Vad är fågelinfluensa?

Så sprids fågelinfluensa

Fjäderfä kan smittas av fågelinfluensa genom att de kommer i kontakt med symtomfria smittbärare, i regel vilda fåglar. Detta kan ske både vid utevistelse eller att vilda fåglar kommer in i fjäderfähus eller genom att fågelträck kommer in i fjäderfähus via ventilation eller smutsiga skor.

Smittspridning mellan fjäderfäbesättningar sker sedan genom förflyttning av fåglar mellan olika besättningar, transportfordon, redskap kläder, foder, damm, fjädrar och personer med mera som haft kontakt med smittade fåglar. För att människor ska kunna smittas krävs närkontakt med infekterade fåglar. De allra flesta människor som infekterats har haft mycket nära kontakt med sjuka eller döda fjäderfä.

Typiska symtom

Det tar i allmänhet tre till fem dagar från smittotillfället till symtom. Symptomen kan variera beroende på olika faktorer som virustyp, fågelart, fåglarnas ålder, förekomst av andra sjukdomar och djurens livsmiljö. I vissa fall kan sjukdomen ha ett hastigt förlopp och fåglarna kan dö utan att ha uppvisat några sjukdomssymptom. I andra fall ses nedsatt allmäntillstånd, ökad dödlighet, blåfärgad hud, sänkt äggproduktion och minskad foderkonsumtion. Även hosta, andningssvårigheter, svullet huvud, symptom från nervsystemet som exempelvis darrningar, kramper och svårighet att gå samt diarré kan förekomma.

Anmälningsplikt

Fågelinfluensa lyder under epizootilagen. En djurägare som misstänker fågelinfluensa måste kontakta veterinär som i sin tur måste rapportera misstanke om fågelinfluensa till länsveterinären och Jordbruksverket. Till dess att en veterinär tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att man ska stalla in misstänkt smittade djur och alla andra djur i samma flock om det är möjligt. Ingen person, något ägg eller djur som haft kontakt med de misstänkt smittade djuren får lämna anläggningen förrän en veterinär tagit över fallet.

Den drabbade gården blir spärrad och alla fjäderfän måste avlivas. Runt gården inrättas ett skyddsområde med en radie av minst tre km från den smittade gården och ett övervakningsområde med en radie av minst tio km från den smittade gården.  Anläggningen saneras och nya djur kan sättas in först efter att spärren upphävs av Jordbruksverket. Djurägarna har rätt till ersättning från staten.

Restriktioner i samband med jakt

Jägare som rör sig mycket i skog och mark är ofta de första som märker av en ökad sjuklighet eller dödlighet hos vilda fåglar. De kan därför vara ovärderliga när det gäller att tidigt upptäcka smittan. Men fågeljägare riskerar dessutom att ofrivilligt sprida smittan vidare, framför allt genom att sprida de fåglar de jagar, men möjligen också genom att bära smittan med sig från skogen och in i en tamfågelbesättning. På grund av fågelinfluensa råder ett generellt förbud mot att använda levande and- och måsfåglar och vadare som lockfåglar. Detta gäller i hela landet på obestämd tid. Mer omfattande regler införs bara inom ett begränsat område kring ett specifikt fynd av fågelinfluensa.