Statens Jordbruksverk
Sveriges officiella statistik - Statistiska meddelanden
Dränering av jordbruksmark 2013

JO 41 SM 1401

 

pil.gifFörsta sidan - I korta drag pil.gifStatistiken med kommentarer
pil.gifTabeller pil.gifKartor pil.gifFakta om statistiken
pil.gifKontaktpersoner, mer information pil.gifIn English

Statistiken med kommentarer

 

All åkermark behöver en god dränering för att kunna fungera bra till jordbruksproduktion. Vissa marker är naturligt dränerade medan andra behöver anlagda diken för att kunna användas för odling.
Självdränerande mark är mark som är så pass genomsläpplig att den inte behöver några dränerande åtgärder för att ge goda förutsättningar för växtodling. Täckdikning är det vanligaste sättet att dränera åkermark när behovet finns. Det innebär att rör grävs ner och för bort vatten från jorden till stamledningar och vidare till brunnar, vattendrag eller öppna diken. Behovsdränerad mark är mark med enstaka dräneringsledningar på utsatta delar. Systemtäckdikad mark är mark med dräneringsledningar i regelbundet mönster över hela arealen.

Dränering eller invallning kallas med ett samlingsnamn för markavvattning. De markarbeten som genomför markavvattningen såsom ett täckdiken, en rörledningar, ett fördjupat vattendrag eller en pumpstation, utgör en vattenanläggning.

Jordbrukets markavvattning har betydelse för jordbrukets produktion och ett förändrat klimat och en ökad belastning från urbana områden är utmaningar för jordbrukets markavvattningsanläggningar.

Hälften av åkermarken är systemtäckdikad

2013 brukades ca 2,6 miljoner hektar åkermark i Sverige. Enligt jordbrukarnas bedömning har ca 2,1 miljoner hektar åkermark har en tillfredställande dränering vilket motsvarar 78 % av arealen. Att marken har tillfredställande dränering betyder att dräneringen fungerar bra oavsett vad det beror på, täckdikning, behovsdränering eller naturlig dränering. Arealen åkermark som är systemtäckdikad 2013 är 1,3 miljoner  hektar vilket innebär att nästan hälften av all åkermark, eller närmare bestämt 49 %, är systemtäckdikad.

Enligt den de bedömningar som görs i undersökningen har Blekinge störst andel åkermark med tillfredställande dränering följt av Skåne län, 92 respektive 85 %. Minst bedöms andelen vara i Värmland och på Gotland med 69 respektive 71 %.

Täckdikningen är mest omfattande i Västmanlands län där 69 % av all åkermark är systemtäckdikad följt av Västra Götaland med 64 %. Minst är täckdikningen i Jönköpings län med 15 %. Detta kan ses i figur A.

Figur A. Andel åkermark med tillfredställande dränering och systemtäckdikning i Sverige per län 2013

   Anm: *=resultaten redovisas inte på grund av för stor osäkerhet (medelfel över 35%)

 

I figur B så visas dräneringssituationen i de av Jordbruksverket definierade produktionsområdena. I Götalands och Svealands slättbygder är både andelen mark med tillfredställande dränering och andelen täckdikad mark högre än i övriga områden. Lägst är andelen systemtäckdikad mark i nedre Norrland och Götalands skogsbygder. I mellersta Sveriges skogsbygder är andelen mark med tillfredställande dränering som lägst.

 

 

Figur B. Andel dränerad åkermark per produktionsområde 2013

 

De planerade dräneringsåtgärderna räcker inte för att åtgärda behovet av dränering

Av de 1,3 miljoner hektar åkermark som har systemtäckdikats totalt har 59 % täckdikats de senaste 50 åren. Den areal som systemtäckdikats de senaste 50 åren utgör 29 % av den totala åkerarealen. Täckdikning som gjorts de senaste åren är ofta gjord med moderna material som plast. Äldre täckdikning gjordes ofta i tegel och ibland även med andra material som sten, trä och torv.

Svarspersonerna i undersökningen gör bedömningen att behovet av nytäckdikning är ca 380 000 hektar vilket motsvarar ca 14 % av den totala arealen åkermark. Behovet av omtäckdikning bedöms vara 390 000 hektar vilket motsvarar ca 15 % av den totala arealen. Det finns alltså en ansenlig mängd mark där det finns ett önskemål eller ett behov av förbättrad eller ny dränering.  Det bedömda behovet av ny eller omtäckdikning är större än den areal där det planeras dikning. De svenska lantbrukarna planerar att ny eller omtäckdika 170 000 hektar de närmaste 5 åren vilket motsvarar ca 6 % av åkermarken. Den areal som uppskattas vara i behov av täckdikningsåtgärder och där inga åtgärder är planerade är alltså ganska omfattande. Ca 0,6 miljoner hektar vilket motsvarar 23 % av den totala åkerarealen.

Norrbotten och Värmland är de län där störst andel av åkermarken i länet bedöms behöva nytäckdikning. Västra Götaland och Östergötland är de län där störst andel av arealen bedöms ha behov av omtäckdikning. Örebro är det län där störst andel av åkerarealen planeras att nytäckdikas eller omtäckdikas inom de närmaste 5 åren. Skillnaden mellan planerade åtgärder och behov varierar också över landet. Störst är skillnaderna i Värmland och Norrbotten och minst i Jönköping och Jämtland.

 

 

 

Tablå A. Andel åkermark  med olika grad av dränering och dräneringsbehov per län 2013

 

Tillfreds-ställande dränering

System-täckdikat

System-täckdikat senaste 50 åren

Behov nytäckdikning

Behov omtäckdikning

Planerad om/nytäck-dikning

inom 5 år

Andel av åkermarken med dikningsbehov som inte kommer åtgärdas*

Län

 

 

 

 

 

 

 

Stockholm

79 %

44 %

21 %

15 %

17 %

8 %

24 %

Uppsala

77 %

45 %

22 %

13 %

10 %

4 %

19 %

Södermanland

78 %

47 %

27 %

17 %

17 %

8 %

26 %

Östergötland

76 %

59 %

27 %

14 %

19 %

6 %

26 %

Jönköping

75 %

15 %

11 %

10 %

9 %

6 %

13 %

 

 

 

 

 

 

 

 

Kronoberg

76 %

..

14 %

..

..

..

..

Kalmar

78 %

27 %

17 %

14 %

11 %

7 %

18 %

Gotland

71 %

40 %

25 %

19 %

16 %

6 %

30 %

Blekinge

92 %

59 %

21 %

..

..

..

..

Skåne

85 %

54 %

30 %

9 %

12 %

5 %

16 %

 

 

 

 

 

 

 

 

Halland

82 %

51 %

25 %

11 %

14 %

5 %

19 %

Västra Götaland

79 %

64 %

40 %

15 %

19 %

8 %

26 %

Värmland

69 %

55 %

44 %

25 %

17 %

7 %

34 %

Örebro

73 %

52 %

36 %

20 %

16 %

9 %

27 %

Västmanland

76 %

69 %

27 %

15 %

17 %

5 %

27 %

 

 

 

 

 

 

 

 

Dalarna

75 %

21 %

17 %

16 %

..

..

..

Gävleborg

73 %

28 %

23 %

17 %

11 %

8 %

20 %

Västernorrland

79 %

23 %

20 %

13 %

..

5 %

..

Jämtland

78 %

..

..

..

..

..

..

Västerbotten

78 %

47 %

44 %

16 %

13 %

4 %

24 %

Norrbotten

72 %

31 %

31 %

28 %

..

..

..

 

 

 

 

 

 

 

 

Riket

78 %

49 %

29 %

14 %

15 %

6 %

23 %


Anm.*= Behov nytäckdikning+Behov omtäckdikning–Planerad omtäckdikning. Vissa resultat redovisas inte på grund av för stor osäkerhet (medelfel över 35%).

 

 

Mindre åkerareal men större andel systemtäckdikad

Täckdikning har länge ansetts som en bra metod för att öka jordens avkastning. Under perioden från 1800-talet fram till 1930 så ökade arealen åkermark från 1,5 miljoner hektar till 3,8 miljoner hektar. I den processen var markavvattningen viktig och ny mark vanns bland annat genom torrläggning av kärr och mossar. Från 1840-talet och framåt fanns det statligt stöd för markavvattningsåtgärder, ett stöd som fanns kvar till 1980-talet. Täckdikningens omfattning följdes med stort intresse i flera jordbruksräkningar från 1920 fram till 1950-talet men under andra halvan av 1900-talet har det endast undersökts 2 gånger.

Andelen täckdikad mark är större 2013 än när den första gången undersöktes 1927. Även om utvecklingen är svår att studera i detalj på grund av ett litet antal mätpunkter så är trenden ökande. 1927 var andelen täckdikad mark 25 % och 1951 så var den 27 %. 1982 var andelen 34 % och 2013 hade den ökat till 49 %. Ökningen av andelen täckdikad mark bör även ses i relation till en minskande mängd åkermark. I figur C så visas utvecklingen av mängden åkermark och mängden täckdikad åkermark.

 

Figur C. Utveckling av arealen täckdikad åkermark och övrig åkermark i hektar