STATISTIK FRÅN
JORDBRUKSVERKET

Statistikrapport 2005:5

 
Svenskt jordbruk under 10 år i EU
Tabeller, diagram och kommentarer samt jämförelser med andra EU-länder
Swedish agriculture during 10 years in the EU
 
pm-pil.gifSammanfattning pm-pil.gifStatistiken med kommentarer
pm-pil.gifTabeller pm-pil.gifKartor pm-pil.gifFakta om statistiken
pm-pil.gifKontaktpersoner, mer information pm-pil.gifIn English
adobe.gif (177 bytes) Hela publikationen(PDF)

Sammanfattning

Strukturutveckling

Antalet jordbruksföretag i Sverige med mer än 2 hektar åkermark har minskat med 27% under de tio första åren i EU och uppgick till 65 800 år 2004. Samtidigt har den totala åkerarealen minskat med 3% vilket innebär att jordbruksföretagen i genomsnitt har allt större arealer. Antalet sysselsatta personer i jordbruket har minskat med 15% mellan åren 1995 och 2003.

Den totala spannmålsarealen har varit ungefär densamma under de senaste tio åren som under den sista femårsperioden före EU-inträdet. Den totala arealen av oljeväxter har mer än halverats under de senaste tio åren medan arealen av matpotatis har minskat med mer än 15%.

Sedan 1994 har både antalet mjölkkor och antalet svin minskat med drygt 20% samtidigt som antalet företag med mjölkkor resp. svin har minskat med drygt 50% resp. 70%. Detta innebär att de genomsnittliga besättningsstorlekarna har ökat kraftigt under perioden. Antalet får var ca 4% mindre år 2004 än 1994 medan antalet besättningar med får minskat med nästan 25%.

Produktionsutveckling

Skördarna av vegetabilieprodukter varierar kraftigt mellan åren vilket både är en följd av variationer i odlingsbetingelserna och av förändrade grödarealer. I genomsnitt har de totala spannmålsskördarna varit 6 till 8% högre under de senaste tio åren än vad de var under den sista femårsperioden före EU-inträdet men något mindre än under femårsperioden dessförinnan. Skördarna av oljeväxter och matpotatis har minskat under de senaste tio åren medan skörden av sockerbetor ökat.

Mjölkproduktionen har under de senaste tio åren varit relativt oförändrad strax under landets mjölkkvot på 3 300 miljoner kg. Även produktionen av nötkött har varit relativt konstant under perioden medan produktionen av griskött under senare år minskat. Produktionen av fjäderfäkött har under denna period stigit kraftigt.

Prisutveckling

Sedan 1994 har priserna på jordbrukets produktionsmedel ökat med i genomsnitt 28% medan producentpriserna på jordbruksprodukter minskat med i genomsnitt 12%. Direktersättningarna till jordbruket inom EU har delvis tillkommit för att kompensera för minskade producentpriser. Av produktionsmedlen är det främst energi och smörjmedel samt gödnings- och jordförbättringsmedel som stigit i pris, drygt 95 % resp. 50% under perioden, medan priserna på fodermedel endast stigit med ca 2%.

Kraftigast minskningar av producentpriserna har det sedan 1994 varit för nötkött och griskött, 33 resp. 26%, samt på spannmål med i genomsnitt 21%.

I samband med EU-inträdet ökade direktersättningarna till jordbruket och har per år under den senaste femårsperioden varit i genomsnitt 4,5 miljarder kronor högre än under den femårsperiod som föregick EU-inträdet. Direktersättningarna är delvis avsedda för att kompensera minskningen av producentpriserna.

Sedan 1994 har arrendepriserna på jordbruksmark stigit med i genomsnitt 36% och priserna på försåld åkermark med i genomsnitt 105 %. Störst prisuppgångar har det varit i de södra delarna av Sverige, som redan 1994 hade betydligt högre priser än övriga landet.

Jämförelser med andra EU-länder

Utvecklingen i Sverige under den senaste tioårsperioden skiljer sig inte på något markant sätt från utvecklingen i andra jämförda EU-länder. T.ex har antalet jordbruksföretag, sysselsättningen i jordbruket och antalet mjölkkor minskat starkt också i de övriga länderna och totalt inom EU-15 medan förändringarna av åkerealen har varit små. Inom andra områden har utvecklingen varierat starkt mellan länderna, t.ex. avseende antalet am- och dikor och antalet svin. Priserna på jordbrukets produktionsmedel har dock stigit starkare i Sverige än i övriga länder och endast två av de jämförda länderna har haft lika kraftiga ökningar av de genomsnittliga arrendepriserna och markpriserna som Sverige.