Handel med Norge
Höga tullar hämmar exporten till Norge
Sveriges export skulle förmodligen kunna vara ännu större om det inte var för Norges jordbrukspolitik. Den bygger till stor del på att norska jordbrukare ska få höga priser för sina produkter. För att klara det tar Norge ut höga tullar på produkter som skulle kunna konkurrera med de egna producenterna. Eftersom Sveriges jordbruk producerar ungefär samma produkter som det norska jordbruket så drabbar de höga tullarna i stor utsträckning svenska producenter.
Handelsavtal öppnar en del dörrar
För en del produkter tar Norge ut lägre tull om varan kommer från ett EU-land. Detta är resultatet av ett antal handelsavtal som gäller mellan EU och Norge. Samma avtal innebär också att EU sänker tullarna på en del norska produkter.
Det finns ett huvudsakligt avtal för bearbetade varor och ett för jordbruksprodukter med låg grad av förädling. Inom ramen för de båda avtalen har flera olika på varandra följande överenskommelser slutits genom åren, varför förekomsten av handelsförmåner är relativt svåröverskådlig. Utöver dessa båda avtal finns också några mindre avtal som gäller ett begränsat antal produkter.
Nedan ger vi en kort översikt över vad avtalen innebär för tullarna mellan EU och Norge.
Bearbetade jordbruksvaror
EU och Norge ger varandra lägre tullar än man tar ut av andra länder för en rad förädlade varor. För svenska företag innebär detta lägre tull för export av bland annat yoghurt, choklad, godis, knäckebröd, frukostflingor, kakmixer, marmelad, soppor, såser och barnmat. Tullförmånen motsvarar knappt 40 procent jämfört med konkurrenter från länder som inte är med i EU.
För import av norska produkter innebär avtalen att det blir billigare att köpa exempelvis choklad, rostade jordnötter, sylt, senap, såser, soppor, buljonger och barnmat.
För de flesta produkterna gäller tullsänkningarna för obegränsade kvantiteter. För en handfull produkter begränsas tullförmånen till att enbart gälla vissa kvantiteter. Tabellen nedan visar tullkvoter för import från Norge 2012. Tullsatsen inom kvot är noll om inget annat anges.
Varukod |
Beskrivning |
Kvot |
|
|---|---|---|---|
| 1517.10.90 | Margarin (ej flytande) | 2 470 ton | |
| 1806.20 – 1806.90 | Choklad | 5 500 ton¹ | |
| ex2207.10.00 | Odenaturerad etylalkohol, <80%vol | 164 000 hl | |
| ex2207.20.00 | Denaturerad etylalkohol | 14 340 hl | |
| 2403.10 | Röktobak | 370 ton |
För handeln åt andra hållet, det vill säga EU:s export till Norge, finns egentligen tullfria kvoter för benfett, benolja, klövolja samt linfröolja. Dessa produkter är dock numera tullfria in till Norge även utom kvot, så kvoterna tillämpas inte i praktiken.
Primära jordbruksprodukter
EU och Norge ger varandra lägre tullar för vissa primära jordbruksprodukter, men de här tullförmånerna är inte särskilt omfattande. I januari 2010 kom parterna överens om ytterligare tullsänkningar, vilka trädde i kraft vid årsskiftet 2011/2012. Du hittar mer information om den här överenskommelsen till höger.
För produkter som parterna inte tycker är särskilt känsliga innebär avtalen tullfrihet eller sänkta tullar. För produkter där man är mer orolig för importkonkurrens gäller i stället tullförmånen bara för en viss kvantitet.
För svenska företag som vill exportera till Norge innebär avtalen lägre tullar inom kvot på exempelvis ost, hönsägg, sallad, jordgubbar, svingelfrö, hö, korv, köttbullar och äppelsaft. Det finns även en del förmåner för frukt och grönsaker, men det rör i första hand sådana som odlas i södra Europa.
För import från Norge innebär avtalen lägre tullar på exempelvis fruktträd och bärbuskar. De innehåller också tullfria kvoter för bland annat fårkött, ost, jordgubbar och huvudsallat.
Handelsavtalens historia
Handelsavtalen mellan EU och Norge har en lång historia och har under flera decennier utvecklats till den form de har i dag.
I första hand styrs handeln mellan EU och Norge av EES-avtalet. Det avtalet innebär frihandel för industrivaror. Fisk- och jordbruksprodukter ligger emellertid delvis utanför det generella EES-avtalet och regleras i stället av separata bilaterala avtal.
På jordbruksområdet finns huvudsakligen två olika sådana avtal. Det ena reglerar handeln med framför allt primära, det vill säga icke-bearbetade, jordbruksvaror och det andra reglerar handeln med mer bearbetade jordbruksvaror. Gränsdragningen mellan vilka produkter som ingår i respektive avtal är inte alltid glasklar, men baseras på vad länderna lyckats komma överens om i handelsförhandlingar. Utöver dessa båda avtal finns också några mindre avtal som gäller ett begränsat antal produkter.
För många jordbruksvaror ges dock inga bilaterala handelsförmåner alls.
Handelsavtalen mellan EU och Norge är inte huggna i sten, utan de omförhandlas då och då. Ur ett svenskt perspektiv har det dock gått för lång tid mellan varje ny omförhandling. Den senaste överenskommelsen för handel med bearbetade jordbruksprodukter trädde i kraft i november 2004. Den senaste överenskommelsen för handel med primära jordbruksvaror trädde i kraft i januari 2012.
