– En viss dödlighet är normalt såväl i djurparkskullar som i vilda valpkullar, men i försöket har fostervalparna haft minst lika god överlevnad som tikarnas egna valpar, säger Inger Scharis, projektsamordnare på Svenska Djurparksföreningen.
Totalt ingår 43 valpar i försöket och av dessa har två fostervalpar och tretton av tikarnas egna valpar dött.
– En hel kull med tio valpar, inklusive de två fostervalparna, försvann under den första levnadsmånaden. Tiken har även tidigare år förlorat egna valpkullar. Sannolikt beror detta på stress hos tiken efter en störning i lyan, förklarar Inger Scharis.
— I Järvzoos fosterkull, där fostervalparna är 8 dagar yngre än tikens egna valpar, kunde vi konstatera att de till en början hade svårt att konkurrera om tikens spenar. När valparna vägdes tolv dagar efter iläggningen hade de bara ökat 17 procent i vikt, medan deras biologiska syskon i den avlämnande kullen hade ökat 58 procent. Efter ytterligare tio dagar hade deras tillväxt förbättrats, även om de fortfarande var mindre än sina äldre fostersyskon. I dag tycks dock fostervalparna i Järvzoo ha kommit ikapp och de hävdar sig väl i konkurrensen i flocken, säger Inger Scharis.
– Vår bestämda uppfattning är att valparna ska skyddas inom det område där de satts ut fram till att de eventuellt lämnar reviret. Det kan röra sig om mer än ett år och reviret bör då helt undantas från eventuell jakt, säger SDF:s ordförande Mats Höggren.
Djurparksvalparna bör även skyddas tills de haft möjlighet att reproducera sig — vilket kan ske först vid 2 års ålder — annars uppnås inte syftet att tillföra nya gener till den vilda populationen.
– Resultaten från projektet ser lovande ut. Det återstår många frågor att lösa, men vi går nu vidare tillsammans med Naturvårdsverket och SDF i planeringen för att kunna sätta ut djurparksvalpar i vilda kullar under 2012, säger Jan Danielsson på Jordbruksverkets avdelning för djurskydd och hälsa.



på Naturvårdsverkets webbplats