Suzanne Karlsson

Fotograf: Linda Himsel

Jag gjorde ett val

Det är tiden hos min mormor och morfar som gjort att jag fått en sådan kärlek till landsbygden. Själv växte jag upp först i ett villaområde och sedan mitt inne i en stad. Efter att ha bott i såväl New York som Paris och flera andra storstäder i början av mitt vuxna liv, fanns det bara ett tänkbart boende för mig då jag väl skulle slå mig till ro, det var på landet.

Min make och jag hittade, efter mycket letande, en liten gård i en by utanför Växjö. Alla som letat hus på landet vet att det är svårt att komma över ett vettigt objekt. Antingen är husen så dåliga att det kostar mer att renovera dem än att bygga nytt, eller så är de så fina att priset ligger skyhögt över vad en normalinkomstagare har råd att betala. De flesta gårdar går dessutom vidare inom familjen. Huset vi fann hade använts som sommarstuga. Det fanns bara direktverkande el och ladugården var nästan fallfärdig.

Efter snart åtta år börjar huset bli färdigrenoverat. Renoveringen har skett i etapper så att vi har kunnat bo kvar under tiden och också kunnat bo lite normalt mellan varven. Jag tror att det är där många gör fel, de renoverar allt på en gång och då blir det för mycket för att orka med att hantera. Min man har också hunnit bygga en ny ekonomibyggnad i två våningar som i huvudsak används som förvaringsutrymme. Det är inte klokt vad mycket plats man behöver när man har den!

På vår gård har jag lagt beslag på gästhuset. Det är en fristående byggnad där min far brukade bo när han kom på besök, i övrigt stod det oanvänt. Efter en del snickeriarbete, målarfärg och isolering har vi skapat ett företagskontor där två personer, kanske till och med tre, kan arbeta. Men vad kan man tänkas arbeta med ute på landet i ett gammalt gästhus ombyggt till kontor? I mitt fall har redovisning varit det självklara valet, för var annars finns det så mycket företagare som ute på landsbygden? Mina kunder sträcker sig från större aktiebolag till den passiva ägaren av en näringsfastighet. På våren har jag mest att göra då alla måste deklarera men även övrig tid på året går att fylla utan problem. Jag anlitas bland annat för att hålla kurser i företagsekonomi för nystartsföretagare. Det har faktiskt varit så mycket uppdrag att jag tagit in en praktikant som jag lär upp och har ambitionen att kunna anställa. Det är viktigt att dra gränsen för hur mycket man jobbar för att inte hälsan ska bli lidande.

Varför har jag valt att arbeta hemifrån istället för att sitta inne i stan på ett kontor med kollegor runt omkring mig? Jag har faktiskt provat det med, i drygt tre år. Arbetade heltid, stressade för att hinna hämta och lämna barnen på dagis och få fram maten på bordet innan de somnade för kvällen. Men i samband med att min far dog för ett och ett halvt år sedan, omvärderade jag mitt liv.

Pappa arbetade med minst två jobb samtidigt som han tog hand om mig och min bror då vi var små. Mamma hade ett jobb där hon reste mycket, så det var mest pappa som fanns hemma för att hjälpa oss med läxor och för att sköta hemmet. Pappa blev sextioett år och dog av en blodförgiftning som misstogs för att vara svininfluensa.

Pappa var en underbar pappa. Jag vet inte hur han fann energin för att orka med att både jobba som lärare och driva en fastighetsmäklarfirma, samtidigt som han tog hand om oss barn. Bara för att han klarade det, trodde jag nog att jag också skulle klara det. Men det gjorde jag inte i längden. Glädjen försvann och världen bestod bara av arbete. Arbete på jobbet och arbete hemma. Barnen blev till besvär och förkylningar till katastrofer.

Så jag gjorde ett val.

Nu stiger jag upp med min man, jag brer hans smörgåsar och häller upp hans kaffe. Då han har begett sig till jobbet väcker jag barnen och gör i ordning deras frukostar. Jag ser till att de har ordentliga kläder på sig och frukt i väskan, då jag skickar ut dem till skolbussen. Innan jag går ut till mitt kontor har jag plockat undan efter frukosten och bäddat de sängar som återstår att bäddas. På vägen ut till kontoret tar jag med mig schäfern, hälsar på jakthundarna, fyller på vatten till djuren och lägger ut hö. Jag klappar om hästarna som kommer fram till mig och fylls av energi. Dagen kan börja!

Suzanne Karlsson

Läs mer om Suzannes verksamhet på hennes hemsida.
 

Tidigare krönikörer