsmedelsransoneringarna under krigsåren och följa förändringarna i befolkningens näringsstandard. Senare har beräkningarna bland annat använts som underlag vid beräkningen av den totala privata konsumtionen i nationalräkenskaperna.

Jordbrukverkets beräkningar av livsmedelskonsumtionen omfattar dels totalkonsumtion, dels direktkonsumtion.

Begreppet direktkonsumtion avser leveranserna av livsmedel till enskilda hushåll och storhushåll samt producenternas hemmaförbrukning. Konsumtionen redovisas i den form som produkterna når konsumenterna, dvs. som jordbruks- och trädgårdsprodukter, halvfabrikat, konserver, djupfrysta varor, färdiglagad mat etc.

Totalkonsumtionen redovisar totalförbrukningen av olika råvaror. Således har konsumtionen av mer förädlade produkter räknats om till råvaror. Konsumtionen av bröd redovisas t.ex. som mjöl, matfett, socker etc.

Från och med år 2000 redovisas endast konsumerade kvantiteter och inget värde.

När begreppet konsumtion används i rapporten avser detta direktkonsumtion. I fall där totalkonsumtion avses, används alltid begreppet totalkonsumtion. Tabellbilagan innehåller underlagsmaterial, samtliga konsumtionssiffror finns också i Jordbruksverkets databas.

1.2 Syfte

Syftet med denna statistikrapport är att:

-         Presentera en lång tidsserie konsumtionssiffror, från år 1960 fram till och med år 2006.

-         Visa hur konsumtionen för olika varugrupper och specifika varor förändrat sig över tiden.

-         Jämföra Jordbruksverkets konsumtionsstatistik gentemot andra källor.

-         Presentera möjliga förklaringar till konsumtionsutvecklingen (såväl ekonomiska som icke-ekonomiska faktorer).

1.3 Avgränsningar

Utgångspunkten för denna statistikrapport är Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar. Det innebär att befintlig produktindelning i nämnda beräkningar följs. I rapporten ges ett antal möjliga förklaringar till konsumtionsutvecklingen, men det görs inga djupare analyser varför utvecklingen ser ut på ett visst sätt.

Rapporten eftersträvar att undersöka den långsiktiga konsumtionsutvecklingen. Kortsiktiga fluktuationer bör tolkas med försiktighet, då dessa kan bero såväl på kvaliteteten i underlagsmaterialet för enskilda år som faktiska förändringar i konsumtionen.

Rapporten bygger enbart på historiska data och inkluderar därför inte några prognoser för konsumtionen i framtiden. I rapporten görs inte heller några analyser kring pris- eller inkomstelasticiteter, det vill säga hur förändrade inkomst- och prisförhållanden påverkar konsumtionen av enskilda varugrupper, detta kommer att behandlas i en kommande rapport från Jordbruksverket.

1.4 Underlag

Jordbruksverkets beräkningar av livsmedelskonsumtionen bygger till stor del på den officiella statistiken över industriproduktion och utrikeshandel. I vissa fall är dessa källor inte tillräckligt detaljerade eller anpassade till konsumtionsberäkningar och kompletteras därför med enkäter till kvarnar, margarintillverkare, försäljare och importörer av potatisprodukter, försäljare av bl.a. bröd- och kakmixer, kafferosterier, importörer av matolja och glasstillverkare.

All konsumtion i Sverige hamnar inte i konsumtionsstatistiken. Naturakonsumtionen (lantbrukarnas konsumtion av egna produkter när det gäller mjölk, ägg, visst kött och potatis samt konsumenternas direktinköp av dessa produkter från lantbrukarna) ingår dock i direktkonsumtionsberäkningarna. Däremot ingår inte konsumtion av egenproducerad frukt, bär och köksväxter.

Kvaliteteten i beräkningarna varierar från vara till vara och har även förändrats över tiden. Förändringar såsom ökad utrikeshandel med livsmedelsvaror och ett mer komplext varusortiment är exempel som gjort det svårare att upprätthålla önskad kvalitet för samtliga varor i beräkningarna av konsumtionen.

Denna rapport utgår främst från Jordbruksverkets egna konsumtionsberäkningar. Från Jordbruksverkets föregångare har hämtats fakta ifrån de enskilda publikationerna 1987:1 och 1975:7-8 i serien Jordbruksekonomiska Meddelanden. Övriga källor som vi har använt är:

-         Prisstatistik ifrån Statistiska Centralbyrån (SCB)

-         Undersökningen Hushållens utgifter "HUT" ifrån SCB

-         Nationalräkenskaperna ifrån SCB

-         Kostvaneundersökningarna "Hushållens livsmedelsutgifter och kostvanor" (HULK) avseende år 1989 samt "Riksmaten 1997-98" är andra underlag som vi har tittat närmare på. Dessa undersökningar genomfördes av SCB och Livsmedelsverket tillsammans

-         Undersökningen "Potatis - konsumtion och fritidsodling" som genomfördes av SCB år 2002

-         Närings- och kostrekommendationer, enligt Svenska näringsrekommendationer (SNR) samt Nordiska näringsrekommendationerna (NNR), vilka Livsmedelsverket informerar konsumenter och intressenter om

-         Mejeristatistik ifrån branschorganisationen Svensk Mjölk

-         Djupfrysningsbyråns statistik

-         Övriga källor; Skatteverket, Konsumentföreningen (KF), Svenska Ägg, Sveriges Bryggerier, Swedish nutrition foundation (SNF), Danisco och Svensk Kaffeinformation

Skillnader i dataunderlagen påverkar jämförbarheten mellan olika källor, se även Fakta om statistiken.

2. Faktorer som påverkar konsumtionsutvecklingen

Livsmedelskonsumtionen påverkas av ekonomiska och icke-ekonomiska faktorer (Pensson, John B m.fl., Introduction to Agricultural Economics, 2006).

De främsta ekonomiska faktorerna som påverkar livsmedelskonsumtionen är varans eget pris, pris på liknande varor samt konsumentens inkomst.

De främsta icke-ekonomiska faktorerna som påverkar livsmedelskonsumtionen är:

-         Befolkningsstruktur (äldre befolkning, fler ensamhushåll, ökad invandring)

-         Inställning till näringsrekommendationer och hälsa (ökad hälsomedvetenhet och intresse för kost- och näringsrekommendationer, sunda vanor, minskat kaloriintag)

-         Säkra livsmedel (ökad allmän kunskap och medvetenhet beträffande bland annat olika tillsatser i livsmedelsproduktionen samt livsmedelshygien)

-         Livsstil (i alltfler hushåll förvärvsarbetar båda makarna vilket resulterar i att det finns mindre tid till egen matlagning)

-         Teknologi (lanseringen av mikrovågsugnen, vissa produkter har utvecklats för att få en längre hållbarhetstid)

-         Reklam

I rapporten kommer vi att redovisa konsumtionsförändringar samt att titta på ekonomiska och icke-ekonomiska faktorer som kan ha bidragit till förändringarna. Det ligger statistiken närmare till hands att undersöka sådant som lättare kan förklaras med siffror. I kapitel 2 beskrivs därför den generella utvecklingen av priser på livsmedel och utvecklingen av hushållens inkomster. Kapitlet avslutas med en genomgång av de näringsrekommendationer som Livsmedelsverket ger ut, tillsammans med en jämförelse som visar om konsumtionen följer rekommendationerna.

2.1 Prisutveckling

I detta avsnitt görs en kort beskrivning av prisutvecklingen på livsmedel sedan år 1960 med hjälp av Konsumentprisindex (KPI) och Konsumentprisindex för jordbruksreglerade produkter (KPI-J). De grupper som ingår i KPI-J är kött och köttprodukter, mejerivaror, ägg, margarin, socker, potatis, mjöl och bröd. Detta innebär t.ex. att prisutvecklingen för trädgårdsprodukter inte ingår i denna prisserie. I avsnittet jämförs prisutvecklingen för livsmedel med övriga varor samt prisutvecklingen för några grupper av livsmedel. Syftet är att ge en övergripande bild av de prisförändringar som skett och speciellt då hur priserna för olika grupper av livsmedel har utvecklats över tiden och i förhållande till varandra eftersom detta kan vara en förklaring till ändringar i konsumtionsmönster.

En mer detaljerad genomgång av prisutvecklingen för respektive varugrupp görs i samband med redovisningen av konsumtionsutvecklingen i kapitel 3.

2.1.1 Prisutveckling på livsmedel jämfört med andra varor

Livsmedelssektorn har, jämfört med många andra sektorer, varit en sektor som under en lång rad av år styrts av politiska beslut som påverkat prisbildningen på livsmedel. Fram till dess att avregleringen av den svenska jordbruks- och livsmedelspolitiken inleddes, efter 1990 års livsmedelspolitiska beslut, genomfördes årliga överläggningar om prissättningen på jordbruksprodukter. I dessa överläggningar deltog delegationer från lantbrukarna och konsumenterna samt dåvarande Statens Jordbruksnämnd. Syftet var att garantera jordbrukarna en inkomstutveckling som var jämförbar med andra yrkesgrupper.

1990 års livsmedelspolitiska beslut innebar att den hårt reglerade jordbruks- och livsmedelssektorn skulle marknadsanpassas och produktionen skulle ske under i stort sett samma villkor som gällde för övriga näringsgrenar. Reformen hann dock inte nå full effekt innan Sverige ansökte om EU-medlemskap och en anpassning till EU:s marknadregleringar påbörjades och infördes i och med EU-medlemskapet år 1995.

Av diagram 2.1 framgår att prisutvecklingen för livsmedel följde inflationen under perioden 1960 fram till slutet av 1970-talet. Under 1980-talet steg dock priserna för livsmedel mer än priserna för övriga varor. Under den första hälften av 1990-talet bröts trenden och priserna på livsmedel sjönk för att därefter ha ökat något eller varit stabila. Ända sedan början på 1990-talet har prisökningarna för livsmedel varit lägre än för övriga varor, dvs. lägre än inflationen. Livsmedel har alltså blivit jämförelsevis billigare.

Bidragande orsaker till denna utveckling har varit dels sänkningar av momsskattesatsen på livsmedel under 1990-talet (se tablå A) men framför allt Sveriges inträde i EU som lett till ökad konkurrens inom livsmedelsproduktionen jämfört med situationen före 1990 års livsmedelspolitiska beslut.

 

Diagram 2.1 Prisutvecklingen KPI-totalt jämfört med prisutvecklingen på livsmedel totalt, 1980=100

Källa: SCB:s prisstatistik

 

Tablå A. Momsjusteringar över tiden

År

Skattesats för livsmedel

Beskrivning

1969

11,11%

Moms införs

1971

17,65%

Momsen höjdes

1974

13,64%/17,65%

Tillfällig nedsättning samt återgång till tidigare momssats

1977

20,63%

Momsen höjdes

1980

23,46%

Momsen höjdes

1981

21,51%

Momsen sänktes

1983

23,46%

Momsen höjdes

1990

25,00%

Momsen höjdes

1992

18,00%

Momsen sänktes för livsmedel

1993

21,00%

Momsen höjdes för livsmedel

1996

12,00%

Momsen sänktes för livsmedel

 

Källa: Skatteverket

 

2.1.2 Prisutvecklingen för grupper av livsmedel

Av diagram 2.2 framgår att prisutvecklingen för samtliga varugrupper tog fart i mitten av 1970-talet för att nå sin högsta nivå i början av 1990-talet. Därefter har prisutvecklingen planat ut. En jämförelse från år 1968 och framåt visar att de största prishöjningarna har skett för mjöl, gryn och bröd tätt följt av vegetabilier totalt (där mjöl, gryn och bröd ingår). Kött och chark är den produktgrupp som inte ökat lika mycket prismässigt som övriga produktgrupper.

 

Diagram 2.2 Prisutvecklingen enligt KPI-J, index 1966/67=100

Källa: SCB:s prisstatistik

 

Det svenska EU-inträdet förde med sig nya marknadsregleringar som påverkade priserna för olika varugrupper såväl uppåt (ris och socker) som nedåt (kött). År 2006 låg livsmedelspriserna totalt sett på ungefär samma nivå som år 1994, dvs. året före EU-medlemskapet. Priserna sjönk relativt kraftigt fram till 1997, bl.a. som en följd av sänkningen av momsen på livsmedel år 1996, för att därefter åter stiga till ungefär samma nivå som innan EU-medlemskapet. Förenklat kan man säga att två varugrupper utmärker sig i prisutvecklingen oavsett om man väljer 1990 eller 1994 som startår för jämförelserna;

Priserna på mejeriprodukter har stigit medan kött- och charkprodukter är den varugrupp för vilka priserna sjunkit mest. Prisökningen för mejeriprodukter ligger dock under prisökningen för konsumentprisindex totalt, dvs. alla varor inte enbart livsmedel.

2.2 Disponibla inkomster

Begreppet disponibel inkomst är ett av många mätinstrument för ekonomisk välfärd. Disponibel inkomst är det belopp som kan användas till konsumtion och sparande. I diagram 2.3 visas utvecklingen av disponibla inkomster per konsumtionenhet i 2006 års prisnivå för åren 1975-2006.

Ett hushålls sammansättning regleras med hjälp av konsumtionsenheter vilket är ett viktsystem som korrigerar för att alla utgifter inte ökar proportionellt med antalet personer i hushållet. När ett hushålls utgift divideras med dess totala konsumtionsvikt, kan mer rättvisande jämförelser av utgifterna göras mellan individer i olika hushållsgrupper.

Genomsnittlig disponibel inkomst låg år 1975 strax över 110 000 kronor och steg från slutet av 1970-talet fram till början av 1980-talet för att sedan plana ut. År 1985 låg den runt 120 000 kr och i slutet av 1980-talet steg den på nytt fram till början av 1990-talet, då disponibla inkomsten låg runt 140 000 kr. Under mitten av 1990-talet sker en liten tillbakagång och år 1995 hamnar den runt 135 000 kr. År 2000 hade disponibla inkomsten stigit upp emot 170 000 kronor och den fortsatte att stiga för att år 2006 hamna runt 195 000 kronor.

Diagram 2.3 Disponibel inkomst per konsumtionsenhet, tusen kronor i 2006 års priser

Källa: SCB

 

2.3 Hushållens utgifter för mat

SCB tar fram statistik över hushållens utgifter och utifrån denna kan man utläsa hur stor andel av hushållens utgifter som läggs på livsmedel. Dessa uppgifter hämtas ifrån undersökningen Hushållens utgifter (HUT). Nedan presenteras statistik över andelen utgifter för köpta livsmedel samt andelen utemåltider i relation till totala utgifter. Medan andelen utemåltider över hela tidsperioden utgjort strax under 5 procent av hushållens totala utgifter har andelen köpta livsmedel minskat.

 

Diagram 2.4 Andelen utgifter för köpta livsmedel och utemåltider av hushållens totala utgifter, vissa år 1978-2006

Källa: SCB:s statistik, HUT

Det innebär att matens andel av hushållens totala utgifter har minskat. År 1985 samt år 1992 stod livsmedel för cirka 20 procent av hushållens totala utgifter medan motsvarande siffra i mitten av 2000-talet var mellan 10-15 procent.

Hushållens utgifter för utemåltider tar en successivt större andel av de pengar hushållen spenderar på mat. Under 1980-talet spenderades knappt 20 procent på utemåltider, medan utemåltiderna stod för runt 25 procent av hushållens livsmedelsutgifter åren 2005-2006.

Den andel av hushållens utgifter som spenderas på olika produktgrupper kan följas både genom undersökningen Hushållens utgifter (HUT) och i nationalräkenskaperna (NR). De produktgrupper som redovisas i HUT:en respektive nationalräkenskaperna skiljer sig något åt liksom jämförelseåren.

I diagram 2.5 och 2.6 redovisas produktgrupper och jämförelseår enligt HUT:en och i diagram 2.7 redovisas produktgrupper och jämförelseår enligt nationalräkenskaperna.

 

Diagram 2.5 Hushållens utgifter för olika varugrupper av livsmedel år 2006

Källa: SCB:s statistik, HUT

 

Av diagram 2.5 framgår att av de uppräknade varugrupperna spenderade hushållen knappt 25 procent på kött, fisk och skaldjur. Mejeriprodukter och ägg samt bröd och spannmålsprodukter svarade för ungefär 15 procent vardera. Övriga varugruppers andel av utgifterna varierade mellan 8 procent och 11 procent.

Hushållens utgifter enligt nationalräkenskaperna visar år 2006 i huvudsak samma fördelning mellan olika varugrupper. Utvecklingen över tid ser dock marginellt olika ut mellan de båda undersökningarna. Olikheterna beror dels på att undersökningarna använder olika sätt att beräkna utgifterna för livsmedel. Defintionsavgränsingarna mellan olika varugrupper kan också skilja sig åt marginellt. Observera också att undersökningarna genomförts vid olika tidpunkter. Det innebär sammantaget att resultaten och därmed diagramm 2.6 och 2.7 får tolkas med försiktighet.

En jämförelse med hjälp av Hushållsbudgetundersökningen (HUT) visar att hushållen använder en mindre andel av de pengar de köper mat för på framförallt kött, mejeriprodukter och matfetter år 2006 jämfört med år 1978. Däremot lägger hushållen en större andel på bröd och spannmålsprodukter, grönsaker samt alkoholfria drycker år 2006 jämfört med år 1978. För dessa varugrupper är utvecklingen förhållandevis tydlig. Övriga varugruppers andel av utgifterna är förhållandevis stabil över perioden. Se t.ex. ägg, frukt och bär samt potatis i diagram 2.6.

Den jämförelse som kan göras med hjälp av hushållens utgifter enligt nationalräkenskaperna sträcker sig över en kortare period. I diagram 2.7 redovisas olika varugruppers andel av utgifterna för livsmedel åren 1993, 2000 och 2006. En jämförelse av diagram 2.6 och 2.7 visar dock att för år 2006 är den andel av hushållens utgifter som spenderas på olika varugrupper relativt lika mellan de båda källorna.

Jämförelsen visar att hushållen över de tre jämförda tidpunkterna (1993, 2000, 2006) kontinuerligt lagt en större andel av de pengar de köper mat för på fisk samt frukt. Samtidigt har man kontinuerligt lagt en mindre andel pengar på bröd och spannmålsprodukter, oljor och fetter, samt sötsaker glass och mellanmål.

För kött sjönk den andel pengar som spenderades på varugruppen mellan år 1993 och 2000 för att öka mellan åren 2000 och 2006. För grönsaker och alkoholfria drycker var förhållandet det motsatta. Den andel pengar som hushållen köpte grönsaker och alkoholfria drycker för var som störst år 2000.

 

Diagram 2.6 Jämförelser av olika varugruppers andel av utgifterna för livsmedel åren 1978, 1995 och 2006

Källa: SCB:s statistik, HUT

 

Diagram 2.7 Jämförelser av olika varugruppers andel av utgifterna för livsmedel från nationalräkenskaperna åren 1993, 2000 och 2006

Källa: Nationalräkenskaperna, SCB

2.4 Närings- och kostrekommendationer

2.4.1 Allmänna närings- och kostrekommendationer

Svenska näringsrekommendationer (SNR), utkom senast år 2005. Näringsrekommendationerna ges ut av Livsmedelsverket. Rekommendationerna bygger på Nordic Nutrition Recommendations (NNR) 2004, vilka har utarbetats genom ett nordiskt samarbete av forskare och experter och ges ut av nordiska ministerrådet. SNR 2005 överensstämmer i allt väsentligt med WHOs rekommendationer från 2003; "Diet, Nutrition and the Prevention of Chronic Diseases".

De senaste svenska näringsrekommendationerna innebär bl.a. att:

-         Totalt bör 25-35 procent av energin komma från fett. De flesta behöver öka intaget av omättat fett men däremot minska konsumtionen av hårt fett, mättade fettsyror och transfettsyror till det rekommenderade 10 procent av energin.

-         Intaget av kostfibrer bör uppgå till 25-35 gram per dag.

-         Högst 10 procent av energin bör komma från tillsatta sockerarter.

-         5-6 gram koksalt bör intas per dag.

-         Alkohol bör ge mindre än 5 procent av det totala energiintaget eller undvikas helt.

För att näringsrekommendationerna ska bli tillämpliga i vardagslivet bör de uttryckas som intag av livsmedel. Detta kallas för livsmedelsbaserade rekommendationer. Det har genom årens lopp hävdats att rekommendationer är alltför teoretiska och att det är svårt att äta på ett sådant sätt att alla önskemål uppfylls. Livsmedelsverket genomförde därför projektet svenska näringsrekommendationer översatta till livsmedel (SNÖ), som visar hur en matsedel i enlighet med SNR kan se ut. Ett resultat från SNÖ visar att det är lättare att komma upp i vitamin- och mineralrekommendationerna vid stort energiintag. Därför kan kostrådet "rör på dig" rekommenderas. Med ett större kaloriintag finns det också något större utrymme för mättat fett, men fortfarande gäller samma proportioner mellan olika fettkvaliteter. Bara 10 procent av energin bör komma från mättat fett, vilket gör att det ökade energibehovet t.ex. inte enbart kan fyllas med exempelvis gräddbakelser. För att uppfylla näringsrekommendationerna ges förslag på lämpliga mängder och val inom livsmedelsgrupperna.

Nedan följer rekommenderade mängder intag per dag och person:

-         Minst 500 gram frukt och grönsaker

-         Minst 0,5 dl kokta baljväxter (ärtor, bönor, linser)

-         En till två portioner potatis, ris eller pasta

-         Sex till åtta skivor bröd och en portion flingor eller gryn, vilket totalt motsvarar 200-250 gram

-         Cirka 0,5 liter mager mjölk/fil/yoghurt, varav en del kan ersättas med mager ost

-         I genomsnitt en portion, cirka 100 gram magert kött eller nyckelhålsmärkta charkuteriprodukter

Dessutom rekommenderas:

-         Två till tre portioner, 120 gram per portion, fisk och/eller skaldjur per vecka

-         För smörgås rekommenderas magert smörgåsfett medan flytande margarin eller olja rekommenderas till matlagning

När det gäller närings- och kostrekommendationer bör man också beakta att det dagliga intaget av energi och näring bör fördelas på tre huvudmål samt två eller flera mellanmål. Helst varje dag bör alla människor vara fysiskt aktiva i sammanlagt 30 minuter med måttlig intensitet som ett minimum.

Med hjälp av SNÖ och nationella kostundersökningar formulerades fem budskap som syftade till en förändrad kosthållning med målet att äta en mer näringsriktig sammansatt kost.

Vill du äta hälsosamt?

  1. "Ät mycket frukt och grönt - gärna 500 g per dag!"
  2. "Ät bröd till varje måltid - gärna fullkorn!"
  3. "Välj gärna nyckelhålsmärkt!"
  4. "Ät fisk ofta - gärna tre gånger i veckan!"
  5. "Byt till flytande margarin eller olja när du lagar mat"

Ovanstående närings- och kostrekommendationer gäller i huvudsak vuxna individer. Rekommendationer för barn, ungdom, gravida och ammande kvinnor samt i viss mån äldre personer kan se annorlunda ut.

Livsmedelsverket har bland annat som mål att alla livsmedel ska vara säkra. Förutom riskerna med felaktigt sammansatt kost, finns det andra risker med mat som har negativa effekter på hälsan. I princip rör det sig om de fyra faktorerna mikroorganismer, naturliga gifter, främmande ämnen och tillsatser.

2.4.2 Historiska närings- och kostrekommendationer

År 1969 utkom den första versionen av svenska näringsrekommendationer, SNR, och innehöll råd om intag av energigivande näringsämnen. Sedan år 1980 utarbetas nordiska näringsrekommendationer, NNR, vilka därefter reviderats vart åttonde år. Åren 1981, 1989, 1997 och 2005 har SNR utgivits.

Olika modeller har kommit genom åren, fortfarande har vissa ännu sin giltighet. Nedan presenteras några olika modeller.

 

Figur A. Matcirkeln

Figur B. Matpyramiden

Bröd- och andra spannmålsprodukter, potatis, mjölk, ost och matfett

 

Basmaten

 

Kött, fisk

och ägg

 

Tillägget

 

Grönsaker, rotfrukter

och frukt

 

Källa: Livsmedelsverket

Källa: Livsmedelsverket

 

Matcirkeln, som tidigare benämndes kostcirkeln, kom år 1963. Denna delade in livsmedlen i sju olika grupper. Det rekommenderas att man varje dag äter något från matcirkelns sju grupper, med viss modifikation att man bör äta mer av vissa grupper och mindre av andra. Matcirkeln visar variation, men den visar inte hur mycket eller hur ofta man bör äta. Fortfarande rekommenderas matcirkeln som ett bra hjälpmedel när man planerar måltider. Man bör varje dag se till att äta något ifrån varje grupp, dock inte lika mycket från alla. Stora portioner rekommenderas av grönsaker, frukt, rotfrukter, bröd och gryn men man bör däremot vara sparsam med matfett till smörgås eller matlagning.

I mitten av 1970-talet utformade KF:s (Konsumentföreningen) provkök den så kallade matpyramiden. Livsmedelsgruppen basmaten återfinns längst ner i pyramiden. Genom bröd, andra spannmålsprodukter, potatis, mjölk, ost och något matfett skulle praktiskt taget hela energibehovet samt större delen av näringsbehovet täckas. Dessa produkter är jämförelsevis billiga och har sedan länge utgjort basen i svensk folkkost. Tillägget utgörs av det skikt som återfinns i mitten av matpyramiden (grönsaker, rotsaker och frukt) samt triangeln överst (kött, fisk och ägg). Tillägget är ett komplement för bland annat viktiga vitaminer och mineralämnen som kan varieras efter smak, årstid och kassa.

 

Figur C. Tallriksmodellen

Källa: Livsmedelsverket

 

Tallriksmodellen som lanserades år 1992 visar hur en måltid kan få bra proportioner, oavsett hur mycket eller lite man äter förblir proportionerna desamma. En stor del av tallriken fylls med grönsaker, rotfrukter och frukt vilket ger rikligt med kostfiber, vitaminer och mineraler men sparsamt med energi. För att få bra kolhydrater lägger man på en nästan lika stor del av tallriken potatis, ris, pasta eller bröd. Den återstående minsta delen av tallriken är avsedd för kött, fisk eller ägg vilket bidrar med värdefullt protein och viktiga mineraler. Det är individuellt hur stor mängd en person behöver.

En person som är överviktig kan öka grönsaksdelen medan en hårt arbetande eller idrottande person med högre energibehov låter potatis, ris och pasta eller bröddelen få ta större plats.

2.4.3 Den faktiska energitillförseln i relation till den rekommenderade

"Om man jämför den faktiska konsumtionen med den näringsfysiologiskt önskvärda, är konsumtionen av mjölk, kött- och köttvaror genomsnittligt lagom. Bröd- och spannmålsprodukter kan gärna öka, liksom potatis, köksväxter, frukter, bär och fisk. Konsumtionen av socker och fett bör minska." Citatet från Jordbruksverkets publikation Jordbruksekonomiska meddelanden 1987:1 har fortfarande sin giltighet. Enligt NNR 2004, som i stora drag har samma budskap som de föregående rekommendationerna, rekommenderas alla över två års ålder att eftersträva att intaget av fett utgör cirka 25-­35 procent av energitillförseln. Enligt 2005 års näringsvärdesberäkningar bidrar fett med 35 procent av energitillförseln även om en viss minskning skett sedan mitten av 1980-talet.

I tablå B redovisas energitillförseln från olika energikällor. Rekommendationen för intag av kolhydrater är som tidigare att intaget bör utgöra 50-­60 procent av energitillförseln. Ett ökat intag av stärkelse- och fiberrika livsmedel främst spannmålsprodukter och potatis rekommenderas för de flesta människor.

Enligt konsumtionsberäkningarna har kolhydraterna i stort sett oförändrat stått för strax under 50 procent av energitillförseln sedan 1950-talet. Energiintaget för protein bör vara någonstans mellan 10-20 procent enligt NNR. Enligt näringsvärdesberäkningarna var energiandelen över 10 procent år 1960 för att sedan i stort sett kontinuerligt öka och under första halvan av 2000-talet hamna strax över 13 procent. Därmed ligger energitillförseln från protein på en rekommenderad nivå.

 

Tablå B. Fördelning av energitillförseln på protein, fett, kolhydrater och alkohol 1960-2005, procent

 

Protein

Fett

Kolhydrater

Alkohol

Summa

1960

10,8

39,2

50,0

..

100

1965

11,0

40,0

49,0

..

100

1970

11,4

39,3

49,3

..

100

1975

12,0

39,4

48,6

..

100

1980

12,4

40,1

47,4

..

100

 

 

 

 

 

 

1980

11,8

38,7

46,4

3,1

100

1985

11,8

38,5

46,8

2,9

100

1990

12,0

37,2

47,8

3,0

100

1995

12,7

36,6

47,6

3,1

100

2000

13,1

35,5

48,4

3,0

100

2002

13,2

34,0

49,7

3,1

100

2003

13,2

34,4

49,2

3,2

100

2004

13,4

34,6

49,0

3,0

100

2005 prel.

13,4

35,2

48,3

3,0

100

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

En jämförelse mellan rekommenderad och faktisk energitillförsel i procent för år 2005 redovisas i diagram 2.8 nedan. Diagrammet visar att vi får i oss en för liten andel av den rekommenderade energitillförseln från kolhydrater och en för stor andel från fett.

Livsmedelsverket rekommenderar att 50-­60 procent av energiintaget bör komma från kolhydrater medan det faktiska intaget är knappt 7 procent lägre, 48 procent. Rekommendationen för fett är 25-­35 procent medan den beräknade tillförseln är 35 procent. Vad gäller proteiner är den andel som rekommenderas ungefär lika stor som den andel vi äter.

 

Diagram 2.8. Faktisk och rekommenderad energitillförsel år 2005, procent

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

Tablå C. Energitillförsel 1960-2005 kJ per person och dag, procent 1

 

kJ per person och dag

Procent

 

1960

1970

1980

1990

2000

2003

2004

2005
prel.

2005
prel.

Bröd och spannmålsprodukter

3 138

2 958

3 028

3 341

3 548

3 746

3 793

3 846

30

Kött och köttvaror

1 285

1 361

1 321

1 184

1 418

1 582

1 603

1 628

12

Fisk, kräft- och blötdjur 2

197

214

220

243

237

263

273

295

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mjölk

1 186

1 110

1 129

927

846

858

835

821

6

Grädde och
mjölkpulver

180

214

247

304

327

292

285

283

2

Ost

306

360

544

623

599

618

626

618

5

Ägg

172

176

166

173

153

136

150

145

1

Matfett 3

1 910

1 822

1 747

1 453

1 193

1 026

968

1 017

8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Köksväxter

700

909

205

275

284

300

316

311

2

Frukt och bär

..

..

692

781

743

832

816

792

6

Potatis och potatisprodukter

725

658

625

634

617

613

613

608

5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Socker och sirap

1 349

1 006

919

660

485

407

383

356

3

Andra livsmedel 4

461

679

891

1 021

1 261

1 387

1 351

1 344

10

Malt- och läskedrycker 5

203

352

259

361

465

490

459

436

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Totalt livsmedel

11 812

11 819

11 993

11 981

12 179

12 547

12 473

12 500

97

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alkoholhaltiga drycker

(194) 6

(260)6

326

328

361

423

404

408

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Totalt

12 006

12 079

12 319

12 309

12 540

12 971

12 876

12 908

100

Varav:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vegetabilier 7,8

7 462

7 517

8 107

8 165

8 133

8 309

8 241

8 275

64

Animalier 8

4 147

3 950

3 627

3 454

3 581

3 748

3 773

3 789

29

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

1) Hämtat ifrån näringsvärdesberäkningarna för år 2005, den senaste som har gjorts ur statistikrapporten "Konsumtionen av livsmedel och dess näringsinnehåll, uppgifter fr.o.m. år 2005.

2) Inkl. konserver och andra beredningar.

3) Smör, Bregott och övrigt matfett.

4) Kaffe, te, kakaopulver, honung, choklad- och konfektyrvaror, vissa såser och glass.

5) Exkl. starköl.

6) Uppskattning av energitillförseln från vin- och spritdrycker.

7) Inkl. matfett och honung.

8) Malt- och läskedrycker samt alkoholhaltiga drycker har varken räknats till vegetabilier eller animalier.

 

Tabellen ovan visar från vilka livsmedel vi hämtar energi och hur denna energitillförsel har varierat genom åren. Den totala energitillförseln (exklusive alkoholhaltiga drycker) har ökat sedan år 1960 med 7,5 procent.

Från ost hämtas dubbelt så mycket energi efter millenniumskiftet jämfört med i början av 1960-talet. Gruppen "andra livsmedel" bidrar med nästan tre gånger så mycket energi år 2005 som år 1960. Inte lika markant, men ändå ökningar av energiintaget, har skett ifrån bröd, kött- och fiskprodukter.

Grupper från vilka vi år 2005 jämfört med år 1960 hämtar en mindre andel av energin är mjölk, matfett, köksväxter samt till viss del även potatis- och potatisprodukter.

År 2005 hämtade vi ungefär en tredjedel av energin från socker och sirap jämfört med den energi som hämtades därifrån i början av 1960-talet. Gruppen socker och sirap avser i princip den mängd socker och sirap, i form av strösocker, bitsocker, sirap etc., som konsumenten köper i dagligvaruhandeln. Konsumtionen av socker och sirap som köps i dagligvaruhandeln har minskat sedan 1960-talet. Om man däremot tittar på den totala konsumtionen av socker så har den inte minskat alls i samma omfattning. Vi hämtar således i stort sett lika mycket energi från socker idag som i början av 1960-talet. Men numera kommer energiintaget från förädlade varor som innehåller socker och inte från hemlagat matbröd, kaffebröd, sylt, saft etc.

Diagram 2.9 Olika varugruppers bidrag till energitillförseln i procent

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

Energitillförseln från proteiner har, som nämnts tidigare, ökat något sedan år 1980. Den ökade energitillförseln i form av proteiner kommer främst från kött och ost. Energitillförseln från andra mejerivaror har minskat.

 

3. Utveckling av konsumtionen per varugrupp

3.1 Bröd och spannmålsprodukter

3.1.1 Hur stor är och var konsumtionen?

I diagrammet nedan visas den totala konsumtionen av mjöl och gryn. Siffrorna är hämtade ifrån totalkonsumtionsberäkningarna och inkluderar allt mjöl och gryn som förbrukas såväl till direkt konsumtion som till framställning av mer förädlade varor såsom bröd och pasta. Konsumtionen sjönk från 70 kg per person år 1960 till 60 kg per person på 1970-talet. Därefter har konsumtionen ökat och har sedan millenniumskiftet legat över 70 kg per person och år. Det innebär att konsumtionen nu är på ungefär samma nivå som år 1960.

 

Diagram 3.1 Totalkonsumtionen av mjöl och gryn, kg per person och år

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

 

3.1.2 Vilka konsumtionsmönster kan urskiljas?

I direktkonsumtionens varugrupp för bröd- och spannmålsprodukter ingår såväl varor av råvårukaraktär (mjöl av vete, råg, mjölblandningar samt ris och havregryn) samt mer förädlade produkter som olika mixer, pasta, majsflingor, såväl hårt som mjukt matbröd samt kaffebröd (mjukt vetebröd, rån, torra kakor, sockerkakor samt bakelser och tårtor).

Den direkta konsumtionen av mjöl har minskat samtidigt som konsumtionen av matbröd ökat relativt mycket sedan början av 1990-talet. Den minskade mjölkonsumtionen kan bl.a. förklaras av att vi inte bakar lika mycket hemma nu som under 1960-talet. Detta återspeglar sig också i den ökade matbrödskonsumtionen, dvs. vi köper mer färdiga produkter i butik. På senare tid har även bake-off marknaden vuxit snabbt. Bake-off står för bröd etc. som är förbakat och färdigbakas i ugn.

Kaffebröd i form av kakor och bullar med mera konsumeras i ungefär oförändrad omfattning sedan år 1980. Däremot kan man se en ökning för andra bakverk, som består av bakelser, tårtor och dylikt men också av crepes, pizzor och piroger.

 

 

Diagram 3.2 Konsumtion av mjöl, mat- och kaffebröd, kg per person och år

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

Underlaget som ligger till grund för konsumtionsberäkningar av matbröd och konditorivaror är dock osäkert. Den stora variationen under senare år är en följd av stor variation i motsvarande uppgifter i statistiken Industrins varuproduktion (IVP). När det gäller just bröd och konditoriprodukter sker en stor del av produktionen hos företag med endast ett fåtal anställda, vilket kan vara en orsak till eventuella brister i statistiken.

 

Diagram 3.3 Konsumtion av ris, pasta m.m., kg per person och år

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

Konsumtionen av ris har mer än fördubblats sedan år 1980. Konsumtionen av ris sjönk dock i samband med EU-inträdet år 2005, då priserna steg kraftigt men har därefter återigen ökat. Konsumtionen av pasta och liknande produkter (inklusive couscous) var år 2006 fyra gånger så stor som år 1980.

 

 

Diagram 3.4 Konsumtion av majsflingor, ostbågar, chips m.m., kg per person och år

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

 

Till en del består varugruppen "Majsflingor, rostat ris, ostbågar, popcorn" av energirika produkter med lågt näringsinnehåll men den innehåller också (mer eller mindre) nyttiga frukostflingor etc. Konsumtionen av majsflingor, rostat ris, ostbågar, popcorn var sju gånger större år 2000 än år 1960, men har därefter varit relativt konstant. Ett liknande mönster uppvisar för övrigt konsumtionen av potatischips.

3.1.3 Hur ser utvecklingen ut vid jämförelse med andra källor?

Kostvaneundersökningar HULK89 och Riksmaten 1997-98 visar att konsumtionen av matbröd är förhållandevis konstant. Det finns skillnader mellan män och kvinnor men däremot inga signifikanta skillnader mellan olika åldersgrupper. Konsumtionen av matbröd var nästan exakt lika stor vid de båda undersökningstillfällena och motsvarade cirka 4 skivor om dagen för kvinnor och 5-6 skivor om dagen för män.

Inte heller när det gäller kaffebröd (bullar, kex, kakor, bakelser m.m.) kan man se några större skillnader mellan kostvaneundersökningarna.

Att konsumtionen av ris, spagetti och makaroner ökat syns tydligt även i kostvaneundersökningarna.

3.1.4 Prisutveckling

När begreppet inflation nu och fortsättningsvis förekommer i rapporten avser begreppet just inflation mätt med KPI. Prisutvecklingen för mjöl har i stort sett följt inflationen från mitten av 1970-talet fram till mitten av 1990-talet, därefter låg mjölpriserna konstant i några år. I mitten av 1990-talet sjönk mjölpriserna med 30 procent och har därefter legat relativt stilla. Generellt sett har livsmedelspriserna totalt stigit mer under motsvarande perioder.

Själva mönstret för prisutvecklingen av hela gruppen mjöl, gryn och bröd jämfört med prisutvecklingen för enbart mjöl har sett ut på samma sätt. Däremot har prisutvecklingen varit högre för denna sammansatta produktgrupp jämfört med för enbart mjöl. Från år 1982 fram till början av 1990-talet låg den sammansatta produktgruppens prisutveckling över inflationen. Liksom för enbart mjöl har därefter den sammansatta produktgruppen, efter en nedgång i mitten av 1990-talet, legat relativt konstant prismässigt. I stort sett har prisutvecklingen för denna sammansatta grupp följt prisutvecklingen för livsmedel totalt.

Priset för ris utvecklades i stort sett i likhet med inflationen från år 1975 fram till mitten av 1980-talet, därefter sjönk rispriset något. I slutet av 1980-talet steg rispriset igen för att i början av 1990-talet återigen sjunka. Mellan åren 1994 och 1995 steg rispriset kraftigt. Det kan förklaras med Sveriges inträde i EU och anpassningen till EU:s jordbruksregleringar vilket bl.a. innebar att Sverige fick tillämpa ett högre gränsskydd för risimporten från länder utanför EU. Därefter sjönk rispriset något. Under 2000-talet har rispriset sjunkit ytterligare.

Priset för pasta, liksom inflationen och livsmedelspriserna totalt, steg från år 1975 med cirka 70 procent fram till år 1980. Under 1980-talet fortsatte prisökningstakten i fas med inflationen men lägre än livsmedel totalt, fram till början av 1990-talet då pastapriset sänktes med cirka 20 procent. Under 2000-talet har pastapriset legat relativt konstant. Pasta är en produkt som relativt andra livsmedel har blivit billigare. År 2006 låg priserna på pasta i nivå med priserna i slutet av 1980-talet.

 

Diagram 3.5 Prisutveckling för spannmålsprodukter åren 1975-2006 (1975=100)

Källa: SCB:s prisstatistik

 

3.1.5 Närings- och kostrekommendationer

Enligt de allmänna närings- och kostrekommendationerna för vuxna som berör spannmålsprodukter bör man äta en till två portioner potatis, ris eller pasta per dag. Dessutom bör man äta sex till åtta skivor bröd och en portion flingor eller gryn per dag (dvs. 200-250 gram). Hälften av brödet som äts bör vara fiberrikt, nyckehålsmärkt bröd och man bör äta bröd till alla måltider. Man bör vid mellanmål byta ut kaffebrödet, som är ett näringsmässigt sämre alternativ, till bröd.

År 1960 konsumerades sammanlagt 89 kg pasta, ris och potatis per person och år, fördelat per dag torde det bli 200-300 gram. Drygt 2 procent av tillförseln utgjordes av ris och pasta. År 2006 konsumerades 71 kg pasta, ris, färsk potatis och beredda potatisprodukter per person och år vilket motsvarar knappt 200 gram per dag. 64 procent av dagsransonen 2006 utgjordes av färsk potatis, 15 procent av beredda potatisprodukter samt 21 procent av ris och pasta. Möjligtvis kan en ranson på 200-300 gram utgöra en till två portioner per dag, däremot verkar en dagsranson på mindre än 200 gram per dag knappast utgöra en till två portioner per dag. Dessutom är det intressant, förutom att den sammanlagda konsumtionen har blivit mindre, att en förskjutning har skett från färsk potatis till ris, pasta och förädlade potatisprodukter. Det kan ur kostrekommendationssynpunkt vara helt i sin ordning att ersätta färsk potatis med pasta och ris, däremot är det mer tveksamt att ersätta konsumtionen av färsk potatis med förädlade potatisprodukter. Se vidare avsnitt 3.2.2.

Konsumtionen av matbröd låg år 1960 på 38,9 kg per person och år, vilket motsvarar drygt 100 gram per person och dag, motsvarande siffra för år 2006 är 56,0 kg per person år och drygt 150 gram per dag och person. Eftersom man inte vet hur mycket "hembakat" matbröd som äts är det svårt att göra en direkt jämförelse. Siffrorna antyder dock att man år 1960 åt mer "hembakat" bröd jämfört med år 2006. Om man däremot tittar på kostvaneundersökningarna ligger konsumtionen i genomsnitt på 4 skivor per dag för kvinnor och 5-6 skivor per dag för män vilket är lite i underkant gentemot den rekommenderade konsumtionen.

3.2 Potatis och potatisprodukter

3.2.1 Hur stor är och var konsumtionen?

Enligt Jordbruksverkets beräkningar antas det att totalkonsumtionen av potatis och produkter beredda av potatis sedan 1978 ligger konstant på 83,6 kg per person och år. Enligt en undersökning avseende konsumtion och fritidsodling av potatis, som genomfördes av SCB år 2002, är detta antagande inte helt orimligt (se även avsnitt 3.2.3). Direktkonsumtionsberäkningarna visar att konsumtionen av färsk potatis nästan har halverats från år 1960 fram till år 2006.

 

Diagram 3.6 Konsumtion av färsk potatis, kg per person och år

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

 

Diagram 3.7 Konsumtion av potatisprodukter, kg per person och år

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

 

3.2.2 Vilka konsumtionsmönster kan urskiljas?

Samtidigt som konsumtionen av färsk potatis har minskat kraftigt, har konsumtionen av vissa beredda produkter ökat. Detta gäller till exempel konsumtionen av pommes frites och chips. Den minskade konsumtionen av färsk potatis ska också sättas i relation till den ökade konsumtionen av pasta och ris.

Enligt Jordbruksverkets beräkningar konsumerades år 1960 sammanlagt 89 kg färsk potatis, beredda potatisprodukter, ris och pasta per person och år. Då stod konsumtionen av färsk potatis för 98 procent av nämnda sammanlagda konsumtion. Motsvarande siffror för år 2006 är 71 kg per person med konsumtionsfördelningen färsk potatis 64 procent, ris 8 procent, pasta 13 procent och beredda potatisprodukter 15 procent.

3.2.3 Hur ser utvecklingen ut i jämförelse med andra källor?

SCB genomförde år 2002 en undersökning avseende konsumtion och fritidsodling av potatis. Enligt denna undersökning låg den genomsnittliga potatiskonsumtionen av kokt och stekt potatis samt pommes frites och liknande på 56 kg per person och år. Enligt samma undersökning åt män mer potatis än kvinnor (65 respektive 46 kg) och äldre människor åt mer potatis än yngre.

Enligt kostundersökningen Riksmaten 1997/98 motsvarar mängden potatis och potatisrätter som män åt 61 kg per år och som kvinnorna åt 42 kg per år. Hälften av all potatis åts som kokt, omkring 10 procent som potatismos. Därefter följer produkter som pommes frites, stekt potatis, potatisgratäng, bakad potatis, potatissallad samt potatisbullar och palt i en fallande skala. Vid en jämförelse mellan HULK89 och Riksmaten 1997/98 ser man att den totala konsumtionen av potatis har minskat.

Konsumtionen av frysta potatisprodukter, som till största delen utgörs av pommes frites, minskade dock både år 2004 och 2005, men gick upp lite under år 2006 enligt Djupfrysningsbyråns statistik. Eftersom Jordbruksverket använder Djupfrysningsbyrån som en grundkälla just för denna statistik är det naturligt att konsumtionsutvecklingen ser ut på samma sätt.

Nivåerna i Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar stämmer ganska väl överens med nivåerna i SCB:s undersökningar, konsumtionsutvecklingen går dessutom åt samma håll.

3.2.4 Prisutveckling

Från 1960-talet fram till i början av 1990-talet ökade priset för potatisprodukter på samma sätt som för livsmedel totalt och inflationen. Från mitten av 1990-talet och fram till år 2006 har prisutvecklingen för potatisprodukter legat på en högre nivå än för livsmedel totalt men ändå en bit ifrån inflationen.

Under 2000-talet närmar sig prisutvecklingen för potatisprodukter den för livsmedel totalt. Även om potatispriset har ändrats lite upp och ner under 1990- och 2000-talen, var det genomsnittliga priset för potatisprodukter ungefär detsamma år 1990 som år 2006.

Diagram 3.8 Prisutveckling för potatis (1985=100)

Källa: SCB:s prisstatistik

 

3.2.5 Närings- och kostrekommendationer

Det rekommenderas att man äter en till två portioner potatis, ris eller pasta per dag. Jordbruksverkets beräknade potatiskonsumtion motsvarade år 1960 cirka 240 gram per person och dag. Motsvarande siffror för år 2006 var cirka 155 gram. Det är svårt att enbart titta på potatisprodukter vid en jämförelse mellan den rekommenderade konsumtionen och den faktiska. Man bör göra en jämförelse tillsammans med konsumtionen av pasta och ris, vilket också är gjort under avsnitt 3.1.5.

Det enda som kan sägas specifikt är att konsumtionen av beredda potatisprodukter har ökat. En stor andel av denna ökning utgörs av pommes frites, vilket är en trend som går tvärtemot närings- och kostrekommendationer om att inte äta för mycket fett.

3.3 Köksväxter, frukt och bär

3.3.1 Hur stor är och var konsumtionen?

Konsumtionen av frukt och grönsaker har ökat sedan år 1960.

3.3.2 Vilka konsumtionsmönster kan urskiljas?

Konsumtionen av färska köksväxter har nästan fördubblats sedan år 1980 och tredubblats sedan år 1960, men även om konsumtionen av rotfrukter har ökat har inte detta skett i samma utsträckning. Konsumtionen av ättiksinläggningar har varit relativt oförändrad, medan konsumtionen av köksväxter som är frysta, beredda eller konserverade på annat sätt ökat.

Diagram 3.9 Konsumtion av köksväxter, kg per person och år

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

 

Konsumtionen av äpplen och päron var relativt konstant fram till början av 1980-talet. Av diagram 3.10 framgår att konsumtionen sjönk från att ha legat på drygt person 20 kg per till runt 15 kg per person och år. Den minskade konsumtionen kan förklaras med att konsumtionen av egenproducerade frukter och bär inte redovisas från och med år 1988. Ungefär samtidigt som konsumtionen av äpplen och päron minskade steg konsumtionen för fruktgruppen bananer, meloner, kiwi, avokado m.m. Konsumtionen av citrusfrukter har ökat med cirka 25 procent sedan 1960-talet medan övriga frukter och bär har konsumerats i stort sett i samma utsträckning under hela tidsperioden.

 

Diagram 3.10 Konsumtion av frukt och bär, kg per person och år

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

3.3.3 Hur ser utvecklingen ut vid jämförelse med andra källor?

Enligt kostvaneundersökningarna har konsumtionen av rotfrukter ökat, detsamma gäller färska och bearbetade grönsaker, medan konsumtionen av baljväxter varit nästintill konstant. Konsumtionen av frukt och bär har också ökat.

3.3.4 Prisutveckling

Från år 1960 fram till år 1980 har prisutvecklingen för rotfrukter och grönsaker nästan exakt följt samma prisutveckling som livsmedel totalt och då legat på en något högre nivå än inflationen. Prisutvecklingen för frukt och bär har däremot legat under nivån för motsvarande prisutveckling för livsmedel samt inflation.

Diagram 3.11 Prisutveckling åren 1960-1980 (1960=100)

Källa: SCB:s prisstatistik

 

 

Diagram 3.12 Prisutveckling åren 1980-2006 (1980=100)

Källa: SCB:s prisstatistik

 

Från år 1980 fram till 1980-talets slut följde i stort sett prisutvecklingen för både frukt och grönsaker inflationen. Detsamma gäller dessa produkters prisutveckling gentemot livsmedel totalt fram till mitten av 1980-talet, då priserna för livsmedel totalt steg mer än priserna för frukt och grönsaker.

Från år 1990 och fram till år 2000 har priserna för frukt och grönsaker varierat upp och ner men låg på ungefär samma nivå år 1990 som år 2000 samtidigt som inflationen steg kontinuerligt.

Under 2000-talet har grönsakspriserna nästan stått stilla, medan priserna för frukt ökat något.

3.3.5 Närings- och kostrekommendationer

Enligt Livsmedelsverkets kostråd bör den sammanlagda frukt-, bär-, grönsaks- och juicekonsumtionen för vuxna uppgå till cirka 0,5 kg per person och dag. Detta motsvarar omkring 180 kg per person och år och avser ätfärdig vara. Vid den senaste kostvaneundersökningen (1997/98) uppgick männens genomsnittliga konsumtion till 60 procent och kvinnornas till 75 procent av den önskvärda nivån. Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar när det gäller frukt och grönsaker innehåller såväl färska som beredda grönsaker och frukter och bör inte summeras. Därför kan inte jämförelser göras gentemot kostråden.

3.4 Kött och köttvaror

3.4.1 Hur stor är och var konsumtionen?

Totalkonsumtionen av kött har ökat med 35 kg per person och år mellan åren 1960 och 2006. Från att i början av 1960-talet legat på drygt 50 kg kött per person och år har konsumtionen 2006 ökat till 86 kg kött per person och år. Detta innebär att köttkonsumtionen har ökat med drygt 70 procent.

 

Diagram 3.13 Totalkonsumtion av kött, kg per person och år

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

 

3.4.2 Vilka konsumtionsmönster kan urskiljas?

Det konsumerades i stort sett lika mycket nötkött på 1990-talets första hälft som 30 år tidigare, därefter har totalkonsumtionen av nötkött haft en uppåtgående trend trots de kriser som drabbat branschen inom EU i form av sjukdomsutbrott såsom BSE (galna kosjukan). Dessa utbrott fick kraftigt negativa effekter på konsumtionen i flera andra europeiska länder men så blev inte fallet i Sverige, vilket förmodligen beror på att svenskarna litar på att livsmedelskontrollerna i olika led fungerar och livsmedlen därmed är säkra att konsumera. Förklaringen till den trendmässigt ökande totalkonsumtionen är sannolikt den gynnsamma utvecklingen av konsumentpriserna för nötkött.

Totalkonsumtionen av griskött steg i början av 1970-talet och låg ett tiotal år strax över 30 kg per person och år för att sedan återigen sjunka till ungefär samma nivå som före ökningen. I slutet av 1980-talet ser man återigen trenden av en konsumtionsökning för att år 2006 ligga runt 39 kg per person och år. Även för griskött har prisutvecklingen under de senaste 25 åren varit relativt gynnsam ur ett konsumentperspektiv.

Totalkonsumtionen av fjäderfäkött (främst kycklingkött) har ökat kraftigt, den kraftigaste ökningen har skett från 1990-talets början och framåt vilket även sammanfaller med fallande konsumentpriser för fjäderfäkött. Från år 1960 till år 1990 ökade totalkonsumtionen av fjäderfäkött från 1,6 till 5,9 kg per person och år, för att under de kommande 16 åren öka till 16,2 kg person och år. Totalt sett innebär detta att det år 2006 konsumerades 10 gånger mer fjäderfäkött än vad som konsumerades år 1960.

 

Diagram 3.14 Konsumtion av förädlade köttprodukter, kg per person och år

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

Sammantaget konsumeras det nästan dubbelt så mycket förädlade köttprodukter (charkuteri plus färdigmat) år 2006 i Sverige jämfört med år 1960. Konsumtionen har ökat kraftigt dels i början av 1980-talet och dels i början av 2000-talet.

Det är främst konsumtionen av färdigmat som har ökat, charkuterikonsumtionen håller sig på ungefär samma nivå under hela perioden.

3.4.3 Hur ser utvecklingen ut vid jämförelse med andra källor?

Vid en jämförelse mellan de olika kostvaneundersökningarna HULK 89 respektive Riksmaten 1997/98 visas också en konsumtionsökning gällande kött och fågel mellan åren 1989 fram till 1997/98. År 1989 åt en kvinna respektive en man 72 respektive 99 gram kött och kötträtter (tillagade) per dag. Intaget av korv och andra charkprodukter var 19 respektive 29 gram per dag. Motsvarande siffror för 1997/98 var 97 respektive 129 gram, medan intaget av korv och andra charkprodukter var 31 respektive 43 gram per dag. Utifrån dessa siffror kan man göra en årlig uppskattning av att konsumtionen ökade från 43 kg per person och år 1989 till 55 kg per person och år 1997/98. Nivån på denna ökning är klart jämförbar med motsvarande ökning i Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar motsvarande period.

Djupfrysningsbyrån visar i sin statistik mellan åren 1975 och 2002 att konsumtionen av djupfryst fjäderfäkött stadigt har ökat. Även om definitioner inte är helt jämförbara visar Djupfrysningsbyrån en liknande konsumtionsökningstrend för "färdigrätter" mellan åren 1986 och 2002 som Jordbruksverket gör för "färdigmat".

3.4.4 Prisutveckling

Fram till början av 1990-talet följde priserna för kött i stort prisutvecklingen för livsmedel i allmänhet. Mellan år 1990 och 2006 sjönk priserna på kött med drygt 12 procent medan priserna för livsmedel totalt sjönk med knappt 2 procent. Kött har relativt sett blivit billigare jämfört med övriga livsmedel vilket sannolikt är en förklaring till den ökande köttkonsumtionen.

 

Diagram 3.15 Prisutveckling för kött (1966/67=100)

Källa: SCB:s prisstatistik

 

Av diagram 3.17 kan man utläsa att fjäderfäkött är det köttslag för vilket prissänkningarna slog igenom mest. Men prissänkningarna har medfört att även nötkött och griskött har blivit betydligt billigare relativt andra livsmedel trots att priserna för dessa produkter har stigit från slutet av 1990-talet fram till år 2006. Priserna för både nötkött och griskött låg år 2006 på en nivå motsvarar prisnivåerna i slutet på 1980-talet. Charkuterivaror och köttkonserver hade ungefär samma prisutveckling som gris- och nötkött fram till slutet av 1980-talet. Därefter steg priserna för charkuterivaror och köttkonserver kraftigt. I början av 1990-talet sjönk priserna för dessa produkter och från slutet av 1990-talet till början av 2000-talet låg prisutvecklingen i nivå med inflationen för att åren därefter ligga något lägre.

 

Diagram 3.16 Prisutveckling för utvalda köttgrupper 1980-2006 uttryckt med index KPI-J (1980=100)

Källa: SCB:s prisstatistik

3.4.5 Närings- och kostrekommendationer

I Livsmedelsverkets beräkningar för en vuxen ingår en portion, motsvarande 100-­120 gram kött per dag. Därutöver tillkommer 38 gram korv och charkprodukter. Detta motsvarar 39 kg benfritt kött och 14 kg charkvaror per person och år. År 2006 var direktkonsumtionen av färskt och fryst kött (inkl. ben) 42,5 kg per person och år och konsumtionen av charkprodukter 24,1 kg per person och år. Utöver detta tillkommer kött och charkvaror som ingår i färdigmat och frysta köttprodukter med en konsumtion på 16,9 kg per person och år. Den totala köttkonsumtionen låg år 2006 på drygt 85 kg per person och år. Denna siffra avser "vara med ben" och omfattar förutom färskt och fryst kött också mängden kött som används för tillverkning av korv och andra charkprodukter och inkluderar svinn i produktionsleden. Efter en uppskattad korrigering för avfall och svinn hamnar köttkonsumtionen år 2006 någonstans mellan 60 och 65 kg per person och år. Även om det är svårt att jämföra dessa skattningar tyder beräkningarna på att konsumtionen av kött och charkprodukter ligger en bit över den rekommenderade.

3.5 Ägg

3.5.1 Hur stor är och var konsumtionen?

Förändringen i konsumtionen av ägg ter sig inte lika dramatisk som för vissa andra matvaror. Den totala konsumtionen har pendlat mellan 11 kg ägg per person och år till 14 kg per person och år. För den direkta konsumtionen av ägg är motsvarande siffror drygt 9 kg per person och år till 12 kg per person och år. Under mitten av 1980-talet fram till början av 1990-talet var äggkonsumtionen som högst och under mitten av 1960-talet samt i början av 2000-talet var den som lägst. Under senare år har dock äggkonsumtionen börjat stiga igen.

 

Diagram 3.17 Utvecklingen av äggkonsumtionen

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsstatistik

3.5.2 Hur ser utvecklingen ut vid jämförelse med andra källor?

Genomsnittligt sett åt männen 19 gram ägg per dag enligt HULK89 medan motsvarande siffra för kvinnor var 16 gram ägg per dag. Enligt Riksmaten 1997/98 åt både män och kvinnor i genomsnitt 15 gram ägg per dag. Om man räknar upp dessa siffror till årsbasis innebär detta enligt kostvaneundersökningarna en minskning av äggkonsumtionen från 6,4 kg till 5,5 kg per person och år. Dessa siffror underskattar dock den totala äggkonsumtionen eftersom ägg som ingår i pannkaka, bakverk, efterrätter m.m. inte ingår.

Äggkonsumtionen har enligt kostvaneundersökningarna minskat med motsvarande nästan 1 kg per person och år från år 1989 till år 1997/98. Även Jordbruksverkets direktkonsumtionsberäkningar visar en minskning mellan dessa år.

Enligt Svenska Ägg konsumeras numera (statistik från åren 2004-2006) knappt 200 ägg per person och år. Omräknat blir detta cirka 14 kg ägg per person och år. Denna siffra är något högre än vad som redovisas i Jordbruksverkets totalkonsumtionsberäkningar.

Diagram 3.18 Prisutveckling för ägg (1966/67=100)

Källa: SCB:s prisstatistik

 

3.5.3 Prisutveckling

Som visas i diagrammet ovan ser man att prisutvecklingen för ägg, sett från perspektivet med år 1966/67 som basår, i stort sett har följt priset för livsmedel totalt samt inflationen fram till början av 1980-talet. I början av 1990-talet steg priset för livsmedel totalt samt inflationen, dock inte i samma omfattning, medan prisökningen för ägg inte alls var lika stor. Från år 1990 och framåt stabiliserades äggpriset till att ligga på en relativt konstant nivå.

3.5.4. Närings- och kostrekommendationer

Det finns inga kostråd specifikt för ägg, eftersom ägg är ett proteinrikt livsmedel "bakas" rekommendationerna ofta samman med rekommendationerna gällande köttprodukter.

Eftersom ägg innehåller ganska mycket kolesterol, har äggkonsumtionen varit föremål för diskussioner. Enligt Livsmedelsverket kan de flesta i allmänhet äta ett ägg om dagen utan att kolesterolvärdena påverkas negativt. Vidare rekommenderar Livsmedelsverket personer med höga kolesterolvärden att minska intaget av mättat fett snarare än att minska äggkonsumtionen.

3.6 Mjölk, grädde, ost och matfett

3.6.1. Hur stor är och var konsumtionen?

Efter 1960-talet var totalkonsumtionen av mjölk som högst i slutet av 1970-talet med drygt 160 liter per person och år. Därefter har konsumtionen sjunkit kontinuerligt för att år 2006 ligga strax över 100 liter per person och år. När det gäller grädde ökade totalkonsumtionen från 6-­7 liter per person och år under 1960- och 1970-talen till omkring 11 liter per person kring milleniumskiftet för att därefter avta något.

Syrade produkter (yoghurt, fil etc.) började konsumeras i början av 1970-talet och trenden visar en årlig försiktig ökning av konsumtionen som vid millenniumskiftet uppgick till 33 liter per person och år.

Ostkonsumtionen har mer än fördubblats under perioden 1960 till 2006, från drygt 7 kg till nästan 18 kg per person och år. Konsumtionen av smältost har legat ganska konstant genom åren medan hårdost och ost, andra slag har ökat. Konsumtionen av ost, andra slag låg på knappt 1 kg per person år 1960 och fördubblades efter femton år samt fyrdubblades fram till år 2006, då den låg på nästan 4 kg per person och år.

Som framgår av diagram 3.22 låg totalkonsumtionen av matfett relativt konstant runt 25 kg per person och år under 1960-, 1970- och 1980-talen. Därefter sjönk konsumtionen kraftigt och kontinuerligt för att år 2006 ligga på cirka 16 kg matfett per person och år. Det är framför allt smörkonsumtionen som har minskat. Konsumtionen av margarin, matoljor och andra fetter och oljor har varierat mellan åren men sett ur ett långt tidsperspektiv legat ganska konstant.

Diagram 3.19 Den totalkonsumtionen av mjölk, syrade produkter och grädde, liter per person och år

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

3.6.2 Vilka konsumtionsmönster kan urskiljas?

Vid en närmare titt på direktkonsumtionen av mjölk syns tydligt att konsumtionen av standardmjölk har minskat kraftigt och konstant sedan början av 1970-talet. I början av 1960-talet låg konsumtionen av standardmjölk på 116 liter per person och år, i mitten av 1970-talet var motsvarande siffra cirka 100 liter per person och år. Från 1960-talet fram till början av 1990-talet halverades denna mjölkkonsumtion. Vid 2000-talets början drack vi cirka 35 liter standardmjölk per person och år.

Lättmjölken hade sin storhetstid i slutet av 1970-talet då vi drack nästan 60 liter per person och år. Konsumtionen av lättmjölk har sedan konstant minskat till att numera ligga strax under 25 liter per person och år.

Mellanmjölken var en produkt som kom i mitten av 1980-talet och konsumtionen av denna ökade snabbt till drygt 20 liter per person år 1987. Från 1987 och sex år framåt fördubblades denna konsumtion. Fram till år 2006 har mellanmjölkskonsumtionen ökat till nästan 50 liter per person och år. Tittar man på direktkonsumtionen av matfett kan man se en liknande utveckling som för totalkonsumtionen, att konsumtionen av matfett minskar. Från att ha legat på drygt 20 kg per person och år fram till mitten av 1980-talet, sker en kraftig minskning fram till millenniumskiftet. Därefter ligger konsumtionen av matfett strax under 15 kg matfett per person och år.

I början av 1960-talet var antalet jordbruk med mjölkproduktion betydligt fler än idag och jordbrukarnas direktförsäljning och hemmaförbrukning av mjölk uppgick til 37,6 liter per person och år. Denna typ av konsumtion minskade drastiskt under 1960-talet för att 1970 vara endast 13,5 liter per person. Minskningen har fortsatt och år 2006 var den försumbara 0,9 liter per person och år. Denna mjölk kan antas ha en fetthalt som är jämförbar med standardmjölk.

Smörkonsumtionen har minskat från nästan 10 kg per person och år 1960 till knappt 4 kg per person och år 1980. År 2000 var smörkonsumtionen som lägst med drygt 1 kg per person och år. Åren därefter har smörkonsumtionen sakta ökat och ligger år 2006 på nästan 2 kg per person och år.

Direktkonsumtionen av margarin låg i början av 1960-talet runt 12 kg per person och år. Bregott och lättmargarin lanserades under början av 1970-talet och konsumtionen av margarinprodukter ökade under 1970-talet till runt 15 kg per person och år. Under första hälften av 1980-talet låg konsumtion runt 18 kg per person och år. Därefter har konsumtionen minskat kontinuerligt förutom när det gäller lättmargarin där konsumtionen har ökat. År 2006 låg den sammanlagda konsumtionen av margarinprodukter strax över 9 kg per person och år.

Direktkonsumtionen av matolja har redovisats sedan mitten av 1980-talet och har haft en försiktig ökningstakt från knappt 1 kg per person och år till 2 kg per person år 2006.

 

Diagram 3.20 Fördelning av mjölkkonsumtion, liter per person och år

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

 

Diagram 3.21 Ostkonsumtion, kg per person och år

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

 

Diagram 3.22 Totalkonsumtionen av matfett, kg per person och år

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

 

3.6.3 Hur ser utvecklingen ut vid jämförelse med andra källor?

Vid en jämförelse med Svensk Mjölks siffror avseende konsumtionen av mjölk, mejeriprodukter och ost är konsumtionsutvecklingen nästintill identisk. Detta är naturligt eftersom produktionssiffror från Svensk Mjölk används till konsumtionsberäkningarna.

Vid en jämförelse mellan HULK89 och Riksmaten 1997/98 kan man endast urskilja att den totala konsumtionen av mjölkprodukter har minskat något, vilket överstämmer med diagram 3.21 där Jordbruksverkets beräkningar visas. Dock visar en jämförelse mellan HULK89 och Riksmaten 1997/98 en minskning av ostkonsumtionen från 14,8 kg per person och år till 10,8 kg per person och år. Just mellan dessa år visar Jordbruksverkets respektive Svensk Mjölks beräknade ostkonsumtion en ökning på ett halvt till ett kg per person och år.

Som tidigare påpekats i denna rapport är det svårt att exakt jämföra olika datakällor med varandra (se Fakta om statistiken). Enligt Livsmedelsverket kan standardportionerna för ost ha överskattats i kostvaneundersökningen HULK89, men resultaten från Riksmaten 1997/98 visar också att man åt ost mer sällan än i HULK89. En annan orsak till skillnaderna kan vara att ost som ingår i olika maträtter (paj, sallader etc.) inte redovisas som "ost" i någon av kostvaneundersökningarna. Man kan bara spekulera i att det är möjligt att mer ost kan ha använts i maträtter på senare år och därför har den "direkta konsumtionen" av ost minskat.

3.6.4 Prisutveckling

Mjölkpriserna har i stort sett följt inflationen fram till början av 1990-talet, därefter låg priserna strax under livsmedelspriserna totalt fram till i början av 2000-talet då mjölkpriserna steg mer än vad livsmedelspriserna totalt gjorde.

Gräddpriset utvecklades på samma sätt som inflationen och priser för livsmedel totalt sett fram till början av 1980-talet, därefter steg livsmedelspriserna totalt sett samt inflationen i mycket högre grad än vad gräddpriset gjorde. Under 1990-talet sänktes gräddpriset något och har sedan slutet av detta årtionde legat relativt konstant.

Smör- och ostpriserna utvecklades i takt med inflationen och livsmedelspriser totalt sett fram till mitten av 1980-talet. I början av 1990-talet sänktes smörpriserna för att strax därefter höjas lite igen. Från slutet av 1990-talet har smörpriserna legat relativt konstant.

Ostpriserna däremot, följde ungefär prisutvecklingen för livsmedel totalt fram till början av 1990-talet. Åren därefter mattades prisökningarna för livsmedel totalt av men priserna för ost fortsatte att stiga. Ost har alltså blivit relativt sett billigare.

 

Diagram 3.23 Prisutveckling för olika slags mejeriprodukter (1966/67=100)

Källa: SCB:s prisstatistik

 

3.6.5 Närings- och kostrekommendationer

Livsmedelsverket rekommenderar ett dagligt intag av cirka en halv liter mager mjölk, fil eller yoghurt, en del av detta kan utgöras av mager ost. Det rekommenderas att den dagliga ostkonsumtionen begränsas till högst cirka två skivor nästan uteslutande av ostsorter med fetthalt på 17 procent eller lägre. När det gäller matfett så finns det inga rekommendationer gällande specifika kvantiteter, förutom att matfett bör användas sparsamt. Valet av fettsort har dock större betydelse än den totala mängden. Mjuka fetter som innehåller mindre mättade fettsyror bör väljas framför hårda fetter. Därför rekommenderas användande av flytande margarin eller olja till matlagning och magert smörgåsfett.

Enligt Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar för år 2006 var tillförseln omkring 3,7 dl mjölkprodukter och cirka 50 gram ost per dag. Motsvarande siffror för år 1960 var 4,7 dl mjölkprodukter och cirka 20 gram ost. Således var konsumtionen mer i närhet av den rekommenderade år 1960 jämfört med år 2006. Kostvaneundersökningarna visar samma utveckling när det gäller mjölk men skiljer sig däremot gällande osten.

3.7 Fisk, kräftdjur och blötdjur

3.7.1 Hur stor är och var konsumtionen?

Jordbruksverket gör sedan år 2000 inga beräkningar av konsumtionen av färsk fisk eftersom dataunderlaget för de beräkningsmetoder som används anses vara alltför otillförlitligt.

Diagram 3.24 sträcker sig därför bara till och med år 1999 och visar en kontinuerlig minskning av färsk fisk fram till slutet av 1970-talet och därefter en relativt konstant konsumtion. För färska kräft- och blötdjur har konsumtionen ökat lite mellan åren 1960-1999.

Diagram 3.24 Konsumtionen av färsk fisk, kräft- och blötdjur, kg per person och år

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

 

Konsumtionen av filead fryst fisk, beredd eller konserverad fisk samt beredda eller konserverade kräft- och blötdjur beräknas alltjämt. Diagrammet nedan visar en försiktig konsumtionsökning av filead fryst fisk under hela tidsperioden och en dramatisk konsumtionsökning av konserver och beredd fisk, det sistnämnda gäller framför allt ifrån slutet av 1990-talet.

 

Diagram 3.25 Konsumtionen av konserver och beredd fisk samt filead fryst fisk, kg per person och år

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

 

3.7.1 Vilka konsumtionsmönster kan urskiljas?

Det kan sägas att utvecklingen av fiskkonsumtionen följer den allmänna trenden med en konsumtionsökning av beredd och färdiglagad mat. Enligt kostundersökningen 1997/98 uppgick konsumtionen av fisk och skaldjur bland vuxna till i genomsnitt 30-35 gram per dag. Mellan 20 och 30 procent åt fisk mer sällan än en gång per vecka.

3.7.2 Prisutveckling

Prisutvecklingen för fisk och fiskkonserver låg från år 1960 fram till en början av 1970-talet i nivå med prisutvecklingen för livsmedel totalt. Från 1970-talet och framåt har däremot priset för fisk och fiskkonserver ökat mer än för livsmedel totalt sett.

 

Diagram 3.26 Prisutveckling för fisk och fiskkonserver (1960=100)

Källa: SCB:s prisstatistik

 

Från år 1980 och framåt såg prisutvecklingen ut på liknade sätt både för fisk, livsmedel totalt sett och inflationen, en ökning skedde fram till början av 1990-talet. Därefter planade prisutvecklingen ut och priserna låg nästintill konstanta under några år. I slutet av 1990-talet ökade samtliga priser, men priset för fisk har ökat betydligt mer än för livsmedel totalt sett.

 

Diagram 3.27 Prisutveckling för fisk (1980=100)

Källa: SCB:s prisstatistik

 

3.7.3. Närings- och kostrekommendationer

Livsmedelsverket anser att ur folkhälsosynpunkt bör de flesta äta mer fisk. Enligt kostråden innebär det att man bör äta två till tre portioner på 120 gram fisk och/eller skaldjur per vecka vilket uppskattningsvis motsvarar cirka 300-400 gram per vecka eller cirka 20 kg rensad benfri vara per person och år. Vid en tillbakablick till år 1990 i Jordbruksverkets beräkningar av direktkonsumtionen framgår att tillförseln per person var i genomsnittt 18,6 kg fisk och fiskprodukter per år, vilket motsvarar cirka 350 gram fisk per vecka. I dessa siffror ingår dock en del oätliga delar som ben och skinn, varför den faktiska tillförseln av ren fisk var lägre.

Enligt kostvaneundersökningarna äter både kvinnor och män 30-35 gram fisk och skaldjur per dag, vilket motsvarar 200-245 gram fisk per vecka. I dessa siffror ingår även andra ingredienser än fisk. Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar, visar en konsumtion som ligger en bit under den rekommenderade nivån. Beräkningarna är dock osäkra när det gäller fisk. Kostvaneundersökningar visar också en konsumtion som ligger något under den rekommenderade nivån.

3.8 Energirika livsmedel med lågt näringsinnehåll

Socker är ett livsmedel som innehåller mycket energi men ger få övriga näringsämnen. Godis, bakverk samt snacks, glass och läsk är förädlade livsmedel som innehåller mycket socker och/eller fett och är också näringsfattiga.

3.8.1 Hur stor är och var konsumtionen?

Diagrammet nedan visar att den totala sockerkonsumtionen har pendlat mellan ungefär 40-45 kg per person och år under den aktuella perioden. Direktkonsumtionen av socker låg år 1960 strax under 30 kg per person och år medan motsvarande siffra för år 2006 var cirka 7 kg.

 

Diagram 3.28 Sockerkonsumtion, kg per person och år

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

 

Sammantaget har konsumtionen av kakao, choklad och konfektyrvaror ökat med 10 kg, från 7 kg per person och år till 17 kg per person och år, under knappt 50 år. Den största ökningen står choklad och konfektyrvaror för.

Diagram 3.29 Konsumtion av kakao, choklad och konfektyrer, kg per person och år

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

 

Sammantaget ser konsumtionen av bakverk ut på ungefär samma sätt år 1960 som år 2006. Konsumtionsmönstret har dock ändrat sig på så sätt att övriga bakverk såsom tårtor, bakelser, pizza etc. har ökat medan mjukt kaffebröd har minskat. I början av 1970-talet gick den totala konsumtionen av bakverk ned från strax under 20 kg per person och år till sin lägsta nivå på drygt 10 kg per person och år under början av 1980-talet. Därefter vände den nedåtgående trenden och år 2006 låg bakverkskonsumtionen på cirka 20 kg per person och år (se även avsnitt 3.1.2).

 

Diagram 3.30 Konsumtion av bakverk, kg per person och år

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

 

3.8.2 Vilka konsumtionsmönster kan urskiljas?

Den direkta konsumtionen av socker har minskat kraftigt under perioden samtidigt som den totala konsumtionen varit relativt konstant. Förklaringen ligger dels i att vi gått från att baka, sylta och göra saft i hemmet till att i större utsträckning köpa dessa produkter färdiga i dagligvaruhandeln, dels att konsumtionen av produkter med hög andel socker ökat kraftigt, t.ex. godis och läsk. Utvecklingen av den direktkonsumerade kvantiteten socker följer alltså samma mönster som flera andra produkter av råvarukaraktär, såsom t.ex. mjöl och potatis.

3.8.3 Hur ser utvecklingen ut vid jämförelse med andra källor?

Att den totala sockerkonsumtionen är oförändrad medan den direkta konsumtionen har minskat stämmer bra överens med andra källor såsom Sveriges Bryggerier, Swedish nutrition foundation (SNF) samt Danisco. Danisco och Sveriges Bryggerier uppskattar att den egentliga sockerkonsumtionen kan vara 25-30 kg per person och år när hänsyn har tagits till svinn i hela livsmedelskedjan.

Både SNF och Livsmedelsverket anser att Jordbruksverkets konsumtionsstatistik över socker kan vara för hög på grund av naturligt svinn. Dessutom menar man att sockerkonsumtionen i kostvaneundersökningar troligtvis är lågt uppskattade, på grund av att de som svarar i dessa undersökningar tenderar att underrapportera sina intag av "onyttiga" livsmedel.

En jämförelse mellan siffrorna för aktuella år av produkterna socker, sirap och honung i kostvaneundersökningarna HULK89 samt Riksmaten 1997/98 med Jordbruksverkets beräkningar av den direkta sockerkonsumtionen visar att nivåerna är flera gånger högre i direktkonsumtionsberäkningarna. Däremot går utvecklingen åt samma håll, den direkta sockerkonsumtionen minskar enligt alla tre källorna.

Kostvaneundersökningarna visar på en konsumtionsökning av "sötsaker (godis)" däremot ligger konsumtionen av bullar, kex och kakor är oförändrad.

3.8.4 Prisutveckling

Prisutvecklingen för strösocker, choklad och konfektyrer har från år 1966/67 fram till mitten av 1980-talet följt såväl prisutvecklingen för livsmedel totalt sett som inflationen. Därefter har priset för strösocker legat relativt konstant fram till mitten av 1990-talet, mellan år 1994 och 1995 steg strösockerpriset med nästan 38 procent. Choklad- och framför allt konfektyrpriserna har från slutet av 1980-talet stigit mer än livsmedelspriserna totalt sett, i mitten av 1990-talet avstannade dock prisökningen. Efter år 1995 sjönk återigen priserna på strösocker, choklad och konfektyrer för att återigen stiga en aning runt milleniumskiftet. Under 2000-talet steg priserna för strösocker, choklad och konfektyrer något fram till år 2004 och under samma tidsperiod steg också inflationen, skillnaden är att inflationen fortsatte att stiga efter år 2004.

 

Diagram 3.31 Prisutveckling för socker, choklad och konfektyrer (1966/67=100)

Källa: SCB:s prisstatistik

3.8.5 Närings- och kostrekommendationer

Näringsbidraget från raffinerat socker är enbart energi, så kallade tomma kalorier. Många sockerrika livsmedel innehåller dock också mycket fett, till exempel chokladkonfektyr, bullar, kakor, kex och andra konditorivaror. Värt att nämna är också att det finns en risk för överkonsumtion av energi när vi dricker läsk och saft eftersom dessa innehåller stora mängder socker i flytande form som ger dåliga mättnadssignaler.

Enligt närings- och kostrekommendationerna bör högst 10 procent av energin komma från "renframställda" sockerarter. Detta innebär för en kvinna högst 55 gram per dag och för en man högst 70 gram, för barn blir mängden mindre. I denna rekommenderade siffra ingår allt tillsatt socker i alla typer av livsmedel, inte bara det socker som man själv tillsätter till maten. För en kvinna respektive en man motsvarar ovanstående siffror årligen drygt 20 kg respektive drygt 25 kg socker.

Den totala sockerkonsumtionen enligt Jordbruksverkets beräkningar på 40-45 kg per person och år är då betydligt högre än den rekommenderade. Som tidigare nämnts, kan denna beräknade konsumtion vara för hög men det är svårt att exakt veta hur mycket. En möjlig total konsumtion på 25-30 kg socker per person och år är enligt närings- och kostrekommendationer cirka 5 kg för mycket.

Enligt rekommendationerna bör man således inte äta för mycket livsmedel utanför matcirkeln, som innehåller mycket fett och/eller socker. Energiintaget för dessa livsmedel (inklusive alkohol) bör utgöra mindre än 15 procent av energiintaget.

Nedan visas exempel på olika livsmedel som kan ingå i utrymmet för konsumtion utanför matcirkeln för en person under en vecka:

-         1 bulle

-         1 dl glass

-         50 gram choklad

-         50 gram smågodis

-         1 dl chips

-         sylt/mos till gröt, köttbullar, blodpudding

-         marmelad till två smörgåsar

-         1 glas vin

-         1 lättöl

 

3.9 Glass

3.9.1 Hur stor är och var konsumtionen?

Den totala glasskonsumtionen låg under 1960-talet runt 7 liter per person och år. Under 1970-talet steg den till över 10 liter per person och år. År 1980 var glasskonsumtionen 13 liter per person och år och konsumtionen ökade ytterligare under början av 1990-talet då konsumtionen nådde sin högsta nivå med nästan 15 liter per person och år. Åren därefter gick glasskonsumtionen ner något och hamnade år 2006 på cirka 12 liter per person och år.

 

Diagram 3.32 Konsumtion av glass, kg per person och år

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

 

3.9.2 Vilka konsumtionsmönster kan urskiljas?

Det är konsumtionen av glass inkl. mixer innehållande fett, som har ökat. Konsumtionen av så kallad saftis har hållit sig relativt konstant runt 0,5 liter per person och år från år 1965 fram till år 2006.

Vädret, speciellt under sommarhalvåret, kan ha en inverkan på glasskonsumtionen. Jordbruksverkets statistik tenderar att avspegla en större glasskonsumtion under varma somrar med mer solsken jämfört med regniga somrar. Exempelvis kan nämnas att år 1998 konsumerades 12,7 liter glass per person och år, motsvarande siffra för åren 1999 respektive 2000 var 13,4 respektive 12,5.

3.9.3 Hur ser utvecklingen ut i jämförelse med andra källor?

Enligt kostvaneundersökningarna har konsumtionen av glass och parfait varit i stort sett oförändrad, eventuellt minskat något, mellan åren 1989 fram till 1997/98. Just mellan dessa år ser utvecklingen ungefär likadan ut för Jordbruksverkets statistik.

3.9.4 Prisutveckling

Prisökningstakten för glass följde inflationen från början av 1960-talet fram till början av 1990-talet, samtidigt har livsmedel totalt sett haft en högre prisutveckling. I början av 1990-talet stannade prisutvecklingen för glass av och priserna ligger i stort sett på samma nivå år 2006. Det innebär att prisökningstakten för glass de senaste 15 åren varit lägre än både inflationen och genomsnittet för livsmedel totalt.

 

Diagram 3.33 Prisutveckling för glass (1966/67=100)

Källa: SCB:s prisstatistik

 

3.9.5 Närings- och kostrekommendationer

Inga specifika kostråd finns gällande glass. Under kapitel 3.8 (Energirika livsmedel med lågt näringsinnehåll) presenteras gemensamma rekommendationer gällande godis, glass, snacks och bakverk.

3.10 Drycker

3.10.1 Hur stor är och var konsumtionen?

Sammantaget låg konsumtionen av läsk och mineralvatten år 1960 på 22 respektive 5 liter per person och år och fram till 1980-talet var konsumtionen relativt konstant. Under 1980-talets slut ökade konsumtionen kraftigt och år 1990 var den konsumtionen av läsk och mineralvatten 50 respektive 10 liter per person och år. Konsumtionen av läsk har ökat och ligger 2006 på 90 liter per person och år, medan konsumtionen av mineralvatten var 11,5 liter per person och år. Det är alltså främst konsumtionen av läskedrycker, cider m.m. som har ökat. Det konsumeras fyra gånger så mycket år 2006 jämfört med år 1960. Konsumtionen av mineralvatten började öka under 1980-talet och låg sedan ganska konstant under 1990-talet för att återigen öka under 2000-talet. Sett under hela detta tidsperspektiv konsumeras det dubbelt så mycket mineralvatten år 2006 jämfört med år 1960.

Diagram 3.34 Konsumtion av läskedrycker, cider, mineralvatten och kolsyrat vatten, liter per person och år

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

 

Kaffekonsumtionen gick stadigt uppåt från 8 kg per person och år 1960 till drygt 11 kg per person och år 1976. Följande år sjönk konsumtionen åter till 8 kg per person och år. Den kraftiga nedgången 1976 kan förklaras av kraftigt minskade skördar och därmed kraftigt höjda kaffepriser. Därefter har kaffekonsumtionen i stort sett varit konstant med några svängningar uppåt och nedåt. Konsumtionen av te ligger i stort sett konstant på strax under 0,5 kg per person och år. Den minskande kaffekonsumtionen verkar alltså inte ha ersatts av ökad tekonsumtion.

 

Diagram 3.35 Konsumtion av kaffe och te, kg per person och år

Källa: Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar

 

3.10.2 Hur ser utvecklingen ut vid jämförelse med andra källor?

Enligt kostvaneundersökningarna har konsumtionen ökat av saft, läsk och isglass från år 1989 fram till åren 1997/98. Totalt har konsumtionen ökat från 41,6 liter per person och år till 63 liter per person och år, det bör noteras att män har en högre nivå på sin konsumtion och deras konsumtion har också ökat mer denna tidsperiod. Även konsumtionen av kaffe, te och vatten har ökat från drygt 300 liter till 400 liter per år. Men här är tvärtom kvinnornas nivå av konsumtionen högre och ökningen är större jämfört med männens konsumtion av samma livsmedel. Eftersom gruppindelningen inte ser ut på samma sätt i Jordbruksverkets konsumtionsberäkningar är det svårt att göra en exakt jämförelse. En konsumtionsökning när det gäller läskedrycker verkar dock förekomma vid beaktande av båda källor.

3.10.3 Prisutveckling

Prisutvecklingen för läskedrycker och lättöl har från år 1960 fram till år 1980 skett i ungefär samma utsträckning som för livsmedel totalt medan inflationen legat lägre.

 

Diagram 3.36 Prisutveckling för läskedrycker och lättöl (1960=100)

Källa: SCB:s prisstatistik

 

 

Diagram 3.37 Prisutveckling för mineralvatten, läskedrycker, frukt- och grönsaksjuice (1980=100)

Källa: SCB:s prisstatistik

Från år 1980 fram till i början av 1990-talet utvecklades priset för läskedrycksgruppen i samma takt som inflationen medan prisutvecklingen för livsmedel totalt sett låg högre. Från och med början av 1990-talet fram till år 2006 ligger priserna för läskedrycksgruppen i stort sett oförändrade på samma nivå, under denna tidsperiod har prisutvecklingen för livsmedel totalt sett ut på ungefär samma sätt medan inflationen legat på en betydligt högre nivå.

Enligt Svensk Kaffeinformation kan en utveckling av kaffepriset som sakta gick uppåt framemot mitten av 1970-talet urskiljas. Efterföljande år sker en mer dramatisk prisökning och åren som följer därefter innehåller fluktueringar i kaffepriset:

-         År 1975 steg kaffepriset på grund av frost

-         År 1985 steg kaffepriset till följd av torka

-         År 1991 sjunker kaffepriset ner i en svacka eftersom det internationella kaffeavtalet kollapsar

-         År 1994 steg kaffepriset på grund av frost och torka

-         År 1997 steg kaffepriset till följd av torka

3.10.4 Närings- och kostrekommendationer

Det finns inga generella råd angående konsumtionen av koffeinhaltiga livsmedel såsom kaffe, te, kakao vissa läskedrycker samt energidrycker. Risken för vuxna individer, som inte är gravida, att överdosera koffein genom intag av traditionella livsmedel såsom kaffe, te, choklad och läskedrycker är mycket liten. Dock rekommenderas att man inte använder energidrycker som innehåller koffein som törstsläckare eller i kombination med alkohol.

När det gäller läsk och saft omfattas dessa av råden om att begränsa intaget av tillsatt socker. Värt att nämna är att dessa livsmedel innehåller mycket energi utan att ge mättnadskänsla och i första hand rekommenderas vatten som törstsläckare.