Växtskydd i ekologisk odling

Förebyggande åtgärder på gårdsnivå

På gårdsnivå kan du försöka utnyttja ekosystemens naturliga reglering av skadegörare. Det kan du göra genom att plantera eller gynna olika småbiotoper där skadedjurens naturliga fiender trivs, och genom att ha fånggrödor och flerårig vall i växtföljden. En annan fördel med detta är att du får fler vilda pollinerare kring gården, vilket kan ge dig en bättre skörd av oljeväxter och trindsäd, frukt och bär.

Inom den ekologiska trädgårdsodlingen är det vanligt att sätta upp fågelholkar till småfåglar. Fåglarna äter upp en del av skadeinsekterna och minskar risken för skador i grödan.

Förhindra angrepp av sjukdomar och skadegörare i fält

På fältnivå gäller principen att ju starkare grödan är i förhållande till skadegöraren desto färre problem får du som lantbrukare. De metoder som finns att tillgå är att välja grödor som är anpassade till klimatet, jorden, såtidpunkt, tillgång på gödselmedel på gården och att i möjligaste mån odla sorter som har bra motståndskraft mot växtsjukdomar.

Genom god dränering, kalkning och anpassad gödsling kan du skapa goda växtbetingelser för grödan. Stress på grund av torka, brist på näring eller för mycket vatten minskar grödans motståndskraft och förmåga att kompensera för skador. En bra pollinering av tambin eller vilda pollinerare ökar skördepotentialen i oljeväxter, klöverfrö, åkerbönor, frukt och bär och bidrar på det sättet till att minska effekten av angrepp av vissa skadegörare.

Hur kan förekomsten av skadegörare begränsas?

På skadegörarnivå är målet att undvika eller minska kontakten mellan gröda och skadegörare. Den viktigaste åtgärden på gården är en bra växtföljd. I en bra växtföljd odlas samma gröda med ett visst tidsintervall och inte direkt efter varandra. Att inte odla samma gröda flera år i följd har en hämmande effekt mot platsbundna skadegörare som bara angriper enstaka grödor. Det här gäller till exempel för ärtrotröta och bomullsmögel. Genom att hålla ett fysiskt avstånd till förra årets angripna fält är det möjligt att minska angreppen av vissa platsbundna sjukdomar och skadegörare, bland annat klöverspetsvivlar och chokladfläcksjuka.

Genom att känna till skadegörarens biologi är det också möjligt att minska angreppsnivån. Blastkrossning av potatisblast kan till exempel förhindra att ett bladmögelangrepp når knölarna och orsakar brunröta.

Om du använder friskt utsäde vid sådd kan du undvika problem med utsädesburna sjukdomar. Termisk eller biologisk betning är ofta en bra möjlighet, se nedan. En ökad utsädesmängd kan kompensera för plantbortfall orsakat av vissa skadegörare. Nematodresistenta fånggrödor har betydelse i bland annat potatis och rödbetor. Förgroning av potatis ger grödan ett försprång gentemot bladmögel.

I den ekologiska trädgårdsproduktionen används många sofistikerade metoder för att undvika kontakt mellan skadegörare och grödor, exempel är fördröjd sådd, insektsnät, kupning, halmtäcke med flera.

Vissa växtskyddsmedel används i ekologisk odling

De enda växtskyddsmedel som används i större utsträckning i det svenska ekologiska lantbruket är Cedomon och Cerall. Dessa två medel består av en naturligt förekommande jordbakterie, Pseudomonas chlororaphis, och används som betningsmedel på utsäde av spannmål och trindsäd i både konventionellt och ekologiskt jordbruk. En del ekologiskt spannmålsutsäde värmebehandlas med ånga för att minska angreppen av utsädesburna sjukdomar.

I den ekologiska trädgårdsproduktionen används ibland produkter som svavel och olja mot sjukdomar och skadegörare. I ekologisk växthusodling används normalt biologisk bekämpning av sjukdomar och skadegörare.