STATISTIK FRÅN
JORDBRUKSVERKET

Statistikrapport 2015:03

 

Jordbruksmarkens ägarstruktur i Sverige

 

pm-pil.gifFörsta sidan - Sammanfattning pm-pil.gifStatistiken med kommentarer
pm-pil.gifTabeller pm-pil.gifFakta om statistiken
pm-pil.gifKontaktpersoner, mer information pm-pil.gifIn English

Fakta om statistiken

 

Fastighetstaxeringsstatistik publicerats av Statistiska centralbyrån (SCB) i fastighetstaxeringsregistret i syfte att beskriva landets fastighetsbestånd. Till grund för registret ligger den allmänna, förenklade och särskilda fastighetstaxeringen. Skatteverket genomför fastighetstaxeringarna och det primära syftet med dessa är att fastställa taxeringsvärden för skattepliktiga fastigheter. Allmän fastighetstaxering (AFT) genomförs från och med 1988 enligt ett rullande system med sex års intervall för varje fastighetstyp. Sedan 2003 görs förenklade fastighetstaxeringar (FFT) för bland annat lantbruk vart sjätte år mitt emellan AFT. För lantbruksenheter genomfördes ATF senast 2011 och FFT år 2014. Det nya systemet med FFT innebär att antingen en förenklad eller en allmän fastighetstaxering äger rum vart tredje år för lantbruksenheter.

 

Uppgifterna som ligger till grund för rapporten utgörs av ett utdrag ur FTR från den senaste allmänna fastighetstaxeringen 2011 för alla lantbruksenheter. En taxeringsenhet som utgörs av åkermark, betesmark, produktiv skogsmark, skogligt impediment och/eller ekonomibyggnad benämns lantbruksenhet. Dessutom ska småhus och tomtmark för sådan byggnad som finns på en fastighet med åkermark, betesmark, produktiv skogsmark eller skogligt impediment ingå i den lantbruksenhet som omfattar marken. En taxeringsenhet är vad som taxeras för sig och motsvarar som regel en fastighet. Vidare ska en taxeringsenhet vara belägen i en och samma kommun och får inte omfatta egendom med olika skattepliktsförhållanden. Fysiska personer, företag med flera kan med andra ord äga en eller flera taxeringsenheter i samma kommun och dessutom taxeringsenheter i andra kommuner. Vidare kan flera fastigheter inom en kommun slås samman till en taxeringsenhet om de har samma ägare och skattepliktsförhållande. Begreppen taxeringsenhet och ägarenhet är förvirrande lika varandra. Skillnaden mellan en taxeringsenhet och en ägarenhet är dock att en taxeringsenhet inte får omfatta egendom med olika skattepliktsförhållanden medan en ägarenhet kan göra det. Det innebär exempelvis att en enskild ägare och ett privat aktiebolag gemensamt kan äga en ägarenhet, vilket är en enhet som inte kan utgöra en taxeringsenhet på grund olika skattepliktsförhållanden.

 

Med jordbruksmark avses åkermark och betesmark. Åkermark definieras som mark som används eller lämpligen kan användas till växtodling eller bete och som är lämplig att plöjas. Betesmark definieras som mark som används eller lämpligen kan användas till bete och som inte är lämplig att plöjas. Produktiv skogsmark definieras som skogsmark som enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke per hektar och år.

 

Om tabellerna

I nästan alla tabeller görs en indelning efter län, produktionsområden, storleksgrupp åkermark och storleksgrupp jordbruksmark. Indelningen efter produktionsområden tar hänsyn till de naturgivna förhållanden som väsentligt påverkar jordbrukets förutsättningar, t.ex. berggrundens och jordarternas beskaffenhet, landskapets topografi och klimatet. Produktionsområdena är uppbyggda av församlingar och sträcker sig därför över länsgränser. I denna rapport redovisas arealer samt antal ägarenheter och fastigheter på åtta produktionsområden, se figur AA.

 

 

Figur AA. Karta över Sveriges åtta produktionsområden

Indelningen efter storleksgrupp baseras på ägarenheternas arealstorlek. Jordbruksmarkens fördelning på storleksgrupp åkermark innebär exempelvis att en ägarenhet som består av 40 hektar åkermark och 20 hektar betesmark hamnar i storleksgruppen 30,1-50,0 hektar medan en ägarenhet som består av 20 hektar åker och 40 hektar betesmark hamnar i storleksgruppen 10,1-20,0 hektar åkermark. Notera dock att både arealen åkermark och betesmark, 60 hektar jordbruksmark totalt för vardera ägarenhet, redovisas i tabellen. Enda skillnaden är alltså att arealen redovisas i olika storleksgrupper eftersom antalet hektar åkermark tillhörande en ägarenhet är avgörande för indelningen. När samma ägarenheter istället delas in efter storleksgrupp jordbruksmark räknas arealen åkermark och betesmark samman. Följaktligen hamnar både ägarenheten som består av 40 hektar åkermark och 20 hektar betesmark samt ägarenheten som består av 20 hektar åker och 40 hektar betesmark i storleksgruppen 50,1-100,0 hektar jordbruksmark. I båda fallen redovisas 60 hektar jordbruksmark i samma storleksgrupp.

 

Även arealen åkermark fördelas på storleksgrupp åkermark och storleksgrupp jordbruksmark, i båda fallen är det den totala arealen åkermark som fördelas. Indelningen efter storleksgrupp åkermark innebär att den totala arealen åkermark fördelas efter storleksgrupp baserat på arealen åkermark tillhörande respektive ägarenheten. När det gäller storleksgrupp jordbruksmark baseras indelningen på både arealen åkermark och betesmark tillhörande respektive ägarenhet. Det innebär exempelvis att en ägarenhet som består av 40 hektar åkermark och 20 hektar betesmark hamnar i storleksgruppen 50,1-100,0 hektar jordbruksmark. Dock redovisas endast arealen åkermark om 40 hektar i tabellen.

 

I vissa tabeller om produktiv skogsmark finns även indelningen storleksgrupp skogsmark. På motsvarande sätt som för jordbruksmark delas alltså arealen produktiv skogsmark eller antalet ägarenheter in i storleksgrupper baserat på antalet hektar produktiv skogsmark som tillhör respektive ägarenhet.

Tabellerna avseende arealer är fördelade på ägarklasser genom att utgå från respektive ägares andel av en ägarenhet. Om två enskilda ägare tillsammans äger en fastighet omfattande 40 hektar och båda ägarna äger lika stor andel, fördelas 50 % av fastighetens totala areal på respektive person. En ägares ägarandel kan högst uppgå till 100 %, i utdraget från fastighetstaxeringsregistret har dock andelen i ett fåtal fall varit större än 100 % vilket antas vara fel. I de sju fall som ägarandelen överstigit 100 % har andelen ändrats till 100%. Den areal där ägare saknas har inte inkluderats.

 

Länsindelningen i alla tabeller om arealer och antal ägare/ägarenheter är baserad på vart ägarenheten är geografiskt belägen och inte vart ägaren bor. Arealer och antal ägare/ägarenheter i exempelvis Västmanlands län hänför sig alltså till ägarenheter som är belägna i Västmanlands län, oavsett i vilket län ägaren är skriven.

 

I ett antal tabeller räknas antal ägarenheter. Dessa räknas i heltal vilket leder till att vissa ägarenheter dubbelräknas. Dubbelräkning sker i de fall då en ägarenhet ägs av ägare i olika ägarklasser och då en ägarenhet sträcker sig över två olika produktionsområden. Ägande över ägarklassgränserna innebär inget problem i tabellerna om arealer eftersom respektive ägarandel då fördelas till rätt ägarklass, däremot räknas alltså samma ägarenhet mer än en gång i tabellerna om antal ägarenheter. Exempelvis sker dubbelräkning för en ägarenhet som ägs gemensamt av en enskild ägare och ett privat aktiebolag eftersom ägarenheten räknas en gång i klassen enskilda ägare och en gång i klassen privata aktiebolag. Dubbelräkning av ägarenheter som sträcker sig över två olika produktionsområden sker i tabellerna över antal ägarenheter och indelning efter produktionsområden eftersom en ägarenhet läggs till respektive produktionsområde. I de tabeller då arealen fördelas efter produktionsområden hamnar dock arealen i rätt produktionsområde.

 

I ett flertal tabeller redovisas det unika antalet ägarenheter och fysiska personer. Det unika antalet ägarenheter är 232 416 och det unika antalet fysiska personer är 323 449. Antalet unika ägarenheter är något större i tabell 22 jämfört med tabell 23 på grund av att det inte varit möjligt att matcha alla ägarenheter med ägarens (endast fysiska personer) bostadslän och bostadskommun. Värt att nämna är också att det inte uppstår någon dubbelräkning mellan storleksgrupper i tabell 14 och 15 då beräkningsgrunden är fysiska personer och inte ägarenheter.

 

Ägarenheterna grupperas på kommunnivå. En konsekvens av detta är att antal ägarenheter inte kan fördelas på produktionsområden eftersom produktionsområdena kan dela kommuner. Däremot kan arealer beräknas för produktionsområden om ägarenhet inte används som grund för summeringarna av areal. När areal ska fördelas på produktionsområden i de fall där produktionsområden delar kommuner har produktionsområdet med den lägsta siffran tilldelats hela arealen.

 

I tabellerna 7 och 8 finns kategorin ”övriga ägare” vilket är en sammanslagning av följande ägarklasser:  Övriga privata ägare, Svenska kyrkan, Statsägda aktiebolag, Staten och Övriga allmänna ägare.

 

En rad tabeller (12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23 och 24) omfattar enbart fysiska personer. Bearbetningen av data utgår från ägarklassen enskilda ägare och där följande ägare har exkluderats: dödsbon, bolag som inte är aktiebolag (till exempel handelsbolag och kommanditbolag) samt ägare där ålder saknas. I tabellerna 12, 14, 16, 18 och 21 har arealen fördelats per län och produktionsområde utan hänsyn till ägarenheter. Storleksgrupp åkermark och storleksgrupp jordbruksmark har istället beräknats utifrån de fysiska personernas innehav, vilket skiljer sig åt jämfört med beräkning enligt ägarenheter. I tabellerna 13, 15, 17, 19, 20 och 24 räknas antalet fysiska personer. I de fall där fysiska personer äger jordbruksmark i olika län och/eller produktionsområden har dessa personer indelats i mer än en storleksgrupp, det vill säga att dubbelräkning uppstått. Exempelvis räknas en person som äger fyra hektar i Stockholms län och 35 hektar i Östergötlands län dels en gång per län och dels i respektive storleksgrupp. Summorna för antal ägare stämmer i samtliga tabeller.

 

Notera också att fysiska personers ägande räknas per egen ägd andel genom alla tabeller med undantag för tabell 20. En fysisk person som äger hälften av jordbruksmarken tillhörande en ägarenhet tillskrivs därmed bara hälften av arealen. Om en fysisk person äger mark i olika län fördelas arealen till respektive län då arealen redovisas på länsnivå. Vid fördelningen på storleksgrupp summeras dock inte personens totala markinnehav utan de olika ägarenheterna redovisas var för sig, vilket inte utesluter att mer än en ägarenhet redovisas i samma storleksgrupp.      

 

I tabell 23 görs en indelning av antalet ägarenheter efter ägarnas (enbart fysiska personer) boendeort i förhållande till jordbruksmarken de äger. Ägarenheterna är indelade kategorierna närboägd, utboägd och delvis utboägd. Indelningen är baserad på följande kriterier:

·        Närboägd innebär att ägaren bor i samma kommun som där ägarenheten är belägen.

·        Utboägd innebär att ägaren bor i en annan kommun än den där ägarenheten är belägen.

·        En ägarenhet är delvis utboägd om minst en ägare bor i en annan kommun än den där ägarenheten är belägen.

·        Om en ägarenhet har flera ägare är den utboägd om samtliga ägare bor i en annan kommun än den där ägarenheten är belägen och närboägd om samtliga ägare bor i samma kommun som ägarenheten är belägen.

·        Om ägaren har utländsk adress har ägandet i sin helhet klassats som utboägt. Om uppgift om bostadskommun saknas har ägarna uteslutits.

 

I tabell 9 delas jordbruksmarken in i följande kategorier: areal för ägarenheter med jordbruksmark ägd i kombination med skog, areal för ägarenheter bestående av åkermark och betesmark, areal för ägarenheter med enbart åkermark samt areal för ägarenheter med enbart betesmark. Arealen betesmark och åkermark i kolumnerna  Areal åker för ägarenheter med enbart åker och Areal bete för ägarenheter med enbart bete överskattas något på grund av vissa ägarenheter belägna i mer än ett produktionsområde.

 

Exempel:

Kolumnen Areal åker för ägarenheter med enbart åker baseras på ägarenheter där arealen betesmark och produktiv skogsmark är lika med noll. Vi har en ägarenhet som består av två fastigheter belägna i två olika produktionsområden. Ägarenheten består av både åkermark och betesmark. Eftersom ägarenheten tillhör två olika produktionsområden fördelas arealen på respektive produktionsområde. Då fastigheterna som bildar en ägarenhet skiljs åt uppstår ett problem eftersom en av dessa fastigheter består av enbart åkermark. Hade fastigheten utgjort en egen ägarenhet hade denna areal redovisats i kolumnen Areal åker för ägarenheter med enbart åker. Nu bildar dock fastigheten en ägarenhet tillsammans med en annan fastighet som består av både åkermark och betesmark och arealen ska istället redovisas i kolumnen Areal jordbruksmark för ägarenheter med bara åker och bete. I databearbetningen har denna distinktion dock inte kunnat göras varför arealen för fastigheten med enbart åkermark räknas i båda kategorierna. Dessa dubbelräknade arealer inkluderas i tabellen för att arealer ska stämma överens med övriga tabeller.

 

Samma överskattning som beskrivits ovan uppstår även i tabell 22, med skillnad att det är antalet ägarenheter som dubbelräknas.

Skillnader i arealer mellan olika register

Uppgifter i Jordbruksverkets lantbruksregister om arealer åker- och betesmark överensstämmer inte med uppgifter i fastighetstaxeringsregistret rörande arealer av åkermark och betesmark. I FTR är både arealen åkermark och betesmark för riket större än vad som framgår av LBR. I FTR finns cirka 150 000 hektar åkermark samt 280 000 hektar betesmark mer jämfört med arealerna i LBR. En orsak som förklarar en mindre del av skillnaden är att den nedre hektargränsen i Lantbruksregistret om mer än två hektar åkermark alternativt minst fem hektar jordbruksmark. Därmed finns jordbruksmark som brukas men som inte når upp till tröskeln i LBR och därför inte inkluderas i LBR.

 

Från och med år 2010 har definitionen för vilka företag som ingår i LBR ändrats. Detta för att ta hänsyn till EU:s avgränsningar, som inte fullt ut stämmer överens med de svenska. Från och med 2010 är därför LBR:s avgränsningar en sammanslagning av de gamla svenska avgränsningarna i LBR samt EU:s avgränsningar. Detta gör att uppgifterna för år 2010 inte är fullt jämförbara med föregående års siffror. I LBR ingår från och med 2010 alla jordbruksföretag i landet som i juni innevarande år uppfyller något av följande kriterier:

 

·         brukar mer än 2,0 ha åkermark, eller

·         brukar sammanlagt minst 5,0 ha jordbruksmark, eller

·         bedriver trädgårdsodling omfattande minst 2 500 kvadratmeter frilandsareal

·         bedriver trädgårdsodling omfattande minst 200 kvadratmeter växthusyta

·         innehar djurbesättning som någon gång från och med den 1 januari till och med 10 juni omfattade minst 10 nötkreatur, eller minst 10 suggor eller 50 svin, eller minst 20 får, eller 1 000 fjäderfä.

 

Med de gamla, svenska avgränsningarna innehöll LBR 68 150 företag 2010. Med den nya avgränsningen innehöll LBR 71 091 företag samma år. Alltså innebar den nya avgränsingen att LBR utökades med cirka 3000 företag. Dessa företag bestod framförallt av företag som hade mindre än 2,0 hektar åkermark men sammanlagt minst 5 ha jordbruksmark. För närvarande genomförs totalundersökningar av landets samtliga jordbruksföretag i LBR vart tredje år. De senaste totalundersökningarna genomfördes 2010 och 2013. Mellanliggande år uppdateras LBR med hjälp av administrativa register och urvalsundersökningar.

 

En stor andel av arealerna i LBR är troligen stödberättigad eftersom jordbruksmarken brukas och därmed är inkluderade i LBR. Hur stor andel av jordbruksmarken som är stödberättigad i FTR är okänt. Jordbruksverket äger och förvaltar en geografisk databas över Sveriges jordbruksmark kallad blockdatabasen. Enligt denna databas fanns år 2011 knappt 3 246 000 hektar jordbruksmark, varav knappt 2 693 000 hektar var åkermark och drygt 414 000 hektar utgjordes av betesmark. Vidare fanns knappt 77 000 hektar miljöbete och knappt 3 000 hektar som utgjordes av främst våtmarker. Dessa arealer är inte  berättigade gårdsstöd men miljöersättningar. Slutligen fanns knappt 60 000 hektar övrig mark som i regel är mark som inte brukas längre och som inte är stödberättigad. Dessa 60 000 hektar är sannolikt klassade som åkermark eller betesmark i FTR trots att marken inte längre brukas. Det är därmed ytterligare en orsak till varför det finns arealskillander mellan LBR och FTR. 

 

SCB gör också sammanställningar utifrån FTR. Vår bearbetning och SCB:s bearbetning skiljer sig åt marginellt avseende areal. En ägarenhet i Jönköpings kommun har uteslutits då den antogs vara felaktig avseende areal åker. Detta förklarar skillnaden mellan SCB:s areal i Jönköpings kommun och den areal som anges i denna bearbetning. Arealbortfall finns även till följd av att ägare av taxeringsenheter inte kunnat identifieras, vilket innebär att arealen inte kan klassificeras avseende ägarklass etc.

 

Elektronisk publicering

Statistikrapporten finns kostnadsfritt åtkomlig på Jordbruksverkets webbplats http://www.jordbruksverket.se under Ta del av statistiken.