Potatiscystnematoder

Det finns två arter av potatiscystnematoder, den gula potatiscystnematoden (Globodera rostochiensis) och den vita (G. pallida). Potatiscystnematoder är mikroskopiska rundmaskar som lever i och skadar rötterna hos potatisen. De kan orsaka omfattande skördeförluster i potatisodlingar vid stora angrepp. Därför är det viktigt att du bekämpar potatiscystnematoderna innan de hinner föröka sig alltför mycket. Inom de olika arterna av potatiscystnematoder finns det dessutom olika patotyper eller virulensgrupper.

Värdväxter och förekomst


Potatis är potatiscystnematodernas viktigaste värdväxt men den kan även utnyttja tomat och vilda växter av släktet Solanum (potatisväxter) som till exempel nattskatta och besksöta.

Den gula potatiscystnematoden förekommer i Sverige sedan länge. Den vita potatiscystnematoden har också påträffats på vissa platser i landet men i betydligt mindre omfattning. Förekomsten av potatiscystnematoder är mycket varierande inom EU, från länder med nästan ingen förekomst alls till länder med omfattande utbredning.

Nematodens livscykel och sjukdomens utveckling och skadebild


Nematoderna är mikroskopiskt små rundmaskar som lever i och skadar rötterna av sina värdväxter. Efter sättning tränger potatiscystnematodernas larver in i potatisen rötter där de utvecklas till fullvuxna nematoder. Honorna fortsätter att utvecklas i rötterna medan hanarna tar sig ut i omgivande jord. På sensommaren syns de uppsvullna honorna som vita kulor på rötternas yta. Dessa kulor ändrar sedan färg beroende på vilken art honan är. I samband med färgförändringen dör honan och omvandlas till en cysta. Cystorna innehåller från början omkring 200-600 ägg. Under hösten blir cystorna bruna och de lossnar från rötterna och blir kvar i jorden.

Äggen kläcks efter hand och utvecklas till larver som kan angripa nya potatisrötter. Cystorna kan även förbli i ett vilostadie och är då mycket motståndskraftig mot både kyla och torka. Det kan finnas livskraftiga ägg kvar efter 15 år även utan tillgång på värdväxter.

Potatiscystnematoderna använder rötternas cellvävnad som näring och hindrar samtidigt växternas transport av vatten och näring i dessa rötter. Det får till följd att potatisplantorna lider av vatten och näringsbrist. Plantorna gulnar och rötterna blir korta och kraftigt förgrenade. Potatisknölarna blir även färre och med en minskad storlek.

Så sprids potatiscystnematoder


Potatiscystnematoder kan spridas till nya fält på många olika sätt:
  • genom jord som följer med utsäde och plantor som odlats på fält med förekomst av potatiscystnematoder
  • genom jord som följer med maskiner och utrustning som använts på fält med förekomst av potatiscystnematoder
  • genom hantering av avfall som innehåller potatiscystnematoder
  • genom vindflykt från fält med förekomst av potatiscystnematoder

Så bekämpar du


Du motverkar potatiscystnematoder bäst genom att odla en potatissort som är resistent mot den art och patotyp av potatiscystnematoder som påträffats i fältet. Resistenta sorter stimulerar cystorna att kläckas men nematoderna kan sedan inte angripa potatisrötterna. Om du odlar sorter med en viss resistens allt för ensidigt ökar dock risken för att nya patotyper tar över och resistensen bryts. Ett annat sätt att motverka nematoderna är att upphöra med potatisodling. Då dör nematoderna också ut efter ett antal år.

Potatiscystnematoder omfattas av växtskyddslagstiftningen


All utsädespotatis som certifieras måste vara odlad på ett fält som genom jordprovtagning konstaterats vara fritt från potatiscystnematoder. För odling av plantskoleväxter finns motsvarande krav. Potatiscystnematoder ska också inventeras och bekämpas. Föreskrifterna om detta hittar du till höger. Målet med dessa regler är att klarlägga utbredningen av potatiscystnematoder inom EU och hindra deras spridning.

Reglerna innebär bland annat

  • att en officiell kartläggning av förekomst av potatiscystnematoder ska ske årligen på minst 0,5 procent av all potatisareal och redovisas till EU-kommissionen och till andra EU-länder
  • att en EU-gemensam standard för jordprovtagning i fält ska användas för att säkra frihet från potatiscystnematoder
  • att fält med förekomst av potatiscystnematoder ska dokumenteras
  • att ett bekämpningsprogram som bygger på användning av resistenta sorter vid odling ska användas där potatiscystnematoder finns
  • att maskiner ska rengöras och avfallet från fält där det finns potatiscystnematoder ska hanteras på särskilt sätt.
Vid bekämpning av den vanligaste potatiscystnematoden i Sverige, gul potatiscystnematod patotyp Ro1, blir kravet att man ska använda en resistent sort. För andra patotyper av gul potatiscystnematod och för vit potatiscystnematod beslutar Jordbruksverket om att särskilt anpassade bekämpningsprogram ska användas. För dessa bekämpningsprogram finns även krav på en årlig redovisning av åtgärderna.

Anmälningsplikt?


Om du upptäcker eller misstänker att du har potatiscystnematoder behöver du normalt inte kontakta Jordbruksverket. Du ska däremot kontakta Jordbruksverket om du misstänker eller konstaterar att en förändring av effekten hos en potatissorts resistens mot potatiscystnematoder.

Så friförklaras fält


Att potatiscystnematoder finns dokumenteras med prov och en analys av levande nematoder. Fält där man konstaterat att det finns potatiscystnematoder kan tidigast friförklaras sex år efter att potatiscystnematoder har konstaterats på fältet. En friförklaring kräver alltid du tar ett nytt prov.

Jordbruksverket inventerar


Jordbruksverket kommer årligen att utföra en inventering av potatiscystnematoder i Sverige. Utformningen av denna kommer att planeras i samråd med företrädare för potatisbranschen. Den obligatoriska provtagningen vid odling av utsädespotatis för certifiering kommer att fortsätta som tidigare.
Sidan senast uppdaterad:   2011-05-06