STATISTIK FRÅN
JORDBRUKSVERKET

Jordbruksföretagets kombinationsverksamheter och jordbrukarhushållets inkomster

Första sidan - Sammanfattning Statistiken med kommentarer
Tabeller Fakta om statistiken
Kontaktpersoner, mer information In English

Statistiken med kommentarer

1. Inledning

Jordbrukare bedriver idag många gånger sitt jordbruk i kombination med andra typer av näringsverksamhet. Det kan vara verksamhet där man använder de resurser och den kunskap som man också använder i jordbruket t.ex. entreprenadkörning, skogbruk, hästverksamhet eller vidareförädling av gårdens produkter. Det kan också vara näringsverksamhet som är helt skild från jordbruket t.ex. IT-företagande, legotillverkning eller konsultverksamhet.

För jordbrukarhushållen, dvs. de hushåll där någon eller några medlemmar driver jordbruk, är dessutom inkomst från tjänst en betydelsefull del av hushållets samlade inkomster. I vissa fall kan den anställning man har, ha ett samband med jordbruket, man kanske arbetar som avbytare, maskinförare eller lärare på ett naturbruksgymnasium. I andra fall finns inget sådant samband utan man arbetar kanske som sjuksköterska, lärare, eller sågverksarbetare.

Andra verksamheter förutom jordbruk som ger sysselsättning och inkomster har alltså stor betydelse för jordbrukarhushållen i Sverige. Omfattningen och inriktningen av den kombinerade verksamheten, oavsett om den har ett nära samband med jordbruket eller inte, kommer att påverka också de val jordbrukarna gör för jordbruksdelen av sin verksamhet.

De förutsättningar jordbruksföretagen har för att såväl driva jordbruk som att kombinera annan sysselsättning och inkomst med jordbruksverksamheten skiljer sig åt mellan olika delar av landet och mellan olika typer av jordbruksföretag. Ett jordbruksföretag utanför Uppsala med tre hektar åker och fem hästar, har andra förutsättningar än ett företag i Jönköpings län med 50 hektar åker, 50 kor och 150 hektar skog. Det innebär att man kan förvänta sig att de utvecklingsmöjligheter jordbrukarna ser och de val jordbrukarna har gjort för att hitta sysselsättning och inkomst skiljer sig åt mellan olika delar av Sverige och mellan olika driftsinriktningar och storlek på jordbruksföretaget.

Syftet med denna rapport är att ge en översikt över underlagen till sysselsättning och inkomster för jordbrukarhushållen i Sverige. Rapporten bygger dels på befintlig statistik, dels på specialbearbetningar gjorda för denna studie.

Resultaten i rapporten bygger helt eller delvis på bearbetningar av urvalsundersökningar. Det innebär att alla skattningar som gjorts är behäftade med en viss osäkerhet. Speciellt osäkra blir skattningar som bygger på kvoter eller andra kombinationer av variabler samt redovisningsgrupper som innehåller få objekt. Många skattningar i rapporten innehåller större s.k. medelfel än den övre gränsen för publicering inom den officiella jordbruksstatistiken. I rapporten har också information från olika statistiska undersökningar ställts samman och jämförts med varandra. Det innebär att vi har bortsett från smärre skillnader i definitioner etc. som har viss påverkan på resultanten. Resultaten bör alltså tolkas med stor försiktighet. I rapporten redovisas också under respektive avnsitt vad läsaren bör tänka på vid tolkningen av resultaten.

I rapporten ses jordbruksdelen av verksamheten som basen och andra verksamheter som komplement till jordbruket. Detta synsätt har valts eftersom studien avgränsats till att belysa jordbruksföretagets och jordbrukarhushållets sysselsättning och olika inkomster. Det är dock viktigt att komma ihåg att jordbruksföretagarna själva kanske ser sig som skogsbrukare, eller ser sin jordbruksverksamhet som en fritidssysselsättning, en del i en god boendemiljö eller som ett komplement till annan verksamhet eller anställning.

1.1. Syfte

Syftet med denna rapport är att ge en bred belysning av jordbruksföretagets kombinationsverksamheter och jordbrukarhushållets inkomster. Syftet kan delas upp i ett antal delfrågor.

A. Vilken betydelse har kombinationsverksamheter för jordbrukarhushållens sysselsättning och inkomster?

- Vilken betydelse har kombinationsverksamhet som bedrivs med jordbrukets resurser och vilken betydelse har kombinationsverksamhet som bedrivs utan samband med jordbruket?

- Vilka verksamheter bedrivs och hur betydelsefulla är dessa verksamheter mätt i sysselsättning och omsättning?

- Finns det skillnader i kombinationsverksamhetens omfattning beroende på region, driftsinriktning, storlek? Hur påverkar dessa faktorer kombinationsverksamhetens omfattning?

- Finns det skillnader i mäns och kvinnors kombinationsverksamhet?

- Hur fördelar sig sysselsättningen i kombinationsverksamheten på brukaren hans/hennes maka/make/sambo, övriga familjemedlemmar och anställda?

- Vilken betydelse har skogen som kombinationsverksamhet?

B. Vilken betydelse har olika typer av inkomster för jordbrukarhushållen?

- Vilken betydelse har inkomst av näringsverksamhet, tjänst och kapital för brukarna?

- Vilken betydelse har inkomst av näringsverksamhet, tjänst och kapital för maka/make/sambo?

- Vilket samspel finns mellan brukarnas respektive maka/make/sambos inkomster och dessa personers sysselsättning i jordbruket och i andra inkomstbringande verksamheter?

- Vilka skillnader finns beroende på driftsinriktning, storlek?

- Finns det skillnader i mäns och kvinnors inkomster?

1.2. Kombinationsverksamhet i jordbruksstatistiken

De källor som används i rapporten är i stor utsträckning hämtade från jordbruksstatistiken. Jordbruksstatistiken är harmoniserad inom EU. De definitioner och begrepp som används i Sverige används också i de andra medlemsländerna inom EU.

Inom den harmoniserade jordbruksstatistiken skiljer man på verksamhet där jordbrukets resurser används för verksamheten och verksamheter där de inte gör det. Juridiska definitioner används inte. De juridiska formerna för att bedriva jordbruksverksamhet skiljer sig åt mellan EU-länderna. I vissa länder som i Sverige ses jordbruksföretagande som vilken annan typ av företagande som helst. I flera andra EU- länder t.ex. Frankrike och Polen finns särskilda juridiska former och särskild lagstiftning rörande t.ex. beskattning för de personer som bedriver jordbruksverksamhet.

En schematisk beskrivning av jordbruksföretagets verksamheter och jordbrukarhushållets inkomster så som de behandlas i rapporten ges i följande figur.

Figur 1.1. Jordbruksföretagets verksamheter och jordbrukarhushållets inkomster

I statistiken är utgångspunkten dels jordbruksföretaget och dels jordbrukarhushållet. Jordbruksföretaget definieras som "verksamhet inom jordbruk, husdjursskötsel och trädgårdsodling bedriven verksamhet under en och samma driftsledning". Alla jordbruksföretag som drivs av fysiska personer har en företagare (huvudbrukare). Jordbrukarhushållet formeras runt denna företagare, genom att företagarens maka/make/sambo och ev. andra familjemedlemmar bildar jordbrukarhushållet.

Vid jordbruksföretaget kan dels bedrivas jordbruksverksamhet och dels kombinationsverksamhet, dvs. annan verksamhet som inte klassificeras som jordbruksverksamhet. Definitionen är inte juridisk eller skatteteknisk utan tar istället sin utgångspunkt i att verksamheten ska bedrivas under samma ledning.

Kombinationsverksamheten kan i sin tur vara av olika slag. Den kan ha ett nära samband med jordbruket på så sätt att jordbrukets resurser t.ex. i form av maskiner eller produkter används i kombinationsverksamheten, men den kan också helt sakna samband med jordbruket. Det som är gemensamt för alla verksamheter är att de bedrivs av jordbruksföretagaren och dennes familjemedlemmar. Skog har en särställning och beaktas inte i de flesta källor inom jordbruksstatistiken. För denna rapport har dock uppgifter om skogens betydelse för jordbruksföretagen sammanställts från två undersökningar; den jordbruksekonomiska undersökningen JEU/FADN och underlagsmaterial från EAA-kalkylen.

Utöver nettot från näringsverksamhet har ofta företagaren och andra medlemmar av företagarens hushåll inkomst från inkomstslagen tjänst och kapital.

I rapporten används de jordbruksstatistiska källor där kombinationsverksamhet på något sätt förekommer för att belysa jordbruksföretagets verksamheter och jordbrukarhushållens inkomster. Definitionen av speciellt kombinationsverksamhet varierar mellan olika källor. En grundlig genomgång av de olika källorna ges i bilaga 1.

Källorna består av:

- Strukturundersökningen 1999, 2003, 2005. Ur strukturundersökningarna hämtas basvariabler avseende jordbruksdelen av företaget. I strukturundersökningen redovisas också förekomst av olika typer av kombinationsverksamhet med direkt samband med jordbruket.

- EAA för åren 2002-2005, inklusive specialbearbetningar av visst underlagsmaterial. Från EAA kalkylen hämtas jordbrukets intäkter och kostnader på makronivå. I materialet ingår också sekundära aktiviteter som inte går att separera från jordbruket, alltså en snäv definition av verksamhet som har direkt samband med jordbruket.

- Jordbrukarhushållens inkomster 2000- 2004, inklusive specialbearbetningar av visst underlagsmaterial. Materialet bygger på bearbetningar av Inkomst och Taxeringsregistret och redovisar hushållens inkomster från tjänst, kapital och näringsverksamhet. För denna undersökning har specialbearbetningar gjorts där inkomsterna delats upp på de individer som ingår i hushållet.

- Jordbruksekonomiska undersökningen (JEU/FADN) för år 2000-2005. I JEU/FADN redovisas jordbrukets intäkter och kostnader. JEU/FADN är en urvalsundersökning som bygger på 1025 företag i urvalet. I undersökningen ingår också intäkter och kostnader för skog, samt viss verksamhet som har direkt samband med jordbruket.

- En enkät om kombinationsverksamhet som avsåg år 2005. Av resultaten från enkäten framgår förekomst av kombinationsverksamhet samt verksamhetens sysselsättning och omsättning i kombinationsverksamheter (se JO 47 SM 0701).

- En enkät om kombinationsverksamhet som avsåg år 2002. Av resultaten från enkäten framgår förekomst av kombinationsverksamhet samt kombinationsverksamhetens sysselsättning

2. Antal jordbruksföretag med kombinationsverksamhet (exkl. skog)

Vid de 75 808 jordbruksföretag som återfanns i Lantbruksregistret år 2005 bedrevs det någon form av kombinationsverksamhet i ca 23 000 fall (30 procent). Skattningen härrör sig från den enkät om kombinationsverksamhet i jordbruket som avsåg 2005 (se även JO 47 SM 0701).

Av dessa var det ca 16 300 företag där det bedrevs kombinationsverksamhet som hade direkt samband med jordbruket i den mening att jordbruksföretagets resurser, som t.ex. mark, byggnader och maskiner användes i verksamheten. Antalet företag där det bedrevs kombinationsverksamhet utan anknytning till jordbruket var ca 13 500, dvs. ett något färre antal.

Det var enligt undersökningen ca 6 800 företag vid vilka det bedrevs kombinationsverksamheter både med och utan anknytning till jordbruket. Det innebär att 9 500 företag enbart bedrev verksamhet med direkt samband med jordbruket medan 6 700 enbart bedrev verksamhet utan samband med jordbruket.

Figur 2.1. Antal företag med olika typer av verksamheter år 2005

Bedömningen om en viss verksamhet har eller inte har direkt anknytning till jordbruket kan i många fall vara svår. Speciellt verksamheter där jordbrukets resurser används till en mindre del eller där det inte är helt klart om en viss resurs har införskaffats för jordbruksverksamheten eller kombinationsverksamheten. Entreprenad och turism förekommer t ex inom båda typerna av verksamheter och där kan klassificeringen misstänkas vara extra besvärlig. Hur en viss verksamhet på ett visst företag kategoriserats i enkäten har avgjorts av företagaren själv.

2.1. Antal företag med kombinationsverksamhet som hade direkt samband med jordbruket

För att utvidga eller komplettera den traditionella jordbruksverksamheten på företaget ligger det nära till hands att göra så genom att på något sätt utnyttja de resurser och kunskaper som redan finns på företaget. Det är förmodligen därför som kombinationsverksamhet med direkt samband med jordbruket är vanligare än kombinationsverksamhet utan samband med jordbruket. Antalet företag med sådan verksamhet var som nämnts ca 16 300 stycken, vilket motsvarar 22 procent av landets samtliga jordbruksföretag.

Jordbruksföretagets storlek, här mätt i areal åkermark, har betydelse för förekomsten av kombinationsverksamhet med direkt samband med jordbruket. Förklaringen är troligen den att ett större jordbruksföretag har fler resurser vilket ger fler möjligheter att bedriva kombinationsverksamhet. Bland landets alla jordbruksföretag med mindre än 5 ha åkermark är det bara 12 procent som bedriver kombinationsverksamhet med direkt samband med jordbruket. Motsvarande siffra bland företag med mer än 100 ha åkermark är 40 procent.

Det finns också vissa geografiska skillnader. Det är generellt något vanligare i södra Sverige än i norra delen av landet att företagen har den här typen av kombinationsverksamhet. Bilden är dock inte helt enhetlig. Halland och Blekinge tillhör t ex de enskilda län med lägst andel företag med den här typen av kombinationsverksamhet (14 procent). Högst är andelen i Stockholms- och Södermanlands län med ca 35 procent.

Den vanligaste verksamheten var enligt undersökningen arbete på entreprenad. Det var 10 100 företag som bedrev någon form av entreprenadverksamhet. I många fall kanske den dyra men effektiva skördetröskan eller hjullastaren lönar sig att investera i om den samtidigt kan ge extrainkomster i form av entreprenaduppdrag. Många jordbrukare har också extrainkomster på vintern genom att bedriva snöröjning åt kommuner, andra företag eller privatpersoner. Snöröjning på entreprenad bedrevs på drygt 5 000 jordbruksföretag. På jordbruksföretag som bedriver entreprenadverksamhet är det också vanligt att man kombinerar flera olika typer av sådana verksamheter.

Den näst vanligaste formen av kombinationsverksamhet med direkt samband med jordbruket var "Turism". Sådan verksamhet bedrevs av ca 3 500 jordbruksföretag.

Diagram 2.1. Antal företag med olika typer av kombinationsverksamhet med direkt anknytning till jordbruket. År 2005.

I diagram 2.1 redovisas antal företag med olika typer av kombinationsverksamhet med direkt anknytning till jordbruket. Diagrammet ska tolkas mot bakgrund av att ett företag kan fler än en verksamhet. I genomsnitt hade företagen med kombinationsverksamhet med anknytning till jordbruket 1,8 sådana verksamheter.

Den befintliga statistiken tyder på att antalet företag med dessa kombinationsverksamheter ökat över tiden. Resultaten från strukturundersökningarna 1999, 2003 och 2005 torde vara de mest jämförbara. Vid dessa undersökningar var det uppskattade antalet företag med "annan inkomstbringande verksamhet som har direkt samband med jordbruket" ca 5 700, 8 700 respektive 10 000. Det bör dock påpekas att åren inte är helt jämförbara.

Den stora skillnaden i skattning mellan strukturundersökningens 10 000 företag och kombinationsenkätens 16 300 avseende år 2005 har flera förklaringar. En är att kommersiell hästverksamhet inte definierades som en kombinationsverksamhet i strukturundersökningen. En annan är att frågekonstruktionen i strukturundersökningen är mycket "enklare" då t ex farmartjänst och vilthägn inte fanns som separata kryssrutor. Detta gör förmodligen att dessa verksamheter fått färre svar i strukturundersökningen.

Den tredje och viktigaste faktorn är att bortfallet i strukturundersökningen hittills hanterats mycket restriktivt i den mening att svarsbortfall på enkätfrågan om "annan inkomstbringande verksamhet som har direkt samband med jordbruket" alltid tolkats som att ingen verksamhet finns. Denna metod kommer att ändrar fr.o.m. 2007 års strukturundersökning då resultat från kombinationsenkäten kommer att användas för imputeringar av bortfallet. Detta kommer att ge en bättre skattning av antalet företag i 2007 års strukturundersökning samtidigt som den blir mer jämförbara med kombinationsenkätens resultat. Svarsbortfallet på frågan har varit stor i tidigare strukturundersökningar.

2.2. Antal företag med kombinationsverksamhet som inte hade direkt samband med jordbruket

Ett stort antal jordbruksföretag har även kombinationsverksamhet utan direkt samband med jordbruket. Dessa var enligt 2005 års undersökning om kombinationsverksamhet på jordbruksföretagen ca 13 500 (18 % av alla jordbruksföretag).

Dessa verksamheter har inte varit möjliga att klassificera på något tillförlitligt sätt varför vi valt att hantera dem som en enda verksamhet i detta sammanhang. Bland de typer av verksamheter som nämnts i enkäten dominerar maskinentreprenad, bygg- och anläggning samt skogsentreprenad. I övrigt förekommer en mängd olika aktiviteter. Några exempel är: arkitekt, butik, konsult, behandlingshem, redovisningstjänster och turism.

Förekomsten av den här gruppen verksamheter har inte koppling till jordbruksföretagets storlek på samma sätt som verksamheter med direkt samband med jordbruket. Andelen företag med verksamhet av det totala antalet företag var vanligtvis 15-20 % oavsett åkerarealens storlek bortsett från de arealmässigt minsta där andelen var lägre (se diagram 2.2).

Även de geografiska skillnaderna, mätt i andelen jordbruksföretag med verksamheter utan direkt samband med jordbruket, är mindre än för verksamheter med anknytning till jordbruket. Trots det kan även för dessa verksamheter antydas en viss högre frekvens i landets södra halva. Antalet företag med egen skog, vilket är vanligare i norra Sverige, ingår inte i denna redovisning, utan redovisas separat i kapitel 6.

Det är i princip första gången en skattning av omfattningen görs för den här typen av verksamhet. Därför finns ingen relevant jämförande statistik att tillgå. I den undersökning om kombinationsverksamhet år 2002 som genomfördes separerades inte kombinationsverksamhet som hade och inte hade samband med jordbruket. Det totala antalet företag med kombinationsverksamhet i den undersökningen skattades till drygt 20 000 (att jämföras med 2005 års 23 000). Även detta tyder alltså på en viss ökning, totalt sett.

Diagram 2.2. Procentuell andel jordbruksföretag med kombinationsverksamhet av det totala antalet företag efter åkerareal. År 2005

Jämfört med 2002 års undersökning om kombinationsverksamheter är "Turism" och "Produktion av förnybar energi" de verksamheter som haft den största procentuella ökningen i antal verksamma företag. Samma mönster syns också i strukturundersökningen där dessa båda verksamheter ökade mellan åren 2003 och 2005.

2.3. Kombinationsverksamheten inom EU-27

Strukturundersökningen genomförs i samtliga 27 medlemsstater inom EU, vilket innebär att jordbrukarna i samtliga EU-länder tillfrågas om de har någon kombinationsverksamhet där jordbrukets resurser eller produkter används.

Resultaten som hämtats från Eurostat visar att av de 14,5 miljoner jordbruksföretag som fanns i EU år 2005 så hade 12 procent eller cirka 1,7 miljoner företag någon form av kombinationsverksamhet där jordbrukets resurser eller produkter användes.

Strukturundersökningen är harmoniserad inom EU, men resultaten får ändå tolkas med försiktighet. I många länder finns speciallagstiftning för jordbruksföretag, t.ex. avseende beskattning och juridisk form. Det leder till att medlemsländerna ofta har en gräns där en kombinationsverksamhet ska redovisas som ett separat företagande och inte kan inkluderas i jordbruket. Hur denna gräns är utformad kan skilja sig åt mellan olika länder och för olika verksamheter.

Andelen företag med kombinationsverksamhet var högst med över 20 procent i Österrike, Rumänien, Tyskland, Nederländerna, Storbritannien, Frankrike och Finland. Andelen var minst i Litauen, Grekland, Bulgarien och Slovakien med verksamhet vid 1-2 % av företagen.

Andelen företag med olika typer av kombinationsverksamheter i Sverige och i EU-27 redovisas i Diagram 2.3. Diagrammet visar att den i EU-27 vanligaste kombinationsverksamheten var vidareförädling av gårdens produkter. Knappt hälften av företagen med kombinationsverksamhet vidareförädlade gårdens produkter. Vidareförädling var vanligast i länderna i södra Europa t.ex. Spanien, Portugal, Grekland och Rumänien.

Drygt en tredjedel av den verksamhet som bedrevs kunde inte klassificeras under de angivna rubrikerna utan redovisas under övrigt. Det tyder på att diversifieringen avseende olika kombinationsverksamheter är stor.

Den typ av kombinationsverksamhet som bedrevs vid företagen skiljer sig åt mellan Sverige och EU-27. Entreprenadverksamhet, turism, hantverk, träförädling och förnybar energi är vanligare som kombinationsverksamhet i Sverige jämfört med EU-27. För vidareförädling är förhållandet det omvända. Vidareförädling är en betydligt vanligare kombinationsverksamhet i EU-27 än i Sverige.

Diagram 2.3. Andelen företag med olika kombinationsverksamheter med direkt samband med jordbruket i Sverige och i EU-27. År 2005.

Källa: Eurostat

3. Sysselsättning i olika kombinationsverksamheter (exkl. skog)

Den sammanlagda sysselsättningen inom jordbruksföretagens kombinationsverksamheter har skattats till 24 700 årsverken år 2005. Detta kan jämföras med det totala antalet årsverken i jordbruket som enligt 2005 års strukturundersökning beräknades till ca 72 200. Det innebär att i genomsnitt 25 % av den totala arbetstiden i näringsverksamheter vid jordbruksföretagen i Sverige används för kombinationsverksamhet medan 75 % av tiden användes för arbete i jordbruket (arbete i egen skog ej medräknat).

I tablån nedan redovisas skattade värden för hur antal årsverken i kombinationsverksamheter 2005 fördelade sig på brukaren, hans/hennes maka/make/sambo, övriga familjemedlemmar och anställda. För jämförelse har också sysselsättningen i jordbruket medtagits.

Tablå 3.1. Antal årsverken i kombinationsverksamhet samt jordbruket på jordbruksföretag 2005.

	Verksamhet som hade direkt samband med jordbruket		Verksamhet som inte hade direkt samband med jordbruket		Jordbruksverksamhet
	Män	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män	Kvinnor
Företagare	5 338	569	5 066	460	31 527	3 322
Företagarens maka/make	309	1 388	321	1 319	2 177	9 594
Övriga familjemedlemmar	1 204	287	667	283	5 910	1 775
Anställd	1 627	588	4 495	800	13 249	4 608

Summa årsverken	8 478	2 832	10 549	2 863	52 863	19 299

Tablån visar ett likartat mönster när det gäller fördelningen av arbetstiden mellan kön och personer inom alla tre verksamhetsområdena. Ett undantag är anställda (framför allt män) som arbetar inom verksamheter som inte hade direkt samband med jordbruket. Dessa har en jämförelsevis stor andel av den totala arbetstiden inom sådana verksamheter (4 495 årsverken för männen).

3.1. Sysselsättning i kombinationsverksamhet som hade direkt samband med jordbruket

I kombinationsverksamheter som hade direkt samband med jordbruket uppskattas det totalt antalet årsverken år 2005 att ha uppgått till 11 300. Det är mindre än hälften av alla årsverken inom kombinationsverksamhet. Det betyder att kombinationsverksamhet som hade direkt samband med jordbruket visserligen bedrevs på fler företag men att den totalt sett genererade färre årsverken. Detta förklaras till stor del av ett fåtal, mycket stora icke-jordbruksanknutna verksamheter, som finns på några få företag. En stor del av arbetstiden på dessa företag utförs av anställda, vilket antyddes i tablå 3.1.

3.1.1. Årsverken per verksamhet

Även mätt i totalt antal årsverken dominerar arbete på entreprenad om än inte lika kraftigt som fallet var när det gällde antal företag. Den största av dessa, "Entreprenad åt andra jordbruksföretag", står ensamt för knappt 3 000 årsverken. De tre olika kategorierna entreprenad står tillsammans för knappt hälften av det totala antalet årsverken bland kombinationsverksamheter med direkt samband med jordbruket (se diagram 3.1).

Bland övriga verksamheter omfattas t.ex. "Kommersiell hästverksamhet" av totalt 1 350 årsverken, "Turism" av 1 300 årsverken och "Förädling och försäljning av gårdsprodukter" av 1 000 årsverken.

Diagram 3.1. Antal årsverken per verksamhet med direkt samband med jordbruket. År 2005

Det är också möjligt att ta hänsyn till antalet företag som bedriver en viss verksamhet för att se omfattningen per företag. Resultaten visas i diagram 3.2. Tas antalet företag med i analysen visar det sig att "Kommersiell hästverksamhet" är den verksamhet där den genomsnittliga arbetsinsatsen är störst per företag, närmare 1 300 timmar per år. "Hantverk" är den verksamheten som har lägst arbetsinsats per företag, i genomsnitt knappt 400 timmar per år. Att "Kommersiell hästverksamhet" har ett högt genomsnittligt antal timmar förklaras troligen av att en häst initialt kräver många timmars skötsel. Därtill kommer den egentliga användningen i kommersiellt syfte.

"Förädling och försäljning av gårdsprodukter" har också en relativt hög genomsnittlig arbetsinsats (900 timmar) vilket verkar rimligt då sådan verksamhet i många fall kan vara ganska omfattande.

Diagram 3.2. Genomsnittligt antal timmar per år per företag med verksamhet med direkt samband med jordbruket. År 2005

3.1.2. Sysselsättning för män och kvinnor

Det finns tydliga skillnader mellan mäns och kvinnors sysselsättning i de olika verksamheterna. Männen står för en mycket stor andel av arbetsinsatsen inom entreprenadverksamhet medan "Kommersiell hästverksamhet" är den verksamhet där vi finner den jämnaste fördelningen av arbetstiden. Noterbart är dock att männen har flest årsverken inom samtliga verksamhetskategorier (se diagram 3.3).

Ännu tydligare blir skillnaden om vi tittar på mäns och kvinnors procentuella fördelning av arbetstid på de olika verksamheterna. Diagram 3.4 visar att mer än hälften av männens arbetstid lades ned på entreprenadverksamhet medan mindre än 20 procent av kvinnornas arbetstid används för entreprenadarbete. Omvänt domineras kvinnornas arbetstid av "Kommersiell hästverksamhet", "Turism" och "Förädling och försäljning av gårdsprodukter" som tillsammans står för närmare 70 % av kvinnornas arbetstid medan endast drygt 20 % av männens arbetstid ligger på dessa verksamheter.

Resultaten visar alltså att kvinnors kombinationsverksamhet koncentreras till "Kommersiell hästverksamhet", "Turism" och "Förädling och försäljning av gårdsprodukter". Männen däremot ägnar främst sin arbetstid i kombinationsverksamhet till körning på entreprenad.

Diagram 3.3. Antal årsverken per verksamhet med direkt samband med jordbruket fördelat på män och kvinnor. År 2005

Diagram 3.4. Mäns och kvinnors totala arbetsinsats fördelad på verksamhet med direkt samband med jordbruket, procent. År 2005

3.1.3. Sysselsättning efter ålder

För de flesta verksamheter syns inget tydligt samband mellan företagarens ålder och dennes inriktning av sysselsättning. Det finns dock två undantag. Det ena är "Turism" som tycks vara allt vanligare ju äldre företagaren är. Bland företagare under 30 år utgör "Turism" 6 procent av det totala antalet årsverken, bland företagare över 50 år utgör det ca 11 procent. Inga stora skillnader men dock en tydlig trend över ålderskategorierna.

Än tydligare samband syns inom "Entreprenad åt andra jordbruksföretag. Där utgör denna verksamhet drygt 40 procent av det totala antalet årsverken i ålderskategorin under 30 år. Med stigande ålder sjunker denna andel till att endast utgöra 17 procent av det totala antalet årsverken bland företagare över 50 år.

Sett över alla kombinationsverksamheter med direkt samband med jordbruket arbetar de yngre företagarna betydligt fler timmar än sina äldre kollegor. Bland landets alla företagare under 30 år arbetar man i genomsnitt 256 timmar om året i kombinationsverksamheten medan man i ålderskategorin 50-64 år i genomsnitt arbetar 146 timmar.

Generellt sett tycks alltså de äldre jordbruksföretagarna bedriva mer traditionellt jordbruk utan alltför mycket inblandning av kombinationsverksamheter medan den yngre generationen mer tar tillvara de möjligheter som kombinationsverksamheter ger. Förmodligen är det så att möjligheten till kombinationsverksamhet är en avgörande faktor för att kunna bo kvar på landsbygden och bedriva jordbruksverksamhet för många yngre företagare.

3.2. Sysselsättning i kombinationsverksamhet som inte hade direkt samband med jordbruket

I kombinationsverksamhet som inte hade direkt samband med jordbruket uppskattas det totala antalet årsverken 2005 att ha uppgått till 13 400. Då dessa verksamheter inte har kategoriserats finns ingen uppdelning av arbetstiden på olika verksamheter. Vi vet dock via de svar enkäten gav att en stor del av dessa timmar ligger på maskin- och skogsentreprenad samt bygg- och anläggningsarbeten.

Från tablå 3.1 framgick att skillnaden mellan män och kvinnor vad gäller antal årsverken var ännu större i den här kategorin verksamheter än vad fallet var för verksamheter som hade direkt samband med jordbruket. Männen stod här för hela 79 procent av samtliga årsverken.

Även när det gäller kombinationsverksamhet som inte hade direkt samband med jordbruket är skillnaderna stora när det gäller ålder och hur mycket företagaren arbetar i verksamheten. Företagare under 30 år arbetar i genomsnitt knappt 300 timmar om året i kombinationsverksamheten medan man i ålderskategorin 50-64 år i genomsnitt arbetar ca 145 timmar.

Det bör påpekas att det i undersökningen återfanns några mycket stora företag med upp emot ett hundratal anställda inom kombinationsverksamheten. Dessa kan till viss del störa jämförelserna.

4. Omsättning i olika kombinationsverksamheter (exkl. skog)

I enkäten om kombinationsverksamhet 2005 frågades också om den totala omsättningen för de olika typerna av verksamhet. För kombinationsverksamheter med direkt samband med jordbruket har den totala omsättningen skattats till 5,6 miljarder kr. Detta ligger i närheten av de skattningar av s.k. sidoaktiviteter som görs i samband med beräkningen av EAA (Ekonomisk kalkyl för jordbruket) och som bygger på bokföringsdata.

Den totala omsättningen för kombinationsverksamhet utan direkt samband med jordbruket har skattats till 6,9 miljarder kr.

Enligt EAA var jordbrukets omsättning ca 35 miljarder kr år 2005. Räknas produktionssubventioner in tillkommer ytterligare ca 8,3 miljarder kr. Vissa produktionssubventioner avser i själva verket direkt eller indirekt också kombinationsverksamheter på företagen. Vi har inte justerat för detta i tablån nedan, varför de 43,2 miljarderna är en viss överskattning av jordbruksverksamhetens omsättning.

Intressant blir då att se på omsättning per arbetstidsenhet i de tre olika verksamheterna, jordbruk samt kombinationsverksamhet med/utan direkt samband med jordbruket.

Tablå 4.1. Omsättning, årsverken samt omsättning per årsverken för olika verksamheter. År 2005

	Verksamhet som hade direkt samband med jordbruket	Verksamhet som inte hade direkt samband med jordbruket	Jordbruks verksamhet
Årsverken	11 300	13 400	72 200
Omsättning, tkr	5 600	6 900	43 200

Omsättning per årsverk	496 000	515 000	598 000

Resultaten bör tolkas med viss försiktighet. Tablån antyder dock att de olika undersökningarna ger en stringent beskrivning av förhållandena inom jordbruket. Tablån visar, att själva jordbruksverksamheten ger störst omsättning per årsverke, vilket man skulle kunna förvänta sig då det ju ändå är den huvudsakliga verksamheten i de flesta fall. Det bör påpekas att omsättning inte är detsamma som inkomst eller lönsamhet. Det kan mycket väl vara så att kombinationsverksamheterna, speciellt de med direkt samband med jordbruket, drar lägre insatskostnader då jordbrukets resurser utnyttjas till viss del. Därför skulle det kunna vara så att dessa i själva verket är de mest lönsamma verksamheterna. Om detta vet vi dock inget.

Resultaten från undersökningen visar också att det är stor skillnad på omsättning per arbetstidsenhet mellan de olika verksamheterna (se diagram 4.2).

4.1. Omsättning i kombinationsverksamhet som hade direkt samband med jordbruket

För kombinationsverksamheter med direkt samband med jordbruket har den totala omsättningen skattats till 5,6 miljarder kr. Omsättningsmässigt är entreprenadverksamhet den dominerande verksamheten. Tillsammans beräknas de tre olika kategorierna entreprenadverksamhet omsätta 3,1 miljarder kr.

De omsättningsmässigt största verksamheterna var därefter "Turism" med en omsättning på 550 miljoner kr, "Förädling och försäljning av gårdsprodukter" med 450 miljoner kr samt "Kommersiell hästverksamhet" med en skattad omsättning på 420 miljoner kr.

Diagram 4.1. Omsättning (miljoner kr) för kombinationsverksamheter som hade direkt samband med jordbruket. År 2005

Anmärkningsvärt är att kategorin "Kommersiell hästverksamhet" endast står för 8 % av den totala omsättningen men utgör 12 % av det totala antalet årsverken i kombinationsverksamhet med direkt samband med jordbruket. Det tyder på en låg omsättning per årsverke. I diagram 4.2 har den genomsnittliga omsättningen per årsverke beräknats för de olika verksamheterna. Det bör dock påpekas att resultat för enskilda verksamheter, och speciellt när kvoter av skattningar används på detta sätt, bör tolkas och användas med försiktighet eftersom osäkerheten i skattningarna kan vara betydande.

Diagram 4.2. Genomsnittlig omsättning per årsverken för kombinationsverksamheter som hade direkt samband med jordbruket, kr. År 2005

4.1.1. Omsättning för män och kvinnor

Manliga och kvinnliga företagare tycks ha ganska stora skillnader i omsättning per arbetstidsenhet. Den genomsnittliga omsättningen per årsverken bland kvinnliga företagare har skattats till ca 415 000 kr medan motsvarande skattning för manliga företagare är 535 000 kr.

En trolig förklaring till skillnaderna är att kvinnor i högre utsträckning bedriver verksamheter som inte genererar så stor omsättning per arbetstimme så som t ex "Kommersiell hästverksamhet", "Turism" och "Hantverk".

Det är dessutom viktigt att återigen påpeka att omsättning inte är detsamma som lönsamhet. De verksamheter som domineras av kvinnliga företagare kan mycket väl ha lägre genomsnittliga insatskostnader vilket i så fall ger en högre lönsamhet än vad som antyds om man bara tittar på omsättning.

4.1.2. Omsättning efter ålder

Den genomsnittliga omsättningen per årsverken på de företag som bedrev kombinationsverksamhet med direkt samband med jordbruket efter företagarens ålder visar en tydlig ålderstrappa. Störst omsättning i kombinationsverksamheten har de företag där företagaren är mellan 40 och 49 år för att sedan avta bland företag där företagaren är äldre eller yngre.

Diagram 4.2. Genomsnittlig omsättning per årsverken efter företagarens ålder. År 2005

4.2. Omsättning i kombinationsverksamhet som inte hade direkt samband med jordbruket

Den totala omsättningen år 2005 för kombinationsverksamhet utan direkt samband med jordbruket har skattats till 6,9 miljarder kr, vilket var 1,3 miljarder mer än för verksamheter med direkt samband med jordbruket.

Den genomsnittliga omsättningen per årsverke, vilket redovisades i tablå 4.1 var 515 000 kr, även detta något högre än vad fallet var för verksamheter med direkt samband med jordbruket.

5. Hur ser kombinationsverksamheten ut på olika typer av företag

Alla Sveriges jordbruksföretag klassificerades år 2005 efter driftsinriktning. Klassificeringen baseras på uppskattningar av standardiserat arbetsbehov inom olika driftsgrenar så som odling av olika grödor, mjölkproduktion och olika typer av djurhållning. Dessa uppskattningar baseras på grödarealer och husdjurantal och är differentierade efter produktionens omfattning.

I denna redovisning har företagen delats in i elva typgrupper vilka följer de tolv bastyperna enligt driftsinriktningsindelningen i den svenska typologin. De båda bastyperna "Köks-, prydnads- och plantskoleväxter" samt "Frukt och bär" har här slagits samman till gruppen "Trädgårdsväxter" för att erhålla ett analyserbart antal företag i gruppen.

5.1. kombinationsverksamhet som hade direkt samband med jordbruket

Bland företag med driftsinriktning "Trädgårdsväxter" och "Småbruk" var andelen som hade kombinationsverksamhet betydligt mindre än för andra grupper. Endast 12-13 procent av dessa bedrev kombinationsverksamhet som hade direkt samband med jordbruket. Andelen bland övriga driftsinriktningar varierar mellan 20 och 38 procent. En något högre andel med kombinationsverksamhet kan antydas bland växtodlingsföretag. Bland företagskategorin "Mjölkkor" som är en intressant grupp att följa var andelen 24 procent.

Diagram 5.1. Andel företag med kombinationsverksamhet 2005 som hade direkt samband med jordbruket per driftsinriktning. År 2005

Genomsnittligt antal årsverken i kombinationsverksamhet som hade direkt samband med jordbruket redovisas för respektive driftsinriktning i diagram 5.2. Där framgår att "Blandat jordbruk - mest växtodling" och "Blandat jordbruk - mest husdjur" är de två driftsinriktningar med det högst genomsnittliga antalet årsverken bland de företag som har kombinationsverksamhet med direkt samband med jordbruket (drygt ett årsverke). Studeras istället samtliga företag med dessa driftsinriktningar, oavsett om de hade kombinationsverksamhet eller inte, är "Blandat jordbruk - mest husdjur" den driftsinriktning där det arbetas minst i genomsnitt. På dessa företag arbetades det i genomsnitt 0,1 årsverken i kombinationsverksamheten medan gruppen "Blandat jordbruk - mest växtodling" här hade den högsta genomsnittliga årsarbetstiden (0,4 årsverken). Driftsinriktningen "Jordbruksväxter" har den lägsta genomsnittliga arbetsinsatsen i kombinationsverksamheten, både när det gäller alla företag och när det gäller företag med kombinationsverksamhet.

Diagram 5.2. Genomsnittligt antal årsverken i kombinationsverksamhet som hade direkt samband med jordbruket bland företag i respektive grupp driftsinriktning. År 2005

Kombinationsverksamhetens genomsnittliga omsättning per företag på vilka det bedrevs verksamhet varierar kraftigt beroende på driftsinriktning (se diagram 5.3). "Småbruk" hade den i särklass lägsta omsättningen på sin kombinationsverksamhet, knappt 150 000 kr. Högst omsättning finner vi hos gruppen "Jordbruks- och trädgårdsväxter" med drygt 600 000 kr i genomsnittlig omsättning.

Den totalt omsättningen för respektive driftsinriktning har också delats upp på olika verksamheter. För att göra det överskådligt har de olika verksamheterna delats in i tre grupper, "Entreprenad åt andra jordbruksföretag", "Entreprenad snöröjning + Entreprenad övrigt" samt "Övrigt". Av diagrammet framgår att "Entreprenad åt andra jordbruksföretag" utgör den större delen av omsättningen bland företagen med driftsinriktningen "Nötkreatur blandat" medan den utgör en mycket liten del av omsättningen bland företag med driftsinriktningarna "Trädgårdsväxter" och "Småbruk". Det motsatta förhållandet gäller verksamheterna som grupperats i "Övrigt". Dessa utgör den största andelen av omsättningen på företagen med driftsinriktning "Trädgårdsväxter" och "Småbruk" men endast en mindre andel av omsättningen på företag med driftsinriktning "Nötkreatur blandat".

Diagram 5.3. Genomsnittlig omsättning för kombinationsverksamhet per företag som hade verksamhet med direkt samband med jordbruket 2005, tusen kr.

5.2. kombinationsverksamhet som inte hade direkt samband med jordbruket

Studeras omsättningen per företag med kombinationsverksamhet som inte hade direkt samband med jordbruket framträder ett delvis annat mönster. Mest slående är att "Småbruk" här hade en betydligt högre genomsnittlig omsättning än vad fallet var för verksamheter med direkt samband med jordbruket. Det förklaras troligen av att många av dessa egentligen har det som vi här definierar som kombinationsverksamhet som sin huvudsakliga verksamhet och att jordbruk egentligen är en sidoverksamhet till denna.

Intressant är också att det bland företagskategorierna "Mjölkkor" och "Nötkreatur blandat" föreligger en motsatt bild. Bland dessa företag var den genomsnittliga omsättningen betydligt högre för verksamheter som hade direkt samband med jordbruket än för sådana utan samband med jordbruket. Det tyder på en stor specialisering och att i den mån man har kombinationsverksamhet har den anknytning till jordbruket.

Diagram 5.4. Genomsnittlig omsättning i kombinationsverksamheten per företag som hade verksamhet utan direkt samband med jordbruket 2005, tusen kr.

6. Skogens betydelse som kombinationsverksamhet

Skogsbruk är ett betydelsefullt komplement till jordbruk för många företag. För de jordbruk som har skogsmark bidrar skogen till såväl sysselsättning som inkomst. Inkomster från skogsavverkningar kan användas för att jämna ut inkomsterna från jordbruket, för investeringar eller för att finansiera köp av jordbruksfastigheter t.ex. vid generationsväxlingar. För de jordbruksfastigheter som består av både jord och skog påverkar värdet på skogen fastighetens hela värde, vilket har betydelse för jordbrukarnas möjligheter att såväl köpa jordbruksfastigheter som att använda fastigheten som säkerhet för lån.

6.1. Arealer skog vid jordbruksföretag

Av tablå 6.1 framgår att arealen skogsmark vid jordbruksföretag har minskat med 2 miljoner hektar, från 5,6 miljoner hektar år 1970 till 3,6 miljoner hektar år 2005. Det innebär att år 2005 återfanns ungefär en sjättedel av Sveriges totala skogsmark vid jordbruksföretag.

År 1970 hade 75 av 100 företag skog medan andelen företag med skog minskat till 68 företag av 100 år 2005. För de jordbruksföretag som hade skog har dock den genomsnittliga arealen skog per företag ökat från 48 hektar år 1970 till 70 hektar år 2005. Utvecklingen hänger samman med att antalet jordbruksföretag har minskat samtidigt som jordbruksföretagens storlek har ökat. Arealen åkermark per företag har t.ex. nästan fördubblats under perioden.

Under perioden har alltså skogens betydelse för jordbruksföretagen minskat. Färre företag har skog och för de företag som har skog har jordbruksdelen av företaget vuxit mera än skogens del av företaget.

Tablå 6.1. Skogens betydelse för jordbruksföretagen

År	Antal jordbruksföretag			Areal skog, 1000 hektar	Areal åker, 1000 hektar	Andel företag med skog, procent		Genomsnittlig areal skog per företag med skog, hektar
	Med skog	Utan skog	Totalt
2005	51 843	23 965	75 808	3 644	2 703	68 %	70
2003	47 304	19 476	66 780	3 381	2 669	71 %	71
1999	59 035	21 084	80 119	3 734	2 747	74 %	63
1995	63 104	24 201	87 305	3 848	2 767	72 %	61
1990	69 519	27 041	96 560	4 065	2 845	72 %	58
1985	77 758	31 271	109 029	4 332	2 922	71 %	56
1980	84 606	33 276	117 882	4 513	2 951	72 %	53
1975	96 767	35 182	131 949	4 921	2 980	73 %	51
1970	116 449	38 915	155 364	5 596	3 032	75 %	48

Källa: Lantbruksregistret, Jordbruksverket (2003/2005), SCB (1970-1999)

Siffrorna från år 2005 som redovisas i Tabell 3 visar att det var vanligare att jordbruksföretagen hade skogsmark i Norrland (80 procent) och i södra och mellesta Sveriges skogsbygder där Kronobergs och Jönköpings län ingår (75 procent). I slättbygderna var andelen företag med skog naturligt nog mindre, ca 25 procent.

Arealen skog per företag skiljer sig också åt mellan regionerna. I Norrland var den genomsnittliga arealen skog per företag med skog 112 hektar. Motsvarande siffra för slättbygderna var ca 40 hektar.

För att förstå de regionala skillnaderna är det också viktigt att komma ihåg att boniteten dvs. skogsmarkens förmåga att producera virke skiljer sig åt från norr till söder. I Norrland är medelboniteten mellan tre och fyra skogskubikmeter per hektar och år medan den i Svealand är knappt sju och i Götaland åtta. Det medför att det ekonomiska utbyte som är möjligt att få från en hektar skogsmark är betydligt större i de södra delarna i landet än i de norra.

Skogens betydelse för jordbruksföretagen skiljer sig alltså åt regionalt. I områden där skogsmarken dominerar dvs. i Norrland och i södra och mellersta Sveriges skogsbygder har inte oväntat skogen större betydelse för jordbruksföretagen än i slättbygderna.

Något samband mellan företagsstorleken mätt i areal åker och andelen företag med skog fanns inte. Studerar man den genomsnittliga arealen skog per företag med skog fanns däremot ett tydligt samband där arealen skog per företag ökar när företagsstorleken ökar. Det innebär att företag med en mindre åkerareal vanligen också har en mindre areal skogsmark. Mindre jordbruksföretag kompenserar alltså vanligen inte en liten åkerareal med att istället hämta sin försörjning från skogen.

En studie av arealen skogsmark med hjälp av företagens driftsinriktning visar att andelen företag med skog var minst bland trädgårdsföretagen där endast cirka 30 procent hade skog. Bland de få trädgårdsföretag som hade skog var däremot arealen skogsmark per företag hög, 110 hektar.

Bland småbruken däremot var förhållandena de motsatta. Cirka 70 procent av småbruken hade skog, men den genomsnittliga skogsarealen per företag var relativt liten, endast cirka 50 hektar. En studie av mjölkföretagen visar att cirka 75 procent av företagen hade skog och den genomsnittliga arealen per företag med skog var 95 hektar för mjölkgruppen.

Skogens betydelse för jordbruksföretag med olika driftsinriktningar varierar därmed. Skogen har störst betydelse för företag med djur, medan skogen har minst betydelse för småbruk och trädgårdsföretag.

6.2. Intäkter, kostnader och lönsamhet i skogen

Ungefär två tredjedelar av jordbruksföretagen har alltså intäkter och kostnader också från skogen. De källor där uppgifter om jordbruksföretagens ekonomi kan hämtas är från visst underlagsmaterial till EAA-kalkylen samt undersökningen JEU/FADN. En beskrivning av dessa båda material finns i bilaga 1.

En analys av underlagsmaterialet till EAA-kalkylen som bygger på bokföringsdata från cirka 12 000 gårdar visar att omsättningen i skogsbruket för jordbruksföretagen år 2005 uppskattades till cirka 5 000 miljoner kr vilket kan jämföras med omsättningen i jordbruket som år 2005 var 44 300 miljoner kr. Litet mer än hälften av omsättning från skogen kan härledas till försäljning av skog på rot eller till intäkter från avverkningsuppdrag.

Försäljning av skog på rot innebär att säljaren får ett totalpris som man kommit överens om före avverkningen. Det är köparen som utför avverkningen. Ett avverkningsuppdrag innebär också att köparen utför avverkningen. Det pris som säljaren får för virket bestäms däremot efter virkesmätning oftast vid industrin och betalning sker enligt prislistor eller avtal. Köparen räknar därefter bort avverkningskostnaderna från det pris som säljaren erhåller. I båda fallen utför alltså säljaren inget eget arbete vid avverkningen.

Omsättningen från skogen, cirka 5 000 miljoner kr kan också jämföras med de beräkningar av omsättningen från annan kombinationsverksamhet än skog som redovisas till sammanlagt 12 500 miljoner kr i kapitel 4. En sammanställning av jordbruksföretagens omsättning från olika verksamheter redovisas i figur 6.1, Sammanställningen visar att ungefär åtta procent av jordbruksföretagens omsättning kommer från skogen. Omsättningen från jordbruksdelen av verksamheten vid jordbruksföretagen utgör knappt tre fjärdedelar (72 procent) av den totala omsättningen.

Figur 6.1. Omsättning i olika verksamheter för jordbruksföretag år 2005.

Källa: Enkätundersökningen år 2006, EAA-kalkylen med underlagsmaterial

Kostnaderna för insatser i skogen kan år 2005 uppskattas till ungefär 900 miljon kr. Det kan jämföras med motsvarande siffra i jordbruket (insatser exklusive underhåll) som var 26 200 miljoner kr. Ungefär en fjärdedel av kostnaderna i skogen kan härledas till skogsvård och föryngringsåtgärder (kostnader för markberedning, frö, plantor, plantering). I övrigt fanns främst kostnader för avverkning, förvaltning, röjning och transporter.

I SM-publiceringen av JEU/FADN är intäkter och kostnader från skogen skilda från jordbruket för ett antal typgrupper av jordbruksföretag. I tabell 4 redovisas ett sammandrag för gruppen växtodlingsföretag med storleken 1600-3199 standardtimmar, dvs. drygt 100 hektar åker, och gruppen mjölkföretag mellan 1600-3199 standardtimmar (cirka 20 kor), samt 3199-5999 standardtimmar (ca 40 kor). För mjölkgrupperna finns en uppdelning på de tre riksområdena, Slättbygder, Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder samt Norrland.

Resultaten för JEU/FADN är ett genomsnitt för samtliga företag i gruppen alltså inte bara de som har skog. De visar att skogen har relativt liten betydelse för såväl växtodlingsföretagen som mjölkföretagen i Slättbygderna. Beräknat över en femårsperiod kommer endast mellan 5-10 procent av det företagsekonomiskt beräknade resultatet till brukarfamiljens arbete och egna kapital från skogen. För mjölkföretagen i övriga områden i Sverige har dock skogen större betydelse. För dessa företag kan åtminstone 20 procent av det företagsekonomiskt beräknade resultatet till brukarfamiljens arbete och eget kapital härledas från skogen.

Samma förhållande avspeglas också vid en studie av de tillgångar som finns i de grupper av företag som studeras. I slättbygderna kommer 10-20 procent av de totala tillgångarna beräknade till nuvärde från skogen för såväl växtodlings som mjölkföretagen. I övriga Sverige är motsvarande andel mellan 40-60 procent. De skogliga tillgångarna härrör nästan uteslutande från skogens andel av fastighetens marknadsvärde. Tillgångarna i jordbruket härrör till stor delen från jordbrukets andel av fastighetens marknadsvärde. I jordbruksdelen finns dessutom tillgångar i form av lager, djur och maskiner. Arbetstiden i skogen är dock liten jämfört med arbetstiden i jordbruket.

Sammanfattningsvis är skogsbruk alltså en betydelsefull kombinationsverksamhet till jordbruk för många företag.

7. Jordbrukarhushållens inkomster

För jordbrukarhushållen, dvs. de hushåll där någon eller några medlemmar driver jordbruk visar publicerad statistik att inkomst av tjänst står för den största delen av hushållets samlade inkomster. Inkomsterna från tjänst kan naturligtvis komma från en mängd olika verksamheter. I vissa fall kan den anställning man har ha ett samband med jordbruket. Man kanske arbetar som avbytare, maskinförare eller har arvoden från jordbrukets ekonomiska föreningar. I andra fall finns inget sådant samband utan man arbetar kanske som sjuksköterska, lärare, eller sågverksarbetare.

För att förstå jordbruksföretagarnas möjligheter att drivs sina jordbruk är det betydelsefullt att känna till varifrån jordbruksföretagarnas och deras familjers samlade inkomster kommer.

Statistik om jordbrukarhushållens inkomster redovisas årligen i serien för Statistiska meddelanden (JO 42 SM). Statistiken bygger på en sambearbetning mellan Lantbrukregistret (LBR) och den totalräknade inkomststatistiken (IoT). Från LBR hämtas uppgifter om samtliga företagare vid jordbruksföretagen samt de uppgifter som behövs för att fördela brukarna på olika redovisningsgrupper. Alla jordbruksföretag som bedrivs av fysiska personer har en eller flera brukare/företagare. Jordbrukarhushållet formeras runt denna eller dessa företagare, genom att företagarens maka/make/sambo och ev. andra familjemedlemmar bildar jordbrukarhushållet. Från IoT, som innehåller uppgifter om hela Sveriges befolkning, hämtas uppgifter om inkomster, skatter, bidrag, avdrag och sociala ersättningar för de personer som ingår i hushållet.

Under år 2007 har SCB på uppdrag av Jordbruksverket gjort en specialbearbetning som inneburit att inkomsterna också har delats upp på de enskilda hushållsmedlemmarna. Statistisk om inkomster för kvinnliga och manliga medlemmar, liksom statistik för ensamstående respektive samtaxerade hushållsmedlemmar har tagits fram.

Notera att endast företag som bedrivs som fysiska personer ingår i statistiken. Inkomstförhållanden för ägare till jordbruksföretag som bedrivs som aktiebolag finns alltså inte med. Den sammanställning som görs i detta kapitel bygger framför allt på publikationen JO 40 SM 0601. I denna publikationer finns också en fördjupad beskrivning av metoder och definitioner i inkomststatistiken.

7.1. Hushållsinkomster

Justerade inkomster och transfereringar (transfereringar=skatter och bidrag) för jordbrukarhushållen redovisas i tablå 7.1. Hushållets inkomster består av inkomster från tjänst, näringsverksamhet och kapital.

Tablån visar att tjänsteinkomsterna år 2004 svarade för den största delen 265 000 kr eller 78 procent, av hushållets inkomster. De justerade inkomsterna från näringsverksamhet var 72 000 kr per jordbrukarhushåll vilket motsvarar 21 procent av de totala inkomsterna. Inkomsterna från kapital var 4 000 vilket motsvarade en procent av hushållets inkomster.

Den justerade inkomsten av näringsverksamhet var förhållandevis konstant runt 70 000 kr mellan åren 2001 och 2004. Jämfört med den taxerade inkomsten av näringsverksamhet har vid beräkningen av den justerade inkomsten hänsyn tagits till räntefördelningar och underskott. En inte obetydlig del av jordbrukarnas inkomst från näringsverksamhet får enligt reglerna om räntefördelning föras över till beskattning enligt de regler som gäller kapitalinkomster och ingår alltså inte i den taxerade inkomsten av näringsverksamhet. Nettot av de räntefördelningar som gjorts har därför flyttats från inkomst av kapital till inkomst av näringsverksamhet. I genomsnitt för samtliga hushåll var räntefördelning netto 19 100 kr år 2004.

Tablå 7.1. Justerade inkomster och transfereringar per jordbrukarhushåll 2001-2004 SEK

år	Justerad inkomst av närings- verksamhet	Inkomst av tjänst	Justerad inkomst av kapital	Skattefria positiva transfe- reringar	Negativa ransfere- ringar	Inkomst efter transfere- ringar
2004	72 000	265 900	4 000	11 600	- 115 400	238 000
2003	67 000	258 100	200	11 900	- 110 300	226 800
2002	72 100	246 100	0	11 900	- 104 600	225 400
2001	72 100	235 200	3 200	11 400	- 105 900	216 000

Källa: SCB 2006; Background facts 2006:2

Ett underskott av näringsverksamhet får inte kvittas mot andra förvärvskällor utan får tas upp som en avdragspost i näringsverksamheten följande år. Det aktuella årets underskott redovisas därför aldrig separat i deklarationerna. Genom att beräkna skillnaden mellan jordbrukarhushållens ackumulerade underskott mellan två på varandra följande år har det varit möjligt att beräkna, dels hur stort överskott som det aktuella året kvittats mot tidigare års underskott, dels hur stort underskott av näringsverksamhet som uppkommit under det aktuella året. Det genomsnittliga underskottet för samtliga hushåll var år 2004 omkring 13 400 kronor. Eftersom de överskott som kvittats mot äldre underskott var betydligt lägre - 6 600 kronor - än de under år 2004 uppkomna underskotten minskades den justerade inkomsten från näringsverksamhet med 6 700 kr.

För de fysiska personer som är jordbruksföretagare kan inkomsten från näringsverksamhet dels komma från jordbruksverksamhet, men också från skogsbruk eller de typer av kombinationsverksamhet som redovisats i de tidigare kapitlen. Det är viktigt att komma ihåg att taxeringens definitioner används inom inkomststatistiken medan i den statistik som redovisats i tidigare kapitel har kriteriet varit att verksamheten ska bedrivas under samma driftsledning oavsett i vilken juridisk form som verksamheten bedrivs. Den definition som används i detta kapitel kan alltså antas vara något snävare.

För att exemplifiera så innebär det att för en person som driver jordbruk som en enskild firma (fysisk person) men har sin kombinationsverksamhet i ett aktiebolag (juridisk person) kommer jordbruksdelen av verksamheten att redovisas som inkomst av näringsverksamhet medan överskottet från aktiebolaget antingen kan tas ut som aktieutdelning (inkomst av kapital) eller lön (inkomst av tjänst). För en person som driver båda sina verksamheter i enskild firma kommer allt överskott man tar ut att redovisas som inkomst av näringsverksamhet. Inkomsterna för den person som driver jordbruksdelen eller båda verksamheterna som juridisk person redovisas inte i statistiken i detta kapitel.

Överskottet från den del av kombinationsverksamheten som har direkt samband med jordbruket, där jordbrukets resurser används kommer per definition att även taxeringsmässigt att redovisas tillsammans med jordbruket. För de verksamheter som inte har direkt samband med jordbruket är det okänt om jordbrukarna har valt att driva dem tillsammans med jordbruket eller som en separat juridisk person.

För de företag som deltar i JEU/FADN har jordbruksinkomster från bokföringen jämförts med uppgifter från IoT (SCB, 2006). Det visade sig då finnas en mycket stark korrelation (0,88) mellan jordbruksinkomsterna och uppgifterna från IoT. Det bör dock noteras att korrelationen stärks av att omfattningen av kombinationsverksamhet med direkt samband med jordbruket ökar när omfattningen av jordbruksaktiviteterna ökar, vilket redovisades i avsnitt 2.

Av avsnitt 6.2 framgår att drygt 70 procent av jordbruksföretagens omsättning kommer från jordbruksaktiviteter. Sammantaget kan man med viss försiktighet anta att den justerade inkomsten från näringsverksamhet, åtminstone för de större jordbruksföretagen, påverkas i hög utsträckning av de inkomster som kommer från jordbruksdelen av företaget.

Inkomstslaget tjänst består av inkomster från lön, förmåner, pensioner och andra skattepliktiga ersättningar med avdrag för kostnader för inkomsternas förvärvande. Den genomsnittliga tjänsteinkomsten per hushåll har ökat kontinuerligt de senaste åren och var år 2004 sammanlagt 265 900 kr. Pensionernas andel av tjänsteinkomsten var år 2004 cirka 48 000 kr dvs. 18 procent av de genomsnittliga inkomsterna per jordbrukarhushåll.

Justerad inkomst av kapital består av summan av inkomsträntor, utdelningar, inkomst av uthyrning av privatbostad, reavinster minskat med utgiftsräntor, avdragsgilla förvaltningskostnader samt reaförluster. Räntefördelningen har tagits bort från inkomst av kapital och lagts till inkomst av tjänst. Den justerade inkomsten av kapital var 4 000 kr år 2004.

De skattefria positiva transfereringarna uppgick år 2004 till 11 600 kr i genomsnitt per hushåll. Skattefria positiva transfereringar består till största delen av barnbidrag, bostadsbidrag, kommunalt bostadstillägg, socialbidrag, studiebidrag, studiepenning, skattefritt vårdbidrag, merkostnadsersättning för värnpliktiga, handikapp ersättning och bidragsförskott.

De negativa transfereringarna uppgick till 115 400 kr i genomsnitt per hushåll. De negativa transfereringarna består huvudsakligen av kommunal inkomstskatt. Summan har korrigerats för allmänna avdrag. Dessa uppgick till 4 000 kr år 2004.

Det netto som återstår är inkomster efter transfereringar. Dessa var 238 000 kr i genomsnitt per hushåll år 2004. Inkomsten efter transfereringar har ökat kontinuerligt de senaste åren främst som en följd av att inkomsterna från tjänst har ökat.

7.2. Inkomster för företagare och maka/make

Inkomststatistiken gör det också möjligt att studera inkomsterna per person för de olika hushållsmedlemmarna. Bearbetningar avseende genomsnittliga inkomster per person har gjorts för ensamstående och samtaxerade företagare, samt maka/make till dessa. En uppdelning har också gjorts mellan män och kvinnor. Hushållet kan också bestå av hemmavarande barn men då dessa bidrar marginellt till inkomsterna har inkomsterna för övriga personer i hushållet inte bearbetats.

Resultaten som redovisas i tablå 7.2 visar att den största delen av företagarnas inkomster består av inkomstslaget tjänst. Inkomsten från justerad näringsverksamhet var i genomsnitt 59 248 kr för företagarna medan inkomsten från tjänst var 140 055 kr. Det innebär att 70 % av företagarnas förvärvsinkomst (summan av inkomster från tjänst och näringsverksamhet) härrör från inkomstslaget tjänst och endast 30 % från näringsverksamhet. Även för företagaren, alltså den person som är huvudsansvarig för jordbruksdriften, är alltså inkomst av tjänst mycket betydelsefullt.

Tablå 7.2. Inkomster per person för företagare och maka/make uppdelat efter ensamstående och samtaxerade företagare samt kvinnor och män år 2004, kronor.

	Justerad inkomst av närings-verksamhet	Inkomst av tjänst	Justerad inkomst av kapital	Skattefria positiva transfe- reringar	Negativa transfe- reringar	Inkomst efter transfe- reringar	Antal personer
Samtliga hushåll
-Inkomst för samtliga företagare	59 248	140 055	2 648	1 840	-70 843	132 948	65 547
-Inkomst för manlig företagare	65 437	138 457	3 015	664	-72 444	135 129	56 934
-Inkomst för kvinnlig företagare	18 337	150 617	222	9 610	-60 258	118 529	8 613

Samtaxerade hushåll
-Inkomst för manlig företagare	69 770	142 811	..	..	..	..	38 745
-Inkomst för kvinnlig maka/make	17 350	150 518	775	10 814	-54 407	125 050	38 744

Samtaxerade hushåll
-Inkomst för kvinnlig företagare	19 938	143 227	..	..	..	..	5 214
-Inkomst för manlig maka/make	20 750	199 385	-1 941	581	-75 512	143 263	5 215

Ensamstående hushåll
-Inkomst för manlig företagare	56 532	130 045	..	..	..	..	17 853
-Inkomst för kvinnlig företagare	15 616	163 809	..	..	..	..	3 338

Digram 7.1. Inkomst av tjänst och justerad näringsverksamhet per person för företagare och maka/ make uppdelat efter ensamstående och samtaxerade företagare samt kvinnor och män år 2004, kronor.

Inkomsterna skiljde sig åt mellan manliga och kvinnliga företagare. Manliga företagare hade i genomsnitt 65 400 kr från justerad näringsverksamhet medan de kvinnliga företagarnas motsvarande inkomst från näringsverksamheten endast var 29 procent av de manliga brukarnas, 18 300 kr. De kvinnliga företagarna hade däremot högre inkomst av tjänst nämligen 150 600 kr jämfört med sina manliga kollegor vars inkomst från tjänst uppgick till 138 400 kr. Det innebär att de kvinnliga företagarnas inkomst av tjänst var 109 procent av de manliga företagarnas.

De manliga företagarna hade högre justerad inkomst från kapital, 3 000 kr medan de kvinnliga företagarna endast hade 200 kr. De kvinnliga företagarna hade dock högre skattefria positiva transfereringar, i genomsnitt 9 600 kr jämfört med de manliga företagarnas 664 kr. En anledning till detta kan vara att barnbidrag ingår i denna post.

Eftersom de manliga företagarnas inkomst var något högre än de kvinnliga företagarnas inkomst betalade de manliga företagarna cirka 12 000 kr mer i skatt än sina kvinnliga kollegor. Sammantaget innebär det att inkomsten efter transfereringar var 135 500 kr för de manliga företagarna och 118 500 kr för de kvinnliga företagarna. De kvinnliga företagarnas inkomst var därmed 87 procent av de manliga företagarnas inkomst efter transfereringar.

En jämförelse gjordes också av inkomsterna för hushåll med ensamstående respektive samtaxerade personer. Det visade sig att av de totalt 65 547 hushåll som ingår i undersökningen var 43 959 samtaxerade och 21 588 ensamstående. Resultaten som redovisas i tablå 7.2 och figur 7.1 visar att inkomsten för samtaxerade manliga företagare från såväl tjänst som kapital var högre än för ensamstående manliga brukare. De ensamstående manliga företagarna hade cirka 81 procent av den samtaxerades justerade inkomst av näringsverksamhet. Motsvarande andel från inkomst av tjänst var 92 %.

För ensamstående kvinnliga företagare skiljde sig dock resultaten åt. De kvinnliga ensamstående brukarna hade lägre inkomst från justerad näringsverksamhet, cirka 90 procent av sina samtaxerade kvinnliga kollegors. Vad gäller inkomst av tjänst hade de ensamstående kvinnorna däremot en högre inkomst, 114 procent av sina samtaxerade kollegors. Det innebär sammantaget att ensamstående kvinnliga företagare hade en något högre förvärvsinkomst 179 000 kr jämfört med samtaxerade kvinnliga företagare som hade 167 000 kr.

En studie av manliga och kvinnliga maka/make till brukarna visar att inkomsten från näringsverksamhet för dessa var låg 17 300 kr för kvinnorna och 20 700 kr för männen. Det innebär att oavsett om kvinnorna är företagare eller maka/make till företagare så var deras inkomst från näringsverksamhet mellan 16 000 kr och 21 000 kr. Vad gäller inkomst från tjänst är makens inkomst högre än makans. Männens inkomst från tjänst var i genomsnitt 199 000 kr medan kvinnornas inkomst var 151 000 kr.

Summeras inkomsterna för företagare respektive maka/make så var inkomsten störst i hushåll med kvinnliga brukare, vilket framför allt kan förklaras av makens relativt högre tjänsteinkomst.

Skillnaderna mellan mäns och kvinnors inkomst av näringsverksamhet är stora. En möjlig förklaring skulle kunna vara att de kvinnliga företagarna i genomsnitt är mindre sysselsatta i jordbruket än sina manliga kollegor. I strukturundersökningen år 2005 undersöktes både antal kvinnliga och manliga företagare och omfattningen av deras sysselsättning. Resultaten från strukturundersökningen visar att antalet företagare som var fysiska personer var 70 700. Antalet kvinnor var10 100 och antalet män var 60 600. De kvinnliga brukarna arbetade totalt 3 322 årsverken i jordbruket medan de manliga företagarna arbetade 31 527 årsverken. Det medför att de kvinnliga företagarna i genomsnitt arbetade 0,33 årsverken per år medan de manliga företagarna arbetade 0,55 årsverken per år i jordbruket. Se också tablå 7.5.

De kvinnliga företagarnas arbetstid var i genomsnitt 65 procent av de manliga företagarnas arbetstid, medan de kvinnliga företagarnas inkomst av näringsverksamhet var 29 procent av de manliga företagarnas. Det innebär att en stor del, men långt ifrån hela skillnaden, mellan mäns och kvinnors inkomst av näringsverksamhet kan förklaras av att männen i genomsnitt arbetar mera i jordbruket än kvinnorna.

För denna studie gjordes en specialbearbetning där inkomsterna från näringsverksamhet och tjänst för år 2004 togs fram för manliga och kvinnliga företagare som arbetade mellan 1800 och 2400 timmar i jordbruket enligt strukturundersökningen år 2005.

Tablå 7.3. Justerad inkomst näringsverksamhet och tjänst för kvinnliga och manliga företagare med en årsarbetstid mellan 1 800 och 2 400 timmar år 2004, kr.

	Justerad inkomst av näringsverksamhet			Inkomst av tjänst			Förvärvsinkomst
	manliga företagare	kvinnliga företagare	manliga företagare		kvinnliga företagare	manliga företagare		kvinnliga företagare
Ensamstående	96 848	30 446	51 261		114 710	148 109		145 156
Samaxerade	128 252	71 590	52 124		32 494	180 376		104 084

Resultaten är svårtolkade och det bör noteras att resultaten bygger på ett litet antal kvinnor. Tablån visar att ensamstående kvinnliga företagare som arbetar heltid i jordbruket hade ungefär en tredjedel av sina manliga kollegors justerade inkomst av näringsverksamhet. Skillnaderna är alltså ungefär desamma för denna grupp som för samtliga brukare. När det gäller inkomst av tjänst var däremot dessa kvinnors inkomster betydligt högre, viket innebär att förvärvsinkomsten för manliga och kvinnliga heltidsarbetande företagare endast skiljer cirka 3 000 kr.

Samtaxerade kvinnliga företagare hade 55 procent av sina manliga kollegors justerade inkomst från näringsverksamhet. Här är alltså skillnaden mellan män och kvinnor mindre än vad fallet var för samtliga brukare. De samtaxerades inkomst av tjänst var dock betydligt lägre vilket innebär att förvärvsinkomsten också var betydligt lägre för kvinnliga företagare jämfört med manliga företagare.

Förhållandet mellan kvinnliga och manliga företagares inkomster påverkas också av företagarnas ålder. De kvinnliga företagarna hade mellan 25 % och 30 % av sina manliga kollegors inkomst upp till 65 års ålder. Därefter minskade skillnaden och kvinnornas andel av de manliga företagarnas inkomst av näringsverksamhet ökade till 46 procent. Upp till 65 års ålder hade dock de kvinnliga företagarna högre inkomst av tjänst än sina manliga kollegor. Detta förhållande förändrades dock efter 65 års ålder då kvinnorna endast hade 84 procent av de manliga företagarnas inkomst av tjänst. De kvinnliga företagarnas pension var alltså lägre än sina manliga kollegors.

Förutom förklaringen att kvinnliga företagare i genomsnitt arbetar mindre än manliga företagare kan skillnaderna t.ex. också bero på hushållets överväganden vid fördelning av inkomsten av näringsverksamhet mellan samtaxerade personer även om dessa arbetar lika mycket, arbetets karaktär, samt brukarnas ålder och driftsinriktning. Som en jämförelse kan noteras att kvinnors lön i genomsnitt i Sverige år 2004 var 92 procent av mäns lön, när hänsyn tagits till ålder, arbetstid, utbildning, sektor och yrkesgrupp (SCB, 2007. På tal om kvinnor och män).

Det är inte heller osannolikt att det finns fler kvinnliga ensamstående företagare som blivit företagare ofrivilligt t.ex. för att en äldre make avlidit. Den som anses vara företagare av makar följer ibland ägandet av företaget och inte den som ansvarar för driften och arbetet i företaget. Det betyder att gruppen manliga och kvinnliga företagare kan tänkas skilja sig åt. Skillnader beroende på ålder och driftsinriktning kommer att behandlas i avsnitt 7.3.

7.2.1. Fördelning av inkomst per årsverke för män och kvinnor

För samtaxerade person har en fördjupade bearbetningar av inomstundersökningen och strukturundersökningen gjorts för att belysa hur företagaren och hans eller hennes maka/make fördelar sina inkomster mellan sig. Inomstuppgifterna har jämförts med det antal årsverken som företagaren och den person han eller hon var samtaxerad med utför.

På grund av något olika defintioner i de båda undersökningarna har jämförelsen gjorts enbart för de företag som matchar i båda undersökningarna.

Tablå 7.4. Inkomster och årsverken per person för företagare och maka/make uppdelat samtaxerade företagare samt kvinnor och män år 2004, kronor.

	Årsverke per person	Justerad inkomst av närings verskamhet	Inkomst per årsverke
Samtliga hushåll
- manlig företagare	0,55	65 400	118 900
- kvinnlig företagare	0,33	18 300	55 500

Samtaxerade hushåll
-manlig företagare	0,52	69 770	134 200
-kvinnlig maka/make	0,20	17 350	86 700

Samtaxerade hushåll
-kvinnlig företagare	0,38	19 938	52 500
-manlig maka/make	0,30	20 750	69 200

Tablån visar att manliga företagare arbetar mer i företaget än kvinnliga företagare. Den justerade inkomst av näringsverksamhet som de manliga företagarna tar ut var också högre än den de kvinnliga företagarna tar ut. En jämförelse av den justerade inkomsten per årsverke visar att männen i genomsntit hade 118 900 kr per årsverke medan kvinnorna hade 55 500 kr per årsverke. Det innebär att kvinnorna tar ut knappt hälften av männens inkomst per årsverke.

Tablån visar att de kvinnliga företagarna och deras makar arbetar ungefär lika mycket i företaget, mellan 0,3 och 0,4 årsverken. Den justerade inkomst av näringsverksamhet per årsverke de tar ut från företaget skiljer sig inte heller åt i någon större utsträckning. Det kan också noteras att de kvinnliga företagarna har en lägre inkomst per årsverke än kvinnliga makor till manliga företagare.

De manliga företagarna däremot arbetar betydligt mer än sina makor 0,52 årsverken jämfört med de 0,2 årsverken som makorna i genomsnitt arbetar i företaget. Den justerade inkomst av näringsverksamhet per årsverke som de tar ut från företaget var också högre än den som deras makor tar ut.

Underlagsmaterialet visar att skillnaderna mellan kvinnors och mäns inkomst blir lägre när jordbruksföretagets storlek ökar. Skillnaderna mellan män och kvinnor var också lägre i de grupper där kvinnorna har en högre arbetsinsats i företaget.

7.3. Inkomster efter driftsinriktning

Jordbruksföretagens driftsinriktning påverkar både inkomsten av näringsverksamhet och de möjligheter jordbrukarna har att skaffa sig inkomster vid sidan av jordbruket. Såväl lönsamheten som den genomsnittliga arbetstiden per företag skiljer sig åt mellan olika driftsinriktningar.

Driftsinriktningar där den genomsnittliga arbetstiden per företag var hög är "Trädgårdsväxter" och "Mjölkkor" samt "Nötkreatur blandat". Driftsinriktningar med liten arbetstid per företag var "Jordbruksväxter" och "Köttdjur".

Tablå 7.4 visar att den justerade inkomsten av näringsverksamhet var högst med 189 000 kr per hushåll för driftsinriktningen "Mjölkkor". Inkomsten från näringsverksamhet var lägst för driftsinriktningarna "Andra husdjur" med 45 000 kr per hushåll och "Köttdjur" med 59 100 kr per hushåll.

De genomsnittliga inkomsterna från tjänst per hushåll kompletterar inkomsten från näringsverksamhet och var således högst för de driftsinriktningar där inkomsten från näringsverksamhet var lägre. Inkomsten från tjänst var för driftsinriktningarna "Andra husdjur" högst med 307 500 kr per hushåll, "Jordbruksväxter", 278 100 kr per hushåll och "Köttdjur" 263 500 kr per hushåll. Inkomsten av tjänst var lägst för driftsinriktningen "Mjölkkor" med 132 000 kr.

Inkomsten efter transfereringar varierade från i genomsnitt 218 000 kr för "Blandad husdjursskötsel" till 246 000 kr för driftsinriktningen "Jordbruksväxter".

Statistiken visar att den driftsinriktning där inkomsten från näringsverksamhet hade störst betydelse för hushållets ekonomi var "Mjölkkor" där 59 procent av förvärvsinkomsten (tjänst + näringsverksamhet) härrörde från näringsverksamheten. Därefter följde "Nötkreatur blandat" med 55 procent. Den driftsinriktning där inkomsterna från näringsverksamhet hade minst betydelse var "Andra husdjur" där endast 13 procent av hushållets förvärvsinkomst härrörde från näringsverksamhet. Andra driftsinriktningar där inkomsten från näringsverksamhet hade liten betydelse var "Blandad husdjursskötsel" med 19 procent och "Jordbruksväxter" 21 procent.

I Diagram 7.2 redovisas företagarens inkomster från tjänst och näringsverksamhet. Inkomstredovisningen avser alltså den person som har det juridiska och ekonomiska ansvaret för verksamheten. Diagrammet visar att de förhållanden som redovisats ovan när det gäller hushållets inkomster också avspeglas hos den person som är företagare. Företagarens inkomst från justerad näringsverksamhet var högst för "Mjölkkor" och "Nötkreatur blandat" med drygt 140 000 kr och lägst för "Andra husdjur", "Blandad husdjursskötsel" och "Jordbruksväxter".

Resultaten visar alltså att för hushållet är inkomsterna från näringsverksamhet den största inkomstkällan endast för driftsinriktningarna "Mjölkkor" och "Nötkreatur blandat". För företagarna själva var inkomsten från näringsverksamhet den största inkomstkällan för "Mjölkkor", "Nötkreatur blandat" och "Jordbruks- och trädgårdsväxter".

I Diagram 7.2 visas det genomsnittliga antalet årsverken per företagare för år 2005. Diagrammet visar att det genomsnittliga antalet årsverken per företagare var högst för "Trädgårdsväxter" "Mjölkkor" och "Nötkreatur blandat" .Det framgår av diagrammet att inkomsten från näringsverksamhet som man skulle kunna förvänta sig ökar när företagarens arbetstid i jordbruksföretaget ökar.

Tablå 7.5. Justerade inkomster och transfereringar per jordbrukarhushåll efter driftsinriktning år 2004, kr.

År	Justerad inkomst av närings- verksamhet	Inkomst av tjänst	Justerad inkomst av kapital	Skattefria positiva transfe- reringar	Negativa transfe-reringar	Inkomst efter trans-fereringar
Jordbruksväxter	72 400	278 086	7 110	10 511	-121 526	246 581
Trädgårdsväxter	80 462	241 804	2 009	11 823	-113 363	222 735
Jordbruks- och trädgårdsväxter	132 359	202 564	13 894	13 284	-119 315	242 786
Mjölkkor	188 985	132 609	6 346	13 794	-104 187	237 546
Köttdjur	59 067	263 457	3 620	12 040	-108 493	229 691
Nötkreatur, blandat	172 813	139 214	9 408	12 433	-103 464	230 404
Andra husdjur	44 981	307 528	676	14 029	-121 734	245 479
Blandad husdjurskötselskötsel	54 621	256 963	377	13 820	-107 773	218 007
Blandat jordbruk
Blandat jordbruk mest växtodling	94 443	240 033	3 806	12 520	-113 578	237 224
Blandat jordbruk mest husdjur	87 173	231 456	5 690	12 726	-108 114	228 932

Diagram 7.2. Företagarens inkomst från justerad näringsverksamhet och tjänst år 2004 samt antalet årsverken per företagare år 2005 efter driftsinriktning, kr.

I tabell 6b redovisas manliga och kvinnliga företagares inkomst av näringsverksamhet efter driftsinriktning. Tabellen visar att skillnaden var minst inom driftsinriktningen "Mjölkkor" där de kvinnliga företagarnas inkomst från näringsverksamhet var 59 procent av sina manliga kollegors. Skillnaden var störst för driftsinriktningen "Blandad husdjursskötsel" där kvinnornas inkomst från näringsverksamhet endast var 10 procent av männens. Det innebär att skillnaderna mellan mäns och kvinnors inkomst från näringsverksamhet skiljer sig åt mellan de olika driftsinriktningarna. Skillnaderna var mindre för driftsinriktningar med djur och större för driftsinriktningar med i huvudsak växtodling.

Företagarnas inkomst från tjänst jämnar i någon mån ut skillnaderna. Kvinnliga företagare hade för de flesta driftsinriktningarna högre inkomst av tjänst än sina manliga kollegor. Studeras förvärvsinkomsten var de kvinnliga företagarnas förvärvsinkomst mellan 79 - 84 procent av de manliga företagarnas förutom för "Jordbruks- och trädgårdsväxter" där procentandelen var 69 procent.

Resultaten visar alltså att det finns relativt stora skillnader mellan manliga och kvinnliga företagares inkomster från näringsverksamhet mellan olika driftsinriktningar. Företagarnas tjänsteinkomster jämnar dock ut skillnaderna. Det innebär att de kvinnliga företagarna jämfört med de manliga företagarna i genomsnitt hade högre tjänsteinkomster inom de driftsinriktningar där deras inkomst från näringsverksamhet är låg i förhållande till männens. Sammantaget var dock de kvinnliga företagarnas förvärvsinkomst lägre än sina manliga kollegors för samtliga driftsinriktningar.

Två driftsinriktningar som är intressanta att närmare studera är "Mjölkkor" och "Jordbruksväxter". Dessa redovisas i tablå 7.6. Detta är två relativt homogena driftsinriktningar som har olika sammansättning av inkomster från näringsverksamhet och tjänst. Från ett jordbruksperspektiv är driftsinriktningen "Mjölkkor" dessutom intressant att studera eftersom det är den driftsinriktning där inkomsten från näringsverksamheten, alltså från jordbruket har störst betydelse för hushållets ekonomi.

Tablå 7.6. Inkomster per person för företagare och maka/make uppdelat efter ensamstående och samtaxerade företagare samt kvinnor och män för driftsinriktningar år 2004, kr.

Kategori	Driftsinriktning: Mjölkkor				Driftsinriktning: Jordbruksväxter
	Justerad inkomst av närings- verk- samhet	Inkomst av tjänst	Justerad för- värvs- inkomst	Antal per- soner	Justerad inkomst av närings- verk- samhet	Inkomst av tjänst	Justerad förvärvs-inkomst	Antal per-soner
Samtliga hushåll
-Inkomst för samtliga företagare	149 100	30 200	179 200	8 100	62 800	149 800	212 700	17 600
-Inkomst för manlig företagare	154 300	27 800	182 100	7 500	67 200	148 600	215 800	16 000
-Inkomst för kvinnlig företagare	91 700	56 600	148 300	700	19 200	162 400	181 600	1 600
Samtaxerade hushåll
-Inkomst för manlig företagare	163 300	28 700	192 000	5 200	70 800	153 600	224 500	10 800
-Inkomst för kvinnlig maka/make	54 800	105 700	160 600	5 200	12 400	159 800	172 200	10 800
Samtaxerade hushåll
-Inkomst för kvinnlig företagare	100 000	43 000	143 000	400	25 700	165 400	191 100	900
-Inkomst för manlig maka/make	62 100	110 700	172 800	400	21 400	205 000	226 300	900
Ensamstående hushåll
-Inkomst för manlig företagare	133 900	25 600	159 500	2 200	60 300	139 000	199 300	5 100
-Inkomst för kvinnlig företagare	77 000	81 900	158 900	200	61 400	108 700	170 100	700

Tablå 7.6 visar att den justerade inkomsten från näringsverksamhet var högst för samtaxerade manliga företagare inom driftsinriktningen "Mjölkkor" med 163 300 kr.

Den justerade förvärvsinkomsten var dock högre för samtliga företagarkategorier i driftsinriktningen "Jordbruksväxter" jämfört med driftsinriktningen "Mjölkkor". Det beror på att inkomsten från tjänst var betydligt högre för personer inom driftsinriktningen "Jordbruksväxter".

För samtaxerade hushåll delade kvinnliga företagare och hennes make relativt lika på inkomsten från näringsverksamhet såväl inom driftsinriktningen "Mjölkkor" som "Jordbruksväxter". Inom driftsinriktningen "Jordbruksväxter" var också inkomsten från tjänst relativt lika. Skillnaderna var däremot större inom driftsinriktningen "Mjölkkor" där maken hade 110 700 kr i inkomst av tjänst jämfört med 43 000 kr för den kvinnlig företagaren. För de ensamstående hushållen hade kvinnorna något lägre inkomst från näringsverksamhet jämfört med sina manliga ensamstående kollegor.

Resultat har också tagits fram för ett antal typgrupper av Jordbruksföretag. De grupper som redovisas är växtodlingsföretag för storleksgruppen 800-1599 standardtimmar cirka 50 hektar åker samt 1600-3199 standardtimmar, dvs. drygt 100 hektar åker inom riksområdet slättbygderna och gruppen mjölkföretag mellan 1600-3199 standardtimmar (cirka 20 kor), samt 3199-5999 standardtimmar (ca 40 kor). För mjölkgrupperna finns en uppdelning på de tre riksområdena, Slättbygder, Södra och mellersta Sveriges skogs-och dalbygder samt Norrland.

Resultaten från växtodlingsföretagen visar att den justerade inkomsten från näringsverksamhet var 82 600 kr per hushåll i den mindre storleksgruppen och 169 000 kr per hushåll i den större storleksgruppen. Skillnaden i resultat stämmer väl med resultaten från JEU/FADN.

Resultaten för de olika grupperna mjölkföretag redovisas i diagrammet nedan. Diagrammet visar att för mjölkföretag med 20 kor var hushållets inkomst från näringsverksamhet i genomsnitt 130 000 kr. Inkomsten var lägst i slättbygderna med 110 000 kr och högst i Norrland med 160 000 kr.

Diagram 7.7. Justerade inkomster och transfereringar per jordbrukarhushåll för driftsinriktning mjölkkor efter JEU/FADNs typgrupper år 2004, kr.

Den justerade inkomsten per hushåll var högre, cirka 210 000 kr genomsnitt, för gruppen med cirka 40 kor. Även i denna grupp ökade inkomsten per hushåll ju längre norrut i landet företaget fanns. Resultaten stämmer väl med resultaten från JEU/FADN och beror framför allt på större intäkter från direktersättningar och intäkter från skog.

7.4. Inkomst efter företagets storlek

Hushållets inkomster efter storlek i hektar åker redovisas i tablå 7.7. Tablån visar tydligt att den justerade inkomsten av näringsverksamhet per hushåll ökar när företagets storlek ökar. Inkomsten av tjänst däremot minskar när jordbruksföretagets storlek ökar.

Tablå 7.7. Justerade inkomster och transfereringar per jordbrukarhushåll efter storlek år 2004, kr.

Storleksgrupp, ha åkermark	Justerad inkomst av näringsverk-samhet	Inkomst av tjänst	Justerad inkomst av kapital	Skattefria positiva transfe- reringar	Negativa transfe- reringar	Inkomst efter transfer- reringar	Antal hushåll
2,1- 5,0	16 548	335 325	-114	10 611	121 152	241 218	9 736
5,1- 10,0	18 741	319 965	-525	10 624	116 953	231 854	11 478
10,1- 20,0	30 380	292 482	3 179	10 263	110 915	225 390	13 157
20,1- 30,0	60 361	259 230	5 802	10 620	108 535	227 477	7 453
30,1- 50,0	99 223	221 711	7 214	11 568	108 046	231 669	9 083
50,1-100,0	160 544	187 807	7 086	14 111	116 806	252 742	9 702
100,1-200,0	203 290	174 457	10 144	15 959	129 764	274 086	3 999
200,1-	259 072	171 606	8 790	17 571	153 801	303 239	840

Diagram 7.7. Justerade inkomster från näringsverksamhet och tjänst per företagare efter storlek år 2004, kr.

Diagram 7.7 illustrerar företagarens justerade inkomster från näringsverksamhet. Diagrammet visar att även för företagaren ökar inkomsten från näringsverksamhet när företagets storlek ökar. Samtidigt minskar inkomsten från tjänst. Som en linje i diagrammet visas antalet årsverke per företagare.

Diagrammet visar att antalet årsverken ökar när företagets storlek ökar och följer ökningen av inkomst från näringsverksamhet. Diagrammet antyder också att inkomsten från näringsverksamhet per årsverke för företagaren var något högre när företaget är större jämfört med när företaget är mindre. De större företagen var alltså något effektivare mätt i justerad inkomst av näringsverksamhet per arbetad timma.

Diagram 7.7 visar också att vid en företagsstorlek om 50 hektar eller mer så var justerad inkomst av näringsverksamhet den viktigaste inkomsten för företagaren. Motsvarande brytpunkt för hela jordbrukarhushållet kan utläsas av tablå 7.5. Tablån visar att för företag med mer än 100 hektar åker så var inomsten från justerad näringsverksamhet den viktigaste inkomsten för hushållet.

Skillnaderna mellan kvinnliga och manliga företagares inkomst av näringsverksamhet återfinns också i redovisningen efter storlek i tabellbilagan. Skillnaderna var störst för de mindre företagen. I storleksgrupperna under 20 hektar var de kvinnliga företagarnas andel av de manliga företagarnas inkomst från näringsverksamhet mellan 25 procent och 30 procent. När företagen ökar i storlek minskar dock skillnaden. För företag med en storlek av 40 hektar och uppåt var de kvinnliga företagarnas inkomst från näringsverksamhet hela 55 procent till 60 procent av de manliga företagarnas.

8. Slutsats

Syftet med den här rapporten har varit att försöka ge en bred belysning av jordbruksföretagets kombinationsverksamheter och jordbrukarhushållets inkomster. För vart och ett av dessa områden följer här en kort slutsats.

Jordbruksföretagets kombinationsverksamheter

Först och främst kan konstateras att på jordbruksföretagen i Sverige bedrivs i första hand jordbruksverksamhet. Av företagens totala omsättning står jordbruket för 71 %. Det betyder å andra sidan att inte mindre än 29 % av jordbruksföretagens omsättning härrör sig från olika kombinationsverksamheter. Dessa kombinationsverksamheter kan delas in i följande tre kategorier: "Egen skog", "Verksamheter med direkt samband med jordbruket" samt "Verksamheter utan direkt samband med jordbruket" vilka vardera svarar för 8, 9 respektive 11 procent av jordbruksföretagens totala omsättning.

Vi har också konstaterat att betydelsen av de två sistnämnda kategorierna kombinationsverksamheter tycks öka över tiden medan "Egen skog" tycks få allt mindre betydelse för jordbruksföretagen.

När det gäller "Verksamheter med direkt samband med jordbruket" så dominerar olika typer av entreprenadverksamhet. Dessa står tillsammans för merparten av omsättningen. "Turism", "Förädling och försäljning av gårdsprodukter" samt "Kommersiell hästverksamhet" är de därnäst mest betydelsefulla verksamheterna. Totalt bedriver ca 16 300 jordbruksföretag "Verksamheter med direkt samband med jordbruket" och det totala antalet årsverken inom dessa verksamheter år 2005 var ca 11 300.

De båda verksamheterna "Turism" och "Produktion av förnybar energi" tycks vara de två enskilda verksamheter som haft den största procentuella ökningen av antal verksamma företag de senaste åren.

"Verksamheter utan direkt samband med jordbruket" utgörs av en rad olika typer av verksamheter. Dessa har inte klassificerats men bland de vanligast förekommande är maskin- och skogsentreprenad samt bygg- och anläggningsarbete. Totalt bedriver ca 13 500 jordbruksföretag sådan kombinationsverksamhet och det totalt antalet årsverken i "Verksamheter utan direkt samband med jordbruket" har skattats till ca 13 400.

"Egen skog" har större betydelse betydelse för jordbruksföretagen i Norrland och i Södra och Mellersta Sveriges skogsbygder än i slättbygderna. Skogens betydelse varierar också beroende på driftsinriktning. Totalt sett har två tredjedelar av landets jordbruksföretag skog. Den totala arbetsinsatsen i "Egen skog" vid jordbruksföretag är okänd.

Den totala arbetstiden i övriga kombinationsverksamheter fördelar sig på ungefär samma sätt mellan företagaren, hans/hennes maka/make/sambo, övriga familjemedlemmar och anställda inom kombinationsverksamheterna som den gör inom jordbruksverksamheten. Ett undantag är anställda inom "Verksamheter utan direkt samband med jordbruket" som svarar för en större andel av arbetstiden där än inom jordbruksverksamheten.

Kvinnor och män skiljer sig kraftigt åt när det gäller vilken kombinationsverksamhet de ägnar sig åt. Männen bedriver i första hand entreprenadverksamhet medan kvinnorna bedriver "Kommersiell hästverksamhet", "Turism" och "Förädling och försäljning av gårdsprodukter".

De yngre jordbruksföretagarna, oavsett kön, arbetar mer i kombinationsverksamheter än sina äldre kollegor. Företagare under 30 år arbetar ca 250 timmar i kombinationsverksamhet medan företagare i ålderskategorin 50-64 endast arbetar ca 150 timmar i kombinationsverksamhet.

Jordbrukarhushållets inkomster

När det gäller jordbrukarhushållens inkomster svarar inkomst från näringsverksamhet endast för 21 %. En övervägande majoritet av inkomsterna (78 %) kommer från inkomst av tjänst, medan en procent kommer från inkomst av kapital. Det är bara hos en minoritet av jordbrukarhushållen som den huvudsakliga inkomstkällan utgörs av näringsverksamhet. Jordbrukarhushåll med driftsinriktning "Mjölkkor" var den enda där hushållets inkomst från näringsverksamhet i genomsnitt var högre än inkomsten från tjänst.

Det har också konstaterats att kvinnliga företagare har lägre inkomst från näringsverksamhet än sina manliga kollegor. Kvinnliga företagares inkomst från näringsverksamhet utgör endast 29 procent av männens. Däremot är deras inkomster av tjänst något högre än männens, 9 procent högre.

Summeras inkomsterna från näringsverksamhet och tjänst för både företagare och dennes make/maka visar det sig att den sammanlagda inkomsten blev högst för de hushåll som hade en kvinnlig företagare.

Det har också visat sig att inkomsten från näringsverksamhet respektive av tjänst har ett starkt samband med företagets storlek (mätt i åkerareal). Inkomsten från näringsverksamhet ökar med storleken på åkerarealen medan inkomsten av tjänst minskar ju större åkerareal företaget har.