Clara Lidström

Foto: Clara Lidström

Livet på landet är inget för losers

Jag arbetar som journalist och bloggare och kan i princip sitta i vilken del av världen jag vill och jobba, bara internet funkar. Sladden mellan datorn och väggen är min navelsträng. Och visst hade jag och maken pratat om att bo utomlands på vintrarna – för att riktigt utnyttja min rumsliga frihet. Men när det kom till kritan utövade varken spanska solkusten eller storstaden någon verklig lockelse i jämförelse med den västerbottniska myllan. Så landet vann. Och landsbygden har faktiskt alltid varit en dröm för mig. Att bo som mormor och morfar, fritt och ostört i skogen.

Det kanske verkar paradoxalt att blogga om sig själv för hundratusentals läsare om man samtidigt är folkskygg och vill vara ifred i skogen. Men det passar mig perfekt som är folkskygg exhibitionist. Det är lätt att ha kontakt med många så länge det är ofarligt och jag samtidigt får vara ifred. Det får jag här. Jag väljer själv när jag vill interagera och när jag vill isolera mig. Ingen tränger sig på och intrycken blir klarare. Kanske är det därför så många kreativa människor söker sig just till landsbygden?

För att slippa kvävas av städernas stimulerande intryck och istället själva få rum att uttrycka sig. Dessutom är det nog nyttigt för grubblande konstnärshjärtan att då och då göra ett ärligt handtag. För livet på landet innebär massor av fysiskt jobb. Jag är helt beroende av ved och väder. Stiger jag inte upp i ottan och eldar så är det kallt hela dan! Men det är bara bra. Det var ju därför jag flyttade hit. Så att jag skulle slippa gå på bodypump utan istället få muskler av att skotta snö och klyva ved. Perfekt motion för mig som annars mest sitter still vid datorn.

Ibland beskrivs lantisar som töntar utan varken ambitioner eller mål. Men inget kunde vara mer felaktigt. Det finns en professor som jobbar med regional utveckling, han heter Lars Westin. Han har sagt att det egentligen bara är A-personer som kan bo på landet, eftersom man måste vara stark och frisk och ordna allting själv. En rätt uppfriskande bild av de människor som väljer bort städerna, tycker jag! När jag ser ut över dimmiga åkrarna i skymningen känner jag mig minst av allt som en loser. Istället upplever jag djup frid. Jag lever min dröm på landet – trots att den inte alltid är så enkel. Eller kanske just för att den inte är så enkel? Drakar lyfter i motvind, finns det visst ett ordspråk som lyder. Stämmer in på mig precis.

Clara Lidström
 

Tidigare krönikörer