Jordbruksverket.se använder kakor (cookies) för att fungera på ett bra sätt. Här kan du läsa mer om hur vi använder kakor.
Jordbruksverkets startsida

Stånds är farlig för betesdjur

Stånds ställer till problem om den får etablera sig på betesmarker. Det beror på att den innehåller giftiga alkaloider som de betande djuren får i sig. Friska plantor av stånds är beska och osmakliga så betesdjuren undviker normalt att beta dem. På magra beten ökar risken att djuren börjar beta av stånds trots den beska smaken.

Det här är stånds


Stånds är en art inom släktet Senecio. Det är en gulblommande ört med mörkgröna blad och styv stjälk som blommar från juli till september. Den blir cirka en meter hög. Du hittar bilder och mer utförlig beskrivning av stånds i den virtuella floranlänk till annan webbplats.

Vanligast i Sydsverige


Stånds finns framför allt i Sydsverige men även längs norrlandskusten. Det är en ovanlig växt i Sverige, men där den har etablerat sig kan den finnas i stort antal. Den trivs i näringsfattig mark och finns oftast på sandig, grusig gräsmark och i betesmarker, vägkanter, skogsbryn, vallar och banvallar. Den etablerar sig i upptrampade områden, exempelvis i hästhagar som ligger på sandmark.

Gift finns kvar i torkade plantor


Stånds innehåller giftiga alkaloider som orsakar olika symtom hos djur som äter växten. Betesdjur äter normalt sett inte stånds när växten är färsk, eftersom den då har en besk smak. Men de kan förgiftas om växten finns inblandad i hö och ensilage. När växten är torkad finns giftet kvar, men den beska smaken försvinner. Därmed ökar risken för att betesdjuren äter av den. Djur kan också få i sig giftet via avslagna torkade plantor som lämnats kvar på betet.

Symtom på förgiftning


Ett tidigt symtom på att djuren har ätit av stånds är att de saknar aptit. Senare kan de drabbas av förstoppning, diarré, buksmärtor, skador på centrala nervsystemet, med mera. Du kan läsa mer om förgiftningssymtom hos Statens veterinärmedicinska anstalt.

Dina skyldigheter


Betesmark och vallfoder omfattas av foderregelverket. Enligt reglerna får endast säkert foder säljas eller ges åt livsmedelsproducerande djur. Ett foder är inte säkert om fodret
  • kan skada människor eller djur
  • kan leda till att produkter från livsmedelsproducerande djur inte kan användas som människoföda.  
Det är foderföretagarens ansvar att se till att fodret (i det här fallet betet eller grovfodret) är säkert för djuren.  Observera att om stånds återfinns i till exempel ett parti hö eller ensilage så är hela partiet olämpligt som foder och ska förstöras.

Så bekämpar du stånds


Du kan förebygga problem med stånds genom att inte ha ett för högt betestryck på vallarna och vara noga vid vallanläggning. Om du får in stånds i en permanent betesvall bör du gräva upp plantan med rötterna och så vallfrö i luckan som bildas. Det är viktigt att du får med hela rotsystemet eftersom glömda rotbitar kan bilda nya plantor. Du bör också stängsla området så att djuren inte kommer åt att beta där.

För att förhindra att stånds etablerar sig i en slåttervall måste du vara noga med vallinsådd. Så in vallfrö i renbestånd eller samtidigt med insåningsgrödan. Skörda eventuell insåningsgröda tidigt och putsa vallen efter skörd av insåningsgrödan för att stimulera att sidoskott bildas hos vallväxterna. Detta ger en tätare och mer tålig vallsvål.

Det är också viktigt att du undviker trampskador i vallen och att du lägger om gamla vallar. När du skördar vallen bör du plocka bort ståndsplantorna.

Kontakt


Ring kundtjänst: 0771-223 223

Sidan senast uppdaterad:   2011-07-12