Skadegörare i veteodling

Många olika skadegörare kan skada grödan. Som skadegörare räknas svampar, insekter, bakterier, nematoder och virus. De vanligaste skadegörarna kan du läsa om på denna sida.

Det finns mer om skadegörare i nyhetsbrev och e-tjänster

Under växtodlingssäsongen kan du få senaste nytt om hur läget är för olika skadegörare. Det får du enklast genom att prenumerera på växtskyddsbrev för olika områden i Sverige. De olika växtskyddsbreven hittar du under rubriken Nyhetsbrev.

Vill du veta mer om skadegörare kan du enkelt använda vår e-tjänst Växtskyddsinfo. Där finns beskrivningar av olika skadegörare och information om hur du kan bekämpa dem.

I broschyren Bekämpningsrekommendationer kan du också läsa mer om skadegörare. Du hittar den under rubriken Mer information.

I bildarkivet hittar du bilder på skadegörare och angrepp samt bilder på köldskador, värmestress, hagelskador och annat. Det finns även bilder på så kallade sortfläckar eller fysiologiska fläckar, det vill säga fläckar som inte orsakats av skadegörare. De är lätta att förväxla med svampangrepp.

Exempel på några vanliga skadegörare i vete

Svartpricksjuka kan infektera redan under hösten men tydliga symtom syns som regel inte förrän tidigt på våren. Smittan sprids med vinden mellan fälten men i grödan sprids smittan främst av regndroppar. Regnigt väder under våren och sommaren kan ge mycket starka angrepp. Sorter är olika känsliga för sjukdomen.

Gulrost kan ställa till med stor skada i känsliga sorter vissa år. Gulrost övervintrar på levande plantor och sprids med vinden. Sjukdomen har ökat under senare år.

Snömögel orsakar utvintring i höstvete, framför allt om grödan är frodig. Svampen gynnas av ett långvarigt snötäcke, speciellt om det inte är tjäle i marken.

Vetedvärgsjuka orsakas av ett virus som sprids av en insekt, den randiga dvärgstriten. Viruset överlever i levande plantor, till exempel vete och rajgräs. Tidig höstsådd och reducerad jordbearbetning ökar risken för angrepp.

Sädesbladlusen övervintrar som ägg på höstsäd och andra gräsarter. De första lössen brukar dyka upp i maj månad. Den största skadan gör lössen när de finns i axen. Angrepp förekommer i hela odlingsområdet men är vanligast i Sydsverige.

Vetemyggor orsakar vissa år allvarliga skador i höstvete. Angreppens storlek varierar mycket mellan olika år och olika områden. Det kan vara 10—20 års intervall mellan starka angrepp av vetemyggan. Jordbruksverket inventerar varje år hur stort angreppet är. Inventeringen är ett underlag för nästa års prognos. Detta kan du läsa om under Prognos och varning.

Integrerat växtskydd

Integrerat växtskydd innebär att du i första hand använder förebyggande metoder för att begränsa skadegörare. Viktiga förebyggande åtgärder är till exempel att ha en varierad växtföljd, att genom jordbearbetning ta bort infekterade skörderester och att välja motståndskraftiga sorter. Om dessa åtgärder inte räcker kan kemisk bekämpning behöva sättas in.

Växtföljd

Många skadegörare som angriper vete kan även angripa annan stråsäd. Det är därför en fördel att växla mellan stråsäd och andra grödor.

Jordbearbetning

Genom att plöja eller på annat sätt mylla ner infekterade skörderester minskar problemen med skadegörare som överlever på skörderesterna.

En del sorter är resistenta

Känsligheten för flera olika sjukdomar varierar mellan olika sorter. Exempel på sjukdomar i vete där det finns sortskillnader är gulrost, brunrost och svartpricksjuka. För gulrost är skillnaden särskilt stor mellan olika sorter.

Du kan läsa mer på våra sidor om växtföljd, jordbearbetning och sorter.

Kemisk bekämpning

Trots förebyggande åtgärder kan det bli nödvändigt att bekämpa skadegörare kemiskt. Då är det viktigt att du väljer rätt preparat och dos och anpassar insatserna till behov och förhållanden. I växtskyddsbreven ges fortlöpande information under odlingssäsongen. I e-tjänsterna finns rekommendationer om när det är lämpligt att bekämpa och vilka preparat du bör använda.

När ska jag bekämpa skadegörarna?

Med hjälp av Jordbruksverkets behandlingstidpunkter kan du se när det är lämpligt att bekämpa de olika skadegörarna i vete.