STATISTIK FRÅN
JORDBRUKSVERKET

Statistikrapport 2012:04

 

Sju driftsinriktningar, 2000-2010

 

pm-pil.gifFörsta sidan - Sammanfattning pm-pil.gifStatistiken med kommentarer
pm-pil.gifFakta om statistiken
pm-pil.gifKontaktpersoner, mer information pm-pil.gifIn English

Statistiken med kommentarer

1. Bakgrund driftsinriktning
2. Gemensam beskrivning av driftsinriktningarna
3. Driftinriktning Blandat jordbruk
4. Driftinriktning Småbruk
5. Driftsinriktning Jordbruksväxter
6. Driftsinriktning Svin
7. Driftinriktning Mjölkkor
8. Driftsinriktning Köttdjur
9. Driftinriktning Får
 

1. Bakgrund driftsinriktning

1.1. Syfte, källor och avgränsning

Förestående sammanställning ämnar presentera strukturella förändringar för vissa utvalda driftsinriktningar inom det svenska jordbruket under åren 2000 – 2010. Det har inte varit möjligt att genomgående presentera information från alla år i tidsserien på grund av definitionsförändringar och begränsningar i tillgängliga data. Sammanställningen baseras på information från Jordbruksverkets statistikdatabas samt rapporter som går att hitta på Jordbruksverkets hemsida, huvudsakligen i arkivet för jordbrukets ekonomi.

1.2. Definitioner och kriterier av driftsinriktningar, storleksgrupper och studerade driftsinriktningar

Rapporten presenterar förändringar inom jordbruksföretag under perioden 2000 – 2010.Med ett jordbruksföretag menas en verksamhet inom jordbruk, husdjursskötsel eller trädgårdsodling som bedrivs under en och samma driftsledning. Klassificeringen av driftsinriktning baseras på standardarbetstiden.

Definitionen av respektive driftsinriktning bygger på den tid ett företag lägger ned på en viss typ av verksamhet. Den verksamhet inom företaget som ägnas mest arbetstid per år definierar vilken driftsinriktning företaget tillhör. För att ett företag ska klassas in under en driftsinriktning måste minst 2/3 av företagets tid ägnas åt denna specifika verksamhet.

Arbetstiden räknas i standardtimmar. Ett år består av 1 800 standardtimmar. Detta definieras som ett årsverke (AWU – Anual Work Unit). Inom de respektive driftsinriktningarna delas företagen vidare in i grupper efter hur stora de är, räknat i nedlagt antal standardtimmar per år: storleksgrupper. De företag vars jordbruksverksamhet totalt omfattar färre än 400 standardtimmar per år klassas som småbruk. De jordbruksföretag vars verksamhet upptar mer än 400 standardtimmar per år och som ägnar mellan 1/3 och 2/3 av den tiden åt växtodling och mellan 1/3 och 2/3 av tiden åt husdjursskötsel går under beteckningen blandat jordbruk. Företagen som ägnar mer än 400 standardtimmar per år åt sin jordbruksverksamhet och minst 2/3 av tiden åt specifik driftsinriktning klassas in i respektive driftsinriktning. Exempelvis ett företag som ägnar minst 2/3 av tiden till köttproduktion klassas in i driftsintriktningen köttdjur. I rapporten presenteras information om följande driftsinriktningar, mjölkkor, köttdjur, svin, får och jordbruksväxter.

För blandat jordbruk och småbruk där olikartade verksamheter och djurslag förekommer är det svårt att följa förändring av djurantal och djurskötselns betydelse i driftsinriktningen eftersom exempelvis en häst har ett helt annat värde än en höna. Därför används begreppet djurenhet i delarna om blandat jordbruk och småbruk. En djurenhet definieras i enlighet med Miljöbalken (Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, Bilagan, Avd. 1, Djurhållning m.m., 1.20). Lamm har dock betraktats som lamm upp till 1 års ålder till skillnad från i Miljöbalken där de betraktas som lamm endast upp till 6 månades ålder.

Inom det svenska typklassificeringssystemet för jordbruksföretag finns det tre detaljnivåer: Huvudtyp (I), Bastyp (II) och Detaljtyp (III). De presenterade driftsinriktningarna befinner sig på olika detaljnivå i klassificeringssystemet:

I.                    Huvudtyp: Blandat jordbruk (3), Småbruk (9)

II.                  Bastyp: Jordbruksväxter (11) , Svin (23)

III.               Detaljtyp: Mjölkkor (211), Köttdjur (212), Får (221)

 

Inom parentes presenteras driftsinriktningens klassificeringsnummer enligt typklassificeringssystemet.

 

Klassificeringen och definitionen kan hittas i SCB:s Rapport från Lantbrukets struktur i februari 2001: Översyn av det svenska typklassificeringssystemet för jordbruksföretag. För mer information: se Fakta om statistiken i slutet av rapporten, sid 95, och rapport JO34SM1101 (Om statistiken).

 

1.3. Syftet med uppdelningen

Urvalet av driftsinriktningar har gjorts för att få en beskrivning av driftgrenar med många företagare (småbruk), stor ekonomisk vikt (jordbruksväxter, svin, mjölkkor, köttdjur) eller är intressanta på annat sätt, som får som har ökat under senare år eller blandat jordbruk som är en blandning av olika driftsgrenar som kan vara intressant att belysa och bättre förstå.

2. Gemensam beskrivning av driftsinriktningarna

2.1. Övergripande information om driftsinriktningarna – skillnader och likheter

Det totala antalet jordbruksföretag har minskat med knappt 6 300 stycken under perioden 2000 – 2010, vilket motsvarar en minskning på 8 %. En drastisk minskning med drygt 10 000 företag kan ses mellan åren 2000 och 2003 (Diagram 2.1.1). År 2005 ökade sedan antalet företag igen till nära nog samma nivå som år 2000. Ökningen berodde till stor del på ändrade regler för att söka stöd, vilka innebar att fler företag blev synliga i systemen och inkluderades i Lantbruksregistret (LBR) snarare än att strukturen i jordbruket förändrades. Efter år 2005 har antalet jordbruksföretag i riket åter minskat stadigt.

 

Diagram 2.1.1 Totalt antal jordbruksföretag i riket åren 2000 – 2010.

 

Av de sju valda driftsinriktningarna är mjölkkor och svin de som har förlorat den största andelen företag under den studerade perioden (Diagram 2.1.2). Minskningen i företagsantal mellan åren 2000 och 2010 var 51 % respektive 49 %. Driftsinriktningen småbruk innehåller sedan år 2005 flest företag. År 2010 motsvarade antalet 35 % av det totala antalet jordbruksföretag i riket. Det lägsta antalet, 599 stycken, samma år utgjordes av svinföretagen. Detta motsvarade 0,8 % av jordbruksföretagen i riket. De mest dominerande driftsinriktningarna under perioden, avseende antalet företag, var förutom småbruk även jordbruksväxter och köttdjur. Antalet företag inom driftsinriktningarna småbruk och får har ökat sedan år 2000, medan antalet minskat inom resterande driftsinriktningar.

 

Diagram 2.1.2 Antal företag inom respektive driftsinriktning åren 2000 - 2010

 

Störst areal upptogs av driftsinriktningen jordbruksväxter (Diagram 2.1.3). Andel mark inom denna driftsinriktning har under perioden ökat från att uppta 32 % till att uppta 37 % av jordbruksmarken i riket. Även får, köttdjur, småbruk och trädgårdsväxter har utökat sina arealer. Småbruk har utökat sina arealer med 47 % mellan år 2000 och år 2010, köttdjur och får båda med 31 % och trädgårdsväxter med 19 %. Den största minskningen, procentuellt, kan ses hos övriga djur och svin vars arealer minskat med 46 % respektive 25 %.

 

Diagram 2.1.3 Utnyttjad areal (ha) inom respektive driftsinriktning åren 2000 – 2010

 

Flest jordbruksföretag drevs mellan åren 2000 och 2007 av människor i åldern 45 – 64 år (Diagram 2.1.4). En svagt positiv trend syns för åldersgrupperna 55 – 64 år och dem från 65 års ålder, medan övriga grupper minskar i storlek. Tydligast minskning syns för åldersgrupperna 25 – 34 år och 35 – 44 år. Antalet företagare är betydligt lägre i grupperna 25 – 34 år och dem som är yngre än 25 år än i övriga åldersgrupper.

 

Diagram 2.1.4 Antal jordbruksföretagare (en företagare per företag) fördelat efter ålder (år) för hela jordbruket (alla driftsinriktningar) i riket åren 2000 – 2007

 

 

 

Data för omsättning finns endast tillgänglig för vissa storleksgrupper och vissa driftsinriktningar samt för jordbruket som helhet. Jordbruksföretagens sammanlagda omsättning ökade något under åren 2001 – 2009. Omsättningen ökade mest för företagen inom driftsinriktningen köttdjur under den studerade perioden. För köttdjur var trenden positiv fram till år 2007 och vände därefter nedåt. År 2009 var omsättningen dock fortfarande mer än dubbelt så stor som 2001. Utvecklingen för omsättning för övriga presenterade driftsinriktningar överensstämmer mer med omsättningsutvecklingen för jordbruket som helhet. Den driftsinriktning där omsättningsnivån har varierat mest under åren 2001 – 2009 var jordbruksväxter. Fram till år 2006 var trenden för jordbruksväxter negativ, men år 2008 hade omsättningen ökat till att vara nästan 50 % större än 2001.

 

Diagram 2.1.5 Indexerad omsättning i riket och för vissa driftsinriktningar åren 2001 – 2009

För jordbruksväxter presenteras information för storleksgruppen 1 600 – 3 199 standardtimmar i Riksområde 1. För köttdjur presenteras information för storleksgruppen 800 – 3 199 standardtimmar. För mjölkkor presenteras information för storleksgruppen 1 600 – 3 199 standardtimmar. För svin presenteras information för storleksgruppen 1 600 – 5 599 standardtimmar.

 

 

2.2. Sammanfattning av huvudsakliga slutsatser från de olika delrapporterna

Specialiseringen inom jordbruket fortsätter; andelen svin, mjölkkor och köttdjur ökade inom respektive driftsinriktning. Andelen åkermark inom växtodlingsföretagen ökade i förhållande till rikets totala åkerareal.

Besättningsstorleken ökade hos svin-, mjölkko-, köttdjurs- och fårföretag. Då blandat jordbruk och småbruk är driftsinriktningar där ett djurslag inte tydligt dominerar, kan inte samma generalisering göras för dessa. Den genomsnittliga arealen per företag har ökat inom alla de studerade driftsinriktningarna.

Gemensamt för de sju studerade driftsinriktningarna var att flest företag och djur samt de största utnyttjade arealerna fanns i Västra Götalands län, följt av Skåne län. En stor andel av köttdjursföretagen fanns också i Jönköpings län och ett flertal svinföretag i Hallands län. Antalet svin var också stort i Östergötlands län. Den grödtyp som odlades på störst areal var spannmål inom driftsinriktningarna jordbruksväxter, svin och blandat jordbruk och vall inom driftsinriktningarna får, mjölkkor, köttdjur och småbruk.

Andelen företag där olika kombinationsverksamheter förekom i anknytning till jordbruksverksamheten ökade under den studerade perioden. Under perioden 2003 – 2007 var den vanligast förekommande kombinationsverksamheten arbete på entreprenad (köttdjur, jordbruksväxter, svin, blandat jordbruk, mjölkkor). Inom driftsinriktningen småbruk var turism den kombinationsverksamhet som förekom vid flest företag. På fårföretagen var förädling av gårdsprodukter den dominerande kombinationsverksamheten i början av perioden. I slutet av den studerade perioden var turism den kombinationsverksamhet som förekom på flest företag även inom denna driftsinriktning.

Det totala antalet årsverken minskade mellan åren 2003 och 2007 inom driftsinriktningarna svin, jordbruksväxter, blandat jordbruk och mjölkkor men ökade inom köttdjur, får och småbruk. Större delen av de sysselsatta individerna var män. Män stod också som ägare till större delen av jordbruksföretagen.

Andelen inkomst av tjänst var större än andelen inkomst från näringsverksamheten inom alla driftsinriktningar utom mjölkkor.

Lönsamheten för de studerade driftsinriktningarna var svag fram till och med 2006. Under 2007 förbättrades den för de flesta inriktningar, för att därefter avta igen. Köttdjur avvek delvis genom att en lönsamhetsförbättring inträffade redan 2005.

 

3. Driftinriktning Blandat jordbruk

Definitioner och kriterier beskrivs i avsnitt 1.2 Definitioner och kriterier av driftsinriktningar, storleksgrupper och studerade driftsinriktningar.

3.1. Kort beskrivning av driftsinriktningen

Antalet företag inom driftsinriktningen var 5 048 stycken år 2010, vilket innebar en minskning med 2 035 stycken sedan år 2000. Detta betyder att antalet företag har sjunkit med 29 % under den senaste tioårsperioden. Företagen inom blandat jordbruk har under samma period sjunkit från att utgöra 9 % till att utgöra 7 % av det totala antalet jordbruksföretag i riket. Driftsinriktningen upptog 13 % av jordbrukets totala areal 2010. Detta är en minskning från år 2000 då andelen var 15 %. Andelen djur inom driftsinriktningen blandat jordbruk har istället ökat från 20 % till 26 % av det totala antalet djur i riket. Fjäderfä (höns, slaktkyckling och värpkyckling), och då i huvudsak slaktkyckling, var den största djurgruppen 2000 – 2010 och spannmål den grödtyp som odlades på störst areal.

3.2. Företagens struktur och storlek

Alla storleksgrupper uppvisade negativa trender utom den lägsta (400 – 799 standardtimmar) som ökat med 2 % mellan år 2002 och 2010 (Diagram 3.2.1). Gruppen 1 600 – 3 200 standardtimmar har under större delen av perioden utgjort den största och stod år 2002 för 35 % och år 2010 för 29 % av antalet företag inom driftsinriktningen. Det var i denna grupp som andelen företag minskade mest. Den näst största gruppen var den näst lägsta storleksgruppen (800 – 1 599 standardtimmar), vilken också stod för 29 % av antalet företag inom driftsinriktningen år 2010. Den genomsnittliga arealen per företag ökade under perioden (Diagram 3.2.2). Mellan 2000 och 2010 hade den genomsnittliga arealen per företag ökat från 67 hektar till 77 hektar. Detta motsvarar en ökning på 15 %.

 

Diagram 3.2.1 Antal företag inom driftsinriktningen fördelat efter storleksgrupp (standardtimmar) åren 2002 – 2010

 

 

Diagram 3.2.2 Genomsnittlig areal (ha) per företag inom driftsinriktningen åren 2000 – 2010

 

3.2.1. Växtodling

Spannmål var den grödtyp som tog störst del av driftsinriktningens areal i anspråk under hela den studerade perioden (Diagram 3.2.1.1). En nedåtgående trend för spannmålsodling uppvisades dock både i faktisk areal och som andel av den totala markanvändningen inom driftsinriktningen. År 2010 användes 39 % av driftsinriktningens areal till odling av spannmål. Vall var den näst mest odlade grödan och vallodling uppvisade i motsatts till spannmålsodling en positiv trend. Vallodlingens andel av driftsinriktningens totala areal var 31 % år 2010 och hade då ökat med 21 % sedan 2000. Driftsinriktningens totala areal i riket minskade med 18 % mellan 2000 och 2010, från 474 002 hektar till 388 642 hektar.

 

Diagram 3.2.1.1 Markanvändning (ha) för vissa grödor inom driftsinriktningen åren 2000 – 2010

Markanvändningen för de grödor som någon gång under den studerade perioden upptar ≥ 5 % av driftsinriktningens totala använda areal. I kategorin oljeväxter ingår även oljelin.

 

3.2.2. Husdjur

Det totala antalet djur inom driftsinriktningen ökade under perioden. Det genomsnittliga antalet djur per företag ökade också, utom för slaktsvin. Slaktkycklingar var den största djurgruppen. Besättningsstorleken har i genomsnitt, för alla djurslag sammanslaget, ökat med 75 % under den undersökta perioden. Inom gruppen köttdjur var ökningen 25 % och för fjäderfä dryga 90 %. År 2010 uppgick antalet djur till knappt 4,7 miljoner och hade ökat då med knappt 930 000 stycken sedan år 2000.

Antalet djurenheter var 135 822 stycken år 2010 och hade då minskat med 20 341 sedan år 2000 (Diagram 3.2.2.1). Djurenheterna inom driftsinriktningen bestod till största del av ”amkor”, ”slaktsvin” och ”kvigor och tjurar”. Dessa grupper utgjorde en mycket liten andel av det totala antalet då man betraktar det faktiska antalet djur (Diagram 3.2.2.2 och 3.2.2.3).

 

Diagram 3.2.2.1 Antal djurenheter inom driftsinriktningen åren 2000 – 2010

Djurenheter definieras i enlighet med Miljöbalken. Lamm har betraktats som lamm upp till 1års ålder till skillnad från i Miljöbalken där de betraktas som lamm endast upp till 6 månades ålder.

 

Diagram 3.2.2.2 Antal djur inom driftsinriktningen åren 2000 – 2010, uppdelat efter de driftsinriktningar för djur som presenteras i övriga delrapporter

Kategorin ”får” innefattar det sammanslagna antalet ” lamm” och ”tackor och baggar > 1 år”. Kategorin ”köttdjur” innefattar det sammanslagna antalet djur i grupperna ”amkor”, ”kalv” och ”kvigor och tjurar > 1 år”. I kategorin”svin” ingår ”galtar”, ”suggor”, ”smågrisar” och slaktsvin ≥ 20 kg”.

Antalet indivdier inom gruppen fjäderfä utgör under perioden cirka 2,4 – 4,1 miljoner.

 

Diagram 3.2.2.3 Antal djur inom driftsinriktningen åren 2000 – 2010 som andel av det totala antalet av denna grupp i riket, uppdelat efter de driftsinriktningar för djur som presenteras i övriga delrapporter

Kategorin ”får” innefattar det sammanslagna antalet ” lamm” och ”tackor och baggar > 1 år”. Kategorin ”köttdjur” innefattar det sammanslagna antalet djur i grupperna ”amkor”, ”kalv” och ”kvigor och tjurar > 1 år”. I kategorin”svin” ingår ”galtar”, ”suggor”, ”smågrisar” och slaktsvin ≥ 20 kg”.

Andelen fjäderfä inom driftsinriktningen blandat jordbruk ökade under perioden från 21 % till 29 % av det totala antalet fjäderfä i riket .

 

3.3. Regional utbredning

3.3.1. Företagens fördelning länsvis

Antalet företag med blandat jordbruk har minskat i alla län under perioden 2000 – 2010 (Diagram 3.3.1.1). Antalet företag inom driftsinriktningen var klart högre i Västra Götalands- och Skåne län än i övriga, men har i dessa län minskat med 29 % respektive 41 % sedan år 2000. Detta motsvarade en minskning med 500 företag i Skåne län och 375 företag i Västra Götalands län. Den procentuellt största minskningen i antal företag skedde i Blekinge län där antalet företag minskade med 47 %. Denna minskning motsvarades av 80 företag.

Andelen företag av det totala antalet företag inom driftsinriktningen har framför allt minskat i Skåne län. Också i Östergötlands-, Kronobergs-, Gotlands-, Blekinge- och Västmanlands län syns en minskning. I övriga län har andelen företag huvudsakligen ökat.

 

Diagram 3.3.1.1 Antal företag inom driftsinriktningen åren 2000 och 2010 fördelat efter län samt andel företag inom driftsinriktningen i länet, av det totala antalet företag inom driftsinriktningen i riket, åren 2000 och 2010

 

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotland

Blekinge

Skåne

Hallands

Västra Götalands

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs/Dalarna

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

 

 

3.3.2. Djurenheternas fördelning länsvis

Det största antalet djurenheter fanns under den studerade perioden i Skåne- och Västra Götalands län (Diagram 3.3.2.1). Antalet har dock minskat från år 2000 till 2010. Antalet djurenheter har minskat i alla län utom Kalmar-, Värmlands-, Örebro-, Gävleborgs- och Kopparbergs län/ Dalarna, där de istället ökade.

Andelen djurenheter har minskat i Skåne län (3,5 %) men ökat i Västra Götalands län (1,3 %). Andelen djurenheter har förutom i Västra Götalands län ökat i de län där antalet har ökat samt i Östergötlands- och Stockholms län. I övriga län har huvudsakligen en mycket liten andelsminskning skett, mindre än en procentenhet, om inte andelen var oförändrad. Negativa förändringar över en procentenhet har (förutom i Skåne län) skett i Blekinge län. De positiva andelsförskjutningarna var också mycket små.

 

Diagram 3.3.2.1 Antal djurenheter inom driftsinriktningen åren 2000 och 2010 fördelat efter län samt andel djurenheter inom driftsinriktningen i länet, av det totala antalet djurenheter inom driftsinriktningen i riket, åren 2000 och 2010

Lamm har betraktats som lamm upp till 1års ålder till skillnad från i Miljöbalken där de betraktas som lamm endast upp till 6 månades ålder.

 

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotland

Blekinge

Skåne

Hallands

Västra Götalands

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs/Dalarna

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

 

3.3.3. Arealfördelning länsvis

Markanvändningen ökade i Västerbottens-, Jämtlands-, Gävleborgs-, Kopparbergs-/ Dalarna- och Örebro län. I övriga län har markanvändningen minskat synbart (Diagram 3.3.3.1). Störst föränding syns i Skåne län.

Den största andelen av den av driftsinriktningen utnyttjade arealen fanns i Skåne län år 2000 och i Västra Götalands län år 2010. Andelsförändringarna var genomgående mycket små under perioden, ofta mellan 0,0 och 0,5 procentenheter. De största andelsförändringen skedde i Skåne län där andelen minskade med drygt 4 %.

 

Diagram 3.3.3.1 Jordbruksmark (ha) inom driftsinriktningen åren 2000 och 2010 fördelat efter län samt jordbruksmark (ha) inom driftsinriktningen åren 2000 och 2010, som andel av den totala arealen inom driftsinriktningen, fördelat efter län

 

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotland

Blekinge

Skåne

Hallands

Västra Götalands

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs/Dalarna

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

 

 

3.4. Sysselsättning

Betydligt fler män än kvinnor var sysselsatta inom driftsinriktningen (Diagram 3.4.1). År 2007 var antalet män 7 933 och antalet kvinnor 4 693 stycken. Antalet sysselsatta kvinnor ökade med 5 stycken från 2003 till 2007 medan antalet män minskade med 1 327 stycken.

Det totala antalet utförda årsverken inom driftsinriktningen har sjunkit med över 1 000 under perioden. Minskningen var störst inom gruppen män, men hur andelen årsverken (AWU) fördelades mellan kvinnor och män ändrades inte i någon högre grad under den studerade perioden. Företagen inom driftsinriktningen ägdes 2007 till 90 % av män (Diagram 3.4.2).

 

Diagram 3.4.1 Antal män respektive kvinnor inom driftsinriktningen, uppdelat på antalet företagare, antalet verksamma och antalet utförda årsverken under åren 2003, 2005 och 2007

 

Diagram 3.4.2 Andelen manliga respektive kvinnliga företagare inom driftsinriktningen år 2007

 

3.5. Kombinationsverksamheter

Andelen företag som bedriver olika kombinationsverksamheter har ökat från år 2003 till 2007 (Diagram 3.5.1). Andelen var inom denna driftsinriktning jämförelsevis låg i förhållande till andra studerade driftsinriktningar. Den överlägset vanligaste kombinationsverksamheten var ”arbete på entreprenad”. Inom gruppen ”vattenbruk” minskade andelen företag under den studerade perioden; inom övriga kombinationsverksamheter uppvisades en positiv trend.

 

Diagram 3.5.1 Andelen företag, av det totala antalet företag inom driftsinriktningen, som sysslar med en viss typ av kombinationsverksamhet åren 2003, 2005 och 2007

 Diagrammet tar inte hänsyn till om ett företag har en eller flera kombinationsverksamheter eller hur stor del av verksamhetsutövarens tid kombinationsverksamheten tar upp.

 

3.6. Ekonomi

Hushållens genomsnittliga inkomst ökade under perioden. Priset på viktiga produkter uppvisade huvudsakligen positiva trender.

3.6.1. Inkomstfördelning

Den genomsnittliga inkomsten per hushåll ökade, främst från inkomst av tjänst (Diagram 3.6.1.1.1 och 3.6.1.2.1). Andelen av den totala inkomsten som kom från tjänst respektive näringsverksamhet var relativt konstant under perioden 2000 – 2008. För de företag inom driftsinriktningen som huvudsakligen ägnade sig åt husdjursskötsel kunde eventuellt en svag förskjutning från inkomst av tjänst till inkomst av näringsverksamhet ses (Diagram 3.6.1.1.2).

3.6.1.1. Mest husdjursskötsel

Diagram 3.6.1.1.1 Företagarnas genomsnittliga inkomst (kr/hushåll) före transfereringar åren 2000 - 2008

 

Diagram 3.6.1.1.2 Andel genomsnittlig inkomst (kr/hushåll) av tjänst respektive näringsverksamhet av total inkomst åren 2000 - 2008

 

3.6.1.2. Mest växtodling

Diagram 3.6.1.2.1 Företagarnas genomsnittliga inkomst (kr/hushåll) före transfereringar åren 2000 - 2008

 

Diagram 3.6.1.2.2 Andel genomsnittlig inkomst (kr/hushåll) av tjänst respektive näringsverksamhet av total inkomst åren 2000 - 2008

 

3.6.2. Prisutveckling

Priset på viktiga produkter uppvisade huvudsakligen positiva trender (Diagram 3.6.2.1). År 2010 låg priset över inflationsnivån, här presenterat som Konsumentprisindex (KPI), för alla produkter utom slaktsvin.

Priset för ägg och slaktkyckling steg markant under mitten av det senaste decenniet för att sedan stabiliseras. Sett över hela perioden, har prisökningen för slaktkyckling efter 2008 varit större än inflationen. Prisutvecklingen för ägg liknar prisutvecklingen för slaktkyckling, men den nomienella prisutvecklingen var oförändrad fram till 2005. Efter detta år har prisutvecklingen för ägg varit något bättre än för slaktkyckling.

Priset för nötkött uppvisade en svagt positiv trend under den undersökta perioden men fluktuerade mycket. Mellan 2000 och 2004 var trenden negativ. År 2006 hade priset åter nått upp till ett läge motsvarande prisnivån år 2000. Mellan 2006 och 2010 rörde sig det indexerade priset kring detta prisläge.

Priset på slaktsvin ökade under perioden, men inte i samma takt som inflationen. Priset låg över KPI endast år 2001 och 2008 – 2009. Efter 2009 sjönk priset igen, till en nivå som ligger mycket nära det nominella priset för år 2000.

Det genomsnittliga avräkningspriset vid slakt för lammkött uppvisade en positiv trend under perioden 2000 – 2010. Mellan 2001 och 2010 var prisökningen större än inflationen.

Spannmålspriset (exemplifierat av vete) ökade under perioden 2005 – 2010. Prisökningen åren 2006 – 2008 var långt större än inflationen. Efter en kraftig nedgång år 2009 vände prisutvecklingen åter uppåt 2010.

 

Diagram 3.6.2.1 Indexerad prisutveckling för viktiga produkter inom driftsinriktningen åren 2000 – 2010 med basvärde år 2000

 

4. Driftinriktning Småbruk

Definitioner och kriterier beskrivs i avsnitt 1.2 Definitioner och kriterier av driftsinriktningar, storleksgrupper och studerade driftsinriktningar.

4.1. Kort beskrivning av driftsinriktningen

Driftsinriktningen småbruk är den av de studerade driftsinriktningarna där antalet företag har ökat mest under perioden 2002 – 2010. Småbruksföretagen utgjorde 25 % av det totala antalet jordbruksföretag år 2002 och hade år 2010 öket till 35 %. Driftsinriktningen dominerades under den studerade perioden av hästhållning och vallodling. Andra stora djurgrupper, utöver hästar, var fjäderfä och får (lamm, tackor och baggar). Bete, träda och spannmål upptog avsevärt större arealer än övriga grödor.

4.2. Företagens struktur och storlek

Antalet företag inom driftsinriktningen ökade med 43 % mellan åren 2002 och 2010 (Diagram 4.2.1). År 2002 bestod driftsinriktningen av 17 473 företag. Antalet minskade något påföljande år och ökade därefter till 24 924 företag år 2005 (se Fakta om statistiken: Bra att veta, sid. 95) . Under resterande del av den studerade perioden låg antalet företag på en relativt konstant nivå.

Den genomsnittliga arealen per företag inom driftsinriktningen har ökat något under den studerade perioden. Totalt utökades driftsinriktningens utnyttjade areal åren 2000 – 2010 med 47 % och arealen per företag ökade från 7,4 hektar år 2000 till 8,2 hektar år 2010 (se Fakta om statistiken, sid. 95) (Diagram 4.2.2). En relativt stor ökning skedde mellan 2009 och 2010 Driftsinriktningen dominerades under perioden av vallodling och hästhållning. År 2010 upptog vallodling 47 % av driftsinriktningens totala markanvändning och antalet djur utgjordes samma år till 50 % av hästar.

 

Diagram 4.2.1 Antal företag inom driftsinriktningen åren 2002 - 2010

 

Diagram 4.2.2 Genomsnittlig areal (ha) per företag inom driftsinriktningen åren 2000 – 2010

 

4.2.1. Växtodling

Vallodling dominerade överlägset markanvändningen inom driftsinriktningen 2000 – 2010 (Diagram 4.2.1.1). År 2010 upptogs 90 940 hektar av vall, vilket då motsvarade 47 % av driftsinriktningens totala utnyttjade arealer. Mellan 2000 och 2010 ökade den areal där vall odlades med 142 %. Betesarealen ökade med 103 % under den studerade perioden och upptog 50 642 hektar år 2010. Andelen betesmark minskade däremot fram till år 2009 men ökade sedan kraftigt 2010 och utgjorde då drygt en fjärdedel (26 %) av driftsinriktningens totala areal (Diagram 4.2.1.1).

Arealen mark i träda ökade med 220 % mellan 2000 och 2010. År 2010 låg 23 % av den mark som upptogs av driftsinriktningen i träda. Den mark som användes till spannmålsodling uppvisade en tydligt negativ trend under perioden.

 

Diagram 4.2.1.1 Markanvändning (ha) för vissa grödor inom driftsinriktningen åren 2000 – 2010

 

4.2.2. Husdjur

Det totala antalet djur och djurenheter ökade åren 2000 – 2010 (Diagram 4.2.2.1). Häst var det djur som dominerade driftsinriktningen under perioden och det var också i denna grupp antalet djur och djurenheter ökade mest. Även antalet får (lamm, tackor och baggar) ökade synbart (Diagram 4.2.2.2). År 2010 utgjorde hästar 50 %, fjäderfä 26 % och får 23 % av det totala antalet djur inom driftsinriktningen.

Vid en jämförelse mellan antalet djur i vissa djurgrupper inom driftsinriktningen och det totala antalet djur i dessa djurgrupper i riket som helhet, syns att en stor andel av rikets hästar återfanns bland småbruksföretagen (Diagram 4.2.2.3). År 2000 återfanns 27 % av rikets hästar inom denna driftsinriktning. År 2010 hade andelen ökat till 39 %. Andelen får har under samma period ökat från 2 % till 4 %. Andelen var dock något lägre mellan 2004 och 2006. Av rikets köttdjur återfanns under hela den studerade perioden 0,1 % inom driftsinriktningen. Motsvarande andel av rikets fjäderfän (höns, värp- och slaktkycklingar) var 0,1 % – 0,3 %.

 

Diagram 4.2.2.1 Antal djurenheter inom driftsinriktningen åren 2000 – 2010

Djurenheter definieras i enlighet med Miljöbalken. Lamm har betraktats som lamm upp till 1års ålder till skillnad från i Miljöbalken där de betraktas som lamm endast upp till 6 månades ålder.

 

Diagram 4.2.2.2 Antal djur inom driftsinriktningen åren 2000 – 2010, uppdelat i olika undergrupper

Får utgörs av tackor och baggar över ett års ålder samt lamm. Köttdjur utgörs av amkor, kalvar samt kvigor och tjurar över ett års ålder. Svin utgörs av suggor, smågrisar, slaktsvin och galtar. Fjäderfä förekommer i stort antal, inom ett spann som under den studerade perioden varierar mellan 10 000 och drygt 40 000 individer. Dessa presenteras dock inte i diagrammet.

 

Diagram 4.2.2.3 Vissa djur som andel av det totala antalet djur av denna typ i riket åren 2000 – 2010

 

4.3. Regional utbredning

I Västra Götalands län fanns det största antalet företag och djurenheter inom driftsinriktningen under perioden 2000 – 2010. Också den största arealen fanns i detta län. I Skåne län fanns ett nästan lika stort antal djurenheter som i Västra Götalands län år 2010, fördelat på ett betydligt lägre antal företag och en betydligt mindre areal.

4.3.1. Företagens fördelning länsvis

Antalet företag ökade i alla län utom i Norrbottens län mellan åren 2000 och 2010. Ökningen av antalet företag var större i de sydliga än i de nordliga länen. Det minsta antalet företag inom driftsinriktningen fanns under den studerade perioden i Gotlands-, och Blekinge län. Det totala antalet företag var under hela den studerade perioden störst i Västra Götalands län. Här skedde också den största antalsökningen med 1 067 företag. År 2010 var antalet företag i detta län 5 399 stycken och hade då ökat med en fjärdedel av företagsantalet år 2000.

I Skåne län ökade antalet företag med 1 014 stycken. I Norrbotten minskade antalet företag med 21 stycken.

Andelen företag, av det totala antalet företag inom driftsinriktningen, ökade i tolv län och minskade i resterande nio. Andelsökningen skedde huvudsakligen i rikets sydligare län. Ökningen i Jönköpings-, Gotlands-, Hallands- och Örebro län var dock mycket liten. Störst andelsökning skedde i Uppsala län och Stockholms län, där antalet företag ökade med 102 % respektive 92 % mellan år 2000 och 2010.

 

Diagram 4.3.1.1 Antal företag inom driftsinriktningen åren 2000 och 2010 fördelat efter län samt andel företag inom driftsinriktningen i länet, av det totala antalet företag inom driftsinriktningen i riket, åren 2000 och 2010

 

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotland

Blekinge

Skåne

Hallands

Västra Götalands

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs/ Dalarna

Gävleborgs

Västernorrlands

 Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

 

4.3.2. Djurenheternas fördelning länsvis

Antalet djurenheter inom driftsinriktningen motsvarade i alla län huvudsakligen antalet hästar. Antalet djurenheter ökade i alla län åren 2000 – 2010 (Diagram 4.3.2.1). Ökningen var störst i Skåne-, Västra Götalands- och Stockholms län. Det största antalen djurenheter fanns under den studerade perioden i Västra Götalands- och Skåne län. Andelen djurenheter minskade i flertalet län mellan åren 2000 och 2010, huvudsakligen i norra Sverige. En andelsminskning har också skett Västra Götalands län, trots den stora dominansen gällande antal företag, samt i Jönköpings-, och Gotlands län.

Det största antalet djur fanns under perioden i Västra Götalands-, och Skåne län. I Skåne län fanns mycket fjäderfä. Dessa utgjorde genomsnitt 62 % av det totala antalet djur inom driftsinriktningen och bestod till stor del av slaktkycklingar. Hästar utgjorde i detta län genomsnittligen 32 % av djurantalet.

 

Diagram 4.3.2.1 Antal djurenheter inom driftsinriktningen fördelat efter län. Andel djurenheter inom driftsinriktningen i länet, av det totala antalet djurenheter inom driftsinriktningen i riket, åren 2000 och 2010

Djurenheter definieras i enlighet med Miljöbalken. Lamm har betraktats som lamm upp till 1års ålder till skillnad från i Miljöbalken där de betraktas som lamm endast upp till 6 månades ålder.

 

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotland

Blekinge

Skåne

Hallands

Västra Götalands

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs/Dalarna

Gävleborgs

Västernorrlands

 Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

 

4.3.3. Arealfördelning länsvis

Markanvändningen inom driftsinriktningen ökade 2000 – 2010 i alla län utom Västernorrlands län (Diagram 4.3.3.1). Markanvändningen dominerades under hela den studerade perioden av Västra Götalands län. År 2010 fanns där 22 % av driftsinriktningens totala utnyttjade areal. Andelen mark, av driftsinriktningens totala areal, ökade under perioden i elva län och minskade i tio. De största andelsökningarna kan ses i Stockholm-, Uppsala-, Kalmar-, och Skåne län. De mest uttalade andelsminskningarna kan ses i Värmlands-, Gävleborgs-, och Västernorrlands län.

 

Diagram 4.3.3.1 Jordbruksmark (ha) inom driftsinriktningen åren 2000 och 2010 fördelat efter län samt jordbruksmark (ha) inom driftsinriktningen åren 2000 och 2010, som andel av den totala arealen inom driftsinriktningen, fördelat efter län

 

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotland

Blekinge

Skåne

Hallands

Västra Götalands

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs/Dalarna

Gävleborgs

Västernorrlands

 Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

 

4.4. Sysselsättning

Driftsinriktningen sysselsatte fler män än kvinnor 2003 – 2007. Det totala antalet verksamma människor och årsverken inom driftsinriktningen uppvisade under perioden en positiv trend, så även antalet företagare (Diagram 4.4.1). När det gäller könsfördelningen inom dessa tre variabler ökade kvinnorna mer än männer procentuellt sett. Antalet verksamma kvinnor ökade med 125 %. Antalet verksamma män ökade under samma period med 65 %. Totalt utfördes drygt 10 300 årsverken inom driftsinriktningen år 2007, vilket motsvarar en ökning med 60 % sedan 2003. Av dessa årsverken utfördes 62 % av män och 38 % av kvinnor 2007. De kvinnliga företagarna ökade med 92 % mellan åren 2003 och 2007. Antalet manliga företagare ökade med 58 %. År 2007 var 78 % av företagsägarna av män och 22 % var kvinnor (Diagram 4.4.2).

 

Diagram 4.4.1 Antal män respektive kvinnor inom driftsinriktningen, uppdelat på antalet företagare, antalet verksamma och antalet utförda årsverken under åren 2003, 2005 och 2007

 

Diagram 4.4.2 Andelen manliga respektive kvinnliga företagare inom driftsinriktningen år 2007

 

4.5. Kombinationsverksamheter

Andelen företag inom driftsinriktningen som bedriver olika kombinationsverksamheter har ökat mellan år 2003 och 2007 (Diagram 4.5.1). Kombinationsverksamheterna ”turism” och ”arbete på entreprenad” var de verksamhetstyper som förekom på störst andel, närmare 5 %, av driftsinriktningens företag 2007. Andelen företag med dessa kombinationsverksamheter ökade tydligt inom driftsinriktningen under den studerade perioden. Förekomsten av andra kombinationsverksamheter som här inte finns närmare beskrivna, ökade också under denna tid. Gruppen ”övrigt” uppnådde år 2007 samma procentandel som de två, ovan nämnda, dominerande kombinationsverksamheterna.

 

Diagram 4.5.1 Andelen företag, av det totala antalet företag inom driftsinriktningen, som sysslar med en viss typ av kombinationsverksamhet åren 2003, 2005 och 2007

 Diagrammet tar inte hänsyn till om ett företag har en eller flera kombinationsverksamheter eller hur stor del av verksamhetsutövarens tid kombinationsverksamheten tar upp.

 

4.6. Ekonomi

4.6.1. Prisutveckling

Det finns ingen tillgänglig prisstatistik för driftsinrikningens viktigaste djurslag, häst. Här sammanställs därför endast information om fjäderfä och får som, näst hästar, utgjorde de två största djurgrupperna. Även information om vetepriset presenteras, då spannmål är den av de grödor som odlas på relativt stor andel av driftsinriktningens arealer för vilken prisuppgifter finns tillgängliga.

Priset på slaktkyckling sjönk till ett lägsta värde 2006 för att sedan stiga igen. Från och med 2008 var prisökningen större än inflationen, uttryckt som konsumentprisindex (KPI). Prisutvecklingen för ägg liknar prisutvecklingen för slaktkyckling, men den nomienella prisutvecklingen var oförändrad fram till 2005. Efter detta år har prisutvecklingen för ägg varit något bättre än för slaktkyckling.

Det genomsnittliga avräkningspriset vid slakt för lammkött uppvisade en positiv trend under perioden 2000 – 2010. Mellan 2001 och 2010 var prisökningen större än inflationen.

Spannmålspriset exemplifieras av vete. Under 2000 – 2010 uppvisade vetepriset en positiv trend. I början av perioden, 2000 – 2005, var trenden negativ med en prisutveckling som låg under KPI. Mellan 2005 och 2008 var trenden starkt positiv och prisökningen 2006 – 2008 var långt större än inflationen. Efter en kraftig nedgång 2009 vände prisutvecklingen åter uppåt.

 

Diagram 4.6.1.1 Indexerad prisutveckling för ägg, slaktkyckling, lammkött och vete åren 2000 – 2010 med basvärde år 2000

 

 

5. Driftsinriktning Jordbruksväxter

Definitioner och kriterier beskrivs i avsnitt 1.2 Definitioner och kriterier av driftsinriktningar, storleksgrupper och studerade driftsinriktningar.

5.1. Kort beskrivning av driftsinriktningen

De företag som klassas in under driftsinriktningen jordbruksväxter utgjorde under den undersökta perioden genomgående runt en fjärdedel av det totala antalet jordbruksföretag i riket. 2010 fanns 18 596 företag inom driftsinriktningen vilket motsvarade 26 % av det totala antalet jordbruksföretag i riket. De flesta fanns i Västra Götalands- och Skåne län. Mellan åren 2000 och 2010 minskade antalet företag inom driftsinriktningen med 1 125 stycken. Minskningen var störst i Västra Götalands län.

Störst areal inom driftsinriktningen, cirka 50 %, upptogs under åren 2000 – 2010 av spannmålsodling. En svagt negativ trend kan dock iakttas (Diagram 5.2.3). Också den andel av marken som låg i träda minskade under den senare tiden. Andelen som används till vallodling ökade betydligt och produktionen av oljeväxter uppvisade en försiktigt positiv trend. Totalt sett ökade andelen mark som togs i anspråk av driftsinriktningen under den studerade perioden medan den totala åkerarealen i riket minskade (Diagram 5.1.1).

Omsättningen inom driftsinriktningen ökade under tidsperioden 2001 – 2009. 2008 var det år då omsättningen var högst (Diagram 5.1.2).

 

Diagram 5.1.1 Areal åkermark (ha) i riket och inom driftsinriktningen jordbruksväxter åren 2000 – 2010

 

Diagram 5.1.2 Genomsnittlig omsättning (kr) per företag inom driftsinriktningen för timklasserna 800 – 1 599 och 1 600 – 3 199 standardtimmar åren 2001 – 2010

 

5.2. Företagens struktur och storlek

Det största antalet företag, strax över hälften av det totala antalet, inom denna driftsinriktning återfanns, under den studerade perioden, i den klass där 400 – 799 standardtimmar per år ägnades företaget (Diagram 5.2.1). I storleksgruppen 800 – 1 600 standardtimmar har antalet företag minskat (6 %). I övriga timklasser har antalet företag ökat. Den största ökningen av antalet företag, 53 % mellan åren 2002 och 2010, skedde i den högsta timklassen där minst 5 600 standardtimmar per år ägnas verksamheten. Under den studerade perioden såg trenden generellt ut att gå mot en större areal per företag (Diagram 5.2.2). År 2010 upptogs en stor odlingsareal av spannmål och vall (Diagram 5.2.3).

 

Diagram 5.2.1 Antal företag inom driftsinriktningen fördelat efter storleksgrupp (standardtimmar) åren 2002 – 2010

 

Diagram 5.2.2 Genomsnittlig areal (ha) per företag inom driftsinriktningen åren 2000 – 2010

 

Diagram 5.2.3 Markanvändning (ha) inom driftsinriktningen åren 2000 – 2010

I kategorin oljeväxter ingår även oljelin.

 

5.3. Regional utbredning

De företag som kan klassas in i de större storleksgrupperna (minst 1 600 standardtimmar) påträffades under den studerade perioden huvudsakligen i Skåne län, medan det största antalet företag fanns i Västra Götalands län (Diagram 5.3.1). Östergötlands- och Uppsala län var också relativt sett stora län när det gäller antalet företag och markanvändning för produktion av jordbruksväxter. Under perioden 2000 – 2010 har odlingsarealen i dessa län utökats och antalet företag minskat (Diagram 5.3.1 och 5.3.2). Dessa fyra län stod 2010 för 59 % av arealanvändningen inom driftsinriktningen. Av dem bidrar Skåne och Västra Götaland med 70 %. Den genomsnittliga arealen per företag var under perioden 69 % större i Skåne län än i Västra Götalands län.

 

Diagram 5.3.1 Antal företag inom driftsinriktningen åren 2000 och 2010 fördelat efter län samt andel företag inom driftsinriktningen i länet, av det totala antalet företag inom driftsinriktningen i riket, åren 2000 och 2010

 

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotland

Blekinge

Skåne

Hallands

Västra Götalands

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs/Dalarna

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

 

Diagram 5.3.2 Jordbruksmark (ha) inom driftsinriktningen åren 2000 och 2010 fördelat efter län samt jordbruksmark (ha) inom driftsinriktningen åren 2000 och 2010, som andel av den totala arealen inom driftsinriktningen, fördelat efter län

 

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotland

Blekinge

Skåne

Hallands

Västra Götalands

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs/ Dalarna

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

5.4. Sysselsättning

Det totala antalet årsverken inom driftsinriktningen har minskat mellan 2003 och 2007 (Diagram 5.4.1). Andelen involverade kvinnor ökade under perioden och andelen män minskade. Driftsinriktningen domineras dock fortfarande av män. Huvuddelen av arbetet utfördes under hela perioden av män och det var också män som ägde större delen av företagen inom driftsinriktningen. År 2007 var andelen manliga ägare 90 % (Diagram 5.4.2).

 

Diagram 5.4.1 Antal män respektive kvinnor inom driftsinriktningen, uppdelat på antalet företagare, antalet verksamma och antalet utförda årsverken under åren 2003, 2005 och 2007

 

Diagram 5.4.2 Andelen manliga respektive kvinnliga företagare inom driftsinriktningen år 2007

5.5. Kombinationsverksamheter

Andelen företag som bedriver olika typer av kombinationsverksamheter ökade under den undersökta perioden (Diagram 5.5.1). Den kombinationsverksamhet som förekommer på flest företag var, under hela perioden, entreprenadarbete. ”Vattenbruk” förekom endast i mycket liten utsträckning; 0,2 – 0,3 % av företagen inom driftsinriktningen bedrev denna typ av verksamhet. Andelen företag där denna kombinationsverksamhet förekom ökade dock under perioden. I relation till andelen företag 2003, skedde den största andelsökningen inom gruppen ”produktion av förnybar energi” och den minsta ökningen inom gruppen ”hantverk”.

 

Diagram 5.5.1 Andelen företag, av det totala antalet företag inom driftsinriktningen, som sysslar med en viss typ av kombinationsverksamhet åren 2003, 2005 och 2007

 Diagrammet tar inte hänsyn till om ett företag har en eller flera kombinationsverksamheter eller hur stor del av verksamhetsutövarens tid kombinationsverksamheten tar upp.

 

5.6. Ekonomi

Direktstödsfördelning och lönsamhet presenteras endast för Riksområde 1 där också den största delen av växtproduktion sker då dessa områden är de bördigaste i landet.

5.6.1. Inkomstfördelning

Den genomsnittliga inkomsten per hushåll ser ut att ha ökat, främst från inkomst av tjänst (Diagram 5.6.1.1). Andelen av den totala inkomsten som kommer från tjänst respektive näringsverksamhet var relativt konstant under perioden 2000 – 2008 (Diagram 5.6.1.2).

 

Diagram 5.6.1.1 Företagarnas genomsnittliga inkomst (kr/hushåll) före transfereringar åren 2000 – 2008

 

Diagram 5.6.1.2 Andel genomsnittlig inkomst (kr/hushåll) av tjänst respektive näringsverksamhet av total inkomst åren 2000 – 2008

 

5.6.2. Direktersättning

Eftersom arealstödet togs bort 2004 och gårdsstöd istället infördes år 2005, har en uppdelning gjorts mellan dessa år vid redovisning av direktstöden. Inga direkta trender kan ses för någon av perioderna (Diagram 5.6.2.1 och 5.6.2.2). Det genomsnittliga, totala direktstödet har fluktuerat under perioden men uppvisade 2001 – 2008 en positiv trend. Fluktuationerna var större för den högre storleksgruppen (1 600 – 3 199 standardtimmar) (Diagram 5.6.2.3). För båda storleksgrupperna kan en tydlig minskning ses år 2005 och en tydlig ökning år 2008.

 

Diagram 5.6.2.1 Fördelning (%) av genomsnittlig direktersättning (kr/företag) för timklasserna 800 – 1 599 och 1 600 – 3 199 standardtimmar i Riksområde 1 åren 2001 – 2004

 

Diagram 5.6.2.2 Fördelning (%) av genomsnittlig direktersättning (kr/företag) för timklasserna 800 – 1 599 och 1 600 – 3199 standardtimmar i Riksområde 1 åren 2005 – 2009

 

Diagram 5.6.2.3 Genomsnittlig direktersättning (kr) inom driftsinriktningen för timklasserna 800 – 1 599 och 1 600 – 3 199 standardtimmar i Riksområde 1 åren 2001 – 2009

 

5.6.3. Prisutveckling

Inflationen har mätts som konsumentprisindex (KPI). Priset på spannmål exemplifieras av vete. Priset på vete och matpotatis fluktuerade men uppvisade en positiv trend under perioden 2000 – 2010 (Diagram 5.6.3.1). I början av perioden, 2000 – 2005, var pristrenden för vete negativ med en utveckling som låg under KPI. Mellan 2005 och 2008 var trenden starkt positiv och prisökningen 2006 – 2008 var långt större än inflationen. Efter en kraftig nedgång 2009 vände prisutvecklingen åter uppåt 2010. Pristrenden för matpotais liknade huvudsakligen den för vete, men låg genomgående högre under den studerade perioden. Endast 2005 var priset under KPI.

Priset på sockerbetor uppvisade en negativ trend. 2006 sjönk prisindex under KPI och uppvisade en tydligt negativ trend under återstoden av den studerade perioden, då prisindex för vete och potatis var tydligt negativ.

 

Diagram 5.6.3.1 Indexerad prisutveckling för vissa jordbruksväxter åren 2000 – 2010 med basvärde år 2000

 

5.6.4. Lönsamhet

Bortsett från åren 2007 och 2008, då spannmålspriserna var ovanligt höga, uppvisade driftsinriktningen 2001 – 2009 totalt sett en tydligt minskande lönsamhet. Detta gällde för båda de studerade storleksgrupperna (Diagram 5.6.4.1 och 5.6.4.2).

 

Diagram 5.6.4.1 Lönsamhet (kr/företag) inom driftsinriktningen för timklass 800 – 1 599 standardtimmar i Riksområde 1 åren 2001 – 2009

 

Diagram 5.6.4.2 Lönsamhet (kr/företag) inom driftsinriktningen för timklass 1 600 – 3 199 standardtimmar i Riksområde 1 åren 2001 – 2009

 

 

6. Driftsinriktning Svin

Definitioner och kriterier beskrivs i avsnitt 1.2 Definitioner och kriterier av driftsinriktningar, storleksgrupper och studerade driftsinriktningar.

6.1. Kort beskrivning av driftsinriktningen

Andelen av svin som fanns inom driftsinriktningen svin ökade i förhållande till det totala antalet svin i riket. Under den studerade perioden 2000 – 2010 ökade andelen från 58 % till 70 %. Det totala antalet svin inom driftsinriktningen har dock minskat med 2 889 djur. I riket har antalet svin minskat med 312 140 stycken sedan år 2000.

Antalet svinföretag var 599 stycken år 2010 och dessa hade då minskat från att utgöra 1,5 % till att utgöra 0,8 % av det totala antalet jordbruksföretag i riket. Omsättningen i kronor uppvisar en positiv trend.

 

Diagram 6.1.1 Genomsnittlig omsättning (kr) per företag inom driftsinriktningen för storleksgruppen 1 600 – 5 599 standardtimmar åren 2001 – 2009

 

6.2. Företagens struktur och storlek

Det totala antalet svinföretag har minskat dramatiskt (- 49 %) under perioden 2000 – 2010. En trend mot större företag kan ses då fördelningen av antalet företag inom olika storleksgrupper studeras (Diagram 6.2.1). Andelen företag i storleksgruppen där minst 5 600 standardtimmar per år ägnas verksamheten uppvisade efter 2002 en positiv trend. År 2010 stod den för 26 % av det totala antalet svinföretag. Övriga storleksgrupper uppvisade negativa trender. År 2010 återfanns 61 % av företagen i den sammanslagna gruppen 1 600 – 5 599 standardtimmar, för vilken statistik över driftsinriktningens omsättning (Diagram 6.1.1) , direktersättning (Diagram 6.6.1.1 – 6.6.1.3) och lönsamhet (Diagram 6.6.3.1) presenteras.

 

Diagram 6.2.1 Antal företag inom driftsinriktningen fördelat efter storleksgrupp (standardtimmar) åren 2002 - 2010

 

Diagram 6.2.2 Antal företag inom driftsinriktningen i storleksgrupp 1 600 – 5 600 standardtimmar åren 2000 - 2010

 

Den areal i riket som brukades av svinföretag minskade under perioden 2000 – 2010. Den genomsnittliga arealen per gård ökade med 30 hektar (Diagram 6.2.3). Spannmål upptog genomgående den största arealen odlad mark (Diagram 6.2.4 ). Denna andel var 75 % år 2010, vilket motsvarade 42 464 hektar. Vall ökade från att odlas på 3 % till att odlas på 6 % av driftinriktningens utnyttjade arealer. Odling av oljeväxter ökade från 2 % till 6 %. Andelen mark i träda minskade från 11 % till 4 %.

Antalet svin inom driftsinriktningen var under den studerade perioden genomsnittligen 1,1 miljoner med ett lägsta antal på 947 247 svin 2002 och ett högsta antal på 1 146 346 svin 2003. År 2010 var antalet 1 060 816 stycken.

Genomsnittet för antalet svin per företag i riket ökade under perioden (Diagram 6.2.6). Detta gäller genomgående för alla län, undantaget Gävleborgs län.

 

Diagram 6.2.3 Genomsnittlig areal (ha) per företag inom driftsinriktningen åren 2000 – 2010

 

Diagram 6.2.4 Markanvändning (ha) inom driftsinriktningen åren 2000 – 2010

Markanvändningen för de grödor som någon gång under den studerade perioden upptar ≥ 5 % av driftsinriktningens totalt använda areal. I kategorin oljeväxter ingår även oljelin.

 

Diagram 6.2.5 Antal djur inom driftsinriktningen åren 2000 – 2010

I det totala antalet svin ingår suggor, galtar, slaktsvin och smågrisar.

 

Diagram 6.2.6 Genomsnittlig besättningsstorlek (svin) inom driftsinriktningen åren 2000 – 2010

Det totala antalet svin inom driftsinriktningen har dividerats med det totala antalet företag inom driftsinriktningen. I det totala antalet svin ingår suggor, galtar, slaktsvin och smågrisar.

 

6.3. Regional utbredning

Det största antalet svinföretag låg i Skåne, Västra Götalands-, och Hallands län åren 2000 – 2010 (Diagram 6.3.1). Även Östergötlands län låg något högre i företagsantal än övriga län under den studerade perioden. Antalet svinföretag har totalt sett minskat i alla län utom i Norrbottens län. Den högsta storleksgruppen (5 600 – standardtimmar) har ökat i flertalet län, tydligast i Västra Götalands- och Östergötlands län (Diagram 6.3.3). Här ökade också antalet svin (Diagram 6.3.2). I Skåne län minskade antalet företag i alla storleksgrupper, men det största antalet svinföretag fanns fortfarande i detta område år 2010. Antalet företag var genomgående lågt i Norrland (Gävleborgs-, Västernorrlands-, Jämtlands-, Västerbottens- och Norrbottens län) samt Kopparbergs län/Dalarna. Denna del av riket stod under perioden för mindre än 5 % av det totala antalet företag inom driftsinriktningen. Antalet företag i Skåne stod under den undersökta perioden för cirka en fjärdedel av svinföretagen (Diagram 6.3.1). År 2010 var andelen 25 %.

 

 

Diagram 6.3.1 Antal företag inom driftsinriktningen åren 2000 och 2010 fördelat efter län samt andel företag inom driftsinriktningen i länet, av det totala antalet företag inom driftsinriktningen i riket, åren 2000 och 2010

 

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotland

Blekinge

Skåne

Hallands

Västra Götalands

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs/Dalarna

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

 

Diagram 6.3.2 Antal svin inom driftsinriktningen åren 2000 och 2010 fördelat efter län samt andel svin inom driftsinriktningen i länet, av det totala antalet svin inom driftsinriktningen i riket, åren 2000 och 2010

 

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotland

Blekinge

Skåne

Hallands

Västra Götalands

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs/Dalarna

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

 

Diagram 6.3.3 Antal företag för storleksgruppen 5 600 – standardtimmar fördelat efter län (utom Norrland och Kopparbergs län/ Dalarna) åren 2000 – 2010

 

6.4. Sysselsättning

Betydligt fler män än kvinnor sysselsattes inom driftsinriktningen år 2003 – 2007. Antalet män var år 2007 1 495 och antalet kvinnor 883. Män stod också som ägare till flest företag (Diagram 6.4.1). Antalet kvinnliga ägare har dock ökat från 2003 till 2007 medan antalet män och manliga företagsägare har minskat. Antalet årsverken (AWU) har under perioden minskat med 6 % för kvinnor och 22 % för män. Totalt inom driftsinriktningen har antalet årsverken minskat med 18 %. Antalet sysselsatta människor inom driftsinriktningen har mellan 2003 och 2007 minskat med 519 personer och antalet årsverken med 371 stycken. År 2010 ägdes 93 % av företagen av män och 7 % av kvinnor (Diagram 6.4.2).

 

Diagram 6.4.1 Antal män respektive kvinnor inom driftsinriktningen, uppdelat på antalet företagare, antalet verksamma och antalet utförda årsverken under åren 2003, 2005 och 2007

 

Diagram 6.4.2 Andelen manliga respektive kvinnliga företagare inom driftsinriktningen år 2007

 

6.5. Kombinationsverksamheter

Andelen företag inom driftsinriktningen som bedriver olika kombinationsverksamhet har ökat från år 2003 till 2007. Den överlägset vanligaste kombinationsverksamheten var ”arbete på entreprenad”. Andelen företag i kategorierna ”turism” och ”vattenbruk” minskade under perioden. Övriga grupper uppvisar en positiv trend.

 

Diagram 6.5.1 Andelen företag, av det totala antalet företag inom driftsinriktningen, som sysslar med en viss typ av kombinationsverksamhet åren 2003, 2005 och 2007

 Diagrammet tar inte hänsyn till om ett företag har en eller flera kombinationsverksamheter eller hur stor del av verksamhetsutövarens tid kombinationsverksamheten tar upp.

 

6.6. Ekonomi

För driftsinriktningen svin redovisas ett medelresultat för jordbruksföretag i storleksklassen 1 600 – 5 599 standardtimmar gällande direktersättning och lönsamhet. Eftersom arealstöd togs bort år 2004 och gårdsstöd istället infördes 2005 har en uppdelning gjorts mellan dessa år. Jämförelser görs därför också inom dessa uppdelningar.

6.6.1. Direktersättning

Skillnaderna i stödfördelning var inte så stora mellan 2001 och 2004. Det genomsnittliga totala direktstödet fluktuerade under perioden, men uppvisade en svagt uppåtgående trend.

 

Diagram 6.6.1.1 Fördelning (%) av genomsnittlig direktersättning (kr/företag) för storleksgrupp 1 600 – 5 599 standardtimmar åren 2001 – 2004

 

Diagram 6.6.1.2 Fördelning (%) av genomsnittlig direktersättning (kr/företag) för storleksgrupp 1 600 – 5 599 standardtimmar åren 2005 – 2009

 

Diagram 6.6.1.3 Genomsnittlig direktersättning (kr) inom driftsinriktningen för storleksgrupp
1 600 – 5 599
standardtimmar
åren 2001 – 2009

 

6.6.2. Prisutveckling

Priset på fläskkött ökade något under perioden, men inte i takt med inflationen (här presenterad som konsumentprisindex (KPI)). Priset låg över KPI endast år 2001 och 2008 – 2009. Efter 2009 sjönk priset igen, till en nivå som ligger en knapp krona över kilopriset år 2000. År 2010 var det genomsnittliga priser på fläskkött 11,50 kr/kg

 

Diagram 6.6.2.1 Indexerad prisutveckling för fläskkött (genomsnittliga avräkningpriser för samtliga svin) åren 2000 – 2010 med basvärde år 2000

 

6.6.3. Lönsamhet

För storleksgruppen 1 600 – 5 999 standartimmar var lönsamheten dålig, med negativt nettoresultat för brukarfamiljen åren 2002 – 2006. Efter en gradvis förbättring av resultat före avskrivningar åren 2003 – 2006, sjönk resultat före avskrivningar åter år 2007. Trots det förbättrades nettoresultatet till brukarfamiljen och blev positivt från och med 2007.

 

Diagram 6.6.3.1 Lönsamhet (kr/företag) inom driftsinriktningen för storleksgruppen 1 600 – 5 599 standardtimmar åren 2001 – 2009

 

 

7. Driftinriktning Mjölkkor

Definitioner och kriterier beskrivs i avsnitt 1.2 Definitioner och kriterier av driftsinriktningar, storleksgrupper och studerade driftsinriktningar.

7.1. Kort beskrivning av driftsinriktningen

Av det totala antalet jordbruksföretag utgjorde driftsinriktningen mjölkkor 13 % år 2000 och 7 % år 2010. Antalet företag inom driftsinriktningen halverades under perioden år 2000 – 2010, då de minskade från 10 193 företag år 2000 till 5 032 företag år 2010.

Andelen mjölkkor inom driftsinriktningen av det totala antalet mjölkkor inom jordbruksnäringen har ökat från 84 % till 92 % under perioden 2000 – 2010. Resterande mjölkkor är främst fördelade på driftsinriktningarna blandat jordbruk och övriga djur.

Den genomsnittliga omsättningen per företag inom driftsinriktningen uppvisade en ökande trend mellan åren 2001 – 2009 (Diagram 7.1.1). Störst omsättningsökning under perioden hade företagen inom storleksgruppen 5 600 – standardtimmar per år. Den genomsnittliga omsättningen ökade för dessa med 36 %, vilket motsvarar 1 020 000 kr. År 2009 hade dessa företag en genomsnittlig omsättning på över 3 800 000 kr. Utvecklingen av den genomsnittliga omsättningen för storleksgrupperna 1 600 – 3 199 och 3 200 – 5 599 standardtimmar var under samma period -1,2 % respektive 2 %. Omsättningen för de tre redovisade storleksgrupperna var genomgående högst år 2008. En liknande topp kan ses år 2003.

 

Diagram 7.1.1 Genomsnittlig omsättning (kr) per företag inom driftsinriktningen för respektive storleksgrupp (standardtimmar) åren 2001 – 2009

 

7.2. Företagens struktur och storlek

Besättningsstorleken och den genomsnittliga arealen per företag ökade under den undersökta perioden. Det totala antalet företag minskade; den enda storleksgrupp där antalet företag ökar är den största storleksgruppen.

En tydligt negativ trend kan ses för antalet företag inom driftsinriktningen under perioden 2002 – 2010 (Diagram 7.2.1). Den största minskningen inom driftsinriktningen skedde mellan åren 2002 och 2003, då 1 181 företag försvann. Antalet företag har minskat i alla storleksgrupper utom den största. Där har antalet i stället har ökat så att gruppen har gått från att utgöra mindre än en tiondel av företagen 2002 till att år 2010 stå för en fjärdedel av dessa, vilket motsvarar en ökning med 76 %. Den storleksgrupp där det största antalet företag har försvunnit (70 %) är gruppen 1 600 – 3 200 standardtimmar. Detta innebär att även denna grupp år 2010 innehåller en fjärdel av det totala antalet företag inom driftsinriktningen. I storleksgruppen 3 200 – 5 600 standardtimmar har antalet företag minskat med 45 % under perioden. Trots detta återfinns 2010 liksom år 2002 ca hälften av driftinriktningens företag i denna klass.

 

Diagram 7.2.1 Antal företag inom driftsinriktningen fördelat efter storleksgrupp (standardtimmar) åren 2002 - 2010

 

Den genomsnittliga arealen per företag inom driftsinriktningen har ökat med 57 % mellan åren 2000 och 2010 (Diagram 7.2.2). År 2010 var den genomsnittliga arealen 110 ha per företag. Den totala markanvändningen inom driftsinriktningen har däremot minskat med ungefär 160 000 ha under samma period och tog 550 000 ha i anspråk år 2010. Markanvändningen dominerades av vall (Diagram 7.2.3). Denna gröda upptog mer än hälften av driftsinriktningens utnyttjade areal under perioden. Bete och spannmål stod också för en relativt stor andel av markanvändningen. Andelen av bete och spannmål minskade dock under perioden medan andelen mark som användes för produktion av vall och baljväxter ökade. Endast för baljväxter har det faktiska antalet utnyttjade hektar ökat.

 

Diagram 7.2.2 Genomsnittlig areal (ha) per företag inom driftsinriktningen åren 2000 – 2010

 

Diagram 7.2.3 Markanvändning (ha) inom driftsinriktningen åren 2000 – 2010

 

Antalet mjölkkor inom driftsinriktningen står för över 4/5 av det totala antalet mjölkkor i riket. Andelen ökade under den studerade perioden. Den genomsnittliga besättningsstorleken har nästan fördubblats på tio år, från 36 djur per företag år 2000 till 64 djur per företag år 2010 (Diagram 7.2.4). Det totala antalet mjölkkor har minskat (Diagram 7.2.5). Mjölkproduktionen per ko och år har under samma period ökat med 8 %. Detta motsvarar 0,6 ton mer mjölk per ko år 2010 jämfört med år 2000 (Diagram 7.2.4). Den totala mängden invägd mjölk från alla företag på marknaden har liksom antalet mjölkkor och mjölkföretag (Diagram 7.2.5) minskat sedan år 2000.

 

Diagram 7.2.4 Genomsnittlig besättningsstorlek för mjölkkor inom driftsinriktningen och mjölkproduktion per ko (ton/år) åren 2000 – 2010

 

Diagram 7.2.5 Antal mjölkkor och företag inom driftsinriktningen, samt invägd mjölk från alla mjölkkor inom alla driftsinriktningar i riket åren 2000 – 2010

 

7.3. Regional utbredning

Flest mjölkbönder hittas åren 2000 – 2010 i Västra Götalands län. Dessa står för knappt en femtedel av företagen inom driftsinriktningen. Antalet företag har minskat i alla län. Västra Götalands län står för den största minskningen i antal företag (Diagram 7.3.1). Fördelningen av andel företag i respektive län har också förändrats under perioden (Diagram 7.3.1). Mellan åren 2000 och 2010 kan en relativ minskning ses i norra Sverige samt i Västra Götalands län, Värmlands län, Örebro län och Västmanlands län. En liten andelsminskning kan också ses i Blekinge län och Kronobergs län. Andelen företag i Stockholms län förändrades inte under den studerade perioden. Störst relativ ökning ses i Gotlands län, vilket även är det län som haft lägst företagsbortfall.

Antalet mjölkkor per län under åren 2000 och 2010 (Diagram 7.3.2) följer huvudsakligen företagens fördelning under samma period. Detta innebär att antalet mjölkkor har minskat i alla län utom Hallands-, Gotlands-, och Kalmar län, där antalet djur i stället har ökat.

Förändringen i andelen mjölkkor per län (Diagram 7.3.2) följer med några undantag hur andelen företag har förändrats i respektive län under perioden. I Uppsala- och Södermanlands län har andelen djur minskat och andelen företag ökat. I Stockholms län har andelen djur minskat, men andelen företag har inte förändrats mellan år 2000 och 2010. I Västerbottens län har andelen företag minskat, men andelen kor är densamma år 2000 som 2010.

 

Diagram 7.3.1 Antal företag inom driftsinriktningen fördelat efter län. Andel företag inom driftsinriktningen i länet, av det totala antalet företag inom driftsinriktningen i riket, åren 2000 och 2010

 

 

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotland

Blekinge

Skåne

Hallands

Västra Götalands

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs/Dalarna

Gävleborgs

Västernorrlands

 Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

 

Diagram 7.3.2 Antal mjölkkor inom driftsinriktningen fördelat efter län. Andel mjölkkor inom driftsinriktningen i länet, av det totala antalet mjölkkor inom driftsinriktningen i riket, åren 2000 och 2010

 

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotland

Blekinge

Skåne

Hallands

Västra Götalands

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs/Dalarna

Gävleborgs

Västernorrlands

 Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

 

7.4. Sysselsättning

Antalet sysselsatta inom driftsinriktningen minskade mellan åren 2003 och 2007. Antalet män stod för den största minskningen, 23 % jämfört med en minskning på 13 % av driftsinriktningens kvinnor, men männen dominerade ändå driftsinriktningen avseende antalet sysselsatta och antalet företagsägare (Diagram 7.4.1). Av det totala antalet verksamma inom driftsinriktningen 2003 – 2007 var andelen män ca 2/3 och män stod 2007 som ägare till över 90 % av driftsinriktningens företag (Diagram 7.4.2). Det största andelen av de årsverken som utfördes inom driftsinriktningen utfördes också av män, knappt 3/4 under hela den studerade perioden.

Gällande antalet företagsägare minskade antalet män med strax över en fjärdedel, medan antalet kvinnliga företagare var relativt konstant under den studerade perioden. Antalet utförda årsverken minskade också inom driftsinriktningen. Antalet årsverken utförda av män minskade mellan 2003 och 2007 med 20 % och antalet årsverken som utfördes av kvinnor minskade med 17 %.

 

Diagram 7.4.1 Antal män respektive kvinnor inom driftsinriktningen, uppdelat på antalet företagare, antalet verksamma och antalet utförda årsverken under åren 2003, 2005 och 2007

 

Diagram 7.4.2 Andelen manliga respektive kvinnliga företagare inom driftsinriktningen år 2007

 

7.5. Kombinationsverksamheter

Antalet företag inom driftsinriktningen som bedriver olika kombinationsverksamheter har ökat mellan åren 2003 och 2007 (Diagram 7.5.1). Av de förekommande kombinationsverksamheterna är ”arbete på entreprenad” den verksamhet som dominerar inom driftsinriktningen. Denna verksamhet förekom på nära 1/5 av företagen inom driftsinriktningen år 2007. Mellan 2003 och 2007 ökade antalet företag med entreprenadverksamhet med 79 %. Den näst vanligaste kombinationsverksamheten inom driftsinriktningen var ”turism”. Verksamheter inom denna kategori sysselsatte 5 % av företagen år 2007. Störst ökning under den studerade perioden har skett inom kategorin ”produktion av förnybar energi”, för vilken förekomsten har ökat med 240 %; denna kombinationsverksamheten bedrevs på 29 företag år 2003 och hade år 2007 spridits så att den förekom på 100 företag. Den enda kombinationsverksamheten som minskat är vattenbruk.

 

Diagram 7.5.1 Andelen företag, av det totala antalet företag inom driftsinriktningen, som sysslar med en viss typ av kombinationsverksamhet åren 2003, 2005 och 2007

 Diagrammet tar inte hänsyn till om ett företag har en eller flera kombinationsverksamheter eller hur stor del av verksamhetsutövarens tid kombinationsverksamheten tar upp.

 

7.6. Ekonomi

7.6.1. Inkomstfördelning

Jordbrukshushållens totala inkomster har inom driftsinriktningen ökat med 42 % mellan år 2000 och år 2008, vilket motsvarar 122 000 kr per hushåll. Den totala inkomsten ökade i snabbare takt efter år 2003 (Diagram 7.6.1.1). Störst del av inkomsten, nästan hälften av den totala inkomsten, kommer från näringsverksamheten. Kapitalinkomsten utgör den minsta andelen av totalinkomsten och är också den inkomsttyp som fluktuerar mest och ökar minst procentuellt under den studerade perioden.

 

Diagram 7.6.1.1 Företagarnas genomsnittliga inkomst (kr/hushåll) före transfereringar åren 2000 – 2008

 

7.6.2. Direktersättning

Statistiksammanställningen av direktersättningar har ändrats under perioden och därför presenteras ersättningar under perioden 2001 – 2004 för sig och perioden 2005 – 2009 för sig. Den största andelen av direktersättningen utgjordes mellan åren 2001 och 2004 av kompensationsbidrag och miljöersättning (Diagram 7.6.2.1). Mjölkbidrag redovisas endast för åren 2005 och 2006 (Diagram 7.6.2.2). Mellan dessa år utgjordes den största andelen av direktersättningar av kategorin ”övriga bidrag”. Efter 2007 dominerades intäkterna från direktersättningen av gårdsstödet.

Gårdsstödet till mjölkföretagen ökade under perioden 2005 – 2009 med i genomsnitt 66 %, vilket till stor del beror på att andra ersättningar som mjölk- och djurbidrag har inkluderats i gårdsstödet. Andelen gårdsstöd av den totala direktersättningen varierade mellan storleksgrupperna. År 2009 utgjorde gårdsstödet genomsnittligen 46 % av direktersättningen för ett företag i gruppen 1 600 – 3 199 standardtimmar, 52 % av direktersättningen för ett företag i gruppen 3 200 – 5 599 standardtimmar och 56 % av direktersättningen för ett företag med mer än 5 600 .

Djurbidraget, vilket kan följas under hela perioden 2001 – 2009, ökade mellan åren 2001 och 2005 för alla storleksgrupper och minskade därefter. År 2009 utgjorde detta bidrag ca 2 % av direktersättningarna. Fördelningen av direktstöd år 2009 visar en liten andelsskillnad mellan storleksgrupperna. Andelen gårdsstöd ökar med storleksgrupp och andelen ”övriga bidrag” minskar (Diagram 7.6.2.3). Andelsskillnader för miljöstöd och djurbidrag kan inte urskiljas lika tydligt.

Intäkterna från direktersättning ökade med mer än 50 % för alla storleksgrupper mellan år 2002 och år 2009 (Diagram 7.6.2.4). Den största ökningen, 66 %, skedde i gruppen med mer än 5 600 standardtimmar.

 

Diagram 7.6.2.1 Fördelning (%) av genomsnittlig direktersättning (kr/företag) fördelat efter storleksgrupp (standardtimmar) åren 2001 – 2004

Uppgift saknas för direktersättning i storleksgruppen 3 200 – 5 599 standardtimmar år 2001.

 

Diagram 7.6.2.2 Fördelning (%) av genomsnittlig direktersättning (kr/företag) fördelat efter storleksgrupp (standardtimmar) åren 2005 – 2009

Mjölkbidrag redovisas endast för åren 2005 och 2006 och miljöstöd redovisas endast för åren 2007 – 2009.

 

Diagram 7.6.2.3 Fördelning av genomsnittlig direktersättning (kr/företag) fördelat efter storleksgrupp (standardtimmar) år 2009

Det totala direktstödet (100 %) var för storleksgrupperna 1 600 – 3 199, 3 200 – 5 599 och 5 600 – standardtimmar 190 000 kr/ företag, 350 000 kr/företag respektive 830 000 kr/företag år 2009.

 

Diagram 7.6.2.4 Genomsnittlig direktersättning (kr/ företag) inom driftsinriktningen fördelat efter storleksgrupp (standardtimmar) åren 2001 – 2009

Uppgift saknas för direktersättning i storleksgruppen 3 200 – 5 599 standardtimmar år 2001.

 

7.6.3. Prisutveckling

År 2000 var avräkningspriset 3,10 kr/kg för mjölk med fetthalt 3,7 %. Priset sjönk sedan fram till 2006, då det var som lägst under perioden. (Diagram 7.6.3.1). Priset har därefter fluktuerat mycket. Prisökningarna 2008 och 2010 kompenserar dock inte för inflationen, mätt som konsumentprisindex (KPI), under perioden.

 

Diagram 7.6.3.1 Indexerad prisutveckling för mjölk (3,7 % fett) och KPI åren 2000 – 2010 med basvärde år 2000

 

7.6.4. Lönsamhet

Lönsamheten fluktuerade under perioden 2001 – 2009. Mellan åren 2001 och 2008 uppvisas en svagt positiv lönsamhetstrend för alla storleksgrupper, varefter en kraftig lönsamhetsminskning kan ses 2009 (Diagram 7.6.4.1-7.6.4.2). Lönsamheten var, förutom år 2009, lägst år 2004 för de två lägre storleksgrupperna. För den högsta storleksgruppen var lönsamheten, förutom 2009, lägst 2001. Nettoresultatet till brukarfamiljen miskade mellan åren 2008 – 2009 med 67 %, 71 % och 102 % för storleksgrupperna 1 600 – 3 199, 3 200 – 5 599 respektive 5600 – standardtimmar. De största företagen (5 600 – standardtimmar) gjorde 2009 en genomsnittlig förlust på 25 000 kr per företag (Diagram 7.6.4.3).

 

Diagram 7.6.4.1 Lönsamhet (kr/företag) inom driftsinriktningen för storleksgrupp 1 600 – 3 199 standardtimmar åren 2001 – 2009

 

Diagram 7.6.4.2 Lönsamhet (kr/företag) inom driftsinriktningen för storleksgrupp 3 200 – 5 599 standardtimmar åren 2002 – 2009

Uppgift saknas för lönsamhet i storleksgruppen 3 200 – 5 599 standardtimmar år 2001.

 

Diagram 7.6.4.3 Lönsamhet (kr/företag) inom driftsinriktningen för storleksgrupp 5 600 - standardtimmar åren 2001 – 2009

 

 

8. Driftsinriktning Köttdjur

Definitioner och kriterier beskrivs i avsnitt 1.2 Definitioner och kriterier av driftsinriktningar, storleksgrupper och studerade driftsinriktningar.

8.1. Kort beskrivning av driftsinriktningen

Andelen företag som klassades in under driftsinriktningen köttdjur var år 2010 runt 14 % av det totala antalet företag i jordbruksnäringen. Andelen förändrades inte mycket under åren 2000 – 2010. Genomsnittet för perioden ligger på knappt 15 %.

Andelen djur (amkor, kalvar samt kvigor och tjurar över 1 års ålder) inom driftsinriktningen, av det totala antalet köttdjur inom jordbruksnäringen i riket, ökade stadigt från 30 % till 44 % under perioden 2000 – 2010.

Omsättningen i kronor uppvisade en positiv trend under perioden 2001 – 2009. En markant skillnad syns mellan åren 2004 och 2005, vilket delvis kan förklaras av att slutbetalningen för djurbidragen 2004 betalades ut i mars - april 2005. Från år 2005 och framåt är trenden negativ (Diagram 8.1.1).

 

Diagram 8.1.1 Genomsnittlig omsättning (kr) per företag inom driftsinriktningen för storleksgruppen 800 – 3 199 standardtimmar åren 2001 – 2009

 

8.2. Företagens struktur och storlek

Den största storleksgruppen inom driftsinriktningen, som under hela perioden utgjorde mer än hälften av företagen, var gruppen 800 – 1 599 standardtimmar (Diagram 8.2.1). Denna grupp har dock, vid en jämförelse mellan åren 2002 och 2010, minskat från 59 % till knappa 51 % av driftsinriktningens företag. I den högsta storleksgruppen, med minst 5 600 standardtimmar, ökade antalet företag med 250 % under perioden. I den näst högsta storleksgruppen, 3 200 – 5 599 standardtimmar, har antalet företag ökat med 204 %.

För den sammanslagna storleksgruppen 800 – 3 199 standardtimmar, för vilken direktersättning och lönsamhet redovisas i stycke 8.6 nedan, var trenden negativ (Diagram 8.2.2); antalet företag har mellan 2002 och 2010 minskat med 633 stycken. Detta motsvarar en nedgång med 8 %.

 

Diagram 8.2.1 Antal företag inom driftsinriktningen fördelat efter storleksgrupp (standardtimmar) åren 2002 - 2010

 

Diagram 8.2.2 Antal företag inom driftsinriktningen i storleksgrupp 800 – 3 199 standardtimmar

åren 2002 - 2010

 

Köttdjursföretagens genomsnittliga areal har ökat mellan åren 2000 och 2010 (Diagram 8.2.3). Vallodling och betesmark tog störst arealer i anspråk. Vallodlingen har under den undersökta perioden ökat, både i faktisk areal och som andel av den totala markanvändningen. Betesmarken upptog genomgående cirka 30 % av köttdjursföretagens mark, men har under den studerade perioden ökat i faktisk areal (Diagram 8.2.4).

 

Diagram 8.2.3 Genomsnittlig areal (ha) per företag inom driftsinriktningen åren 2000 – 2010

 

Diagram 8.2.4 Markanvändning (ha) inom driftsinriktningen åren 2000 – 2010

 

Antalet köttdjur inom driftsinriktningen har ökat med 124 624 djur (Diagram 8.2.5). Vid en grov uppskattning av besättningsstorleken, där det totala antalet djur inom driftsinriktningen har dividerats med det totala antalet företag inom densamma, kan en trend mot större besättningsstorlek ses (Diagram 8.2.6). Det genomsnittliga antalet köttdjur per företag var i början av perioden drygt 35 stycken och hade år 2010 ökat till drygt 52 stycken.

 

Diagram 8.2.5 Antal köttdjur inom driftsinriktningen åren 2000 – 2010

 

Diagram 8.2.6 Genomsnittlig besättningsstorlek inom driftsinriktningen (köttdjur) åren 2000 – 2010

Det totala antalet köttdjur inom driftsinriktningen har dividerats med det totala antalet företag inom denna.

 

8.3. Regional utbredning

Antalet köttdjursföretag har mellan åren 2000 och 2010 minskat i de flesta av länen. En ökning har dock skett i Uppsala-, Östergötlands- och Kopparbergs län/Dalarna. Flest köttdjursföretag fanns under hela den studerade tidsperioden i Västra Götalands län, följt av Skåne och Jönköpings län (Diagram 8.3.1). 2010 stod dessa län för 18 %, 13 % och 12 % av det totala antalet köttdjursföretag i riket (10 060 stycken). Antalet företag inom driftsinriktningen var lägst i Norrbotten och Västmanland, mindre än 1 % av det totala antalet i riket.

Antalet köttdjur har ökat i alla län vid en jämförelse mellan åren 2000 och 2010 (Diagram 8.3.2) . Andelen köttdjur inom driftsinriktningen i de olika länen har minskat något i de län där det största antalet företag fanns (Jönköpings-, Skåne- och Västra Götalands län) men också i flertalet andra län. Tydligast andelsökning syns i Östergötlands län, där också den tydligaste andelsökningen för företag syns (Diagram 8.3.1), samt i Värmlands- och Kalmar län. Andelsförskjutningarna var dock små, den största knappt 2 procentenheter i Östergötlands län.

 

Diagram 8.3.1 Antal företag inom driftsinriktningen åren 2000 och 2010 fördelat efter län samt andel företag inom driftsinriktningen i länet, av det totala antalet företag inom driftsinriktningen i riket, åren 2000 och 2010

 

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotland

Blekinge

Skåne

Hallands

Västra Götalands

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs/Dalarna

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

 

Diagram 8.3.2 Antal köttdjur inom driftsinriktningen åren 2000 och 2010 fördelat efter län samt andel köttdjur inom driftsinriktningen i länet, av det totala antalet köttdjur inom driftsinriktningen i riket, åren 2000 och 2010

 

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotland

Blekinge

Skåne

Hallands

Västra Götalands

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs/Dalarna

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

8.4. Sysselsättning

Betydligt fler män än kvinnor sysselsattes inom driftsinriktningen 2003 – 2007 (Diagram 8.4.1). I genomsnitt var andelen män som sysselsattes inom driftsinriktningen 64 % och andelen kvinnor 36 %. Män stod också som ägare till den största andelen av företagen, 85 % år 2007 (Diagram 8.4.2). Antalet sysselsatta kvinnor har dock ökat med 20 % vid en jämförelse mellan åren 2003 och 2007, medan antalet män har minskat med 2 % (Diagram 8.4.1). Det totala antalet företagare inom driftsinriktningen minskade med 281 stycken under den studerade perioden, vilket motsvarar en minskning med 3 %. Antalet manliga företagare som avslutade sina verksamheter under denna period var 333 stycken. Antalet kvinnliga företagare ökade 2003 – 2007 med 52 stycken. Andelen årsverken var relativt konstant inom de båda grupperna och ökade totalt med 137 stycken under samma period.

Det totala antalet människor som sysselsattes inom driftsinriktningen ökade med 1 206 personer, vilket motsvarar en ökning med 6 % sedan 2003. Antalet män minskade med 259 stycken (2 %) och antalet kvinnor ökade med 1 465 stycken (20 %).

 

Diagram 8.4.1 Antal män respektive kvinnor inom driftsinriktningen, uppdelat på antalet företagare, antalet verksamma och antalet utförda årsverken under åren 2003, 2005 och 2007

 

Diagram 8.4.2 Andelen manliga respektive kvinnliga företagare inom driftsinriktningen år 2007

 

8.5. Kombinationsverksamheter

Antalet företag som bedriver olika kombinationsverksamhet har ökat mellan åren 2003 och 2007. Den överlägset vanligaste kombinationsverksamheten under perioden var ”arbete på entreprenad”. Antalet företag där denna kombinationsverksamhet förekom har ökat med 130 % sedan 2003.

Andelen företag som bedriver en viss typ av verksamhet har ökat i alla kategorier (Diagram 8.5.1). Den största andelsökningen har skett bland de företag som ägnar sig åt produktion av förnybar energi. Företag med denna kombinationsverksamhet har ökat med 242 % mellan 2003 och 2007. Minst ökade andelen företag med kombinationsverksamheten ”vattenbruk”. Antalet företag med denna verksamhet har under perioden ökat med 5 %. Mellan 2005 och 2007 har dock en minskning skett.

 

Diagram 8.5.1 Andelen företag, av det totala antalet företag inom driftsinriktningen, som sysslar med en viss typ av kombinationsverksamhet åren 2003, 2005 och 2007

Diagrammet tar inte hänsyn till om ett företag har en eller flera kombinationsverksamheter eller hur stor del av verksamhetsutövarens tid kombinationsverksamheten tar upp.

 

 

8.6. Ekonomi

För driftsinriktningen köttdjur redovisas genomsnittlig direktersättning och lönsamhet för jordbruksföretag i storleksklassen 800 – 3 199 standarstimmar.

8.6.1. Inkomstfördelning

Företagarna inom driftsinriktningen köttdjur fick 2000 – 2008 en genomgående stor andel av sin inkomst från förvärvsarbete utanför det egna företaget. Andelen inkomst av tjänst, som del av företagarens totala inkomst, har dock minskat under perioden medan andelen inkomst av näringsverksamhet ökade (Diagram 8.6.1.1 och 8.6.1.2).

 

Diagram 8.6.1.1 Företagarnas genomsnittliga inkomst (kr/hushåll) före transfereringar åren 2000 – 2008

 

Diagram 8.6.1.2 Andel genomsnittlig inkomst (kr/hushåll) av tjänst respektive näringsverksamhet av total inkomst åren 2000 – 2008

 

8.6.2. Direktersättning

Eftersom arealstödet togs bort 2004 och ersattes med gårdsstöd 2005, har en uppdelning gjorts mellan dessa år vid redovisning av direktstöden. Jämförelser sker inom dessa uppdelningar. Skillnaderna i ersättningsfördelning var inte så stora mellan 2001 och 2004. Djurbidraget utgjorde en något mindre andel av det totala bidraget 2001 än under påföljande tre år (Diagram 8.6.2.1). Åren 2005 och 2006 fanns mjölkbidrag med som en ytterst liten post (100 – 300 kr). Från och med 2007 bryts miljöstöd ut ur övriga bidrag och redovisas som en egen post. Gårdsstöd och djurbidrag utgör en relativt konstant andel av stödet under perioden (Diagram 8.6.2.2). Det faktiska stödet i kronor uppvisade under perioden 2001 – 2009 en positiv trend med en markant ökning från