Tulsa Jansson

Tulsa Jansson

Lantisar, storstadssnobbar och det goda livet

Både det faktum att bryta upp från arbete och invanda mönster i en bekant miljö, som det ju innebär att flytta från en landsände till en annan, samt det faktum att jag konstant översköljdes av dessa kritiska frågor gjorde att jag tänkte hårt och ofta på vad jag egentligen hade för skäl att flytta. Vad innebär det "att leva" någonstans?, och ännu viktigare; vad innebär det att leva gott? Att flytta var ett äventyr som visade sig röra upp många tankar inte bara hos mig utan hos bekanta och vänner i olika sammanhang. Den för många ultimata frågan väcktes, nämligen frågan om det goda livet och möjligheten att skapa sig det liv man vill ha.
 
Det som är så besvärligt med jakten på det goda livet är att vi baserar det på våra ideal och värderingar. Problemet med ideal och värderingar är flera; att de kan vara svåra att uppnå, att de endast vagt är medvetna för oss (vi har sällan definierat, undersökt och formulerat dem), de kan dessutom vara motstridiga och vi kan ha problem med att rangordna dem så att vi förverkligar det livet med de värden som vi värdesätter mest. Dessutom kan vana, rådande samhällsnormer och brist på medvetenhet effektivt förblinda ens egna prioriteringar, ens egna värden i livet och på så sätt förhindra en från att göra egna, aktiva livsval. Det är alltför lätt att traska på och låta sig föras med i den ström av dagar som kallas livet utan att stanna upp och fundera över om man lever enligt sina värderingar. Att jag bröt upp från normen var för många en utmaning av deras egna livsval och värderingar. Klart de blev provocerade!

Efter tio år i Skåne är jag fortfarande nöjd med mitt beslut. Det är helt säkert inte ett framgångsrecept för alla, men för mig har livskvaliteten ökat betydligt. Att höra fåglarna sjunga sig yra vid femtiden, att känna tånglukten från havet och till och med den stickande gödseldoften fyller mig fortfarande med tacksamhet. Att kunna boka tid på vårdcentralen och cyklandes vara på plats 5 minuter senare. Att gå på Bosses Bio. Att delta i skrivarcafé två minuter från hemmet och att promenaden till affären tar två timmar. (Dock inte beroende på att det är långt, utan för att jag hela tiden träffar folk jag känner som jag blir stående och snackar med.) Mina egna fördomar om landsbygden har också grusats och uppgiften nu är att hålla stånd mot fördomarna om storstäderna och dess innevånare. Det är ju så förtvivlat lätt att skaffa sig förenklade bilder av hur världen ser ut. Men så mycket mer spännande det blir om man kan förmå sig att ta in det nya och okända. Att se komplexiteten och att fortsätta vara nyfiken. På både lantisar och storstadssnobbar.

/Tulsa