Potatiskräfta

Potatiskräfta är en jordbunden sjukdom som orsakas av svampen Synchytrium endobioticum. Svampen lever som en parasit inne i potatisplantans celler och får dessa att växa okontrollerat, därav namnet potatiskräfta. Angrepp av potatiskräfta gör att kvaliteten på knölarna försämras och antalet bildade knölar minskar. Svampens vilsporer kan överleva i mer än 20 år i jorden. Potatiskräfta kan orsaka omfattande ekonomiska förluster för odlare som drabbas.

Potatiskräfta är en reglerad växtskadegörare


I Sverige och i de flesta andra länder är sjukdomen reglerad i lag. Om du misstänker potatiskräfta är du skyldig att anmäla detta till länsstyrelsen eller Jordbruksverket.  

Förekomst


Det finns närmare 40 olika raser av potatiskräfta beskrivna i världen och flertalet av dem finns spridda inom EU. I Sverige finns ras 1 och 18. Ras 1 har funnits i Sverige under lång tid. De flesta fastigheter som är smittade av ras 1 finns på olika platser i Götaland och Svealand.

Det finns även ett antal andra raser av potatiskräfta som påvisats i länder i EU. De nordiska länderna verkar däremot hittills ha varit förskonade från dessa. I Holland och Tyskland är numera, utöver ras 1 och 18, även raserna 2 och 6 kända. I Tyskland finns också ras 8. I undersökningar från Tjeckien finns närmare 20 olika raser beskrivna. Även från Polen finns rapporter om flera olika raser.

Så sprids potatiskräfta


Potatiskräfta sprids oftast med utsädespotatis från en angripen odling, men kan också spridas på andra sätt. Smittan kan spridas på alla de sätt som jord kan spridas på. Vilsporer kan finnas i jord som följer med fordon, maskiner, växter, redskap och skor. Spridning kan också ske med kompost och annat avfall som varit i kontakt med smittade växtdelar eller jord. Till och med gödsel från djur som utfodrats med rå angripen potatis kan sprida smitta.

Sjukdomens utveckling och skadebild


Svampen som orsakar potatiskräfta angriper potatisknölarna och ibland även de nedre delarna av stjälkarna. Plantans rötter angrips inte och därför syns inga symtom på blasten. Vid angrepp bildas blomkålslika svulster på potatisen. Svulsterna är till en början vita men mörknar och blir med tiden bruna. I svulsterna bildas svampens spridningsorgan. Dessa är av två typer: svärmsporer och vilsporer. Svärmsporerna följer med markvattnet och kan sprida smitta till närliggande potatisknölar. Vilsporerna kan ligga i jorden i många år innan de gror. När de gror bildas svärmsporer som angriper nya potatisknölar.
Symtom på potatiskräfta

Symtom på potatiskräfta.

Förebyggande arbete


Potatiskräfta går inte att bekämpa på kemisk väg. Bästa sättet att undvika att drabbas av potatiskräfta är att odla resistenta sorter med certifierat utsäde. Rengör maskiner och redskap, till exempel betupptagare och traktordäck, vid gemensam användning. Använd högtryckstvätt! Undvik också att sortera fram eget utsäde på gemensam sorteringsanläggning eftersom det finns risk att utsädet då kommer i kontakt med smittad jord eller smittade knölar.

Se till att ha en god växtföljd. Ensidig växtföljd med odling av potatis år efter år på samma mark ökar risken för att resistensen bryts och att nya raser av potatiskräfta blir till. En ensidig växtföljd ökar också risken för andra skadegörare som till exempel potatiscystnematod och skorv. Tänk på att potatissorter som i Sverige tidigare kallats resistenta endast är resistenta mot ras 1.

Bekämpning


Det enda sättet att bekämpa potatiskräfta är att odla resistenta sorter, alltså sorter som inte kan angripas av potatiskräfta, eller genom att inte odla potatis alls till dess att smittan i marken dött ut. Smittan kan finnas kvar i marken i mer än 20 år.

I områden som Jordbruksverket har klassat som riskområden får du bara odla resistenta sorter. Observera att du inte kan minska mängden sporer i marken genom att odla resistenta sorter. Sporernas överlevnad och när de gror påverkas inte av om det odlas potatis i jorden.

Exempel på potatissorter som är resistenta mot potatiskräfta ras 1

  • Färskpotatis: Amandine, Balmoral, Freesco, Hamlet, Hankkijan Timo, Linzer Delikatess, Maria, Marine, Maris Bard, Minerva, Pentland Javelin, Premiere, Rapido, Rocket , Roscor, Silla, Sprint, Stephani, Velox
  • Höst- och vinterpotatis: Adante, Akira, Annabelle, Ampera, Appell, Asterix, Berber, Columbo, Cultra, Dali, Désirée, Ditta, Eloge, Eos, Escort, Fakse, Folva, Hertha, Inova, Jutlandia, Lady Balfour, Lady Christl, Melody, Merlin, Minerva, Nadine, Nicola, Obelix, Ofelia, Osprey, Ovatio, Roda, Roko, Rosamunda, Roscor, Sabina, Satina, Saturna, Sava, Saxon, Spunta, Superb, Ukama, Valor, Verity, Victoria, Vivaldi
  • Fabrikspotatis: Belita, Django, Elkana, Goya, Kardal, Karnico, Katinka, Kuba, Kuras, Pallida, Panda, Producent, Seresta, Ulme

Exempel på potatissorter som är resistenta mot potatiskräfta ras 18


Det finns ännu inte så många sorter som är resistenta mot potatiskräfta ras 18. Det finns dock några resistenta sorter från Tyskland och Holland, där rasen varit känd sen en tid tillbaka. De resistenta sorterna är följande:
  • Färskpotatis: Stephani
  • Höst- och vinterpotatis: Andante och Edelstein
  • Fabrikspotatis: Avarna, Belita, Django Kuba, Pallida, Panda, Seresta och Ulme

Mottagliga potatissorter


Några vanliga sorter som är mottagliga för alla raser av potatiskräfta är Bintje, King Edward, Early Puritan, British Queen (snöboll), Evergood (Vit drottning), Mandel, Solist och Swift

Smittförklarat område och riskområde


Om potatiskräfta hittas smittförklarar Jordbruksverket detta område. Det kan vara ett fält eller del av ett fält. Som skydd mot smittspridning beslutar Jordbruksverket även om ett riskområde. Smittförklaring och riskområde kvarstår till dess att smitta av potatiskräfta inte längre kan påvisas inom det smittförklarade området. Förekomst av potatiskräfta i jorden testas genom analys av jordprov. För total friförklaring av smittförklarat område tas jordprov efter tidigast 20 år. Efter 10 år kan du efter analys av jordprov som visar att halten av potatiskräfta är låg få börja odla resistent sort inom det smittförklarade området. För mer information om jordprovtagning och analys kontakta länsstyrelsen eller Jordbruksverket.

Inom det smittförklarade området får du inte odla eller lagra potatis. Undantag finns dock för brukningsenheter med två hektar odlad jord eller mindre och med en potatisodling som är mindre än 0,1 hektar (1000 kvadratmeter), det vill säga de flesta villafastigheter. Inom dessa områden får du odla resistenta sorter från och med andra året efter smittförklaringen. Inom riskområdet får man odla potatis redan första året efter smittförklaring men det ska då vara certifierat utsäde av resistent sort. Ur skörd som härstammar från sådant utsäde får du därefter ta utsäde till egen odling.

Från en brukningsenhet inom vilket det finns ett smittförklarat område får inte jord, gödsel, kompost eller växtrester av potatis föras bort. Transportmedel, maskiner och andra redskap som använts vid jordbearbetning, spridning av stallgödsel, sättning och skörd av potatis, skörd av rotfrukter och vid grävnings- eller schaktningsarbeten ska rengöras så att de är helt fria från jord och växtdelar innan de lämnar brukningsenheten.

Tillsyn


Det är länsstyrelsen som kontrollerar potatisodling och hantering av potatis inom smittförklarat område och riskområde. Länsstyrelsen får i särskilda fall besluta om undantag från föreskrifterna om bekämpning av potatiskräfta under förutsättning att det inte finns någon risk för vidare smittspridning.
Sidan senast uppdaterad:   2011-06-17