Jordbruksavtalet i WTO (Världshandelsorganisationen) trädde ikraft 1995. Det sätter gränser för vad WTO:s medlemsländer
får och inte får göra på framför allt tre områden: tullar, stöd och exportbidrag.Den här sidan beskriver dels hur avtalet ser ut idag, dels grundläggande principer om hur avtalet verkar mot u-länderna.
Förhandlingar pågår om att bygga vidare på avtalet. Här kan du läsa mer om WTO-förhandlingarna.
Tullarna kan inte höjas
Avtalet har långa listor som slår fast hur höga tullar varje land får ta ut för enskilda produkter.EU tar för de flesta jordbruksprodukterna ut precis så höga tullar som man får göra utom i de fall man har ett frihandelsavtal eller liknande med ett annat land. Det betyder att EU i de flesta fallen inte kan höja sina tullar från dagens nivå.
Det finns tak för exportbidragen
Avtalet sätter gränser för hur mycket länderna kan använda exportbidrag. Många länder får inte använda det alls.EU har rätt att betala ut exportbidrag för ett stort antal produkter. Reglerna sätter dock gränser både för hur stort totalbeloppet får bli och för hur stora volymer som kan få bidrag. De här gränserna har tidigare haft konkret effekt för flera produkter, men numera ligger exportbidragen oftast så långt under taken att stödbeloppen inte påverkas.
En del stöd till jordbruket begränsas
Jordbruksavtalet delar in stöd i tre olika kategorier beroende på hur mycket stöden snedvrider produktionen och handeln. Kategorierna kallas ofta för boxar, som har olika färger. Färgerna kommer ursprungligen från en liknelse med en trafiksignal där rött betyder sluta genast, gult betyder sakta ner och grönt betyder fortsätt.Under de förhandlingar som ledde fram till avtalet så kom färgerna att ändras en del. Idag används begreppen gula boxen, blå boxen och gröna boxen.
Gula boxen: snedvridande stöd som begränsas
Den gula boxen innehåller alla åtgärder som på något sätt har en direkt inverkan på priset eller produktionen. Detta är de mest snedvridande stödformerna. Det handlar oftast inte om pengar som producenten får som en direkt utbetalning från staten, utan stödet består i att priserna är högre än de skulle ha varit om åtgärden inte fanns. Exempel på åtgärder som är till för att hålla priserna uppe är tullar, mjölkkvoter, exportbidrag och intervention. Avtalet sätter tak för hur stora de här stöden får vara. Om ett visst stöd inte är större än fem procent av produktionsvärdet för den aktuella produkten så gäller taket inte för just det stödet.Blå boxen: areal- och djurbaserade stöd på vissa villkor
Den blå boxen innehåller stöd som bygger på areal eller djurantal, förutsatt att de villkoras av någon form av produktionsbegränsning. Ett typiskt exempel är EU:s gamla arealersättning som gällde innan gårdsstödet infördes. De här stöden anses inte vara riktigt lika snedvridande som stöden i den gula boxen.I dagens avtal finns inget tak för hur stora stöden i den blå boxen får vara.
Gröna boxen: obegränsade stöd till annat än produktion
Den gröna boxen innehåller åtgärder som har minimal påverkan på produktion och handel. Hit hör till exempel miljöersättningar och forskningsanslag. EU:s gårdsstöd räknas också hit.Det finns inget tak för hur stora stöden i den gröna boxen får vara.
Kraven är lägre på u-länderna
WTO:s regler för jordbrukspolitiken är mindre strikta för u-länder än för i-länder. I avtalet som man slöt 1995 behövde u-länderna inte sänka tullar och stöd lika mycket som i-länderna. Liknande särregler kommer att gälla i det avtal som parterna nu förhandlar om. De minst utvecklade länderna, MUL, behövde inte sänka tullar eller stöd alls.Fler än 80 procent av WTO:s drygt 150 medlemmar kallar sig u-land på jordbruksområdet. Det finns ingen klar definition av vad u-land är inom WTO. Varje land får självt definiera sig som u-land förutsatt att övriga medlemsländer accepterar definitionen. För definitionen av MUL, Minst Utvecklade Länder, använder man FN:s definition.
Om du vill läsa mer om u-landsfrågor så når du information via länken till höger.