Vi stärker den gröna sektorn för ett hållbart samhälle

Päronpest

Päronpest är en sjukdom som orsakas av bakterien Erwinia amylovora som angriper vissa vedartade släkten inom familjen rosväxter (Rosaceæ). Angrepp på päron (Pyrus), hagtorn (Cratægus) och oxbär (Cotoneaster) är vanligast. Andra värdväxter är till exempel äpple (Malus), eldtorn (Pyracantha), vitoxel (Sorbus aria), rosenkvitten (Chænomeles) och kvitten (Cydonia).

Sjukdomen kan ha ett mycket snabbt och förödande förlopp under gynnsamma väderförhållanden som är hög värme och hög luftfuktighet. Unga växande skott och blommor är särskilt mottagliga för smitta.

Förekomst

I Nordamerika har sjukdomen varit känd i nära 200 år. 1957 konstaterades det första fallet i Europa i Storbritannien. Päronpest påvisades i Danmark 1968 och har sedan dess konstaterats på ett flertal olika värdväxter där. I Norge har man sedan 1986 haft angrepp på oxbär i villaträdgårdar i ett område kring Stavanger. 1986 upptäcktes det första angreppet i Sverige i en skånsk päronodling. Sjukdomen dök upp på ett flertal ställen längs Skånes kust 1989. Päronodlingar samt vilda och planterade hagtornsbuskar var infekterade. Beroende på väderleken har angreppens omfattning sedan varierat under åren. Päronpest finns nu längs Skånes kust och i kustområden upp till Göteborg.

Spridning

Spridningsrisken är störst vid hög temperatur och hög luftfuktighet då bakterieslem lättast bildas. Bakterierna sprids främst genom vind, regnstänk, insekter och med växtmaterial. Den långväga spridningen sker troligtvis även med flyttfåglar. Genom naturliga öppningar i växtvävnaden kommer bakterier in i blommor, blad och skott. I blommorna kan bakterierna föröka sig mycket snabbt och lätt föras vidare av pollinerande insekter. Sår och skador på grenarna kan också vara en inkörsport för infektion.

Bakterierna övervintrar under barken på grenarna. Runt infekterade partier kan man ibland se sprickor i gränsen mellan den sjuka och den friska veden.

Symtom

Typiska symtom är vissnande blommor och skott, vars spetsar böjs krokformigt och färgas mörkbruna eller svarta. Barken på sjuka kvistar blir mörkt grön eller brun med en otydlig gräns mellan infekterade och friska områden. Barken får ofta ett fuktigt utseende, och vävnaden under missfärgas. Skotten torkar oftast inte, utan de förblir fuktiga och sega med vissna kvarhängande blad och blommor.

Under gynnsamma betingelser kan infektionen spridas vidare till större grenar, som dör. Om infektionen når stammen, går smittan vidare ut i andra grenar. Hela trädet riskerar då att dö.

Angripna päron får olika utseenden, beroende på när och hur infektionen skett. Vid ett tidigt angrepp svartnar karten och blir hårda och förtorkade. Om infektionen sker när frukterna är stora missfärgas de ofta fläckvis och blir skrynkliga när fruktköttet angrips.

Vid varm och fuktig väderlek kan ett gulvitt, glänsande bakterieslem tränga ut från de infekterade skotten, grenarna och frukterna. Bakterieslemmet kan ibland dras ut till långa, tunna, klibbiga trådar eller torka in till en glänsande hinna.

Symtom på andra värdväxter

Symtomen på angripna päronträd gäller generellt även övriga värdväxter men kan variera i tydlighet och omfattning. På eldtorn angrips oftast bara blommorna. Under senare år har angrepp ofta konstaterats på vitoxel (Sorbus aria) i kustnära områden på Västkusten. Detta även under år då angrepp och spridning i övrigt har varit liten.

Åtgärder och hygien

Päronpest omfattas av växtskyddslagen. Om du misstänker päronpest ska du anmäla detta till Jordbruksverket som ställer diagnos och bestämmer vilka åtgärder som behövs. Det är viktigt att agera snabbt. Genom att avlägsna och bränna smittat växtmaterial, försvåras spridning. Några riktigt effektiva kemiska medel för bekämpning finns inte. Som förebyggande åtgärd bör fruktodlarna inspektera sina odlingar varje vecka i områden där det finns risk för päronpest. Även hagtornshäckar och andra värdväxter i närheten bör kontrolleras. Parkförvaltningar och trädgårdsägare bör också vara observanta.

Hos päron förekommer det ibland ytterligare en blomning under sommaren, så kallad sekundär blomning. Eftersom temperaturen vid den tidpunkten ofta är gynnsam för smittspridning bör blommorna tas bort innan de slår ut.

Hagtornshäckar i närheten av fruktodlingar kan beskäras för att reducera blomningen, vilket gör dem mindre känsliga för infektioner. På längre sikt kan det vara lämpligt att ersätta lähäckar med något växtslag som inte kan drabbas av päronpest. En annan långsiktig åtgärd är att plantera mindre mottagliga fruktsorter.

Hygien

Om du handskas med smittat växtmaterial är det viktigt med god hygien för att minska spridningsrisken. Du ska rengöra redskap och verktyg noggrant och desinficera dem med bakteriedödande preparat. Efter att du varit i kontakt med smittat material ska du rengöra händer och skor omsorgsfullt.