Överföring av radioaktiva ämnen till livsmedel

Förekomsten av radioaktiva ämnen i jordbruksprodukter påverkas till exempel av

• nedfallets omfattning och sammansättning
• vid vilken årstid nedfallet sker
• grödan och dess utvecklingsstadium
• markens egenskaper och näringsstatus
• djurslag, djurets ålder och fysiska aktivitet
• utfodring, betesbeteende och eventuell jordkonsumtion.

Om nedfallet kommer i början av betessäsongen eller före den första vallskörden kan problem uppstå omedelbart för mjölk- och nötköttsproduktionen, eftersom vinterfodret då ofta är slut.

För spannmål kan tidpunkten för nedfallet medföra att Jordbruksverket får ta ställning till om kärnskörden kan användas som brödsäd eller fodersäd eller om den måste kasseras. En kassering kan medföra stora konsekvenser för slaktsvins- och fjäderfäproduktionen.

Olika djurslag ansamlar radioaktiva ämnen i olika hög grad. Skillnader mellan djurslagen förklaras bland annat av skillnader i fodertyp, fodersmältning och fodrets uppehållstid i mag-tarmkanalen. Ämnesomsättningen per kilogram kroppsvikt har också betydelse.

En balanserad foderstat med god tillförsel av energi, protein, mineralämnen och vitaminer bidrar till att minska överföringen av radioaktiva ämnen till djur. En fiberrik foderstat anses minska cesiumupptaget i mag-tarmkanalen. Vallfoder och bete förväntas i allmänhet innehålla högre halter av radioaktiva ämnen än andra fodermedel. Valet av fodermedel inverkar alltså på den totala överförda mängden radioaktiva ämnen via foder till djur.