2010-10-27
Livlig diskussion om vildsvin i Södermanland
Den 19 oktober höll Jordbruksverket ett seminarium om konsekvenserna av den växande vildsvinsstammen. Förutom vittnesmål om skador i jordbruket och svårigheter att få till en effektiv jakt, lyftes bland annat frågan om reglerna är tillräckliga. Det förekommer felaktig utfodring som underlättar vildsvinsstammens utbredning och som samtidigt kan innebära en risk för överföring av smittsamma djursjukdomar.
För 200 år sedan var vildsvinen utrotade i Sverige. Dagens snabbt ökande vildsvinsstam härstammar från ett antal djur som rymde från ett vildsvinshägn i Södermanland på 1970-talet. Idag uppskattas antalet vildsvin vara 150 000, och Svenska Jägareförbundet beräknar att det sköts ca 50 000 förra året.
Anna Wretling Clarin och Joel Karlsson från Jordbruksverket inledde med att presentera sin rapport om kostnaderna för vildsvinens framfart i Södermanland. Rapporten, som publicerades i september, bygger på telefonintervjuer. 48 procent av lantbrukarna i Södermanland har drabbats, framförallt mjölkgårdar som arrenderar mark. Rapporten redovisar en sammanlagd kostnad på 17 miljoner kronor för vildsvinsskador inom jordbruket. De kostnader som beaktats är sådana som är relativt enkla att beräkna. Det finns därför skäl att tro att siffran är något underskattad. En av slutsatserna är att det behövs en större samverkan mellan markägare, arrendatorer och jägare för att hålla nere vildsvinsstammen på en rimlig nivå.
Johan Månsson från Viltskadecenter Grimsö SLU berättade under dagen om ett pilotprojekt som handlade om hur vildsvinens åverkan på jordbruket ska inventeras och värderas.
Helena Söderlund från länsstyrelsen i Södermanland gav en lägesrapport om vilka ärenden som kommer in till länsstyrelsen. Länsstyrelsen kan bl a ge tillstånd till rörlig belysning och elektronisk bildförstärkning för att underlätta vildsvinsjakt. Ansökningarna har varit många och länsstyrelsen har utfört generella tillstånd i några viltförvaltningsområden. Länsstyrelsen har lokala samråd mellan jordbruk och skogsbruk inom tio viltförvaltningsområden och där rapporteras om att vildsvinen och skadorna efter dem ökar.
Flera åhörare påpekade att det är viktigt att effektivisera jakten och hitta metoder för att styra vildsvinen bort från grödorna. Det behövs utbildning för jägare och reglering av utfodring. Många lantbrukare jagar inte själva och samtidigt finns många jägare utan jaktmark.
Jonas Bergman från Svenska Jägareförbundet påpekade att det inte spelar någon roll hur många jägare det finns så länge de inte får tillgång till jaktmark. Markägare kan ta upp till 500 kronor per hektar i jaktarrende och då blir det för dyrt, särskilt för unga jägare. Jonas Bergman menade att äldre jägare sällan är intresserade av att vara uppe på nätterna och jaga vildsvin.
Börje Waldebring från Lantbrukarnas Riksförbund lyfte bland annat frågan om lagstiftning, och om dagens regler är tillräckliga för att komma åt problemen med utfodring. Räcker grupptrycket för att stävja överdriven utfodring? LRF arbetar för en större samverkan mellan olika intressenter i vildsvinsfrågan, men det är svårt att bryta gamla strukturer och traditioner för att få till denna samverkan.
Naturvårdsverkets Christer Pettersson berättade om verkets nationella förvaltningsplan för vildsvinsstammen. Han lyfte fram tre punkter ur Jordbruksverkets rapport som han tyckte var värda att uppmärksamma; 55 procent av lantbrukarna i Södermanland har inkomster från vildsvin, vildsvinen öppnar nya möjligheter för småskaligt jordbruk och samverkan är den bästa förebyggande åtgärden för att få en vildsvinsstam balans.
Harald Svensson från Jordbruksverket avslutade dagens diskussion. Det är positivt att vildsvinsfrågan diskuteras ur flera perspektiv. Men det är varken myndigheterna eller organisationer som utför jakten på vildsvinen, den utförs av enskilda individer. Jägare bör samverka med markägare för att uppnå den balans i viltet som samhället behöver.
En fråga som återkom var om regelverken är tillräckliga. Felaktig utfodring som ger vildsvinsstammen förutsättningar att växa i allt högre takt innebär samtidigt en risk för spridning av smittsamma djursjukdomar. Exempelvis svinpest kan spridas genom matavfall om det används för utfodring av vildsvin.
Seminariet som hölls i Nyköping, var öppet för alla intresserade. Bland deltagarna fanns lantbrukare, respresentanter från Svenska Jägareförbundet, jordbruksdepartementet, LRF, SLU, länsstyrelser och Naturvårdsverket. Jordbruksverkets chefsekonom Harald Svensson ledde diskussionerna, som stundtals blev livliga.
Kostnader för vildsvinsskador
Anna Wretling Clarin och Joel Karlsson från Jordbruksverket inledde med att presentera sin rapport om kostnaderna för vildsvinens framfart i Södermanland. Rapporten, som publicerades i september, bygger på telefonintervjuer. 48 procent av lantbrukarna i Södermanland har drabbats, framförallt mjölkgårdar som arrenderar mark. Rapporten redovisar en sammanlagd kostnad på 17 miljoner kronor för vildsvinsskador inom jordbruket. De kostnader som beaktats är sådana som är relativt enkla att beräkna. Det finns därför skäl att tro att siffran är något underskattad. En av slutsatserna är att det behövs en större samverkan mellan markägare, arrendatorer och jägare för att hålla nere vildsvinsstammen på en rimlig nivå.
Johan Månsson från Viltskadecenter Grimsö SLU berättade under dagen om ett pilotprojekt som handlade om hur vildsvinens åverkan på jordbruket ska inventeras och värderas.
Länsstyrelsen ger tillstånd för jakthjälpmedel
Helena Söderlund från länsstyrelsen i Södermanland gav en lägesrapport om vilka ärenden som kommer in till länsstyrelsen. Länsstyrelsen kan bl a ge tillstånd till rörlig belysning och elektronisk bildförstärkning för att underlätta vildsvinsjakt. Ansökningarna har varit många och länsstyrelsen har utfört generella tillstånd i några viltförvaltningsområden. Länsstyrelsen har lokala samråd mellan jordbruk och skogsbruk inom tio viltförvaltningsområden och där rapporteras om att vildsvinen och skadorna efter dem ökar.
Jägare vill jaga men jaktarrenden är för dyra
Flera åhörare påpekade att det är viktigt att effektivisera jakten och hitta metoder för att styra vildsvinen bort från grödorna. Det behövs utbildning för jägare och reglering av utfodring. Många lantbrukare jagar inte själva och samtidigt finns många jägare utan jaktmark.
Jonas Bergman från Svenska Jägareförbundet påpekade att det inte spelar någon roll hur många jägare det finns så länge de inte får tillgång till jaktmark. Markägare kan ta upp till 500 kronor per hektar i jaktarrende och då blir det för dyrt, särskilt för unga jägare. Jonas Bergman menade att äldre jägare sällan är intresserade av att vara uppe på nätterna och jaga vildsvin.
Hur stoppa överdriven utfodring?
Börje Waldebring från Lantbrukarnas Riksförbund lyfte bland annat frågan om lagstiftning, och om dagens regler är tillräckliga för att komma åt problemen med utfodring. Räcker grupptrycket för att stävja överdriven utfodring? LRF arbetar för en större samverkan mellan olika intressenter i vildsvinsfrågan, men det är svårt att bryta gamla strukturer och traditioner för att få till denna samverkan.
Samverkan är den bästa förebyggande åtgärden
Naturvårdsverkets Christer Pettersson berättade om verkets nationella förvaltningsplan för vildsvinsstammen. Han lyfte fram tre punkter ur Jordbruksverkets rapport som han tyckte var värda att uppmärksamma; 55 procent av lantbrukarna i Södermanland har inkomster från vildsvin, vildsvinen öppnar nya möjligheter för småskaligt jordbruk och samverkan är den bästa förebyggande åtgärden för att få en vildsvinsstam balans.
Harald Svensson från Jordbruksverket avslutade dagens diskussion. Det är positivt att vildsvinsfrågan diskuteras ur flera perspektiv. Men det är varken myndigheterna eller organisationer som utför jakten på vildsvinen, den utförs av enskilda individer. Jägare bör samverka med markägare för att uppnå den balans i viltet som samhället behöver.
En fråga som återkom var om regelverken är tillräckliga. Felaktig utfodring som ger vildsvinsstammen förutsättningar att växa i allt högre takt innebär samtidigt en risk för spridning av smittsamma djursjukdomar. Exempelvis svinpest kan spridas genom matavfall om det används för utfodring av vildsvin.
