Claes Wernersson

Jordbruksverket har bett ett antal personer att skriva om ämnen som rör möjligheter på landsbygden. Personerna arbetar ofta med eller har ett starkt intresse för landsbygdsfrågor.
Claes Wernersson är en av Sveriges 26 matambassadörer. Claes driver också, ihop med sin fru Annica, företaget Qvänum mat och malt. I företaget finns förutom restaurang både bryggeri och bränneri. Utöver passionen för god mat och dryck är Claes intresserad av choklad, ett ämne som han även föreläser om. I bränneriet har han dessutom kombinerat sina kunskaper genom att tillverka ett brännvin smaksatt med kakaobönor.

Från janteland till matland


Någon gång på 70-talet när mitt vinintresse startade läste jag en vinbok av Johan Liljenberg. Han fällde några mycket kloka ord som jag sedan följt. Att leva randigt när man är ute och reser. Med det menar han att växla mellan topprestauranger och de mer publika krogarna för att få en större upplevelse. Och för mig är det alldeles rätt. Det blir rätt trist att bara äta det ena eller andra. Och med den tanken angrep jag och ungarna Barcelona, dit vi åkte för ett tag sedan. Denna del av Spanien har ju som bekant blivit ett Mecka för kokkonst. Generellt sett vill jag påstå att den svenska maten är av god standard. Jag har aldrig ätit så dåligt som i Italien. Frankrike är verkligen inte tomt på restauranger med dålig kvalitet på maten. Barcelona var inget undantag. Så längre man stannade vid tapas av goda skinkor, ostar och oliver var det mycket bra men när köket lade sin prägel på maten kunde det bli både si och så.

Vi svenskar är lite lustiga med vår jantelag. Jag hamnar ganska ofta i sammanhang där mat och måltid är i fokus. Bland annat när det handlar om visionen om Sverige, det nya matlandet. Omedelbart finns det ett antal människor som säger att vi inte är det nya matlandet, inte ens ett matland. Nej, det kanske vi inte är, men en vision är något som kan ske i en framtid. Så vad är det för nytta med en vision som redan inträffat?

Ständigt återkommande i dessa sammanhang är kommentarerna att vår mat inte är bra. Stjärnkrogarna räknas inte. De representerar ju bara en bråkdel av antalet restauranger och når följaktligen bara en bråkdel av konsumenterna. Den mat som majoriteten möter är den som är intressant ur besökssynpunkt. Är den så dålig i jämförelse med hur det ser ut i andra länder, som Italien, Spanien och Frankrike? Dessvärre är det väl svårt att finna bra, vällagad mat längs våra vägar. Och jämför man snabbmatsställena så är väl inte Sverige så lysande, men jag tror inte heller det är sämre än på många andra ställen. Flera kockar jag känner säger det samma. Vi är inte så dåliga som vi utmålar oss själva. Men förmodligen har vi dåligt självförtroende. Se bara vad många tester som genomförs och som vi konsumenter förlitar oss på. Den bästa maten, den bästa restaurangen, den bästa ölen och det bästa vinet. Före jul tyckte jag att det hade gått lite väl långt när den bästa julgruppen skulle utses i en tidning.

Smak i dess vida bemärkelse, alltså inbegripet utseende, smak, doft och känsla, är så oerhört subjektivt. Så kan vi verkligen utse världens bästa restaurang eller det bästa vinet? Som jag ser är det en omöjlighet och totalt onödigt att ens försöka.

Nej, upp till kamp för diversiteten. Den gör livet roligare och mer spännande. Det är ju spänningen med olika kulturer, traditioner, åsikter. Om alla skall stöpas i samma tyckande kommer det bara att resultera i minskad förståelse för det "avvikande". Jag tror också att med bara lite bättre självförtroende så blir vi också generösa. 

Självkritik är bra men skall baseras på en nyanserad självbild.
 

Sidan senast uppdaterad:   2011-04-01