STATISTIK FRÅN
JORDBRUKSVERKET

Statistikrapport 2005:6

 

Svenskt jordbruk i siffror 1800 - 2004

 

pm-pil.gifFörsta sidan - Sammanfattning pm-pil.gifStatistiken med kommentarer
pm-pil.gifTabeller pm-pil.gifFakta om statistiken
pm-pil.gifKontaktpersoner, mer information pm-pil.gifIn English

Statistiken med kommentarer

Inledning
Statistikens kvalitet
1 Jordbrukets struktur
2. Jordbrukets produktion

Inledning

Syftet med de statistiska sammanställningarna i denna statistikrapport är att belysa hur jordbruket utvecklats under den senaste 200-årsperioden enligt den statistik som publicerats. Sammanställningarna baseras på uppgifter som tidigare har publicerats i olika sammanhang, i första hand av Statistiska centralbyrån. Den löpande svenska jordbruksstatistiken går tillbaka till 1799, då en systematisk, rikstäckande och återkommande statistik realiserades och då landshövdingarna ålades att tre gånger per år samla in skördeomdömen. Inledningsvis täckte denna statistik endast en begränsad del av jordbruket.

Statistikens kvalitet

Jordbruksstatistiken har förändrats mycket under sina 200 år, främst till följd av att metoder, begrepp och definitioner alltmer anpassats till de behov av statistik som funnits. Under främst perioden från början av 1800-talet fram till mitten av 1900-talet har tillförlitligheten i de statistiska uppgifterna kontinuerligt förbättrats. En översikt över de förändringar som genomförts ges i publikationen "Svensk jordbruksstatistik 200 år", som år 1999 utgavs av SCB. I den publikationen redogörs översiktligt för tidigare framförda synpunkter på tillförlitligheten i statistiken.

Senare analyser av statistiken över åkerarealer och skördar under första hälften av 1800-talet tyder på att statistiken vid denna tid grovt underskattade de verkliga förhållandena. T.ex. har den synpunkten framförts att den verkliga arealen för jordbruksproduktion i början av 1800-talet och den verkliga spannmålsproduktionen under 1840-talet ofta var dubbelt så stor som uppgavs i statistiken. Vidare finns uppgifter som tyder på att statistikuppgifterna underskattade de verkliga förhållandena under 1860-talet, i vissa avseenden med ca 40 %. Det har också framhållits att mätmetoderna under perioden 1865 - 1920 led av uppenbara brister med negativa effekter på statistikens kvalitet men att en övergång till säkrare förfaranden påbörjades under slutet av perioden.

Jordbruksräkningen 1927 innebar inledningen till en serie av totalundersökningar, som kom att bilda stommen i den allmänna jordbruksstatistiken fram till 1966 med kontinuitet i metoder, begrepp och definitioner. För denna period har strukturstatistiken, d.v.s. statistiken över arealer och husdjur, fått det sammanfattande omdömet att huvudresultaten hade god kvalitet. Från 1950 började moderna statistiska metoder användas som innebar att man på ett objektivt sätt kunde mäta vissa av statistikens kvalitetskomponenter. Tillförlitligheten i skördestatistiken förbättrades väsentligt år 1960, då hektarskattningar enligt den s.k. objektiva metoden infördes.

1 Jordbrukets struktur

1.1 Företag, sysselsättning

Antalet brukningsenheter/jordbruksföretag i Sverige var relativt konstant under 1920- och 1930-talen, men sedan 1940-talet har antalet stadigt minskat. Minskningstakten var procentuellt sett kraftigare under 1950- och 1960-talen, då antalet företag minskade med 30 - 35 % per tioårsperiod, än vad den varit därefter. Sedan 1980 har minskningstakten varit kring 20 % per tioårsperiod. År 1927 fanns det 427 000 företag med minst 0,26 ha åkermark, av vilka 307 000 hade mer än 2,0 ha. Fram till 2004 minskade antalet jordbruksföretag med areal över 2 ha till 65 800, d.v.s med nästan 80 %. Antalet företag med mellan 0,26 och 2,0 ha minskade från 119 800 år 1927 till 16 300 år 1966, en minskning med mer än 85 %. Efter 1966 finns inga uppgifter över antalet företag i denna storleksklass.

Det är i första hand jordbruksföretag med små arealer som minskat i antal. Antalet jordbruksföretag med mellan 2 och 20 ha åkermark var 33 300 år 2004, en minskning med nästan 90 % sedan 1937 (se diagram 1.1). Antalet företag med mellan 20 och 100 ha var 26 300 år 2004, en minskning med drygt 20 %, medan antalet företag med mer än 100 ha åkermark år 2004 var 6 100, en ökning med mer än 160 %.

Diagram 1.1 Jordbruksföretag 1919-2004 efter arealstorlek

Av följande diagram framgår att en stor del av åkerarealen, ca 55 %, år 1937 fanns på jordbruksföretag med mellan 2 och 20 ha åkermark, medan motsvarande andel år 2004 var liten, drygt 10 %. Utvecklingen har varit den motsatta för den åkerareal som finns på företag med mer än 100 ha åkermark. År 1937 och 2004 var denna andel drygt 10 % resp. ca 40 %. Det senaste året var det knappt 10 % av företagen som hade en åkerareal på mer än 100 ha.

Diagram 1.2 Åkerareal 1919-2004 efter jordbruksföretagens arealstorlek

I samband med att antalet jordbruksföretag blir mindre, så minskar också sysselsättningen inom jordbruket. År 1951 var totalt 869 400 personer sysselsatta i jordbruket. Därefter har antalet sysselsatta personer i jordbruket minskat med drygt 80 % och uppgick till 168 000 år 2003. I vilken grad dessa utgjordes av deltids- resp. heltidssysselsatta framgår inte av statistiken. Antalet företagare och familjemedlemmar har minskat med 82 %. Antalet kvinnliga företagare och familjemedlemmar har minskat med 86 % medan antalet manliga minskat med 79 % (se tabell 1.3). Antalet jordbruksföretag har under samma period haft en något lägre minskningstakt, 77 %.

Diagram 1.3 Sysselsatta i jordbruket 1951-2003

Åldersfördelningen bland jordbrukarna har varit relativt stabil sedan 1961. Andelen företagare yngre än 40 år har ökat från 17 % år 1961 till 21 % år 1995 samtidigt som antalet företagare som är minst 50 år har minskat från 57 till 53 % (se tabell 1.4). År 1996 ändrades åldersklassindelningen i jordbruksstatistiken, varför motsvarande siffror efter 1995 inte är kända. Mellan 1996 och 2003 har andelen jordbruksföretagare yngre än 35 år minskat samtidigt som andelen som är minst 55 år har ökat.

1.2 Jordbruksmark

Sedan slutet av 1920-talet har den totala arealen åkermark trendmässigt minskat och uppgick till 2 661 tusen hektar år 2004, en minskning med cirka 25 % sedan 1927. Den areal som i statistiken betecknas som betesmark har under samma period ökat kraftigt (se tabell 1.5). Arealen ängsmark uppskattades vid slutet av 1800-talet till ca 1 500 tusen hektar och minskade i början av 1900-talet och uppgick till ca 1 000 hektar under 1930-talet. Vid 1960- och 1970-talen uppskattades arealen ängsmark till mellan 200 och 300 tusen hektar, varefter inga statistiska uppskattningar av denna areal har gjorts.

Diagram 1.4 Areal åkermark, betesmark och ängsmark 1850-2004

Den totala spannmålsarealen har under 1900-talet och början av 2000-talet varierat relativt kraftigt. Under 35-årsperioden mellan 1890 och 1925 var den enligt statistiken relativt konstant på en nivå strax över 1 600 tusen hektar. Under den följande 25-årsperioden minskade den trendmässigt till ca 1 300 tusen hektar vid slutet av 1940-talet. Därefter ökade den till nivån 1 650 tusen hektar vid slutet av 1970-talet. Vid början av 1990-talet minskade den kraftigt och uppgick vid början av 2000-talet till ca 1 150 tusen hektar. Även den totala vallarealen har varierat kraftigt. Den steg under första hälften av 1900-talet till drygt 1 600 tusen hektar och har därefter minskat till en nivå strax under 1 000 tusen hektar.

Diagram 1.5 Areal spannmål och vall 1866/1870-2001/2004

Arealfördelningen mellan spannmålsgrödorna har varierat mycket kraftigt sedan slutet av 1860-talet. Från slutet av 1860-talet till början av 1960-talet var havre den arealmässigt klart största grödan, varefter korn har varit den största grödan. Under de sista 35 åren av 1800-talet utgjorde arealerna med havre, råg och korn ca 90 % av den totala spannmålsarealen. Arealandelen med dessa grödor sjönk därefter under första hälften av 1900-talet till ca 50 % år 1950, vilket var en följd av kraftigt ökade arealer av vete och blandsäd. Arealerna med råg samt blandsäd och rågvete har därefter minskat kraftigt och under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet har vete, korn och havre odlats på nästan 90 % av den totala spannmålsarealen.

Diagram 1.6 Areal vete, råg, korn, havre samt rågvete och blandsäd 1866/67-2001/2004

1.3 Husdjur

Antalet nötkreatur har enligt statistiken ökat under hela 1800-talet och var ca 75 % högre år 1900 än 1805. Som tidigare nämnts har dock jordbruksstatistiken från 1800-talet bedömts underskatta de verkliga förhållandena. Ökningen fortsatte fram till mitten av 1940-talet, då antalet började sjunka. År 2004 uppgick antalet nötkreatur till 1 628 000, vilket var nästan 45 % lägre än 1944. Denna minskning är i första hand en följd av ett minskat antal mjölkkor (se tabell 1.12). Antalet får och lamm varierade enligt statistiken mellan 1 200 000 och 1 650 00 under hela 1800-talet. Under första halvan av 1900-talet sjönk antalet mycket kraftigt och uppgick till 138 000 år 1960, varefter det har stigit till 466 000 år 2004. Antalet svin var enligt statistiken relativt konstant under större delen av 1800-talet men började stiga under 1800-talets sista decennium. Efter variationer under 1900-talets första hälft började antalet svin stiga vid mitten av seklet fram till mitten av 1980-talet varefter antalet har minskat. År 2004 var antalet svin 1 818 000, en minskning med drygt 30% sedan 1985.

Diagram 1.7 Antal nötkreatur, svin och lamm 1805-2004

Sedan 1927 har det varit en mycket stark storleksrationalisering inom djurhållningen och antalet företag med djur har sedan 1927 minskat mycket kraftigt. Minskningstakten var högst under 1950- och 1960-talen. Antalet företag med nötkreatur resp. svin var 28 000 resp. 3 000 år 2004 vilket är 93 % resp. 99 % lägre än 1927, då antalet uppgick till 411 000 resp. 349 000. År 1927 hade ca 96 resp. 82 % av alla brukningsenhter/jord-bruksföretag nötkreatur resp. svin. Motsvarande andelar var 42 resp. 5 % år 2004.

Diagram 1.8 Företag med husdjur av olika slag (nötkreatur, får, svin, höns) 1927-2004

2. Jordbrukets produktion

2.1 Vegetabilieproduktion

Enligt statistiken har spannmålsskördarna stigit trendmässigt under hela 1800-talet och skulle i genomsnitt ha uppgått till totalt 2 300 tusen ton per år vid slutet av 1800-talet (se tabell 2.1). Enligt gjorda bedömningar skulle produktionen på 1860-talet ha varit ca 40 % högre än vad som redovisas i statistiken, varför enligt dessa bedömningar skördarna vid denna tid skulle ha uppgått till ca 2 000 tusen ton. Från början av 1920-talet minskade spannmålsskördarna fram till början av 1950-talet, varefter de ökat mycket kraftigt för att från 1970-talet ha uppgått till i genomsnitt ca 5 500 tusen ton per år.

Skördarna av enskilda grödor varierade under 1800-talet och början av 1900-talet på ungefär samma sätt som motsvarande arealer. Sedan 1970-talet har dock skördarna av vete, korn och havre ökat kraftigt utan en motsvarande ökning av arealerna.

Diagram 2.1 Skörd av vete, råg, korn, havre och blandsäd 1803-2004

De kraftiga ökningarna av spannmålsskördarna sedan 1970-talet är i första hand en följd av kraftigt höjda hektarskördar. Hektarskördarna var relativt konstanta fram till mitten av 1900-talet och har därefter ökat med ca 100 - 150 % för de olika grödorna. I genomsnitt ökade hektarskördarna av spannmål från 1 700 kg per hektar under 1940-talet till 4 750 kg per hektar under början av 2000-talet.

Diagram 2.2 Hektarskörd av höstvete, vårvete, råg, korn, havre och blandsäd 1866-2004

Den totala skörden av potatis steg enligt statistiken från slutet av 1860-talet fram till slutet av 1930-talet varefter den minskat med ca 50 % fram till början av 2000-talet. De verkliga skördarna under 1860-talet har dock med stor säkerhet varit betydligt högre än vad statistiken visar. Den totala sockerbetsskörden steg kraftigt från slutet av 1800-talet fram till slutet av 1930 talet. Därefter var skördarna i genomsnitt relativt oförändrade fram till slutet av 1970-talet då de åter ökade.

Diagram 2.3 Skörd av potatis, sockerbetor, foderrotfrukter och vall 1866-2004

2.2 Animalieproduktion

Enligt statistiken steg produktionen av kött och mjölk kontinuerligt från början av 1870-talet fram till början av 1910-talet (se tabell 2.6). Därefter finns ingen produktionsstatistik förrän från 1940-talet. Från början av 1950-talet ökade produktionen av nötkött med ca 25 % fram till 1980-talet, varefter den minskat med ca 10 %. Produktionen av griskött ökade under samma period med något över 90 %, varefter även den minskat med ca 10 %. Produktionen av får- och lammkött har relativt sett varierat kraftigt under sista hälften av 1900-talet. Produktionen av fjäderfäkött var i början av 2000-talet ca 10 gånger högre än den var i början av 1940-talet.

Diagram 2.4 Produktion av nötkött, griskött och fjäderfäkött 1945-2004

Mjölkproduktionen låg under 1940-talet på en nivå kring eller något över 4 500 tusen ton per år (se tabell 2.10). Därefter minskade den till under 3 000 tusen ton, eller med nästan 40 %, fram till början av 1970-talet. Sedan 1995 har den till följd av EU:s mjölkkvotssystem legat på en nivå strax under 3 300 tusen ton. Äggproduktionen steg från strax under 55 tusen ton per år vid mitten av 1940-talet till ca 125 tusen ton, eller med ca 125 %, vid mitten av 1980-talet. I början av 2000-talet är produktionsnivån ca 100 tusen ton.