Erik Westholm

Erik Westholm

Landsbygden som förnyelsens landskap

Städernas tillväxt och landsbygdens tynande tillvaro är globala mönster. I stora drag, i de flesta ekonomier växer städerna och ofta beror det på högre produktivitet. Företagen har fler människor att välja på i staden, människor har större chans att komma på rätt plats, intensiteten i verksamheter är större. Staden tycks vara en mer effektiv maskin inom den ekonomi vi har. Så storstadsidéerna är inte löst utkastade utan en följd av att tillväxt är det avskalade och överordnade målet.

Kunde det vara annorlunda? Ja, det blir ju alltmer uppenbart att den tillväxt som är målet för politiken bär på ett stort problem. Den klarar inte att värdesätta effekterna i framtiden av det vi gör idag. Den tillväxt som är politikens mål hanterar inte tidsdimensionen på ett rimligt sätt och löser inte långsiktiga miljö- och resursproblem, klimatfrågan osv. Man brukar säga att den "externaliserar" kostnader, kastar dem ifrån sig på framtida generationer. Inte bara miljön utan en allt större del av ekonomin är uppbyggd på lån ifrån framtiden.

Riksdagen har gett den här frågan en fantastisk möjlighet genom att fatta beslut om det så kallade generationsmålet. Det innebär att vi till nästa generation ska lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Det är enormt radikalt för att det utraderar tanken på att vi kan lägga ifrån oss problem utefter tidsaxeln, placera dem hos nästa generation. Följden är att vi genast borde introducera tidsavtrycket i politik och planering. Tidsavtrycket skulle beakta alla följder i framtiden av det vi gör idag; våra beslut, våra livsstilar, vår produktion och konsumtion. Det skulle då bli tydligt att det behövs radikala omställningar. Nu, när klimatfrågan tycks vara på väg att glida oss fullständigt ur händerna så framstår det inte som särskilt radikalt att leta efter andra tankefigurer.

Vad har detta med landsbygden att göra? Landsbygden erbjuder förstås inte någon enkel lösning på hållbarhetens problem. Men många frågor som blir centrala om man inkluderar tidsavtrycket ter sig annorlunda på landsbygden. Begrepp som kretslopp, hushållning, förnybar energi och biologiska resurser ger åtminstone en aning om att här kan det vara närmare till lösningar som tar generationsmålet på allvar. Men det är fullt möjligt att tänka vidare kring landsbygdens annorlunda förutsättningar. Landsbygdens enorma seghet, dess envishet att leva vidare kan vi ju också se som en protest mot den urbana tillväxtkulturen. Eller ett tecken på att den rymmer verkligt hållbara strukturer.

Det är åtminstone mer tydligt på landsbygden än i staden att det finns alternativa målsättningar, andra sätt att organisera, alternativa livsstilar och livsval. Kanske skulle det vara nyttigt för fler av alla som strävar med landsbygdens utveckling att tänka på den som en experimentverkstad för idéer om ett samhälle som kan erbjuda ett verkligt hopp om att generationsmålet är på riktigt.

Kan landsbygden bli förnyelsens landskap när storstadsidéerna inte räcker längre?

Vänligen
Erik

Mer läsning
2012. Westholm, E., Miljöforskningens framtidsbilder. I: Alm, S., Palme, J., Westholm, E, Att studera framtiden, Dialogos, Stockholm. September 2012, p 91-110.