Jordbruksverket.se använder kakor (cookies) för att fungera på ett bra sätt. Här kan du läsa mer om hur vi använder kakor.
Jordbruksverkets startsida

Joppe Pihlgren

Jordbruksverket har bett ett antal personer att skriva om ämnen som rör möjligheter på landsbygden. Personerna arbetar ofta med eller har ett starkt intresse för landsbygdsfrågor.
Joppe Pihlgren arbetar i föreningen Generator som samlar regioner för lärande om hur man utvecklar kulturella och kreativa näringar. Han spelar även pop i bandet Docenterna, med mera.
Joppe Pihlgren

Jobba sig genom Sverige


Kanske ska jag berätta en historia, den om hur en filmklippare etablerar sig i Kilafors och bygger en teknisk avancerad verksamhet som gör att man kan jobba med filmbearbetning var man än bor – eller – kanske ska jag sjunga "vem du än är och var du än bor, kan du glimra som pärlemor".

Om jag ska berätta handlar det om mitt jobb som under de senaste åren kretsat mycket runt vad man idag kallar för kulturella och kreativa näringar. Troligen skulle jag trycka på att det finns en stor potential för landsbygden eftersom jag verkligen ser det så. 

Om jag skulle sjunga handlar det om popbandet Docenterna som jag är med i och som precis kommit med ett album där låten "pärlemor" som citeras ovan är med. Troligen skulle jag inte kommentera texten alls utan bara låta den stå för sig själv.
 
Två bra ingångar men ingen av dem vinner mitt hjärta, det gör istället summering av de båda och det kan sammanfattas till att "jobba genom Sverige".

 Möjligen blir man handelsresande i pop, kulturella och kreativa näringar eller något annat för att det är jobbigt hemma. Mina två, tre eller fyra resdagar i veckan beror dock inte på flykt, jag har det för det mesta bra hemma i Stockholm. När jag tänker efter är det nog snarare så att jag har valt arbeten där man får resa för att jag har det i blodet. Det där med att förflytta sig och se och leva sig in i.

Ständigt flängande i Sverige under många år har gjort att jag känner mig hemma nästan överallt men blir ändå ofta hänförd. Åker man E18, E14, E4 eller på någon lite mindre väg med jämna mellanrum blir man ju så bekant med omgivningen att man har lust och stanna och fråga varför de i det gula huset på kullen har bytt ut den röda brevlådan mot en grön? När en rälsbuss genom sina fönster presenterar utsikter på gamla lokstallar och nedlagda fabriker i vackert blått ljus vill jag dra i nödstoppet och gå av, bosätta mig, stanna kvar och kanske också våga stanna upp? Fast dessa intryck kommer genom bil, buss- eller tågfönster. En typ av romantisk kontakt som liknar turistens.

En annan typ av kontakt är lite stökigare och mer berikande, den där jag möter människor. Den blir väldigt tydlig när man arbetar i hela landet, hela tiden med olika saker. Just när man arbetar får man ofta till de roligaste (och ibland tråkigaste) mötena.

Min Sverigebild består alltså av det jag ser genom fönster men framförallt av möten med "vanligt folk" som har en massa idéer, lust att snacka, är hjälpsamma, verkar kunna väldigt mycket och som har stor lust! För mig är det ett privilegium att få jobba mig genom Sverige!

Kan inte det vara något att tänka på när man utvecklar kulturella och kreativa näringar på landsbygden. Att man får vara med och jobba sig igenom Sverige? Hörde ett exempel om hur man i Skåne fick hyra in sig för att hjälpa till med en arkeologisk utgrävning. Den största naturresursen i Sverige är naturen och människorna är den faktiskt den mest stimulerande delen av den, i alla fall för min del.

Är det någon som behöver hjälp att muddra en å eller laga en stengärdesgård!

Undrar
Joppe Pihlgren
 

 

 

Kontakt

Sidan senast uppdaterad:   2014-06-04