Jordbruksverket.se använder kakor (cookies) för att fungera på ett bra sätt. Här kan du läsa mer om hur vi använder kakor.

CAP – Den gemensamma jordbrukspolitiken

Fem mål för den gemensamma jordbrukspolitiken


Grunden för EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP (Common Agricultural Policy) lades 1957 i Romfördraget.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster Målen för den gemensamma jordbrukspolitiken enligt fördraget är
  • att göra jordbruket effektivare
  • att garantera en rimlig levnadsstandard för lantbrukarna
  • att stabilisera marknaderna för jordbruksprodukter, det vill säga att minska effekterna av variationer i utbud och efterfrågan
  • att se till att befolkningen har tillräckligt med mat
  • att se till att konsumenterna får jordbruksprodukter till rimliga priser.

För att nå dessa mål upprättades gemensamma bestämmelser för marknaden inom EU som grundas på tre principer:

  • Gemensamma priser, EU garanterar lantbrukarna lägsta priser så kallade interventionspriser för deras varor.
  • Gemenskapspreferens, varor som är producerade inom EU ska först och främst säljas på EU:s marknad framför varor som producerats i länder utanför.
  • Gemensam finansiering via en budget som alla EU-länder bidrar till.

EU:s jordbrukspolitik har rötterna i 1950-talet


Sviterna av andra världskriget innebar ransoneringar för Västeuropas befolkning under 1950-talet. Därför var det främst viktigt att skapa en livskraftig jordbrukssektor och se till att det producerades tillräckligt med mat inom EU. Genom den gemensamma jordbrukspolitiken fick lantbrukarna stöd och garanterade priser, vilket stimulerade dem att öka produktionen. EU:s bestämmelser för regleringen av jordbruksmarknaden, så kallade marknadsordningar, inrättades under 1960-talet för viktigare jordbruksprodukter och innehöll instrument för att reglera jordbruksmarknaderna.

Den gemensamma jordbrukspolitiken lyckades mycket bra med att få EU självförsörjande. På 1980-talet fick EU därför problem med överskott av de viktigaste jordbruksvarorna. En del varor exporterade man med hjälp av stöd, medan andra fick lagras eller säljas med subventioner inom EU. Dessa åtgärder innebar höga budgetkostnader och ledde också till internationell kritik från andra länder med stora exportintressen, till exempel Australien och Nya Zeeland. Därför blev det nödvändigt att förändra jordbrukspolitiken.
 

Reformarbete inom EU


Under 1980-talet inledde EU en rad reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken för att begränsa överskottsproduktionen och även som följd av krav i internationella handelsavtal, till exempel i GATT och WTO. Till exempel infördes kvoter för mjölkproduktionen med straffavgifter om man producerar över de tilldelade kvoterna. Genom MacSharry-reformen 1992 sänkte EU stödpriser och införde kompensation genom direkta inkomststöd baserade på arealer och antal djur. Den spannmålsareal och det antal djur jordbrukarna kunde få stöd för begränsades. Åtgärderna fick önskad effekt och överskotten minskade.
 
I 1999 års reform Agenda 2000 var målet att gynna det europeiska jordbrukets konkurrenskraft. EU fortsatte sänka stödpriserna och kompenserade genom höjda direktstöd Landsbygdsutveckling infördes som ett nytt politikområde vars syfte var att uppmuntra till nya landsbygdsinitiativ; att hjälpa lantbrukarna att omstrukturera sina jordbruk, bredda sin verksamhet och förbättra saluföringen av sina produkter.
 
2003 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken inriktades på att anpassa politiken till konsumenternas efterfrågan och göra produktionen av jordbruksprodukter mer marknadsanpassad. Reformen innebar bland annat
  • att man införde gårdsstödet som EU betalar ut oberoende av vilka volymer som produceras, så kallat frikopplat stöd.
  • att olika krav om bland annat miljö, livsmedelssäkerhet, djurhälsa och markskötsel, så kallade tvärvillkor, måste uppfyllas för att stödet ska betalas ut.
  • att pengar omfördelas för att stärka miljö- och landsbygdsutveckling.

Jordbruksverket följer kontinuerligt effekterna av 2003 års reform. Till höger kan du läsa mer om vilka effekterna varit och hur de påverkat vårt jordbruk.

EU inledde 2007 en översyn av jordbrukspolitiken som kallas Hälsokontrollen och genom den tog EU ytterligare ett steg för att frikoppla stöd och minska regleringarna. Syftet var att se över reformen 2003 för att anpassa jordbrukspolitiken till nya möjligheter och utmaningar. Det resulterade i att EU-kommissionen föreslog nya regler i november 2008. De nya reglerna innebar bland annat att:

  • man avskaffade kravet på att tio procent av jordbrukarnas mark ska ligga i träda
  • mjölkkvoterna höjs med en procent varje år fram till 2015 och därefter försvinner
  • man drog ned på pengar till gårdsstödet och satsade mer på landsbygdsutveckling, bland annat olika miljöåtgärder
  • man förenklade tvärvillkoren.
Sverige blev medlem i EU den 1 januari 1995 och deltar sedan dess fullt ut i EU:s gemensamma jordbrukspolitik.

Ny jordbrukspolitik 2014


EU planerar för en ny jordbrukspolitik från och med år 2014. Nu jobbar Sverige tillsammans med de andra länderna inom EU med att ta fram nya stöd och nya regler. 

Vill du veta mer?


Till höger hittar du information om hur man arbetar och fattar beslut i EU-rådet och i förvaltningskommittéerna. I våra marknadsöversikter som du också hittar till höger kan du läsa mer om EU:s regelverk med olika stöd och regler för produktion, handel, kvalitet med mera för olika jordbruksprodukter.
Sidan senast uppdaterad:   2013-04-12