Statens Jordbruksverk
Sveriges officiella statistik - Statistiska meddelanden
Djurhälsa år 2012

JO 25 SM 1301

 

pil.gifFörsta sidan - I korta drag pil.gifStatistiken med kommentarer
pil.gifTabeller pil.gifFakta om statistiken
pil.gifKontaktpersoner, mer information pil.gifIn English

Statistiken med kommentarer

Kalvdödlighet (tabell 1)
Sjuklighet hos mjölkkor (tabeller 2a och 2b)
Kolikfall hos hästar (Tabell 3)

Statistikområdet djurhälsa avser att belysa hälsan hos lantbrukets djur. Djurhälsa definieras som individens, gruppens och besättningens frihet från sjukdomar, skador och andra lidanden. Exemplen i den här publikationen har valts för att visa möjligheterna att ta fram intressanta uppgifter för olika djurslag, framför allt för nötkreatur. Under lång tid har nötkreaturen registrerats med unika besättnings- och ID-nummer. Det har gett stora möjligheter att använda statistiken i det förebyggande djurhälsoarbetet.

Kalvdödlighet (tabell 1)

Den första levnadsmånaden för kalvar är den mest riskfyllda tiden och kräver en god hälsoövervakning. Framför allt luftvägs- och tarminfektioner kan bli allvar-liga hot. Alla dödsfall på nötkreatur rapporteras till Jordbruksverkets centrala nötkreatursregister (CDB). Det går därför att få en bra bild av frekvensen av kalvar som dör under sin första månad. I statistiken går det inte att skilja på de kalvar som har dött på grund av sjukdom eller avlivats av andra orsaker. Kalvar som är dödfödda räknas inte med i statistiken. För vissa mindre raser av mjölktyp har uppfödningskostnaderna ibland överstigit värdeökningen av kalven. Den höga andelen dödsfall på tjurkalvar av rasen Jersey kan troligen förklaras av att en hel del friska kalvar har avlivats av ekonomiska skäl. Av de raser som redovisas separat så har rasen Simmental lägst andel kalvar som dör under första månaden. Totalt dog 2,3 % av kalvarna inom en månad efter födseln.

Antal kalvar som föds har minskat från drygt 575 000 till drygt 510 000 mellan åren 2001 och 2012. 35 % av samtliga kalvar som föddes 2012 var av rasen Svensk låglandsboskap (SLB). Samma ras svarade för knappt 45 % av de kalvar som dog inom en månad efter födseln.

Figur A visar andel kalvar som dör inom en månad efter födseln, totalt samt för kvigkalvar respektive tjurkalvar. Kalvdödligheten har varierat mellan åren men är nu på samma nivå som 2001.

 

Figur A.  Andel kalvar som dör inom en månad, totalt och kön
2001–2012

 

Sjuklighet hos mjölkkor (tabeller 2a och 2b)

Juverinflammation, även kallat mastit, är den mest förlustbringande sjukdomen inom mjölkproduktion. Stora ansträngningar görs på flera områden för att minska antalet sjuka djur. Ett led i bekämpningen är att noggrant registrera mastitfallen. Veterinärernas journalföring rapporteras till Jordbruksverket. Därifrån förs data angående nötkreaturen över till branschorganisationen Växa Sverige, tidigare Svensk mjölk. Uppgifterna används sedan i avelsarbetet för att få fram djur som är mer motståndskraftiga mot sjukdomar.

Uppgifter från Växa Sverige avser kontrollanslutna besättningar under kontrollåret 1 september 2012 till 31 augusti 2013 och visar antal sjukdomsfall per 100 djur. Informationen om sjukdomar fördelat på ras baseras på sjukdomsfall hos knappt 300 000 kor, där drygt 40 000 av korna står för samtliga sjukdomsfall.

I figur B och C visas frekvensen, antal sjukdomstillfällen per 100 kor, för några sjukdomar i besättningar av olika storlek. I figur D visas förekomsten av mastit och kalvningsförlamning samt övriga sjukdomar i olika ras.

 

Figur B.  Sjukdomar hos mjölkkor som ökar i frekvens med besättningens storlek, 2012/2013, antal sjukdomsfall per 100 djur

 

Redovisningen i kontrollanslutna besättningar (2012/2013) visar att det finns högre mastitfrekvens i större besättningar än i små, se figur B. Som beskrivs ovan är redovisningen baserad på veterinärernas sjukdomsrapportering till Jordbruksverkets djursjukdatabas. Den ökade mastitfrekvensen i större besättningar kan dels bero på att djurhållaren är mer uppmärksam för minsta sjukdomshändelse och kallar på veterinär för all behandling och dels på att sjukdomstrycket i större besättningar ökar. Det krävs dock flera andra mätmetoder för att få en förklaring till problematiken.

Det är inte bara mastitfrekvensen som är högre i stora besättningar. Redovisningen i de kontrollanslutna besättningarna visar också att sjukdomsfrekvensen vad gäller samtliga sjukdomar är högre i besättningar som innehåller fler än 300 djur än besättningar med färre djur.

 

Figur C.  Sjukdomar hos mjölkkor som minskar i frekvens med besättningens storlek, 2012/2013, antal sjukdomsfall per 100 djur

 

De sjukdomar som minskar tydligast med ökande besättningsstorlek är i hög grad utfodringsbetingade (acetonomi), men också kalvningsförlamning visar minskning vid ökande besättningsstorleken, se figur C. Det kan antas att det i större besättningar finns mer teknik för utfodringsoptimering och foderstyrning vilket ger en mer behovsanpassad utfodring och djurhållning.

I Statistiskt meddelande JO 20 SM 1201 Husdjur i Juni 2012, slutlig statistik, på Jordbruksverkets hemsida finns bland annat information om andelen mjölkkor som finns i respektive besättningsstorlek.

Figur D redovisar antal sjukdomsfall per 100 kor för olika raser. Sedan kontrollåret 2007/08 har antal sjukdomsfall per 100 djur minskat från 32,4 till 29,3. Antalet sjukdomsfall för SLB har ökat sedan förra kontrollåret, från 30,8 till 32,6 vilket är i nivå med Svensk Jerseyboskap (SJB). Sjukligheten är högst i dessa två raser.

Sjukdomsfrekvensen har ökat för i stort sett alla sjukdomar jämfört med förra året. Mjölkkor av rasen SLB har lite högre mastitfrekvens än andra raser medan rasen SJB har högre kalvningsförlamning än andra raser.

 

Figur D.  Förekomst av vissa sjukdomar hos mjölkkor efter ras 2012/2013, antal sjukdomsfall per 100 djur

I figur D syns det att mastit är den enskilt vanligaste sjukdomen.

Kolikfall hos hästar (Tabell 3)

Begreppet kolik kan innefatta förstoppning, tarmlägesförändringar eller diffusa buksmärtor av okänd orsak. Kolik hos häst förlöper ibland dramatiskt och leder ofta till veterinärbehandling. Rätt utfodring och motion motverkar uppkomsten av många kolikfall.

I figur E visas fördelningen av kolikfall under 2012 uppdelat i tre regioner i Sverige. Det är inga större skillnader mellan regionerna.

Kolikfallen minskar drastiskt under sommarmånaderna när hästarna går på bete. Under perioden juni till augusti rapporterades knappt 15 % av alla kolikfall. Detta kan jämföras med perioden oktober till december då 35 % av alla kolikfall rapporterades. Detta visar vikten av att hästarna får gå på bete. Sjukdomsfrekvensen ser likadan ut även under tidigare år.

Jämfört med genomsnittet för 2005–2011 i riket så var det lägre andel kolikfall i början av året och högre andel i slutet av 2012.

Statistiken bygger på veterinärernas journalföring som rapporteras vidare till Jordbruksverket. Vi vet dock att många kolikfall inte rapporteras av veterinärer då det inte finns krav på att rapportera alla hästbehandlingar. Vi förutsätter att det är lika stor andel underrapportering under hela året vilket gör att slutsatserna ändå kan anses riktiga.

Informationen visar inte hur många hästar som fått kolik då en häst kan bli registrerad för flera kolikfall per år. Informationen baseras på totalt 7 917 rapporterade kolikfall i Sverige. 4 414 av dem rapporterades i Götaland, 2 552 av dem i Svealand och 951 i Norrland.

Trenden är att antalet rapporterade kolikfall per år ökar. 2005 var det knappt 5 500 kolikfall. Vi vet inte om det beror på att antalet hästar ökar, antalet kolikfall ökar eller om rapporteringen blivit bättre.

Enligt Statistiskt meddelande JO 24 SM 1101 Hästar och anläggningar med häst 2010 fanns det totalt 362 700 hästar år 2010. 192 600 av dem fanns i Götaland, 122 500 i Svealand och resterande 47 600 i Norrland.

 

Figur E.  Årlig fördelning av kolikfall hos häst över årets månader 2012,
procent