Hållbar sjömat

Sjömat är mat vi får från fiske och odling av vattenlevande organismer i haven och sjöarna. Sjömat inkluderar även alger. Andelen odlad sjömat i våra livsmedel har ökat under senare tid. Regler garanterar att den mat vi konsumerar från vildfångad eller odlad sjömat är säker och bra att äta. Flera myndigheter samarbetar för att se till att reglerna följs.

Vildfångad fisk och skaldjur

EU och Havs- och vattenmyndigheten bestämmer de regler som styr svenskt fiske. EU-länderna bestämmer gemensamt över kvoter som styr hur mycket man får fiska av vissa arter för att fisket ska bedrivas så hållbart som möjligt.

För att garantera att vildfångad fisk och skaldjur håller hög kvalitet och är säker att äta följer en kylkedja efter fångst. Livsmedelsverket ger råd till konsumenten om vilken typ och mängd av fisk man bör äta.

Det är framför allt sill/strömming, skarpsill och tobis som fångas i Sverige. Dessa fångas med flyttrål i det storskaliga ”pelagiska fisket”, det vill säga fiske i det fria vattnet ovanför botten. Fisken används för att ätas och som ingrediens i foder till fiskodlingar och andra former av djuruppfödning.

Många av de större fiskarna från havet som vi äter, exempelvis torsk, gråsej, kolja, kräfta, räka är bottenlevande arter och fångas därför med bottentrål. I mindre omfattning används också garn, långlinor, burar, fällor och andra redskap för att fånga dessa bottenlevande fiskar.

I västerhavet bedrivs ett lönsamt fiske efter räka och havskräfta med trål. Havskräfta och hummer fångas också med burar och tinor. Fisket av havskräfta styrs och kontrolleras av EU:s gemensamma fiskeripolitik medan hummerfisket regleras nationellt.

Våra insjöar producerar också årligen god insjöfisk. Gösfisket har den största volymen. Insjökräfta av två arter fiskas i många av våra vattendrag och sjöar.

En del fiskarter kan innehålla miljöföroreningar, som dioxiner, PCB:er eller kvicksilver:

• sill/strömming från Östersjön,
• vildlax och öring från Östersjön, Vänern, Vättern,
• sik från Vänern och Vättern samt
• röding från Vättern.

Därför ger Livsmedelsverket särskilda kostråd om fisk till grupper som är mer känsliga för miljöföroreningar, barn, unga och kvinnor i barnafödande ålder. Vuxna män i alla åldrar samt äldre kvinnor kan och bör däremot äta all sorts fisk.

Odlad fisk

Svensken äter mycket odlad fisk, företrädesvis odlad lax från Norge men även andra arter. I Sverige odlas fisk i sjöar, vattenmagasin, vattendrag samt i havet, framförallt i Bottniska viken. Sverige har rena vatten och många platser som lämpar sig för vattenbruk. Odlings- och reningsteknik för odlingarna utvecklas hela tiden. Det bidrar till att vi i framtiden kommer att få tillgång till fisk som är mer hållbart odlad. Andra faktorer som påverkar hur hållbart fisken odlas är valet av fiskfoder, energiåtgången och användningen av avelsprogram. Flera märkningar finns för att driva på utvecklingen mot mer hållbara fiskodlingar.

I Sverige odlas många fiskarter men regnbåge och röding samt musslor dominerar produktionen för humankonsumtion. Lax odlas i stor omfattning men den går inte till konsumtion utan sätts ut i vattendrag som en kompensation för vattenkraftens negativa effekt på bestånden. En utveckling sker också av mindre, landbaserade odlingar, som ibland är kopplade till jordbruk. Odling sker även för utsättning till sportfiske.

Odling ger en möjlighet att kontrollera och styra kvaliteten på produkterna genom att justera teknik, foder, livsmiljö och slakt. Detta innebär ofta att en odlad produkt kan få en bättre och jämnare kvalitet än en vildfångad.

Fiskodling, liksom annan svensk djurproduktion, styrs av strikta regler för djurvälfärd som omfattar kontroller över både etik och djurens hälsa. Det innebär bland annat att det är förbjudet att använda antibiotika i förebyggande syfte. Därför används mycket små mängder antibiotika i fiskodling i förhållande till hur mycket som produceras. I stället används förebyggande metoder. Det handlar om rutiner och kontroller av olika slag för att undvika sjukdomar. Eventuella djursjukdomar hanterar odlare noggrant i samarbete med Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) enligt en förberedd plan.

Musslor och ostron - tvåskaliga blötdjur

I Sverige både fiskar och odlar vi musslor, så kallade tvåskaliga blötdjur. Framförallt handlar det om kravmärkt odlad blåmussla från västkusten. Tvåskaliga blötdjur är bra för miljön i områden med för mycket näring eftersom de växer till genom att filtrera och rena vattnet från plankton. Det finns möjlighet att odla blåmusslor i Östersjön men de blir inte större än tre centimeter och konsumeras inte idag.

Ostron fiskas i begränsad omfattning. Odling av platta ostron har kommit i gång i begränsad skala men spås goda framtidsutsikter. Det kupade stillahavsostronet, som är världens mest odlade sjömatsprodukt, har spritt sig till våra vatten och kan bidra till ökade fångster. Den arten av ostron är däremot inte tillåten att odla.

Övriga arter

Globaliseringen med ett ökat intresse för sjömat har öppnat för fiske och odling, numer även i Sverige, av många sorters sjömat vi inte sett tidigare. Bland annat skördas eller odlas nu också flera arter av alger i Sverige. Sjöpung, ett filtrerande djur som ofta oönskat växer (odlas) i samband med odling av musslor, används nu för olika ändamål. Många ytterligare arter kan odlas men det sker i dagsläget bara i begränsad skala.