STATISTIK FRÅN
JORDBRUKSVERKET

Statistikrapport 2014:07

 

Fritidsodling i Sverige

 

pm-pil.gifFörsta sidan - Sammanfattning pm-pil.gifStatistiken med kommentarer
pm-pil.gifTabeller pm-pil.gifFakta om statistiken
pm-pil.gifKontaktpersoner, mer information pm-pil.gifIn English

Statistiken med kommentarer

Inledning
Översikt
Frukt, bär och nötter
Grönsaker
Kryddväxter

Inledning

Glädjen i att odla är något som många har upptäckt och ägnar sin fritid åt. Det kan handla om en kruka krasse i köksfönstret, några tomatplantor på balkongen eller en rejäl odling som gör hushållet självförsörjande på potatis och morötter – för att inte tala om alla äppelträd som förgyller våra trädgårdar. Allt sammantaget är odling en av de vanligaste fritidssysselsättningarna i Sverige och ett område som intresserar många. Trots det vet vi relativt lite om fritidsodlingen. Hur många är det som odlar? Vad och hur mycket odlar de? Hur mycket av det odlade tas faktiskt om hand och på vilket sätt? I den här rapporten ger vi svar på en del av de vanligaste frågorna kring odlingen av ätbara växter i Sverige.

Statistiken i rapporten baseras på drygt 2 100 telefonintervjuer, där vi frågat svenska hushåll om de odlar ätbara växter och i så fall vilka, hur mycket de odlar samt hur mycket och på vilket sätt de tar hand om sina grödor. Odlingen vi frågade efter begränsades inte till odling i direkt anslutning till bostaden, utan kunde också inkludera odling i fritidshus, kolonilotter eller liknande. Därför är det till exempel inte helt ovanligt med äppelodling bland lägenhetshushåll.

Statistiken, som gäller år 2012, presenteras uppdelat på grödor, boendeform och i viss mån landsdel. De boendeformer vi utgår ifrån är småhus (villor och radhus), lantbruksfastigheter, boende i fritidshus, samt boende i flerbostadshus (lägenheter och andra lokaler). I rapporten benämner vi konsekvent hushåll i flerbostadshus som ”lägenheter”. Man ska också vara på det klara med att undersökningens relativt begränsade omfång (vi har frågat 2 100 av Sveriges knappt 4,2 miljoner hushåll) innebär att vi inte kan ge en korrekt uppskattning av hur många grödor som odlas.

Vid direkta jämförelser mellan landsdelar ska man också vara medveten om att andelen av de olika hushållsformerna varierar i olika delar av landet, och att detta i vissa fall kan vara en förklaring till eventuella skillnader mellan landsdelar. Som exempel är andelen lägenhetshushåll betydligt lägre i Norrland än i övriga Sverige, medan andelen hushåll i småhus och lantbruksfastigheter istället är högre. Eftersom fritidsodling är vanligare i småhus och lantbruksfastigheter än i lägenheter blir effekten att fritidsodlingen i Norrland också blir högre, trots att norrländska hushåll inte nödvändigtvis är mer benägna att odla än hushåll i andra delar av landet.

Figur A. Antal odlande hushåll av grödtyper och vanliga grödor i Sverige 2012.

Översikt

Som helhet odlade knappt 1 770 000 hushåll, eller 43 % av de svenska hushållen någon form av ätbara växter 2012 (Figur A). Som väntat skiljer sig andelen odlande åt beroende på boendeform; medan drygt 60 % av hushållen i småhus, lantbruksfastigheter och fritidshus odlade, var samma andel för lägenhetshushållen bara 23 %. Detta till trots utgjorde lägenhetshushållen mer än en fjärdedel av alla odlande svenska hushåll (eftersom det finns relativt många lägenheter i Sverige). På motsvarande sätt utgjorde småhus 64 % av de odlande hushållen, medan lantbruksfastigheter och fritidshus sammanlagt utgjorde 10 %. Strax över hälften av de odlande hushållen återfinns i Götaland, medan omkring en tredjedel respektive en sjättedel finns i Svealand respektive Norrland.

Andelen odlande hushåll var lägre bland lägenheter än i övriga typer av hushåll oavsett gröda. Det innebär att även de vanligaste grödorna bland lägenhetshushåll odlades i högre grad bland andra typer av hushåll.

Den vanligaste odlade grödan i Sverige 2012 var äpple, följt av vinbär, gräslök, persilja och tomat (Figur A). Äpple odlades av 24 % av de svenska hushållen, vinbär odlades av 22 %, gräslök av 17 %, medan persilja och tomat båda odlades av 15 % av hushållen. Äpple var den populäraste grödan i såväl Götaland som Svealand, medan den bara var näst populärast i Norrland, där istället vinbär toppade listan. Sett till hushållsform var äpple populärast bland såväl småhus, fritidshus och lantbruksfastigheter, medan tomat var den vanligaste grödan i lägenhetshushåll.

Trots att äpple var den gröda som odlades av flest hushåll, var vinbär den gröda som togs om hand av flest hushåll. Drygt 760 000 svenska hushåll skördade vinbär, vilket innebär att 85 % av de hushåll som odlade vinbär också skördade dem – en andel som är något lägre än genomsnittet för alla grödor, vilket låg på 88 %. De grödor som skördades av högst andel av de odlande hushållen var i fallande ordning dragon, matlök, potatis, gurka och basilika. Andelen av de skördade grödorna som togs om hand i färsk form eller som konserverades med olika metoder varierade från gröda till gröda (Figur B).

Figur B. Andel färskkonsumtion av de vanligaste odlade grödorna i Sverige 2012.

Det genomsnittliga hushållets tillvaratagna mängd av respektive gröda skilde sig inte nämnvärt mellan landsdelar, men visade sig ofta vara påtagligt större i lantbrukshushållen än i övriga typer av hushåll. Potatis var ett tydligt exempel. Lantbrukshushållen skördade i genomsnitt 72 kg potatis, medan potatisodlarna i lägenhetshushåll bara skördade 9 kg i snitt.

Vissa grödor både odlas och skördas i lika stor eller större omfattning i hemmen än i den yrkesmässiga odlingen, till exempel rabarber, vinbär och hallon (Figur C). De stora omhändertagna mängderna av vissa fritidsodlade grödor innebär också att hemodlat i vissa fall också utgör en relativt stor del av den totala svenska konsumtionen av olika grödor. Konsum­tionen av färska äpplen och päron med kommersiellt ursprung beräknades 2012 vara drygt 136 miljoner kilo i Sverige, medan mängden tillvaratagna färska äpplen och päron från fritidsodlingen uppgick till knappt 13 miljoner kilo, eller 9 % av den totala svenska konsum­tionen.

På motsvarande sätt kommer knappt 14 % av mängden konsumerade färska bär från fritidsodling. För andra grödor var andelen konsumtion från fritidsodling betydligt mindre. För potatis var andelen 2,4 %, för färska tomater 1,9 %, för färsk gurka 1,6 %, och för lök och morot 1,1 respektive 1,2 %.

Frukt, bär och nötter

Drygt en tredjedel av de svenska hushållen (nästan 1,5 miljoner hushåll, Figur A, Tabell 1a–2b) odlade någon form av frukt, bär eller nötter, men eftersom dessa grödor ofta är utrymmeskrävande var odlingen betydligt ovanligare bland lägenhetshushåll. Mellan 55 och 60 % av hushållen i småhus, lantbruksfastigheter och fritidshus odlade någon form av frukt, bär eller nötter, medan bara 13 % av lägenhetshushållen gjorde detsamma.

Totalt sett var äpple och vinbär de vanligaste grödorna, och odlades av 24 respektive 22 % av de svenska hushållen. Ungefär hälften så många hushåll – mellan 10 och 12 % – odlade var och en av de därefter vanligaste frukterna och bären: jordgubbar, plommon, krusbär och hallon.

De flesta frukter, bär och nötter odlades i en lika stor andel av hushållen oberoende av landsdel. Undantagen var krusbär och vinbär, som odlades i något högre grad i Norrland än i övriga Sverige. Krusbär odlades i mer än dubbelt så hög grad i Norrland som i Svealand och Götaland (20 % av hushållen jämfört med 8 respektive 9 %), medan vinbär odlades i 30 % av de norrländska hushållen men bara i omkring 20 % av hushållen i övriga Sverige.

De grödor som togs tillvara i störst mängder var i fallande ordning äpple, vinbär, plommon, päron, jordgubbar och hallon (Figur D). Mängden tillvaratagna äpplen uppgick till cirka 14 900 ton, medan motsvarande mängder var cirka 4 700 ton för vinbär och mellan 1 600 och 2 800 ton vardera för hallon, jordgubbar, päron, och plommon.

För många av grödorna var fritidsodlingen betydligt mer omfattande än den kommersiella odlingen. Bland annat var vinbärsskörden 17 gånger högre och hallonskörden 3,5 gånger högre i fritidsodlingen 2012 än i den kommersiella odlingen 2011. Den kommersiella odlingen av jordgubbar var däremot betydligt större än fritidsodlingen. Svenska jordgubbsföretag producerade mer än 8 gånger så mycket jordgubbar som skördades i de svenska hemträdgårdarna under 2012 (Figur C).

Antalet äppelträd i den svenska fritidsodlingen uppskattas ha varit just över 2,4 miljoner träd år 2012, nästan lika många som de drygt 2,5 miljoner träd som återfanns i den kommersiella odlingen samma år. Mängden tillvaratagen frukt var däremot något lägre än den kommersiella odlingens skörd. Medan de svenska hushållen uppskattningsvis tog tillvara på ungefär 14 900 ton äpplen år 2012, producerade svenska trädgårdsföretag 23 400 ton samma år.

Figur C. Jämförelse mellan fritidsodlingens och yrkesodlingens produktion av ett urval grödor. Brun färg visar fritidsodlingens tillvaratagna mängder 2012, medan blå färg visar den svenska yrkesodlingens totala produktion 2011 (hallon, plommon, vinbär och rabarber) eller 2012 (övriga grödor).

Olika frukter och bär tas om hand på olika sätt, även om den absoluta majoriteten av dessa grödor äts färska. Men medan hela 90 % av de skördade smultronen åts just färska, var motsvarande andel för vinbär bara 27 %. Andra grödor som i mycket hög grad åts färska var plommon, jordgubbar och vindruvor, medan vinbär, krusbär, hallon och björnbär var relativt populära att frysa in. Mest populär att safta var vinbär. Hela 29 % av vinbärsskörden gick till saftning.

Grönsaker

En tredjedel av hushållen odlade någon form av grönsak (Figur A, Tabell 3a–4b). Rotsaker odlades av 15 %, medan olika lökformer odlades av 19 % och övriga grönsakstyper av 27 % av de svenska hushållen. I likhet med odlingen av frukt, bär och nötter skiljde sig andelen odlare åt betydligt beroende på hushållsform. Medan hälften av hushållen i småhus och i lantbruksfastigheter odlade någon form av grönsak, var samma andel för hushåll i fritidshus 42 % och för lägenhetshushållen 17 %. Sett till landsdel skiljde Norrland ut sig med en betydligt högre andel grönsaksodlande hushåll än övriga Sverige. I Götaland och Svealand odlade 32 respektive 29 % av hushållen någon form av grönsak. I Norrland var samma andel 45 %. Detta är antagligen en effekt av den högre andelen småhus- och lantbrukshushåll i Norrland, jämfört med i övriga Sverige.

De 5 vanligast odlade grönsaksgrödorna var i fallande ordning: gräslök, tomat, rabarber, potatis och sallat, där 17 % av alla svenska hushåll odlade gräslök och 8 % odlade någon form av sallat. Även sett till odlingen av enskilda grödor skiljde lägenhetshushållen ut sig från övriga hushållsformer. Bland lägenhetshushållen var den vanligaste grödan tomat, som odlades av 11 % av dessa hushåll. Bland övriga hushållsformer var de vanligaste grödorna istället rabarber och gräslök, som generellt odlades av en femtedel eller mer av dessa hushåll.

Den grönsak som togs om hand i överlägset störst mängd var potatis, av vilken knappt 11 000 ton togs tillvara (Figur D). Andra grönsaker som togs tillvara i stora mängder var, i fallande ordning: rabarber, tomat, morot, matlök och gurka, av vilka mellan 1 000 och 2 100 ton vardera togs om hand.

Figur D. Tillvaratagen mängd av ett urval frukter, bär och grönsaker i fritidsodlingen 2012.

Hushållens grönsaksskörd var generellt sett betydligt mindre än den yrkesmässiga produktionen. Som exempel tog hushållen tillvara på knappt 11 000 ton potatis 2012, medan den yrkesmässiga skörden låg på nästan 550 000 ton samma år. För tomater var skillnaden mindre; medan hushållen skördade knappt 2 000 ton tomater, var den yrkesmässiga produktionen 14 500 ton. Ett tydligt undantag var odlingen av rabarber, där skörden från fritidsodlingen 2012 var mer än 9 gånger större än den yrkesmässiga produktionen året före (Figur C).

Data över omhändertagandet av grönsaker är förknippat med en hög grad av osäkerhet. Därför ska tolkandet av dessa data göras med försiktighet. Utifrån dessa förutsättningar kan man se att alla grönsaker, med undantag av chili, bönor, långböna och smålök, togs om hand till minst 70 % i färsk form. Mangold och spenat, långböna, bönor, ärtor och rabarber frystes ned i relativt stor omfattning (16–40 % av skörden), medan mellan 18 och 42 % av skördade betor, gurka, smålök, matlök och chili togs om hand på andra sätt (till exempel torkning eller inläggning).

Kryddväxter

I nästan en miljon, eller en knapp fjärdedel av alla svenska hushåll odlades år 2012 någon form av kryddväxt (Figur A, Tabell 5a–6b). Sett till landsdel odlade 22–23 % av hushållen i Götaland och Svealand kryddor, medan en dryg tredjedel av hushållen i Norrland var krydd­odlare, återigen antagligen en effekt av den lägre andelen lägenhetshushåll i Norrland jämfört med övriga landet. Om man istället ser till hushållsform, odlade en dryg tredjedel av hushållen i lantbruksfastigheter och småhus kryddor, medan samma andel för hushåll i fritidshus och lägenheter var 21 respektive 14 %.

Den vanligaste kryddväxten var persilja, som odlades i 15 % av de svenska hushållen, följt av timjan, basilika, dill och oregano, som odlades i 10, 9, 8 respektive 7 % av hushållen. Bland lägenhetshushåll var persilja och basilika de enda kryddorna som mer än 5 % av hushållen odlade. Bland hushållen i lantbrukfastigheter, småhus och fritidshus var istället dill den näst populäraste kryddväxten efter persilja.

Även om man ser till mängd skördad gröda var persilja den mest populära kryddan. Hushållen skördade knapp 1,1 miljoner liter hemodlad persilja 2012, vilket motsvarar 1,7 liter per hushåll. Den näst mest skördade kryddan var dill, av vilken nästan 620 000 liter skördades. Det innebär att de tog tillvara 1,8 liter dill per odlande hushåll – något mer än den mängd persilja varje odlande hushåll tog tillvara på. Det mönstret var än mer påtagligt i Norrland, där mängden skördad dill var hela 2,3 liter per odlande hushåll, medan motsvarande mängd persilja bara var 1,1 liter per hushåll.

Med undantag av rosmarin togs mer än 70 % av de skördade kryddväxterna om hand i färsk form (Figur B). Mest populär att äta färsk var meliss, av vilken 94 % åts i färsk form. Drygt en fjärdedel av all skördad dill och persilja frystes ner, medan den del av övriga kryddor som inte åts färsk huvudsakligen togs tillvara i torkad form.