Koloradoskalbagge

Koloradoskalbaggen (Leptinotarsa decemlineata), hör till familjen bladbaggar (Chrysomelidae). Den är en fruktad skadegörare på potatis i Europa och Nordamerika. Koloradoskalbaggens stora förmåga att föröka sig och dess enorma glupskhet gör den till ett av de besvärligaste skadedjuren på potatis. Både den vuxna skalbaggen och larverna äter potatisblad tills bara bladnerverna återstår, vilket minskar knölskörden avsevärt.

Utseende


Den fullvuxna koloradoskalbaggen är lätt att känna igen. Skalbaggens kropp är starkt välvd, med karakteristiska svarta och gula längsgående strimmor. På huvud och halssköld finns svarta fläckar. Den är cirka 1 cm lång, alltså något större än en nyckelpiga.

Koloradoskalbaggens ägg är orangegula och cirka 2 mm långa. De sitter i klungor på bladens undersida och kan lätt förväxlas med nyckelpigans ägg.

Nykläckta larver av koloradoskalbagge är knappt två millimeter långa och har tomatröd färg. Äldre larver är ljusare orangeröda och kan vara upp till 12 mm långa. Larverna är starkt välvda och har två längsgående rader av svarta prickar på vardera sidan av kroppen.

Koloradoskalbagge
Larv av koloradoskalbagge

Livscykel


När det börjar bli varmt i marken i slutet av maj eller i början av juni, kommer den fullbildade skalbaggen upp från sin vintervila i marken. När temperaturen överstiger 25°C börjar den flyga för att söka mat. Skalbaggarna äter bara blad av familjen Solanaceae. Dit hör potatis, tomat, nattskatta och besksöta.

Honorna kan vara befruktade redan från föregående höst. De börjar lägga ägg när dagstemperaturen överstiger 17°C och fortsätter sedan äggläggningen i flera veckor. Den fäster samlingar på upp till 80 ägg på undersidorna av plantornas blad. Varje hona kan lägga upp till 2 000 ägg under en säsong. Äggen kläcks inom fyra till tolv dagar. Larverna äter ständigt och gör bara avbrott korta perioder för att ömsa hud.

Larverna ömsar hud tre gånger. De växer från cirka 2 millimeter i första larvstadiet till 11-12 mm i fjärde larvstadiet. Eftersom den lägger ägg som kläcks under en utdragen period finns det både stora och små larver samtidigt på bladen. Det är de stora larverna som gör den största skadan. De kan på kort tid äta en potatisplanta helt kal.

När larven i fjärde larvstadiet har växt färdigt, gräver den ner sig i jorden för att förpuppas. Efter 10-14 dagar kommer en fullbildad skalbagge fram ur puppan. Den nya generationen skalbaggar börjar para sig. Om vädret är varmt lägger honorna ägg inom sju till tio dagar. Under gynnsamma förhållanden tar det bara tre veckor från äggläggningen till fullbildad skalbagge. Flera generationer av koloradoskalbaggen kan då utvecklas under en säsong. I Sverige räknar vi dock bara med en enda generation av arten per år.

Mot hösten när temperaturen sjunker och dagarna blir kortare går koloradoskalbaggen in i övervintringsfasen. Både fullvuxna skalbaggar och stora larver förbereder sig då för vintern genom att gräva ner sig i marken. De flesta koloradoskalbaggarna övervintrar i jorden på 20-50 cm djup i samma potatisfält som de levt i under sommaren. Ett mindre antal kan också övervintra i marker i fältets närhet.

Spridning


Koloradoskalbaggen, som härstammar från västra USA, etablerade sig i Frankrike i början av 1920-talet och har sedan spritt sig till många länder i Europa trots återkommande bekämpningar. För närvarande är den etablerad i Syd- och Mellaneuropa, på östra sidan av Östersjön upp till S:t Petersburg och vidare österut i de europeiska delarna av Ryssland. Arten är vidare under spridning österut i Asien. Koloradoskalbaggen är inte etablerad i de nordiska länderna, men hittas regelbundet i bland annat potatis och grönsaker som importerats. I Sverige är Blekinge, Gotlands, Hallands, Kalmars och Skåne län skyddad zon för koloradoskalbaggen.

Koloradoskalbaggar kan vid vissa tillfällen transporteras långa sträckor med vinden. 1972 blåste stora mängder skalbaggar in över sydöstra Sverige från framför allt Polen. En intensiv manuell och kemisk bekämpning genomfördes. Bekämpningen lyckades och 1978 var koloradoskalbaggen utrotad ur Sverige. Den senaste större inflygningen skedde 1983. Även vid den inflygningen lyckades man hindra skalbaggen från att etablera sig i Sverige.

En fråga som har stor betydelse för koloradoskalbaggens möjlighet att etablera sig permanent i ett område är om den kan överleva vintern. Koloradoskalbaggen kan klara temperaturer ner till -12°C. Om markförhållandena är sådana att den kan gräva ner sig utgör alltså låga vintertemperaturer inte ett hinder för överlevnaden. Vinterdödligheten för koloradoskalbaggen är störst vid blöta markförhållanden. Därför är skalbaggens överlevnad som regel större i sandjordar än i mullrika jordar och leror. Såväl försök som erfarenheter från tidigare inflygningar har visat att koloradoskalbaggen kan övervintra på lätta jordar i södra Sverige.

Förväxlingsrisk


Det finns några insekter som ibland förväxlas med koloradoskalbaggen. Puppor och larver av koloradoskalbaggen kan förväxlas med nyckelpigans puppor och larver. Den fullbildade koloradoskalbaggen kan förväxlas med trädgårdsborren, humlebaggen eller strimlusen.
Insekter som lätt kan förväxlas med koloradoskalbaggen

Anmälningsplikt


Eftersom koloradoskalbaggen är en mycket allvarlig växtskadegörare är det viktigt att förhindra att arten etablerar sig i Sverige. Alla fynd av koloradoskalbagge ska enligt växtskyddslagstiftningen genast anmälas till länsstyrelsen eller Jordbruksverket.

Om du hittar koloradoskalbaggar, ägg eller larver ska du:

  • anmäla misstänkta fynd till länsstyrelsen eller Jordbruksverket. Du måste noga ange fyndplatsen. Därefter beslutar Jordbruksverket om nödvändiga åtgärder. Det är viktigt att du följer Jordbruksverkets instruktioner noggrant.
  • döda de insamlade skalbaggarna genom att till exempel lägga dem i kokande vatten. Lämna sedan in dem omgående till länsstyrelsen eller Jordbruksverket så att de säkert kan artbestämmas.
  • leta efter fler koloradoskalbaggar i hemträdgårdar, koloniträdgårdar och potatisfält även året efter fyndet. Titta noga i de områden som gränsar till fyndplatsen.
Sidan senast uppdaterad:   2011-05-19