Jordbruksverket.se använder kakor (cookies) för att fungera på ett bra sätt. Här kan du läsa mer om hur vi använder kakor.
Jordbruksverkets startsida

Tulsa Jansson

Jordbruksverket har bett ett antal personer att skriva om ämnen som rör möjligheter på landsbygden. Personerna arbetar ofta med eller har ett starkt intresse för landsbygdsfrågor.
Tulsa Jansson är filosof, utbildad i Lund och arbetar med att praktisera filosoferande i grupp och med enskilda enligt ett Sokratiskt ideal. Hon är också ordförande i den ideella föreningen Svenska Sällskapet för Filosofisk Praxis vars syfte är att verka för att få in filosoferande i vård, skola och i det offentliga rummet. I höst är hon aktuell med boken "Du har svaren! Filosofi i vardagen" på Brombergsförlag.
Tulsa Jansson

Tulsa Jansson

Lantisar, storstadssnobbar och det goda livet


I hela mitt vuxna liv har jag bott i storstäder, eller i förorter till storstäder. Både i Sverige och i andra länder. Men för tio år sedan bestämde jag mig för att jag ville flytta från Stockholm till Höganäs i Skåne. Det faktum att jag valt bort Stockholm för en småstad på landet gav upphov till många frågor: "Men varför?!", var den vanligaste. Nästan provocerade ställde olika människor oss denna fråga gång på gång i olika sammanhang. Lika upprörda över det faktum att vi valde bort Stockholm som över det faktum att vi aktivt valde landet. En svallvåg av fördomar om landsbygden blottades för mig och en grumlig föreställning som innebar att många inte trodde att man kunde arbeta och leva någon annanstans än i Stockholm, framträdde. Det var i grova drag två myter om landsbygden som människor runt omkring mig bar på; den ena var landsbygden som romantiserad idyll med lata dagar i halmhatt och kontemplativa stunder i syrenbersån. Den andra var en bild av landsbygden som något slags sömnigt bihang till storstadsregionerna, hopplöst omodernt och oinspirerande. Från omgivningens reaktioner på min flytt drog jag två slutsatser:
1. att storstadsnormen dominerar (åtminstone i Stockholm), och
2. att avvika från normen är inte lätt

Både det faktum att bryta upp från arbete och invanda mönster i en bekant miljö, som det ju innebär att flytta från en landsände till en annan, samt det faktum att jag konstant översköljdes av dessa kritiska frågor gjorde att jag tänkte hårt och ofta på vad jag egentligen hade för skäl att flytta. Vad innebär det "att leva" någonstans?, och ännu viktigare; vad innebär det att leva gott? Att flytta var ett äventyr som visade sig röra upp många tankar inte bara hos mig utan hos bekanta och vänner i olika sammanhang. Den för många ultimata frågan väcktes, nämligen frågan om det goda livet och möjligheten att skapa sig det liv man vill ha.
 
Det som är så besvärligt med jakten på det goda livet är att vi baserar det på våra ideal och värderingar. Problemet med ideal och värderingar är flera; att de kan vara svåra att uppnå, att de endast vagt är medvetna för oss (vi har sällan definierat, undersökt och formulerat dem), de kan dessutom vara motstridiga och vi kan ha problem med att rangordna dem så att vi förverkligar det livet med de värden som vi värdesätter mest. Dessutom kan vana, rådande samhällsnormer och brist på medvetenhet effektivt förblinda ens egna prioriteringar, ens egna värden i livet och på så sätt förhindra en från att göra egna, aktiva livsval. Det är alltför lätt att traska på och låta sig föras med i den ström av dagar som kallas livet utan att stanna upp och fundera över om man lever enligt sina värderingar. Att jag bröt upp från normen var för många en utmaning av deras egna livsval och värderingar. Klart de blev provocerade!

Efter tio år i Skåne är jag fortfarande nöjd med mitt beslut. Det är helt säkert inte ett framgångsrecept för alla, men för mig har livskvaliteten ökat betydligt. Att höra fåglarna sjunga sig yra vid femtiden, att känna tånglukten från havet och till och med den stickande gödseldoften fyller mig fortfarande med tacksamhet. Att kunna boka tid på vårdcentralen och cyklandes vara på plats 5 minuter senare. Att gå på Bosses Bio. Att delta i skrivarcafé två minuter från hemmet och att promenaden till affären tar två timmar. (Dock inte beroende på att det är långt, utan för att jag hela tiden träffar folk jag känner som jag blir stående och snackar med.) Mina egna fördomar om landsbygden har också grusats och uppgiften nu är att hålla stånd mot fördomarna om storstäderna och dess innevånare. Det är ju så förtvivlat lätt att skaffa sig förenklade bilder av hur världen ser ut. Men så mycket mer spännande det blir om man kan förmå sig att ta in det nya och okända. Att se komplexiteten och att fortsätta vara nyfiken. På både lantisar och storstadssnobbar.

/Tulsa

 

 

Kontakt


Ring kundtjänst: 0771-223 223

Sidan senast uppdaterad:   2012-06-05