Statens Jordbruksverk
Sveriges officiella statistik - Statistiska meddelanden
Djurhälsa år 2008

JO 25 SM 0901

 

pil.gifFörsta sidan - I korta drag pil.gifStatistiken med kommentarer
pil.gifTabeller pil.gifFakta om statistiken
pil.gifKontaktpersoner, mer information pil.gifIn English

Statistiken med kommentarer

 

Statistikområdet djurhälsa avser att belysa hälsan hos lantbrukets djur. Djurhälsa definieras som individens, gruppens och besättningens frihet från sjukdomar, skador och andra lidanden. Exemplen har valts för att visa möjligheterna att ta fram intressanta uppgifter om olika djurslag men framför allt för nötkreatur. Under lång tid har nötkreaturen registrerats med unika besättnings- och ID-nummer. Det har gett stora möjligheter att använda statistiken i det förebyggande djurhälsoarbetet.

Orsaker till allmänbehandling med antibiotika i djurhållningen (Tabell 1)

Data i årets statistik omfattar endast åren 2005-2007. För 2008 har denna sammanställning inte gjorts. Urvalskriterierna för diagnoser har sedan tidigare varit ett problem och behöver ändras, vilket gör att jämförelse med tidigare år inte skulle vara möjlig. Till nästa års statistik kommer urvalet att korrigeras för alla de år som ingår i statistiken, så en jämförelse åter blir möjlig.

Antibiotika används för att bekämpa infektioner med bakterier. Många olika typer av mediciner innehåller bakteriedödande eller hämmande substanser. Det finns antibiotika som används lokalt på kroppen t.ex. i hudsalvor eller i ögondroppar. Vid många tillfällen vill man ha en spridning av antibiotika med blodet till de delar av kroppen som är infekterade. Sådan allmänbehandling kan tillföras genom injektioner eller via foder eller dricksvatten. Hos idisslare och häst är foderantibiotika olämpligt då även nyttiga mikroorganismer i mage och tarm påverkas. Ett annat problem med behandling via fodret är att aptiten hos sjuka djur kan variera och därmed medicindosen. Inom grisuppfödningen förekommer en del foderantibiotika oftast i samband med att besättningen har haft hälsostörningar på ett stort antal djur.

I den redovisade statistiken har fördelningen mellan olika sjukdomar eller symtom, som föranlett behandling med injektionspreparat, kunnat beräknas genom veterinärernas rapporter till Jordbruksverket. En svårighet vid beräkningarna har varit att skilja ut diagnoser eller grupper av diagnoser. Veterinärerna kan välja diagnoser på olika nivåer. En diagnos kan vara allmän t.ex. "symtom på infektionssjukdom" eller specifik t.ex. "klövspaltsinflammation". Det gör att de redovisade siffrorna kan bli för låga för vissa sjukdomar men de kan ändå ge en fingervisning om orsakerna som vanligen leder till antibiotikabehandling. Mastit på nötkreatur är ett undantag. Där anges av tradition alltid en specifik diagnos. Behandlingar med antibiotika avsett för lokalanvändning har inte tagits med i rapporten. Inte heller behandlingar via foder eller dricksvatten är med.

Vid grupperingen av diagnoserna har hänsyn tagits till de vanligast förekommande behandlingarna för respektive djurslag.

För häst är olika skador den vanligaste orsaken till antibiotikabehandling. I statistiken har alla traumatiska orsaker till antibiotikabehandling sammanförts i en grupp.

Nötkreaturen skiljer ut sig genom att de har en specifik diagnos som står för två tredjedelar av alla behandlingarna. Juverinflammation (mastit) på mjölkkor är en mycket stor anledning till antibiotikaanvändning inom djurhållningen och har varit det under lång tid (se även statistik över juverinflammation i mjölkkobesättningar av olika storlek i tabell 3).

Gris och får har inte någon utpräglad sjukdomsorsak som dominerar. Det låga antalet får som ligger till grund för statistiken ska ses mot bakgrund av att enskilda får representerar ett förhållandevis lågt värde. Ett sjukdomsfall på ett får motiverar inte så ofta ekonomiskt en veterinärbehandling.

Antalet behandlingar som statistiken bygger på återspeglar inte verkligheten då det finns brister i rapporteringen. Det är också viktigt att veta att antalet rapporterade behandlingar innefattar behandling av antingen en individ, en grupp eller en besättning. Antal behandlingar motsvarar alltså inte antalet behandlade djur. I en svinbesättning t.ex. behandlas ofta en hel grupp.

Kalvdödlighet (Tabell 2)

Den första levnadsmånaden för kalvar är den mest riskfyllda tiden. Framför allt luftvägs- och tarminfektioner kan bli allvarliga hot. Alla dödsfall på nötkreatur rapporteras till Jordbruksverkets centrala djurdatabas (CDB). Det går därför att få en bra bild av frekvensen av kalvar som dör under sin första månad. I statistiken går det inte att skilja på de kalvar som har dött på grund av sjukdom eller avlivats av andra orsaker. För vissa mindre raser av mjölktyp har uppfödningskostnaderna ibland överstigit värdeökningen av kalven. Den höga andelen dödsfall på kalvar både av han- och honkön av rasen Jersey kan troligen förklaras av att en hel del friska kalvar har avlivats av ekonomiska skäl.

 

Sjuklighet hos mjölkkor (Tabell 3)

Juverinflammation, även kallat mastit, är den mest förlustbringande sjukdomen inom mjölkproduktionen. Stora ansträngningar görs på flera områden för att få ner frekvensen sjuka djur. Ett led i bekämpningen är att noggrant registrera mastitfallen. Veterinärernas journalföring rapporteras till Jordbruksverket. Därifrån förs data angående nötkreaturen över till branschorganisationen Svensk Mjölk. Uppgifterna används sedan i avelsarbetet för att få fram mer motståndskraftiga djur.

I Figur A och B visas frekvensen av några sjukdomar i besättningar av olika storlek. I Figur C visas förekomsten av mastit och kalvförlamning samt övriga sjukdomar i respektive ras.

I större besättningar är mastitfrekvensen högre. En förklaring till att vissa sjukdomar ökar i frekvens med besättningens storlek kan vara att smittrycket stiger med antalet djur som hålls i samma byggnad. Uppgifterna kommer från Svensk Mjölk och avser förhållanden i kontrollanslutna besättningar under kontrollåret 2008/09 (1 sept-31 aug).

Det är inte bara mastitfrekvensen som är högre i stora besättningar, generellt sett har dessa besättningar en ökad sjukdomsfrekvens.

 

Figur A. Sjukdomar hos mjölkkor som ökar i frekvens med besättningens storlek 2008/09

 

De sjukdomar som minskar tydligast med ökande besättningsstorlek är i hög grad utfodringsbetingade. Det kan antas att i större besättningar finns mer teknik för utfodringsoptimering och foderstyrning vilket ger en mer behovsanpassad utfodring.

 

Figur B. Sjukdomar hos mjölkkor som minskar i frekvens med besättningens storlek 2008/09

 

Svensk jersey har ökad sjuklighet under kontrollåret 2008/09 jämfört med 2007/08 och är detta år den ras som har mest sjuklighet. Det är framför allt kalvningsförlamning och övriga sjukdomar som har ökat, medan kvarbliven efterbörd och acetonemi har minskat för svensk jersey.

Den dominerande enskilda sjukdomen är juverinflammation för alla raser. Svensk låglandsboskap är den ras som har störst andel juverinflammationer.

 

Figur C. Förekomst av vissa sjukdomar hos mjölkkor efter ras 2008/09

Kolikfall hos hästar (Tabell 4)

Kolik hos häst förlöper ibland dramatiskt och leder ofta till veterinärbehandling. Begreppet kolik kan innefatta förstoppning, tarmlägesförändringar eller diffusa buksmärtor av okänd orsak. Rätt utfodring och motion motverkar uppkomsten av många kolikfall.

I diagrammet visas fördelningen av kolikfall under året uppdelat i tre regioner i Sverige. Det är inga större skillnader mellan regionerna.

Det framgår att kolikfallen minskar drastiskt under sommarmånaderna när hästarna går på bete. Detta visar vikten av att hästarna får gå på bete. Statistiken bygger på veterinärernas journalföring som rapporteras vidare till Jordbruksverket.

 

Figur D. Fördelning av kolikfall hos häst under årets månader 2008