Statens Jordbruksverk
Sveriges officiella statistik - Statistiska meddelanden
Dränering av jordbruksmark 2016

JO 41 SM 1701

 

pil.gifFörsta sidan - I korta drag pil.gifStatistiken med kommentarer
pil.gifTabeller pil.gifKartor pil.gifFakta om statistiken
pil.gifKontaktpersoner, mer information pil.gifIn English

Statistiken med kommentarer

 

Täckdikning och dränering i jordbruket har undersökts sedan slutet av 1800-talet. Täckdikningens omfattning följdes med stort intresse i flera jordbruksräkningar mellan 1920 och 1950-talet men har under andra halvan av 1900-talet endast undersökts 2 gånger. Mellan 1927 och 1951 undersöktes täckdikningen vid jordbruksräkningarna och då definierades jordbruksföretag som brukande minst 0,25 hektar mark. 1973 och 1981 definierades jordbruksföretag av brukande av minst 2 hektar mark. 1973 undersöktes täckdikningen i samband med jordbruksinventeringen och 1982 i samband med de objektiva skördeuppskattningarna.

Resultaten från denna undersökning bygger på en urvalsundersökning som genomfördes under sommaren 2016. En liknande undersökning genomfördes även 2013 med i mångt och mycket samma frågeställningar. Upplägget på hur undersökningen genomfördes var inte exakt densamma vilket kan hektar påverkat resultaten vid jämförelse mellan 2013 och 2016. En del av frågorna byggde på hur uppgiftslämnaren vid svarstillfället upplevde behov och planer för dränering. Resultaten på dessa frågor kan påverkas av situationen på jordbruksföretaget vid frågetillfället och hur det sett ut de senaste åren.

All åkermark behöver en god dränering för att kunna fungera bra till jordbruksproduktion. Vissa marker är naturligt dränerade medan andra behöver anlagda diken för att kunna användas för odling. Självdränerande mark är mark som är så pass genomsläpplig att den inte behöver några dränerande åtgärder för att ge goda förutsättningar för växtodling. Täckdikning är det vanligaste sättet att dränera åkermark när behovet finns. Det innebär att rör grävs ner och för bort vatten från jorden till stamledningar och vidare till brunnar, vattendrag eller öppna diken. Behovsdränerad mark är mark med enstaka dräneringsledningar på utsatta delar. System­täckdikad mark är mark med dräneringsledningar i regelbundet mönster över hela arealen.

Dränering eller invallning kallas med ett samlingsnamn för markavvattning. De markarbeten som genomför markavvattningen såsom ett täckdike, en rörledning, ett fördjupat vattendrag eller en pumpstation, kallas alla för vattenanläggningar.

Jordbrukets markavvattning har betydelse för jordbrukets produktion och ett förändrat klimat och en ökad belastning från urbana områden är utmaningar för jordbrukets markavvattningsanläggningar.

Hälften av åkermarken är systemtäckdikad

2016 brukades ca 2,6 miljoner hektar åkermark i Sverige. Enligt jordbrukarnas bedömning har ca 2 miljoner hektar åkermark en tillfredsställande dränering vilket motsvarar 77 % av arealen. Att marken har tillfredsställande dränering betyder att dräneringen fungerar bra oavsett om det beror på täckdikning, behovsdränering eller naturlig dränering. Arealen systemtäckdikad åkermark 2016 var 1,2 miljoner hektar vilket innebär att nästan hälften av all åkermark, eller närmare bestämt 47 %, är systemtäckdikad.

Enligt de bedömningar som görs i såväl undersökningen 2013 som 2016 har Blekinge störst andel åkermark med tillfredsställande dränering följt av Skåne län, 86 respektive 84 %. Störst areal mark med tillfredsställande dränering finns i Västra Götalands län med ca 376 000 ha. Minst bedöms andelen åkermark med tillfredsställande dränering vara i Norrbottens län och i Kronobergs län med 56 respektive 65 % av åkerarealen.

Täckdikningen är mest omfattande i Västra Götalands län där 64 % av all åkermark är systemtäckdikad följt av Västmanlands län med 59 %. Minst är täckdikningen i Kronobergs och Västernorrlands län där 18 % av åkerarealen är systemtäckdikad. Detta kan ses i figur A. När det gäller den totala arealen täckdikad åkermark är den störst i Västra Götalands län med 300 000 ha.

 

Figur A. Andel åkermark med tillfredsställande dränering och andel systemtäckdikad åkermark i Sverige per län 2016

I figur B visas dräneringssituationen i de av Jordbruksverket definierade produktionsområdena. I Götalands södra och norra slättbygder är både andelen mark med tillfredsställande dränering och andelen systemtäckdikad mark högre än i övriga områden. Lägst andel systemtäckdikad mark finns i nedre Norrland och Götalands skogsbygder. I mellersta Sveriges skogsbygder och övre Norrland är andelen mark med tillfredsställande dränering som lägst.

 

Figur B. Andel dränerad åkermark per produktionsområde 2016

Det går inte att se några större skillnader mellan hur mycket mark som är tillfredsställande dränerat beroende på hur mycket åkermark företagen har, däremot är andelen systemtäckdikad mark betydligt större på jordbruk med mycket åkermark än på jordbruk med lite jordbruksmark. Företag som brukar över 100 hektar bedömer att ca 1 150 000 hektar åkermark har tillfredsställande dränering och att 820 000 hektar åkermark är systemtäckdikad. Det betyder att 78 % av deras åkermark har tillfredsställande dränering och att 56 % har systemtäckdikning. Företagen som brukar upp till 5 hektar bedömer att 82 % av deras åkerareal har en tillfredsställande dränering (25 000 ha) och 20 % av deras åkermark är systemtäckdikad (6 000 ha).

När de olika driftsinriktningarna jämförs så är systemtäckdikningen mest utbredd bland växtodlarna som har 700 000 hektar systemtäckdikad mark. Det motsvarar 57 % av den åkermark som brukas av dessa företag. Minst utbredd är täckdikningen bland småbruken. Där är arealen systemtäckdikad åkermark ca 30 000 hektar vilket motsvarar 27 % av den åkermark som småbruken brukar.

Dräneringen är mindre omfattande bland de företag som har grönfoder och vall som huvudgröda. Dessa företagare har också lägst andel mark med tillfredsställande dränering, 73 %. De har också lägst andel systemtäckdikad mark med 30 % av åkermarken. Störst andel mark med tillfredsställande dränering finns enligt företagarnas egna bedömningar bland dem som har baljväxter, potatis, sockerbetor eller oljeväxter som huvudgröda med 85 % av åkermarken. Täckdikning är mest omfattande bland dem som har spannmål som huvudgröda, bland dessa företag är 61 % av den brukade åkermarken systemtäckdikad.

De planerade dräneringsåtgärderna räcker inte för att åtgärda det bedömda behovet av dränering

Av de dryga 1,2 miljoner hektar åkermark som har systemtäckdikats har 55 % täckdikats de senaste 50 åren. Den areal som systemtäckdikats de senaste 50 åren utgör 26 % av den totala åkerarealen.

I undersökningen bedöms behovet av nytäckdikning till ca 316 000 hektar vilket motsvarar ca 14 % av den totala arealen åkermark. Behovet av omtäckdikning bedöms också vara 314 000 hektar vilket motsvarar ca 12 % av den totala arealen. Det bedömda behovet av ny- eller omtäckdikning är större än den areal där det planeras dikning. De svenska jordbrukarna planerar att ny- eller omtäckdika 146 000 hektar de närmaste 5 åren vilket motsvarar ca 6 % av åkermarken. Den areal som uppskattas vara i behov av täckdikningsåtgärder och där inga åtgärder är planerade är alltså ganska omfattande, ca 485 000 hektar vilket motsvarar 19 % av den totala åkerarealen. Dessa arealer och andelar har dock gått ner sedan 2013 då både behovet av ny- och omtäckdikning bedömdes som större.

Norrbotten och Värmland är de län där störst andel av åkermarken i respektive län bedöms behöva nytäckdikning. Det är också i dessa län som behovet av omtäckdikning bedöms som störst. Störst areal med behov av såväl nytäckdikning som omtäckdikning finns i Västra Götaland där 53 000 hektar bedöms behöva nytäckdikas och 76 000 hektar bedöms hektar behov av omtäckdikning. Värmlands län är det län där störst andel av åkerarealen planeras att nytäckdikas eller omtäckdikas inom de närmaste 5 åren. Skillnaden mellan planerade åtgärder och behov varierar också över landet, störst skillnader mellan åtgärder och behov finns i Norrbottens län och de minsta skillnaderna finns i Jönköpings och Blekinge län.

 

De procentuella skillnaderna mellan de olika driftsinriktningarna i andel åkermark med dräneringsbehov och planerad täckdikning är små. Detta gäller även skillnaderna mellan företag med olika stora brukade arealer. Även när olika huvudgrödor jämförs så är skillnaderna mellan grupperna i det här avseendet små.

 

 

Tablå A. Andel av den totala åkerarealen med olika grad av dränering och dräneringsbehov, i procent 2016

 

Tillfreds-ställande dränering %

System-täckdikat %

System-täckdikat senaste 50 åren %

Behov nytäckdikning %

Behov
omtäck-

dikning %

Planerad om/nytäckdikning

inom 5 år %

Andel av

åkermarken med dikningsbehov som inte kommer

åtgärdas %1

Län

 

 

 

 

 

 

 

Stockholms

75

42

15

13

13

4

22

Uppsala

77

43

16

11

9

4

16

Södermanlands

71

39

19

16

13

7

22

Östergötlands

79

57

25

10

14

5

19

Jönköpings

72

19

14

6

5

4

7

 

 

 

 

 

 

 

 

Kronobergs

65

18

12

7

4

3

8

Kalmar

77

27

16

10

6

6

10

Gotlands

74

42

27

14

12

6

20

Blekinge

86

45

18

4

6

4

7

Skåne

84

51

28

11

10

5

15

 

 

 

 

 

 

 

 

Hallands

82

44

22

9

14

4

18

Västra Götalands

80

64

37

11

16

7

21

Värmlands

67

51

33

22

16

10

27

Örebro

71

50

25

16

13

6

23

Västmanlands

73

59

29

13

16

5

24

 

 

 

 

 

 

 

 

Dalarnas

73

23

17

13

5

4

14

Gävleborgs

75

32

22

16

8

6

17

Västernorrlands

72

18

16

18

13

4

27

Jämtlands

74

24

20

7

9

3

13

Västerbottens

75

42

40

14

12

5

20

Norrbottens

56

33

33

26

18

9

35

Produktionsområde

 

 

 

 

 

 

 

Götalands södra slättbygder

84

57

31

10

11

5

16

Götalands mellanbygder

81

43

24

11

9

5

14

Götalands norra slättbygder

83

71

38

10

18

7

20

Svealands slättbygder

74

48

23

13

13

6

21

Götalands skogsbygder

73

28

18

11

9

5

15

Mellersta Sveriges skogsb.

69

34

20

20

11

6

24

Nedre Norrland

72

22

18

13

10

5

18

Övre Norrland

69

38

37

17

13

6

24

Storleksgrupp åkermark, ha

 

 

 

 

 

 

- 5,0 ha

82

20

14

15

10

6

19

5,1-10,0 ha

74

28

20

17

10

9

18

10,1-20,0 ha

72

27

20

14

11

5

20

20,1-30,0 ha

74

33

20

14

10

5

20

30,1-50,0 ha

75

37

23

11

10

5

16

50,1-100,0 ha

76

40

24

13

12

6

19

100,1< ha

78

56

29

11

13

6

18

Driftsinriktning

 

 

 

 

 

 

 

Växt

79

57

30

12

13

6

19

Djur

74

34

20

12

11

5

18

Blandat

77

50

28

12

12

6

18

Småbruk

73

27

20

18

11

8

21

Huvudsaklig gröda

 

 

 

 

 

 

 

Spannmål

81

61

31

10

13

6

18

Grönfoder, vall

73

30

19

14

10

5

19

Baljväxter, potatis, sockerbetor, oljeväxter

85

55

37

13

10

5

17

Övrigt

73

44

28

15

12

6

20

 

 

 

 

 

 

 

 

2016

77

47

26

12

12

6

19

2013

78

49

29

14

14

6

22


1) Behov nytäckdikning+Behov omtäckdikning–Planerad omtäckdikning.

Anm. Vissa resultat redovisas inte på grund av för stor osäkerhet (medelfel över 35 %).

 

 

 

Avrinningsdiken – omfattning

I undersökningen kartlades också omfattningen av avrinningsdiken. Vad gäller omfattningen av öppna diken hos jordbruksföretagen så är en längd på mellan 101 och 1 000 meter öppna diken vanligast. 44 % av företagen har mellan 101 och 1 000 meter öppna diken på sin fastighet. Minst vanligt är det att hektar över 2 000 meter öppna diken. 8 % av företagarna vet inte vilken omfattning av öppna diken de har på sin fastighet.

 

Det är mer vanligt att jordbruksföretagen har öppna diken än att de har kulverterade utloppsdiken. 35 % av företagen har inga kulverterade utloppsdiken medan 16 % inte har några öppna diken på fastigheten.  26 % av jordbruksföretagarna har mellan 101 och 1 000 meter kulverterade utloppsdiken. 2 % av företagen har över 2 000 meter kulverterade utloppsdiken. Se figur C.

Figur C. Längd öppna och kulverterade diken på den brukade åkermarken. Andel av företagen

Det finns flera regionala variationer av hur mycket öppna diken det finns hos jordbruksföretagarna. Framför allt varierar omfattningen av hur många som har kunskap i frågan. 23 % av företagarna Gävleborgs län känner inte till omfattningen av fastighetens öppna diken medan motsvarande andel i Skåne län endast är 2 %.

 

Hur stor andel av företagen som inte alls har några kulverterade utloppsdiken varierar regionalt. 64 % av företagarna i Kronoberg har inga sådana diken medan andelen i Uppsala län är 21  %. 101– 1 000 meter kulverterade utloppsdiken är den vanligaste längden på ett företags kulverterade utloppsdiken och denna längd finns i störst utsträckning i Östergötlands län där 42 % av jordbruksföretagen har denna omfattning av diken.

Gårdens storlek är naturligtvis kopplad till längden av öppna diken där till exempel andelen företag som har över 2 000 meter öppna diken är störst bland gårdarna som brukar mer än 100 hektar åkermark. Kopplingen mellan kulverterade utloppsdiken och brukad areal är mindre tydlig även om det bland företagen med över 2 000 meter kulverterade utloppsdiken går att se en dominans hos de företag som brukar över 100 ha. Bland de större företagen finns också lägst andel som inte har några kulverterade utloppsdiken. Det är viktigt att betona att andelen som inte har kulverterade utloppsdiken eller som inte vet omfattningen av dem är betydligt högre jämfört med öppna diken. Detta påverkar jämförelsen av utbredningen av öppna diken och utbredningen av kulverterade utloppsdiken.

Skillnader i förekomst av öppna och kulverterade utloppsdiken beroende på driftsinriktning är begränsade. Bland företagen med blandad verksamhet finns en något större andel med över 2 000 meter öppna diken och en mindre andel företag med under 100 meter öppna diken. Småbruken har endast i begränsad omfattning öppna diken över 1 000 m.

De öppna dikena är mest omfattande bland företag som har spannmål som huvudsaklig gröda, 16 % av dessa företag har över 2 000 meter öppna diken. Störst andel med under 100 meter öppna diken finns bland företag med grönfoder och vall som huvudgröda.

 

Avrinningsdiken – underhåll

49 % av företagarna har underhållsrensat någon del av sina öppna diken de senaste 5 åren. För 19 % av företagarna var det mellan 6 och 10 år sedan de rensade senast. 12 % av företagarna vet inte när de senast rensade de öppna dikena. Andelen som har underhållit sina kulverterade utloppsdiken är betydligt lägre. Till exempel så har bara 22 % av jordbruksföretagen underhållit någon del av sina kulverterade utloppsdiken de senaste 5 åren. Men en betydligt större andel av jordbrukarna vet inte när de senast underhöll sina kulverterade utloppsdiken, 53 % visste inte det. Se figur D.

 

Figur D. Senaste underhåll på någon del av öppna diken/kulverterade utloppsdiken. Andel av företagen

I Östergötland är underhållsrensningen av öppna diken högst, ca 71 % av jordbruksföretagen har rensat de senaste 5 åren. I Jämtland är andelen lägst, 20 %. Andelen som inte vet när de senast rensade sina öppna diken varierar. 23 % i Stockholms län vet inte när de senast rensade sina öppna diken medan andelen i Skåne är 5 %. Jämfört med 2013 års undersökning så har andelen jordbruksmark som underhållsrensat de senaste 5 åren generellt sett ökat.

Störst andel som underhållit sina kulverterade utloppsdiken de senaste 5 åren finns i Norrbottens län med 39 % medan lägst andel finns i Gotland med 14 %. Många vet inte när senaste underhållet skedde. I Gotland är det 69 % av företagarna som inte vet när det senaste underhållet skedde.

Omfattningen av rensningen av öppna diken varierar också efter företagens storlek. 68 % av företagen som brukar över 100 hektar åker har gjort rensningar på någon del av de öppna dikena de senaste 5 åren. Bland företagen som brukar mellan 0 – 5 hektar är den andelen 36 %. För kulverterade utloppsdiken är andelen som underhållit sina diken lägre. Nivåerna ska ses i ljuset av att en stor andel av företagen inte vet när det senaste underhållet av kulverterade utloppsdiken genomfördes.

Småbruken har underhållit sina öppna diken i lägre omfattning jämfört med övriga företag. Skillnaderna mellan växtodlarna, husdjursföretagen och blandad drift är små vad gäller underhåll. Även när det gäller de kulverterade utloppsdiken underhåller småbruken diken i mindre utsträckning än övriga. Störst andel som genomfört underhåll de senast 5 åren finns hos blandföretagen.

Det finns viss variation beroende på vilken gröda företagen odlar. Företagen med vall och grönfoder som huvudsaklig gröda underhåller sina öppna diken i mindre utsträckning jämfört med de företag som har spannmål samt de som har baljväxter, potatis, sockerbetor eller oljeväxter som huvudgröda.

När det gäller underhåll av kulverterade utloppsdiken överlag så är andelen företag som underhåller sina diken lägre än för öppna diken precis som tidigare nämnts. Grönfoder/vallföretagen underhåller sina kulverterade diken i mindre utsträckning samtidigt som fler företagare inte vet när det senaste underhållet skedde. Detta jämfört med spannmålsföretagen som underhåller sina diken i större utsträckning och som i mindre utsträckning inte vet när det senaste underhållet skedde.

 

Behov av dikesunderhåll

Nästan två tredjedelar av landets jordbruksföretag, närmare bestämt 64 % bedömer att det finns behov av underhållsrensning av öppna diken de närmaste 5 åren. Detta kan ses i figur E. 25 % tycker inte det finns behov och 11 % vet inte. Störst bedöms behovet vara bland jordbrukarna i Blekinge och Kronobergs län där 79 % respektive 78 % av jordbrukarna gör en sådan bedömning. I bland annat Gotland gör bara 46 % av jordbrukarna samma bedömning. Störst andel av jordbrukarna som inte vet om det finns något behov av underhållsrensning av öppna diken finns på Gotland. Större andel av företagen med blandad drift gör bedömningen att det finns behov av dikesrensning av de öppna dikena. Detta jämfört med växt eller djurföretag eller småbruk. Andelen som tycker det finns ett behov av dikes­rensning är högre bland spannmålsföretagen jämfört med företag med grönfoder eller övriga grödor som huvudgröda. Det är också en mindre andel bland spannmålsföretagen som inte vet om det finns ett behov av dikesrensning jämfört med övriga. 

Till skillnad från de öppna diken så bedömer inte en majoritet av företagarna att det finns behov av underhåll av de kulverterade utloppsdikena de närmaste åren. 29 % anser att det finns ett behov av underhåll medan 36 % inte vet. Andelen som tycker det finns ett underhållsbehov är störst i Västerbottens län med 50 % och minst i Jönköpings län där 17 % anser att det finns ett behov. 47 % av företagarna i Jönköpings län vet dock inte om det finns något underhållsbehov. Andelen som inte vet i Västerbottens län är 16 %. En större andel av de större företagen bedömer att det finns ett behov av underhåll av kulverterade diken jämfört med de små företagen. Gällande driftsinriktning bedömer störst andel av djurföretagen att det finns behov av underhåll av kulverterade utloppsdiken med 35 %. Bland småbruken är andelen 21 %. Vad gäller skillnader beroende på huvudsaklig gröda så liknar bedömningen av underhållsbehovet av de kulverterade utloppsdikena bedömningen av underhållsbehovet av öppna diken som gjordes ovan. Det betyder att spannmålsföretagen bedömer sig hektar ett lite större underhålls­behov av kulverterade utloppsdiken och att fler spannmålsföretagare har en uppfattning i frågan (det vill säga färre har svarat ”vet ej”).

 

Figur E. Behov av underhåll de närmaste åren. Andel av företagen

51 % av företagen planerar att underhållsrensa någon del av sina öppna diken de närmaste fem åren medan 35 % av företagarna inte vet när de ska underhållsrensa sina öppna diken nästa gång. Andelen av företagen som planerar underhåll av sina kulverterade utloppsdiken är betydligt lägre, 19 % planerar att göra det de närmaste 5 åren. Detta visas i figur F. Andelen som inte vet när nästa underhåll ska göras är 70 %. Skillnaden mellan andelen av företagarna som planerar underhåll på öppna diken och andelen som planerar underhåll på kulverterade diken bör ses i relation till att andelen som inte vet är betydligt högre vad gäller kulverterade diken.

I Kronobergs län planerar 67 % av företagarna underhållsrensning av de öppna dikena de närmaste 5 åren. På Gotland är motsvarande andel endast 38 %. I Västernorrlands län vet 63 % av jordbruksföretagarna inte när nästa underhållsrensning ska göras. I Blekinge är den andelen bara 20 %. Bland företagen med över 100 hektar åkermark planerar 70 % underhållsrensning av de öppna dikena inom de närmaste 5 åren, bland företagen med 0–5 hektar åker så är motsvarande andel 38 %. Större andel av företagen med blandad inriktning planerar dikesunderhåll de närmaste åren 5 jämfört med andra driftsinriktningar. I synnerhet bland småbruken är andelen som planerar dikesrensning betydligt lägre.

När det gäller kulverterade utloppsdiken är Västerbotten det län där störst andel av företagen planerar underhåll de närmaste 5 åren, 41 %. Men som tidigare nämnts så vet de flesta inte när nästa underhållsrensning ska genomföras. I Västernorrland är andelen som inte vet 91 %. Bland företagen med över 100 hektar planerar 32 % av företagarna underhåll de närmaste 5 åren men 56 % vet inte när nästa underhåll ska genomföras. Bland företagarna med 0–5 hektar åker är andelen som inte vet 87 %.

Företagen med en blandad driftsinriktning är de som i störst utsträckning planerar att genomföra underhåll de närmaste åren (24 %). Lägst är den andelen bland småbruken med 12 %. Det är större andel bland företagen med spannmål som huvudsaklig gröda som planerar underhåll de närmaste 5 åren jämfört med övriga företag, drygt vart femte spannmålsföretag planerar sådant underhåll jämfört drygt vart tionde vall/grönfoderföretag.

 

Figur F. När planeras nästa underhållsrensning. Andel av företagen

 

Invallning av åkermark

Viss åkermark kräver skydd av vallar för att kunna få en tillräcklig dränering. I vissa fall måste en sådan invallning kombineras med pumpning av vattnet. Bara 4 % av företagen har invallad åkermark och/eller åkermark som är beroende av pumpning på någon del av sin brukade åkermark medan 92 % inte har det. 3 % vet inte om någon del av åkermarken är invallad. Se figur G.

I Örebro län har 17 % av företagen invallad åkermark De största företagen har i störst utsträckning någon del av åkermarken invallad. 12 % av företagen som brukar över 100 hektar har någon del av åkermarken invallad och/eller beroende av pumpning för sin dränering. 4 % av företagen som brukar 10–20 hektar har någon del av åkermarken invallad. 6 % av blandföretagen och växtodlarna har invallad åkermark. Bland spannmålsföretagen har 8 % någon del av åkermarken invallad, bland vall/grönfoderföretagen är andelen 3 %.

 

Figur G. Är någon del av den brukade åkermarken invallad och/eller beroende av pumpning för sin dränering? Andel av företagen

 

Dikningsföretag

Dräneringssystem eller avvattningssystem som berör och hjälper flera olika fastigheter drivs ofta som en markavvattningssamfällighet eller som det också kallas, ett dikningsföretag av de berörda fastighetsägarna. Nästan vart tredje svenskt jordbruksföretag har mark som ingår i dikningsföretag. Vanligast är det att ingå i ett sådant företag i Uppsala län där 60 % av företagen ingår i ett dikningsföretag. I Västerbotten är andelen 10 %.

Bland företagen som brukar över 100 hektar så ingår drygt 2 av 3 företag i ett dikningsföretag. Bland företag med mindre än 5 hektar mark är det knappt var tionde företag som ingår i ett dikningsföretag. Bland- och växtföretagen är de som i störst utsträckning ingår i ett dikningsföretag. Minst vanligt är det bland småbruken. Andelen företag som ingår i ett dikningsföretag är betydligt högre bland företag som har spannmål som huvudsaklig gröda jämfört med vall/grönfoder och övriga växter.

Bland de jordbruksföretag som ingår i ett dikningsföretag så är ca 41 % med i ett dikningsföretag med aktiv styrelse medan 36 % av dikningsföretagen inte har aktiv styrelse. Vanligast med aktiv styrelse är det i Södermanlands län.

Åkerarealen har minskat men större andel har systemtäckdikats

Täckdikning har länge ansetts som en bra metod för att öka jordens avkastning. Under perioden från 1800-talet fram till 1930 så ökade arealen åkermark från 1,5 miljoner hektar till 3,7 miljoner hektar. I den processen var markavvattningen viktig och ny mark vanns bland annat genom torrläggning av kärr och mossar. Från 1840-talet och framåt fanns det statligt stöd för markavvattningsåtgärder, ett stöd som fanns kvar till 1980-talet.

Andelen täckdikad mark är större 2016 än när den första gången undersöktes 1927. Även om utvecklingen är svår att studera i detalj på grund av ett litet antal mätpunkter så är trenden ökande. 1927 var andelen täckdikad mark 25 % och 1951 så var den 27 %. 1982 var andelen 34 % och 2013 hade den ökat till 49 % men till 2016 har det åter minskat något. Ökningen av andelen täckdikad mark bör även ses i relation till en minskande mängd åkermark. I figur H så visas utvecklingen av mängden åkermark och mängden täckdikad åkermark.

 

Figur H. Utveckling av arealen täckdikad åkermark och övrig åkermark i tusental hektar