Statens Jordbruksverk
Sveriges officiella statistik - Statistiska meddelanden
Skörd av spannmål, trindsäd, oljeväxter, potatis och slåttervall 2013

JO 16 SM 1401

 

pil.gifFörsta sidan - I korta drag pil.gifStatistiken med kommentarer
pil.gifTabeller pil.gifKartor pil.gifFakta om statistiken
pil.gifKontaktpersoner, mer information pil.gifIn English

Statistiken med kommentarer

 

I detta Statistiska meddelande redovisas slutliga resultat för 2013 avseende skörd av spannmål, trindsäd, oljeväxter, potatis och slåttervall. Skördestatistiken baseras normalt på underlag från alla odlingsformer som förekommer i landet. I slutet av juni 2014 redovisas också skörderesultat för ekologisk respektive konventionell odling.

Svår höst och vinter – följt av torka

Hösten 2012 kom stora regnmängder som försvårade och försenade höstsådden. Den efterföljande vintern var tidvis snöfattig och kall vilket tunnade ut bestånden av de höstsådda grödorna. Sommarmånaderna präglades av torrt och varmt väder och på vissa håll i landet, särskilt i Stockholms och Uppsala län och på många platser runt om i Mälardalen, ledde vattenbristen till torkskador på grödorna. Tröskningen kom igång tidigt och kunde oftast genomföras vid bra väderförhållanden.

Totala spannmålsskörden på samma nivå som 2012

Totalskörden av spannmål (inklusive majs) har beräknats till 4 993 600 ton och är därmed i nivå med fjolårsresultatet. I figur A visas hur den totala spannmålsskörden har varierat sedan 1990. Jämfört med genomsnittet för de fem senaste åren är 2013 års spannmålsskörd 2 % större. De låga totalskördarna under åren 1992 och 2006 var främst en följd av extremt torrt sommarväder. Under 2006 var en annan bidragande orsak minskad spannmålsodling.

 

Figur A. Spannmål. Totalskördar 1990–2013

Tusentals ton

 


Anm. vattenhalt 14,0 %.

 

Vårsådda grödor ersatte de höstsådda

En faktor som verkade sänkande på totalskörden av spannmål var att många lantbrukare inte kunde genomföra en normal höstsådd 2012 på grund av för mycket regn. En följd blev att det under år 2013 blev mindre arealer med höstvete – den spannmålsgröda som vanligen ger högst skörd per hektar. Höstvetearealen minskade med 26 % jämfört med föregående år. Jämfört med femårsgenomsnittet är minskningen hela 35 %. Totalskörden av höstvete beräknas till 1 319 000 ton, vilket är den minsta höstveteskörden sedan år 1999, 32 % lägre än 2012 och 33 % lägre än femårsgenomsnittet. Höstveteskörden motsvarar 26 % av den totala spannmålsskörden. I den redovisade skörden ingår en stor andel högavkastande fodervete men även mer lågavkastande vetearter såsom dinkel, lantvetesorter etc.

Arealerna av de vårsådda grödorna ökade istället, särskilt vårvete- och vårkornarealerna. Vårveteskörden på 549 600 ton är den största som redovisats någonsin. Totalskörden av vårkorn på 1 862 000 ton är den största sedan år 1997. Vårkornskörden motsvarar 37 % av den totala spannmålsskörden och är mer än 40 % större än höstveteskörden. Höstvete har tidigare varit den dominerande spannmålsgrödan under många år. Senast då vårkornskörden var större än höstveteskörden var år 1999. Även detta år minskade de höstsådda grödorna arealmässigt på grund av en regnig höst som försvårade höstsådden.

Den totala havreskörden uppgick till 851 500 ton, en ökning med 16 % jämfört med föregående år och en ökning med 20 % jämfört med femårsgenomsnittet.

Totalskörden av blandsäd har beräknats till 71 300 ton. Även blandsäd är en gröda som ofta har fått ersätta de höstsådda grödorna. Totalskörden ökade med 34 % jämfört med 2012 och med 12 % jämfört med femårsgenomsnittet. De redovisade skördeuppgifterna för blandsäd innefattar stråsädesblandningar och stråsäd/baljväxtblandningar. Arealer som skördats som grönfoder har räknats bort.

Grödor som odlas för produktion av energi ingår i de redovisade kvantiteterna.

Höstsådda spannmålsgrödorna nära femårsgenomsnitten

Den regniga hösten 2012 missgynnade de höstsådda grödorna som ofta var i alltför dåligt skick för att stå emot den efterföljande vår- och sommartorkan. Många lantbrukare valde att köra upp höstsådden och så om arealerna med vårsådda grödor. Andra som lät de höstsådda arealerna vara kvar angav som kommentar till de låga skördenivåerna att de ångrade att de inte hade kört upp höstsådden. På riksnivå beräknas hektarskörden av höstvete till 6 310 kilo per hektar, vilket är i nivå med genomsnittet för de föregående fem åren, men 7 % lägre än rekordavkastningen från 2012. Förhållandena är likartade för höstråg, höstkorn och rågvete med hektarskördar som ligger nära de aktuella femårsgenomsnitten men är 11 %, 13 % respektive 18 % under rekordnivåerna från 2012. Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län är exempel på län med mycket låga avkastningsnivåer av höstsådda spannmålsgrödor under 2013. I figur B redovisas en tidsserie med hektarskördar för de höstsådda spannmålsgrödorna på riksnivå.

 

Figur B. Hektarskördar av höstsådda spannmålsgrödor 1990–2013

kg/hektar

 

Anm. vattenhalt 14,0 %.

 

Rekordhög hektarskörd av vårkorn

De vårsådda spannmålsgrödorna har överlag gett höga hektarskördar. Vårvete-avkastningen är på riksnivå 12 % högre än förra årets hektarskörd och 15 % högre än femårsgenomsnittet. Hektarskörden av havre är för landet som helhet 14 % högre än förra årets nivå och 15 % högre än femårsgenomsnittet. Hektar-skörden av blandsäd är hela 26 % högre är fjolårsresultatet och 20 % högre än femårsgenomsnittet.

För vårkorn är hektarskörden på riksnivå 4 980 kilo per hektar, vilket är den högsta som redovisats någonsin. Jämfört med förra årets hektarskörd är det för riket totalt en ökning med 9 % och jämfört med femårsgenomsnittet en ökning med 15 %. I samtliga län är 2013 års avkastningsnivå för vårkorn högre än genomsnittet för de fem föregående åren. Kalmar, Skåne, Hallands, Västra Götalands och Örebro län är exempel på län där hektarskördarna av vårkorn tangerar tidigare rekordnivåer. Detsamma gäller Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län. Se vidare i figur C där en tidsserie med hektarskördar för de vårsådda spannmålsgrödorna redovisas på riksnivå.

 

Figur C. Hektarskördar av vårsådda spannmålsgrödor 1990–2013

kg/hektar

 

Anm. vattenhalt 14,0 %.

 

Kärnmajs odlas mest i Skåne

Kärnskörd av majs har nu ingått i skördestatistiken i sju år. Den totala arealen uppgick under 2013 till 15 890 hektar. Merparten av arealen skördas som grönfoder, men omkring 1 300 hektar tröskades under 2013. Kärnmajs odlas framförallt i Skåne och där blev 2013 års avkastning av tröskad majs cirka 5 800 kilo per hektar.

Hög skörd per hektar av ärter

Skördeavkastningen av ärter beräknas på riksnivå vara 22 % högre än förra årets hektarskörd och 23 % högre än femårsgenomsnittet. Det är den högsta hektarskörden sedan år 2004. Odlingsarealen av ärter minskade med 5 % jämfört med 2012 och med 22 % jämfört med femårsgenomsnittet. Den totala ärtskörden beräknas till 40 800 ton, vilket är 16 % mer än förra året och i nivå med femårsgenomsnittet.

De högsta skördenivåerna per hektar av ärter kunde bärgas i Östergötlands och Gotlands län. Därnäst följer Kalmar och Örebro län. Störst areal ärter fanns under 2013 i Uppsala län.

Åkerbönorna i nivå med tidigare rekord

För landet som helhet uppgick hektarskörden av åkerbönor till 3 510 kilo per hektar, vilket är i nivå med tidigare rekordavkastningar 2009, 2011 och 2012. Totalskörden beräknas till 61 300 ton och är därmed för tredje året i rad större än totalskörden av ärter. Arealen av åkerbönor var i samma storleksordning som år 2012. Den har dessförinnan ökat fem år i rad.

I figur D redovisas hur totalskördarna av ärter och åkerbönor har varierat under senare år. Ärter har ingått i skördestatistiken sedan år 1996, medan åkerbönor har varit med sedan år 2004.

 

Figur D. Ärter och åkerbönor. Totalskördar 1996–2013

Ton

 

Anm. vattenhalt 15,0 %.

 

Kålmal och utvintringsskador sänkte raps- och rybsskördarna

Liksom övriga höstsådda grödor har även höstrapsen drabbats av utvintrings-skador på många håll i landet. Hektaravkastningen av höstraps blev på riksnivå 4 % lägre än genomsnittet för de föregående fem åren och 13 % lägre än förra årets rekordavkastning. Skördeuppgifterna för höstrybs kan inte redovisas eftersom det är ett för litet antalet lantbruksföretag som lämnat information om den grödan.

När det gäller vårraps och vårrybs har många lantbrukare i Mälardalen och norrut rapporterat om skador av kålmal. Jämfört med föregående år blev hektarskördarna av vårraps 22 % lägre i Stockholms län, 20 % lägre i Uppsala län och 14 % lägre i Södermanlands län. Även jämfört med femårsgenomsnitten var skördenivåerna av vårraps avsevärt lägre i dessa län. För landet som helhet blev hektarskörden av vårraps 4 % lägre än fjolårsresultatet men kom upp i nivå med genomsnitten för de fem senaste åren.

Högsta totalskörden av raps och rybs sedan år 1990

Totalskörden av raps och rybs uppgick under 2013 till 331 500 ton. Det är den högsta totalskörden på 23 år. Jämfört med förra årets totalskörd är det en ökning med 3 %, och jämfört med femårsgenomsnittet en ökning med 18 %. Den höga raps- och rybsskörden är främst en följd av ökade odlingsarealer av höstraps och vårraps.

I figur E redovisas hur den totala raps- och rybsskörden har varierat sedan år 1990. Statistiken om totalskördar för åren 1993–1994 är osäker eftersom det är oklart om den är heltäckande. År 2004 var det mycket höga skördar per hektar av raps och rybs.

 

Figur E. Raps och rybs. Totalskördar 1990–2013

 

Tusentals ton

 

 

Anm. vattenhalt 9,0 %.

 

Hög hektarskörd av oljelin

Avkastningen per hektar av oljelin var 41 % högre än förra året och 30 % högre än femårsgenomsnittet. Den totala skörden av oljelin har beräknats till 9 600 ton. Odlingsarealen har pendlat upp och ner under 2000-talet. Under år 2013 var oljelinarealen 45 % lägre än fjolårets areal.

I figur F redovisas hur den totala skörden av oljelin har varierat under senare år. Oljelin har ingått i skördestatistiken sedan år 1996. Den höga totalskörden under år 1999 berodde på att arealen då nådde en rekordnivå på mer än 34 000 hektar.

 

Figur F. Oljelin. Totalskördar 1996–2013

 

Ton



Anm. vattenhalt 9,0 %.

 

Skörd av grönfoder redovisas för tredje gången i skördestatistiken

Att ta tillvara stråsäd i form av grönfoder har blivit allt vanligare under senare år. Odlingen av majs har också ökat, en gröda som oftast skördas som grönfoder. Skörd av ettåriga grönfoderväxter ingick för första gången i skördestatistiken under 2011. De grödor och grödgrupper som redovisas är ”Stråsäd (exklusive majs) till grönfoder”, ”Majs till grönfoder” och ”Andra grödor än stråsädesgrödor till grönfoder”.

Skörderesultaten redovisas med 30,0 % torrsubstanshalt. För att kunna jämföra dessa skörderesultat med skördestatistiken för slåttervall, som redovisas vid 16,5 %, behöver kvantiteterna för de två grovfodertyperna räknas om till samma torrsubstanshalt. Efter omräkning motsvarar den totala skörden av ettåriga grönfoderväxter närmare 9 % av den totala grovfoderskörden, som består av både slåttervall och ettåriga grönfoderväxter. För de enskilda länen var andelen total skörd av ettåriga grönfoderväxter av den totala grovfoderskörden störst på Gotland och i Skåne län – omkring 16 % i båda fallen. I Kalmar och Hallands län var motsvarande andelar 15 % respektive 14 %.

För riket som helhet kom de största grönfoderkvantiteterna från majs som skördats som grönfoder, totalt drygt 545 000 ton. Därnäst följer övriga stråsädesgrödor som skördats som grönfoder – mest blandsäd – med totalt något över 437 000 ton. Uppgifterna om andra grödor än stråsädesgrödor som skördats som grönfoder består i huvudsak av skörd från de arealer som lantbrukarna redovisat som just ”Grönfoder” i sina ansökningar om arealstöd. I de fallen saknas information om vilka grödor det gäller. Totalskörden från dessa arealer uppgick under 2013 till uppemot 201 000 ton.

Högre hektarskördar av matpotatis i norrlandslänen jämfört med 2012 års skörd

Totalskörden av matpotatis beräknas för riket till 551 700 ton. Det är i nivå med 2012 års slutliga totalskörd.

Till matpotatis räknas förutom färskpotatis och höst- och vinterpotatis för direkt konsumtion även potatis för tillverkning av mos, chips, pommes frites m.m. samt foderpotatis och utsädesodlingar av matpotatissorter. Skörd från husbehovsodlingar, kolonilotter etc. ingår inte i denna statistik.

Vid beräkningen av totalskörden används den reducerade hektarskörden, som räknats ned för den del som inte är konsumtionsduglig, dvs. för bortsortering och småfallande. I den följande texten är det också den reducerade hektarskörden som avses.

Fyra län dominerar matpotatisodlingen: Skåne, Västra Götalands, Hallands och Östergötlands län. Tillsammans står de för 76 % av rikets totala matpotatisskörd.

Hektarskörden skattas för riket till 30 980 kilo per hektar. Drygt 50 % högre hektarskörd än föregående år redovisas för Norrbottens län. Uppemot 40 % högre totalskörd redovisas för Dalarnas län, medan Värmlands, Gävleborgs och Vätterbottens län har mellan 35 och 40 % högre hektarskörd jämfört med 2012. Övriga län uppvisar mindre förändringar jämfört med föregående år. I Skåne län, som har en omfattande odling av färskpotatis och därmed en lägre hektarskördenivå, uppgick hektarskörden till 31 960 kilo per hektar.

När hektarskörden beräknas ingår eventuell obärgad areal i skattningen. Stora obärgade arealer sänker därmed den skattade hektarskörden. Ingen redovisning av hektarskörd för skördad areal görs. För riket beräknas endast 100 hektar eller 0,6 % av matpotatisarealen vara obärgad.

Hektarskörden för färskpotatis beräknas även separat. På riksnivå uppgår den till 20 060 kilo per hektar, vilket är i nivå med 2012. Av rikets matpotatisareal var 19 % färskpotatisodlingar.

Arealen matpotatis redovisas på riksnivå till 17 810 hektar. Det innebär en minskning med 900 hektar eller 5 % jämfört med 2012 års slutliga statistik. Mellan 2006 och 2011 uppgick arealen till omkring 20 000 hektar årligen. Under 2012 och 2013 uppvisar arealen en större minskning med 11 % på två år.

Skörden av potatis för stärkelse i nivå med 2012 års skörd

Potatis för stärkelse odlas främst i Skåne, Blekinge och Kalmar län. Total­skörden beräknas till 254 400 ton, vilket är i nivå med föregående års resultat. Hektarskörden för riket skattas till 41 930 kilo per hektar, vilket är i nivå med fjolårets resultat. Arealen potatis för stärkelse uppgick till 6 070 hektar, vilket är i nivå med 2012. Odlingen av stärkelsepotatis avreglerades och EU-stöd för den kontrakterade stärkelsepotatisen upphörde under 2011, det ledde då till en minskad odling. Utöver den skörd av potatis för stärkelse som redovisas här kan det tillkomma kvantiteter av matpotatis som använts för produktion av potatisstärkelse. I hektar- och totalskördar ingår även utsädesodlingar. För riket beräknas mindre än 5 hektar eller 0,0 % av stärkelsepotatisarealen vara obärgad.

Lägre totalskörd av slåttervall på grund av lokal torka

Den totala bärgade skörden av slåttervall skattas till 4 532 500 ton. Första skörden skattas till 2 847 500 ton och återväxten till 1 685 000 ton. Skördenivån totalt blev 4,6 % lägre än föregående års totala bärgade skörd. Skördeuppgifterna för slåttervall redovisas som hövikt, med 83,5 % torrsubstanshalt.

Rena betesvallar samt återväxt som tillvaratagits genom bete ingår inte i undersökningen. Det är den inbärgade skörden av slåttervall som beräknas. Hektarskörden för första skörd skattas till 3 120 kilo per hektar, återväxten till 1 840 kilo och den totala inbärgade vallskörden till 4 960 kilo per hektar. Normalt bärgas den större delen av skörden som första skörd. Under 2013 var den första skörden lägre än året innan vilket medförde en lägre totalskörd.

Arealen slåttervall uppgick till 1 124 510 hektar, betesvallen till 154 710 hektar och arealen ej utnyttjad vall till 56 070 hektar. Den beräknade arealandelen slåttervall, betesvall respektive ej utnyttjad vall enligt skördeundersökningen har då applicerats på den totala arealen ”Slåtter- och betesvall” enligt den slutliga arealstatistiken i ”Jordbruksmarkens användning 2013” (JO 10 SM 1401). Jämfört med föregående år innebär det en ökning av slåttervallsarealen med cirka 2 700 hektar medan betesvallsarealen minskade med 3 200 hektar. Den skattade arealen outnyttjad vall minskade med 14 800 hektar jämfört med 2012.

I samband med övergången från arealstöd till gårdsstöd år 2005, till följd av EU:s jordbruksreform, ansökte fler jordbrukare om stöd än tidigare. På dessa gårdar var vallodling vanligt förekommande. Den ökning av vallarealen som detta medförde beror på att stödreglerna ändrades men behöver inte betyda att jordbruket i sig ändrat sig. Dessa arealer ingår dock numera i underlaget för beräkning av totalskörden. Fram t.o.m. 2011 ökade sedan slåtter- och betesvallsarealen årligen, men under 2012 bröts denna trend och arealen var 1,6 % lägre än 2011. Under 2013 var slåtter- och betesvallsarealen i stort oförändrad.

Under 2013 genomförde Jordbruksverket en undersökning om grödarealer vid jordbruksföretag som inte ansöker om arealbaserade stöd. Dessa grödarealer ingår därmed i statistiken om Jordbruksmarkens användning 2013. Undersökningsresultaten visade att för slåtter- och betesvall med grödkod 50 vid jordbruksföretag i LBR som inte söker stöd motsvarade grödarealen 0,37 % av den totala vallarealen. Motsvarande andel av arealen slåtter- och betesvall med grödkod 51 (ej stödberättigande i miljöersättning för vallodling) som ej sökte stöd uppgick till 8,32 %.

Odlingsbetingelser

Det regniga vädret under 2012 års sensommar och höst omöjliggjorde den planerade höstsådden i stora delar av landet. En del arealer höstsåddes under ogynnsamma förhållanden vilket påverkade grödornas fortsatta utveckling och övervintring. En snöfattig och mycket kall period under den senare delen av vintern bidrog också till utvintringsskador. Våren var kylig och grödorna fick på många håll en sen start. Sommaren blev varm och torr. I de östra delarna av landet drabbades grödorna av torkskador. Hösten erbjöd många dagar med sol och värme och merparten av grödorna kunde tröskas med låga vattenhalter.

Mindre obärgade arealer än vad som är normalt

Av spannmålsarealen blev endast runt 0,3 % obärgad vilket är en betydligt lägre andel än vad som varit fallet de tre föregående åren och den lägsta andelen obärgad areal sedan år 2002.

Den obärgade arealen av ärter motsvarar 0,8 % av den totala arealen ärter i landet. Andelen obärgad areal för åkerbönor blev 0,2 % på riksnivå.

Av raps- och rypsarealen blev 1,2 % obärgad, vilket är i samma storleksordning som tidigare år. För oljelin blev 0,2 % av arealen obärgad, vilket är betydligt mindre än vad som är normalt.

Av de arealer som skulle skördas som grönfoder blev omkring 1 % obärgade. Mer detaljerad statistik än så redovisas inte på grund av en betydande osäkerhet i beräkningsunderlaget.

Obärgade arealer för matpotatis beräknas för landet som helhet uppgå till 100 hektar. Det är en minskning med 650 hektar jämfört med föregående år, som var ett besvärligt skördeår, och den minsta obärgade arealen som redovisats sedan 1997. För potatis för stärkelse beräknas mindre än 5 hektar eller 0,0 % av arealen vara obärgad.

Kommentarer om vildsvinsskador och andra viltskador

Många lantbrukare brukar lämna spontana kommentarer när det varit särskilda omständigheter som påverkat skörderesultatet. Kommentarer om skador orsakade av vildsvin, hjortdjur, tranor och gäss förekommer ofta som en förklaring till låga skördenivåer. Under 2014 kommer uppgifter om omfattningen av viltskadorna att samlas in från alla jordbruksföretag som är med i skördeundersökningarna.

Kommentarer till tabellerna

I tabellerna redovisas antal jordbruksföretag som varit underlag för beräkningarna, bärgad skörd per hektar, medelfel för hektarskörd, grödareal, total skörd samt medelfel för den totala skörden. För jämförelse med tidigare år redovisas också slutliga resultat på riksnivå för de närmast föregående åren.

Medelfelet är ett mått på den beräknade skördens osäkerhet. Ju högre medelfelet är desto mer osäker är den aktuella uppgiften. Se vidare under rubriken ”Sta­tistikens tillförlitlighet”.

För att undvika redovisning av alltför osäkra skörderesultat krävs att redovisad hektarskörd grundar sig på minst 20 företag och att medelfelet är högst 35 %. Vid färre företag eller högre medelfel ersätts skördeuppgiften i tabellen med två prickar (..). När inga observationer finns att redovisa markeras detta med ett streck (-). När arealuppgiften är för osäker för att anges markeras areal och skörd med två prickar (..).

Uppgifter om obärgade arealer och arealer skördade som grönfoder redovisas i separata tabeller. Förekomst av obärgade arealer gör att hektarskörd och total­skörd blir lägre för den aktuella grödan. Uppgifterna om obärgade arealer och arealer skördade som grönfoder är mycket osäkra, vilket indikeras av de höga medelfelen. Osäkerheten är en följd av att förekomsten varierar kraftigt mellan olika jordbruksföretag och regioner. Uppgifter om obärgade arealer och arealer skördade som grönfoder redovisas om de grundar sig på information från minst 20 företag. För slåttervall inhämtas inte uppgifter om obärgade arealer.

Grödarealerna baseras på den slutliga statistiken om jordbruksmarkens användning som publicerades i mars 2014 (JO 10 SM 1401) och grundar sig på uppgifter från Jordbruksverkets administrativa register för arealbaserade stöd. De spannmåls-, trindsäds- och oljeväxtarealer som redovisas i detta Statistiska meddelande har dock minskats med skattade arealer skördade som grönfoder. Se vidare under avsnittet ”Så görs statistiken”.